View tracker

hon känner det, hon vet, hon ser så långt mycket mer än någon annan...
hon klamrar sig fast i ett krampaktigt grepp under en mardröm och gråter hysteriskt, mamma...mamma...mamma...lämna mig aldrig mamma...du var inte där...du kom inte...maaammaa!!!
jag tröstar henne och talar lugnt om för henne att mamma är här, mamma kommer aldrig lämna dig älskling, mamma finns alltid här det lovar jag dig...jag vaggar henne till sömns och tänker på hur jag faktiskt har lovat att aldrig lämna henne, men tio minuter innan dess satt jag med min ångest och dödslängtan och önskade inget hellre än att få dö...
men det kan jag inte, jag kan inte dö och lämna henne, jag har ju lovat...
när jag tänker på hur många år jag lidit nästintill varje dag och hur många år jag kanske har kvar så inser jag att jag inte ens tagit mig halvvägs ännu...
jag har många år kvar, många många många fler år där jag måste fortsätta lida i tysthet, för hennes skull och för henne gör jag vad som helst ♡

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

hon är ditten & hon är datten för hon är sjuk, hon har ju bipolär sjukdom..
eftersom det aldrig är något annat som blir uppmärksammat än att jag "är bipolär" vilket jag för övrigt inte är, jag HAR bipolär sjukdom, är du cancer? är du lunginflammation?
Jag är en kvinna som genom livet gått igenom alldeles för mycket sorg och smärtsamma saker för min trots allt låga ålder.
Jag är en kvinna som gjort många misstag i mitt liv, men jag har fått sona för det jag gjort eftersom det du sänder ut får du tillbaka.
Livets krokiga vägar har varit fruktansvärda ibland, men jag har tagit mig upp varje gång jag fallit och slagit rakt ner i marken.
Jag ÄR inte bipolär, jag har däremot en sjukdom som väldigt många fler än jag har och 1 av 10 med bipolär sjukdom dör pga sin sjukdom för att dom inte orkar mer och ser ingen framtid, ingen utväg, är trötta på att bli diskriminerade av samhället och för att inte tala om sveriges sjukvård inom psykiatri, den glöms bort när politikerna lägger fram sin budget för vart skattebetalarnas pengar skall läggas för att vi ska bygga upp ett bättre land och samhälle, testa lägga pengar inom psykiatrin så ska ni se att vårt land och folket ute i samhället blir starkare och friskare.
Jag är som sagt inte bipolär men jag är däremot en förbannat bra mamma, något som sällan läggs märke till för jag har ju den där stämpeln "bipolär" mitt i pannan.
Jag är en jävligt fantastisk kvinna som gjort mycket dumt i mitt liv men krigat mig igenom det, jag har tagit konsekvenserna av mina misstag på allvar och jag har lärt mig så mycket om saker som ingen kan läsa sig till för att förstå.
Jag är bara så trött på att bli presenterad som hon den där som "är bipolär" istället för "hon den där starka kvinnan som rest sig upp ur skiten fler gånger än vad många inte ens genomlever under en hel livstid"
Jag är en fantastisk kvinna med många fina egenskaper och ett hjärta av guld, jsg är en vädigt bra mamma till mina barn men jag ÄR dock inte bipolär...

Likes

Comments

View tracker

känslan av att det man upplever har hänt tidigare, är det så att alla män beter sig likadant vid en separation?
är det deras manlighet som tar skada när kvinnan väljer att lämna mannen?
jag har varit med om en separation när min äldsta dotter var 1 år och herregud som kanske finns i himmeln vad jobbigt det var...
i flera år pågick fighterna och det fightades om precis allt, allt för att förstöra för mig, allt för att försvåra mina möjligheter till att klara mig själv, men jag tog mig igenom den tiden och nu får jag en känsla av deja vu för jag har redan varit med om detta innan, dock med en annan man men det är samma trix som försöks med även denna gången, det är väl märkligt?
jag har lust att poppa en stor skål med popcorn och bara sätta mig i lugn och ro och titta på när han försöker skapa problem för mig, kanske zappa lite mellan tv-kanalerna samtidigt som jag skumläser dessa idiotiska sms..
det finns ett jävligt bra ordspråk för just det här, - Don't play games with a bitch that can play better ☝
eller som min mamma alltid sa till mig när jag var liten och arg - Sparka dig trött..
jag tror jag fortsätter äta mina popcorn och tittar på när han försöker med sina trix, jag har ju som sagt redan lekt den här leken en gång så jag vet ju exakt hur man vinner!!

Likes

Comments

Ja jag vet, jag har bipolar disorder och ja jag vet att jag inte är lätt att leva med alltid men jag är iaf medveten om mina fel och brister och jag jobbar med att förbättra mig konstant.
Nu står jag här helt vilse trots att jag känner att jag tog rätt beslut till sist.
Varför ska jag äta en medicin som gör mig så trött och avtrubbad så att jag sover 15 timmar i streck varje dygn, varför ska jag göra det för att rädda ett förhållande som var dömt att misslyckas...
Är det verkligen rättvist att jag ska få ett ultimatum gällande medicinering eller att förhållandet tar slut?
Jag har försökt så länge nu för att få det att fungera men har bara mått sämre och sämre, allt har handlat om mig och min sjukdom, all fokus på precis detta...
Det hade kunnat vara så enkelt att få det att fungera, att älska varandra och att ha vår lilla familj tillsammans...
men allt beror ju på min sjukdom för man måste ju "vara" bipolär för att man vill ha det rent och snyggt hemma, för att hjälpas åt med hem och barn, det måste vara den bipolära sidan som hänger upp sig på en sambo som sitter och spelar spel på mobilen hela dagarna (till och med på jobbet) och röker cigg efter cigg efter cigg istället för att resa sig upp och göra något, för tro mig att det finns något att göra hela tiden med 2 barn.
jag börjar nästan tro att det är den bipolära delen av hjärnan som gör att jag hänger upp mig på sambons nålar från sina sprutor som han sprider överallt förutom i soporna där dom hör hemma, när mina vänner råkar trampa på använda nålar som trillat ner på golvet då har det gått för långt...
vårt barn är i den åldern där allt stoppas i munnen, gud bevare mig om en nål hamnar i halsen på mitt barn.
ja det måste ju vara min bipolära sjukdoms fel att förhållandet sprack för att jag fick nog och sparkade ut fanskapet, för att han skulle ändra på sig verkade inte vara av intresse och jag kan inte vara ensam om att rädda vårt förhållande.
hoppas ni förstår ironin i det hela, men det är faktiskt så att jag fått ta smällen eftersom jag är "psykiskt sjuk" för honom är det minsann inget fel på... hrrrmmm Asbergers...

Likes

Comments

jag lever, trots flera försök till att få ett slut på elendet förr i tiden så lever jag faktiskt, jag måste ha någon slags skyddsängel någonstans där uppe i det blå.
det finns helt klart änglar, skyddsänglar, jag har en här i närheten av mig också, jag älskar denna ängel något fruktansvärt mycket och det gör så ont att han inte finns i mitt liv längre, men jag valde en annan väg än hans, ja jag valde att ta mig loss från skiten och drömde om ett normalt familjeliv...
jag fick det där familjelivet men normalt kan jag väl knappast kalla det hmm..
det är lite som att titta på ett foto och söka efter någonting som inte passar in på bilden och det som felar är jag.
jag är inte som alla andra men det finns många som är som mig, som känner likadant som jag gör, som tänker likadant och som beter sig likadant.
vi finns och vi passar inte in i mallen om hur en normal människa ska vara, vi är outsiders och placerade i ett eget fack.
jag är en börda förmina anhöriga, min familj tar semester från mig och byter av varandra som om dom vore några personliga assistenter åt mig, det gör ont att veta om att jag tar så mycket plats så att mina närmsta behöver semester från mig... det gör ännu mer ont att få höra hur oduglig man är, hur jobbigt det är för dom...
jag vill bara skrika åt dom, för om dom tycker mina humörssvängningar är jobbiga så hur i helvete tror dom då att jag känner det?
det är inte lätt att ha bipolär sjukdom, speciellt inte när man är omgiven av en familj som inte peppar och stöttar utan istället påpekar alla fel och brister samtidigt som dom höjer min sambo till skyarna...
min sambo eller rättare sagt särbo numera, han är lite som peter pan som aldrig vill bli vuxen... samlar på tv-spel och tittar på pokemon, har aldrig fått lära sig vad städa och hålla rent betyder, den lataste och segaste människan som går i ett par skor, men trots allt detta en av de mest underbara människor jag mött och jag älskar honom eftersom han älskar mig och står ut med mig och alla mina fel och brister.

Likes

Comments