Coucou !

Jag har nu "settled in" lite hos min nya familj och på det stora hela känns allting väldigt bra. Det mest negativa just nu är att det är svinkallt i huset och att vi äter väldigt onyttig mat. Jag har lite grejer att berätta ang. familjen och helgen som har varit men jag väljer såklart att skjuta upp det för jag har lite annat som jag hellre vill skriva om just nu. Nämligen saker jag stör mig på i Frankrike, kul va? :))

Okej första grejen som jag inte tror något utbytesstudent i Frankrike kan ha missat är hur de snyter sig här. VARENDA lektion tar minst en person upp sitt paket med mouchoirs (näsdukar) och börjar snyta sig som att det lever typ tre elefanter inne i näsan. Detta kan på i typ en minut och är på den ljudnivån att jag bara hör ca vart femte ord vad läraren säger. Jag minns hur jag första gången var nära ett skrattanfall för jag trodde att personen i fråga drev, men jag insåg att detta var fullständigt normalt när ingen annan i klassen reagerade. Sen händer inte det här bara i klassrummet, utan exakt överallt. Jag tror jag blir frågad om jag har näsdukar åtminstone 3 gånger per dag.

T'inquiète pas. Detta är en artighetsfras som används ca hela tiden. Det är ju menat att vara trevligt, då det betyder typ "oroa dig inte", men för mig sägs det för ofta och på ett sådant sätt att jag snarare oroar mig mer än vad jag gjorde innan. Liksom att människor säger det i såna tillfällen då jag inte var orolig för fem öre, men sen när de säger det börjar jag tänka att jag egentligen hade en anledning till det, till exempel om jag hade gjort något pinsamt etc. Haha detta låter väldigt oklart, men det är iaf något som stör mig såå mycket.

Jag fryser. Hela tiden. Det går inte mer än en timme utan att jag klagar på att jag fryser. Egentligen vet jag inte varför jag säger det, för det är ju en av de sämsta öppningarna till konversation, och mitt main goal varje dag här i Frankrike är att få prata med människor. Hur som helst, när jag då uttrycker mitt platta "j'ai froid", då är nästan alltid svaret: amen vadå, du kommer ju från Sverige, och där är det ju fett kallt, hur kan du frysa här? Bish please. Bara för att Sverige suger ut all värme i ens existens typ tre månader per år betyder inte det att jag är immun mot kyla.

Jag har så mycket mer haha, så det kommer definitivt komma en del två på detta!!

Sov så gott!

(Bilder: Jag som försöker maskera min kyla och julgranen som ska romantisera den)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej och glad första advent!

Igår bytte jag familj. Hela helgen har jag varit så otroligt känslomässig och det började redan på fredagen när min familj hämtade mig på skolan. De hämtade mig och min (fd) värdsyster på skolan vid halv sex som vanligt och redan när vi satt i bilen kände jag hur jag höll på att börja gråta. Detta förvånade mig väldigt mycket för även om jag alltid har gillat min familj och trivts hos dem så hade jag till nu inte känt någon som helst ångest över att byta. Men när jag satt där och kom in i ett "sista gången" tänk; sista gången de hämtade mig; sista gången vi åkte och handlade tillsammans osv. så blev det väldigt jobbigt. Vi har ändå haft många fina stunder som jag själv inte har reflekterat över så mycket, men som ändå gett mig glädje. Till exempel när vi handlade. Det kunde pågå i iaf två timmar, liksom i fredags, varav den mesta tiden går ut på att vi ska jämföra mjukheten på filtar, välja ett tiotal ostar i ostdisken och söka upp all provsmakning som finns (den här affären är för övrigt den största jag någonsin har varit i). Allt är så lugnt och som den stressiga personen som jag är har det varit en rätt skön omväxling.

Efter handlingen åkte vi hem och jag gick upp på mitt rum ett tag och kollade på lite serier. När jag kom ner igen hade familjen + äldre systern som var på besök fixat en superfin måltid med massor av smårätter. De gav mig också presenter i form av ett ljus, necessär, godis, chokladpraliner och en mugg. Detta var andra gången som jag verkligen var nära på att fälla några tårar haha. Efter middagen, som pågick i kanske två timmar, gick jag upp på mitt rum igen och sov ganska snart.

Lördagen vaknade jag runt nio och gick direkt upp och hämtade lite frukost för att ta med mig den till min säng och kolla på julkalendern. Efteråt började väl packa lite smått, men jag var inte ute i så god tid helt ärligt för att pack ihop ett helt rum. Det löste sig iaf och runt halv ett åkte vi med alla väskorna till ikea, där vi åt lunch. Ett väldigt bra avslut då jag åt både köttbullar och daim-tårta. Vi tog ett litet varv på ikea och jag köpte bland annat en hyacint eftersom det påminner mig om julen hemma när mammis brukar köpa såna till alla rum <3 Sen var det bara att åka till den nya familjen och ja, jag var fett nervös. När vi kom fram runt tre tiden följde min gamla familj med mig in och så satt vi bara och pratade lite allihop i kanske en halvtimme. Jag fick genast en bra känsla av mina nya värdföräldrar då de var rätt "skämtiga" och avslappnade. Den absolut jobbigaste stunden på hela helgen var när jag sa hejdå till min gamla familj och jag såg att min värdmamma nästan började gråta. Det fick mig att bara vilja följa med dem hem igen och skita i att byta familj.

Jag blev visad till mitt rum som egentligen är den yngsta killen på åtta års rum. Det finns en stor karta uppklistrad över hela väggen och det får mig att trivas på något sätt haha. Har också bestämt mig för att lära mig alla länderna lol. Jag blev lämnad i typ en timme på mitt rum och sen åkte mamman och jag och handlade. Vi småsnackade lite och jag fick verkligen ett bra intryck av henne. När vi kom hem igen åt vi middag rätt snart (raclette, typiskt franskt) och jag träffade för första gången hela familjen tillsammans. Förutom föräldrarna är det tre barn: två killar, 16 och 8 och en tjej, 14. Hela middagen var väldigt avslappnad och jag kände hur jag faktiskt har förbättras väldigt mycket när det kommer till franskan! Efteråt kollade vi på en film, men pga. trötthet och att det inte fanns någon undertext så hänge jag inte med så mycket. Sen gick jag och la mig.

Det blir lite mycket att skriva om söndagen också i detta inlägg och dessutom har bara halva dagen gått så jag skriva det i ett senare inlägg. Och ja, jag vet att jag typ har skrivit en halv roman, men har bara ett sånt behov av att skriva av mig lite. Dessutom vill jag ju ha kvar detta och kunna se tillbaka på mitt år.

Gros bisous

Likes

Comments

Hejhopp!

Ahhh asså tiden går förbi så sjukt fort här. Hinner typ inte ens packa upp väskan på helgerna innan jag ska tillbaka till internatet. Samma sak gäller på skolan. Jag minns hur lång en skolvecka kändes i Stockholm liksom, fy haha. Så himla konstigt att snart 12 veckor har passerat. Det är så svårt att förstå sig på tid. Vi baserar liksom hela vår existens på något abstrakt. Den finns men ändå inte. Tänk om tiden inte var ett koncept. Hur fan skulle världen se ut då? Ingen aning vad jag vill komma med detta haha, men det är en sån konstigt känsla att jag vet hur många dagar jag har varit här for fact, och ändå känns det inte rätt. 80 dagar snart, vad har jag gjort?

Ja, hur går det min franska då? Gud vad det analyseras i mitt huvud typ var tredje minut. Helt ärligt vet jag inte. Jag vet ju att jag utvecklas, visst, men sen tänker jag att jag kanske inte har försökt tillräckligt mycket. Borde jag ta mer intiativ till konversation, plugga mer franska själv, koncentrera mig mer under lektionerna? Det är klart jag kan och kanske krävs det till en viss del. Samtidigt vet jag att jag brukar vara rätt hård mot mig själv och är inte nöjd förrän jag har gett exakt allt. Och så funkar det inte här. Jag är liksom redan i en väldigt pressad och krävande situation som det är och jag måste vara nöjd med det jag orkar. Det är ju liksom inte "bara" att lära sig ett nytt språk. Det är att ta in en hel kultur, försöka skaffa vänner, bo på internat, bo i värdfamilj, hänga med i skolan, undvika att få utskällningar (svårare än man kan tro i Frankrike) osvosv. Sen är det såklart att vara 100% nöjd med sin franska-inlärning när den andra utbytesstudenten basically är ett geni och redan pratar politik på franska.. Men det rullar :)

Kan någon god själ skicka mig lite julstämning förresten? Typ ett julkort eller knäck? En riktigt downside med att byta värdfamilj är att jag känner mig så ensam inför julen. Känner ju liksom inte ens de jag ska fira jul med. .Jag vill fira jul med min familj i Sverige :(( Men äsch, det är bara en jul av många.

Bisous

(Bilder: färgskalorna i dessa bilder beskriver Brest så bra!!! Ljust och kalt och absolut inte min stil. Däremot har det blivit lite mysigare en centre-ville nu med bla. en liten julmarknad som öppnar snart! Så glad haha)

Likes

Comments

Hej!

- Detta inlägg skrev jag i helgen och tänkte posta i början av veckan, men eftersom internet på internatet helt random stängs av vissa veckor har det inte blivit av :( 

Jag är hemma hos min familj, ligger och fryser trots filt och tjocktröja. Min familj sa något om att de skulle fixa med värmen men jag har ingen aning vad som hände med det haha.

Nästa helg är sista helgen med den familj jag har nu, sen är det dags att byta till en familj som bor i "byn" bredvid, typ 10 min med bil. Även om jag är taggad på att byta då det är kul att få uppleva något helt annat och lära känna nya människor tycker jag ändå att det är lite tråkigt. De senaste veckorna har jag kommit min familj närmare och vi haft flera mysiga stunder som jag har uppskattat så mycket. Förra helgen var det mammans födelsedag och kvällen innan satt vi alla runt pianot, med storasystern på telefonen och sjöng falskt som fan i typ 2 timmar. Klockan 12 sjöng vi för mamman på en massa språk och drack champagne. Det var så mysigt och jag kände mig verkligen som en i familjen.

Dagen efter var det födelsedagsfest för en av föräldrarnas kompis. Vi checkade in på hotell för att kunna dricka (lol) i samma byggnad som festen var, som tydligen höll på till klocan 8 nästa morgon. Även om jag "bara" stannade till klockan 3/4 var det många timmar att socialisera sig på franska. Det gick faktiskt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och jag hade väldigt kul med min värdsyster. 

Summan av kardemumman (får man ens skriva så?) är att jag är super nöjd och tacksam över min första värdfamilj och allt de har gjort för att jag ska trivas. Ändå tycker jag att det ska bli roligt att byta, eftersom jag gillar förändring och mina andra familjer verkar minst lika gulliga.

Bisous

(bilder kommer men pga. jag skriver detta på en skoldator kan jag inte lägga in dem just nu)

Likes

Comments

För en vecka sen nu kom jag hem från Paris. Lite knappt fem dagar (ons-sön) spenderade jag i en av mina absoluta favoritstäder med jättefina människor. De första dagarna var jag det bara jag och Astrid, en tjej som gör samma sak som jag men på en annan plats i Frankrike, och sedan anslöt fler och fler. På fredagskvällen var alla de fem tjejer som deltar i UHRs program samlade tillsammans med de ansvariga. Jag kan tänka mig att det inte är överdrivet intressant att läsa om hela resan i detalj så jag skriver istället om några av de mest minnesvärda stunderna.

- Egentligen hela första dagen när jag mötte upp Astrid på hennes tågstation. Vi promenerade in till stan längs Seine och drömde om att i framtiden flytta till Paris. Tänk er själva att sitta på uteserveringar vid gathörn i timmar, ta långa promenader genom parker och fina områden, upptäcka all den kultur som finns där. Bli kär i Paris - fatta vilken dröm. Synd att allt i Paris är så himla dyrt bara.

- Våra picknickar på vandrarhemsgolvet. Efter att vi dragit hem en massa ost, bröd, falafel, vin och annat gott bredde vi ut en filt på golvet och tände ljus. Sen satt vi där och snackade om allt från typ konstiga familjerelationer till vår gemensamma kärlek för tippex roller(googla!). Jag har aldrig förut kommit personer nära under en så kort tid. Men i och med att vi upplever mycket likadant så finns det massor att prata om.

- Brunch med Filippa och Julia. På torsdagsmorgonen mötte jag och Astrid upp mina två kompisar från Stockholm, varav en bor i Paris, för att äta brunch i Republique. Det var såå mysigt men samtidigt väldigt intensivt. Det är liksom väldigt svårt att sammanfatta två månader av ett helt nytt liv på typ 2 timmar, vilket resulterade i att all konversation var rätt osammanhängande. Men gud så trevligt det var!

- En liten incident jag egentligen inte borde berätta av ren självrespekt haha. Jag och Astrid mötte upp Saga, en annan tjej från vårt program torsdags kväll ca 10 minuter efter att vi mötts upp hann vi bära upp Sagas väska till vårt rum, stänga dörren och sen var vi inlåsta med nyckeln på utsidan. Vi började knacka och ropa på hjälp och efter ett tag kom en man utifrån och öppnade. Rätt kul men panikartat första möte haha. Sen insåg vi att man kunde öppna dörren innefrån själv :))

Det finns så många fler fina stunder att berätta om men jag väljer att avsluta här och dela lite bilder istället. Hoppas ni har det bra <3

Bisous

Likes

Comments

Hej!

Som det har framgått i tidigare inlägg skulle jag åka till Paris och sedan dess har jag både hunnit åka dit och komma tillbaka. Parisresan var helt fantastisk och jag kommer väldigt snart skriva ett inlägg där jag berättar lite mer vad vi gjorde och postar bilder osv. Nu däremot känner jag ett behov att bara skriva av mig lite.

Denna vecka har varit riktigt jobbig och idag var värst. Jag vet inte hur jag ska förklara det för egentligen vet jag inte själv riktigt varför jag är ledsen. I slutet av Parisresan blev jag sjuk och det har sedan dess hållt i sig lite, men samtidigt är jag inte sådär sjuk att det känns som att det är anledningen.

Idag vaknade jag upp fem minuter innan man behövde lämna sitt rum, då jag tydligen inte hade vaknat av ringklockorna som, i vaket tillstånd, ger mina öron tillfällig tinnitus. Inte heller väckte sovvakten mig som brukar kolla att alla har vaknat. Det var hursomhelst bara att klä på sig och lämna rummet. Hela förmiddagen mådde jag riktigt dåligt utan att ha en konkret anledning. Allt var ju som vanligt, men jag höll på att börja gråta exakt hela tiden. Mina gulliga kompisar märkte att något var fel och mellan andra och tredje timmen tvingade de i princip med mig till skolsköterskan och sa att jag var sjuk. Jag fick lägga mig i ett rum där jag blev lämnad ifred och det var då som det brast helt.

Det här var första gången som jag verkligen önskade att åka hem, samtidigt som det på riktigt gick upp för mig att jag kommer inte vara hemma förrän om sju månader, vilket är en jäkligt lång tid. Innan har jag tänkt att tiden kommer flyga fram och att jag knappt kommer inse att jag är borta innan jag är hemma igen. Och missförstå mig rätt: tiden har verkligen flygit fram. Jag är ju inne på min tredje månad liksom! Men samtidigt kommer det vara stunder då jag allt jag kommer vilja är att åka hem och det är okej att jag känner så. Det jag gör är ändå väldigt sjukt på många sätt och det är inte konstigt att det är utmattande emellanåt.

Med det sagt vill jag berätta lite kul saker som händer. Jag har äntligen fått kontakt med min andra familj jag ska flytta till i december och de verkar jättegulliga. Det är tre barn: två killar och en tjej och de verkar vara taggade på att ta emot mig. En annan kul grej är att det har släppt lite med franskan! Jag kom tillbaka från lovet och plötsligt kändes allt lite lättare. Hoppas det håller i sig :)) En sista sak som gör mig så glad är att det är bestämt att min mamma och min syster kommer till Brest i januari!! Bara två månader kvar..

Kramar

Likes

Comments

Har egentligen inget relevant att skriva om idag men jag skriver ändå.

Idag gick jag upp och åt min nu vardagliga frukost bestående av havremjölk, banan och müsli. Sen packade jag till Paris och lyssnade mig igenom Daugthers alla låtar. Efter pluggade jag. Det började med att jag försökte förstå mina egna anteckningar, vilket jag inte lyckades med, utan bestämde mig istället för att översatta ett uppslag i boken som jag tror handlade om samma sak. Jag åt lunch med min värdsyster. Korta konversationer men ändå en bekväm stämning. Hon hjälpte mig med matten och efteråt kollade jag på Modern Family. Jag tog en promenad strax innan solnedgången och lyckades ta några fina foton. Samtidigt lyssnade jag på podcasten Tankesmedjan som är rätt kul faktiskt. När jag kom hem inleddes en cirka 2 timmar lång middag med förrätt, varmrätt, ost och efterrätt. Champagne på det också, men jag har ingen aning vad vi firade. Kanske firade vi inte något särskilt. Jag gick upp på mitt rum, kollade på lite videos och nu ska jag sova.

Känns som detta inlägg är taget ur en rosa fluffig dagbok som jag skrev i när jag var yngre och radade upp dagens viktigaste händelser. Så ointressant men fint på något sätt. Nej nu ska jag sova.

Likes

Comments

Hej!

Nu är vi tillbaka från Normandie (eller egentligen igår, men det är inte förrän nu jag orkar skriva)! För mig var hela denna resa jättelyckad även om den var väldigt kort. Strax efter lunch i torsdags åkte vi iväg mot Normandie och staden Cherbourg. Väl där bodde vi hos kompisar till mina värdföräldrar som var jättetrevliga. De hade två gulliga barn, 7 och 11 år, vilka jag spenderade rätt mycket tid med.

Allt är så mycket lättare med barn har jag märkt. De är inte alls så dömande som vuxna och ungdomar ofta kan uppfattas. Barnen är nyfikna på allt nytt och deras intresse framträder sig på ett sånt autentiskt och oskyldigt sätt. Jag undrar när det försvinner egentligen. När går vi liksom in i det stadie då så mycket bara fryser till is och förblir oföränderligt? Då vi blir mätta på det nya, eller kanske snarare finner oss tillrätta i ovetskapen. Vi börjar istället bejaka det som är återkommande, igenkännligt. Det kan ju liksom inte ske under en natt men skillnaden mellan en elvaåring och en sjuttonåring känns ibland enorm. ((En lång parantes baserat i min djupa önskan om att alltid få vara lika intressant som jag är i sjätteklassarnas korridor en fredagseftermiddag))

Tillbaka till Normandie! På fredagen besökte vi stränderna där the D-day ägde rum och efteråt åkte vi till en gravplats där tusentals amerikanska soldater låg begravda. Vi gick en visning på franska och tro det eller ej förstod jag åtminstone 50 % av den! På kvällen åkte vi hem till familjen och åt en slags gratäng som utgjordes av ca 1 kilo ost :)).

Lördag morgon åkte vi hemmåt igen men stannade vid Mont-Saint-Michel, vilket var något av det coolaste jag har sett. Det är som en liten ö med ett kloster på, omringat av antingen vatten eller milslång sandstrand, beroende på tidvattnet. Bilderna jag tog gör det verkligen inte rättvisa, men jag ska försöka lägga in en film lite senare!

På onsdag åker jag till Paris, äntligen!!!

Puss och kram

(Bild 1: Soluppgång precis från familjens hus. Bild 2 och 3: The D-day-stränderna. Bild 4: Gravplatsen. Bild 5, 6, 7: Mont-Saint-Michel, var i den första bilden bara i horisonten)

Likes

Comments

Coucou !

(Skrev detta inlägg igår)

När jag skriver detta sitter jag i bilen på väg till Normandie. Det tar knappt fem timmar, men jag har lyckats underhålla mig rätt bra. Jag sov första timmen (vilket jag för övrigt alltid gör när jag åker bil här) och kollade sedan på film. Nu sitter jag bara och kollar ut genom fönstret för hur klyschigt det än låter är naturen här så himla vacker. Allt är så mycket grönare och orört på något sätt.

Nu är vi alltså på väg till Normandie, var vi ska hälsa på familjekompisar och stanna över två nätter. Jag är glad att vi gör denna resa, för även om den är lite omständig och sätter mig i en socialt ansträngande situation så är det alltid kul att upptäcka något nytt.

Hittills har jag spenderat lovdagarna genom att göra ingenting. Åkte in till stan en dag själv. Egentligen hade jag inte något speciellt att göra där men det var lite av en frihetskänsla att gå runt utan att behöva följa någon annan, vilket jag för det mesta här. Vad jag dock kom till insikt med när jag vandrade upp och ner för samma huvudgata är att jag måste bo i en storstad när jag är vuxen. Jag vet att jag är bortskämd men det blir ju lite så när man växer upp i en stad i Stockholms storlek. Jag blir liksom lite nere av att veta att det inte finns något nytt att upptäcka och framförallt inte så många nya människor att träffa. Nu låter det som att Brest är en liten håla och så är det ju verkligen inte, men på något sätt känner jag mig i alla fall lite instängd just nu.

Update: nu är jag framme i Normandie. Skriver mer om det senare!

Likes

Comments

Nu är det lov alltså!

Jag hade så mycket packning när jag fredag eftermiddag satte mig i min kompis bil att jag nästan skämdes. Men egentligen är det ju inte konstigt, eftersom jag inte har dubbel uppsättning av allt så att jag kan lämna saker på internatet. Jag fick i alla fall skjuts av min kompis Flore hem till henne, då hon skulle ha en fest på kvällen. Grejen här är att det verkligen inte går åka hur man vill, när som helst. Det är verkligen helt omöjligt, då avstånden är långa och kollektivtrafiken knapp. Det var alltså därför jag åkte med direkt efter skolan.

Det är alltid lite nervöst för mig att vara själv med en kompis här under en lång tid, då jag känner mig mer pressad både att prata och förstå. Det gick hur som helst bra och vi fixade iordning lite (med betoning på lite) och så småningom började människor droppa in. Att vara på fest i Frankrike var en helt ny upplevelse. För det första var det mycket mer avspänt än många fester jag har varit på i Sverige. Här samlades alla runt bordet runt kl 12 kanske för att äta tillsammans (pommes och paté men ändå). På något sätt kändes allt lite mer genuint.

En jättekonstig sak var att hennes familj var hemma hela tiden och också närvarande i princip hela festen, vilket jag i början tyckte var lite skevt men som jag sen vande mig vid. Men asså när pappan går runt och bjuder alla på vin, då märker man definitivt av kulturskillnaderna.

På grund av det jag skrev tidigare om trafiken så sov alla (ca25 pers) över vilket var kaos men ändå löste sig rätt bra till slut. Många hade tagit med sig sovsäckar och vissa till och med madrasser.

Hela festen var i det stora sammantaget väldigt kul och jag är glad att jag lyckades prata med människor trots att jag inte kan språket alls bra.

Nu ska jag vila hela dagen och kolla på Modern Family <33

Kram

Likes

Comments