Nåt frk Ångest kan framkalla hos mig är sorg .
Sorgen över att sakna mitt gamla jag, den sociala emellanåt glada Linda som hade mycket vänner och bekanta.
Idag ett år senare?
Kan jag räkna dom på en hand dessvärre.
Och för mig är det en sorg, insikten om att vi kanske inte va så bra vän/vänner som jag själv trodde? Det gör rätt ont.

Inte så mycket att göra, utöver att fortsätta jobba med mig själv, och vara tacksam för dom få men stadiga underbara vänner jag faktiskt har❤️

Läkarbesök på Måndag igen på psykatrin , spännande och se vad han bestämmer denna gång.
Vi har äntligen hittat en medicin som rent utav fungerar på mig och som inte ger mig allergiska reaktioner.
Brintellix och Abilify.

Viktuppgången är dessvärre en oönskad reaktion det också.
Men huvudet är prio ett, får ta tag i halsen och neråt senare.
There is a time and place for everything🙏🏻

Idag ska jag försöka vräka Frk Ångest och rent utav försöka njuta av dom få plusgrader vi har🙋🏼

Likes

Comments


Varför starta en blogg?
Ja du, min förhoppning är att denna blogg ska kunna va en ventil för min egen del, men också med en förhoppning om att kunna hjälpa andra på vägen och samtidigt få lyfta bort alla okunskaper och fördomar.
Vi med psykisk ohälsa är lika mycket gjord av kött och blod som alla andra.
Vi är precis som alla andra, bara med lite extra av allt❤️




När man försöker hitta dom rätta orden med risk för att personer kan ta illa åt sig?
Är det så jag ska fortsätta leva mitt liv? Tassa på tå för att landet lagom är lättkränkt? Eller för att jag är mindre känslig? Svår balansgång för min egen del.
Men here we go.

Jag heter Linda och är sjukskriven sen ett år tillbaka.
Jag fick min bipolära diagnos för några månader sedan. 36 år gammal.
Jag har en ofrivillig bästa vän som heter Ångest.
Jag är ägarinna av psykisk ohälsa.
För jag har insett att det är jag som äger min ångesten inte tvärtom.
Men det har varit en gigantiskt lång resa för mig, stundtals även en ensam resa och kommer nog alltid att vara det.

Många vänner har försvunnit efter min resas gång, men jag klandrar dom inte.
Alla relationer oavsett sort måste underhållas från båda håll.
Och så blev tyvärr inte fallet.
Jag har haft en sjuhelvetes resa med mig själv och har fortfarande.
Varje dag är en kamp, ett ständigt pågående krig med mig själv.
Jag äter mediciner och kommer med största sannolikhet få göra det resterande av mitt liv.

Vill passa på att tacka min familj❤️ som är ofrivilliga krigsoffer i detta. Tack för att ni står stadigt kvar❤️
Min fantastiska familj ❤️
Har en underbar läkare, och en bra handläggare på fk💕

Nej! Ingen traumatisk händelse har inträffat, ingen har gjort något. Detta är bara jag i en liten ask. Varför skriver jag detta ?
Jo! Jag vill ta bort tabun över psykisk ohälsa!
Jag är jag! Och du är du.
Och vet ni? Oavsett sjukdom, diagnos eller mediciner eller inga alls ?
Det är okej❤️.
Du är fantastisk som du är oavsett vem du är och vilken last du bär på.
Nästa gång du träffar någon på stan eller liknande.
Var inte så snabb på att döma, det syns inte på en sådan som jag vad jag lider av.
Men hade du bott i mitt hem?
Hade du sett alla monster jag möter varenda dag. Hade dom flesta sprungit åt andra hållet.
Jag krigar varje dag, 24 timmar per dygn.
Jag är inte min sjukdom, när denna resa är slut ska jag ÄGA min sjukdom.
Jag är inte min diagnos.
I grund och botten är jag fortfarande Linda och kommer alltid att vara, som bits på begäran😉


Likes

Comments