I söndags jobbade jag sista passet på Bålsta avstängningen. Det kanske blir lite extra jobb några helger framöver och jag har kvar jobbet till nästa sommar så det känns bra. Förhoppningsvis kanske vi hinner med nån AW nu i veckan och sen blir det slutfest med allihopa senare i höst.

Måndag morgon vakande jag tidigt utav klockan. Trött och utan större förväntningar klev jag upp ur sängen. Som vanligt när det gäller något nytt fick jag en smula ångest på väg in mot stan. Hatar att ha ont i magen vid sånna här tillfällen som jag egentligen tycker är kul och bara vill njuta av. Men så är det i alla fall, min kropp verkar funka så.

Så fort jag skrivit in mig och satt mig på första föreläsningen av min högskolekarriär försvann dock oron. Det var faktiskt ganska inspirerande och ju mer jag fick veta om studierna och livet på campus ju mer tagga blev jag. Vill ha min egna overall, skaffa nya vänner, gå på campus fester och till och med matten är jag taggad inför.

Idag fick jag dessutom mitt första märke! Under lunchföreläsningen med Sveriges ingenjörer fick chans att gå med i deras förbund och om vi gjorde det på en gång fick man ett märke. Så utan att egentligen veta vad jag skrev upp mig på fick jag i alla fall ett märke. Mitt liv som ingenjör börjar tydligen här och nu och för att citera märket, "Jag är din framtid".

Första dagen på KTH var över förväntan. Till stor del för att jag inte hade en aning om vad jag skulle förvänta mig. Till att börja med fick vi en väska full med sponsrade prylar samt ett nollekitt. Vi på bygg har glittriga nollebollar och ett stort bökigt inplastat A4 runt halsen. Detta är vi nu tvungna att ha på oss i 3 veckor för att få vistas på campus.

Efter ett gäng föreläsningar följde vi med faddrarna ner till en park. Där lekte vi lekar, lärde känna varandra, dansade och målade grupp flaggor.

Helt plötsligt när vi alla står där i solen börjar en helikopter cirkla lågt över våra huvuden. Efter att man hunnit tänka den ska inte hit, så landar den på gräsmattan några meter bort. Ut kommer tre högväxta män med skägg och en barsk kvinna. Alla iförda våra ockraröda overaller, den typiska campus mössan och stora svarta glasögon. De marscherar på ett led fram till oss där de ställer upp i honnör. Någon sätter på en högtalare och vi får höra historien om Phözarna och nøllan. Är det någon som kommer ihåg intro berättelsen till markoolios skiva? Det var exakt som den, måste varit samma uppläsare och sen den där skumma bakrundsmusiken. De börjar mumla och ge order till faddrarna. De kommenderar även oss nollor att "kommunicera" vilket vi gör genom att skaka på huvudet så att nollebollarna gungar. Helt plötsligt marscherar de iväg och försvinner bort.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag är det exakt ett år sedan jag var nere i Spanien med 3 av de bästa människorna jag känner. Tillsammans fick vi ett spontant ryck att föreviga vår vänskap och göra något galet. Jag pratar såklart om min första tatuering som både symboliserar mig och stark vänskap. Det jobbigaste med att flytta till Stockholm är nog just att verkligen inte ha möjlighet att ses så ofta. Det var inte ens tillräckligt ofta under gymnasietiden och nu kommer jag verkligen sakna mina fina vänner.

För tillfället sitter jag på jobbet med en av datorerna i SJs fika rum. Jag glömde nämligen min laddare hemma och eftersom jag måste använda telefonen i jobbet får den inte ladda ur. Därför har jag spenderat morgonen framför ett korsord och nu sitter jag här och slösurfar. Jag har nämligen bara avgång varannan timme och därför blir det lite segt att bara sitta och stirra in i väggen där emellan. Jobbar dessutom ensam, så morgon passen är lite sega det är dock skönt att komma hem och kunna utnyttja resten av dagen till något annat än jobb och att sova.

Likes

Comments

På måndagskvällen hoppade vi av tåget från Umeå och tog pendeltåget ut till Tullinge. Väl hemma öppnade vi Champagnen och satte oss ute på balkongen i den friska nattluften. Vi gosade ner oss i soffan och njöt av att bara få vara hemma en stund. Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen, men fy vilken mysig balkong vi har!

Idag har Mormor, Casper och kusin Alexander varit uppe och hälsat på. De var nyfikna på lägenheten och ville ha något att fylla semestern med.

När vi tröttnat på balkongen.. Om man nu kan tröttna på den balkongen? Då tog vi i alla fall pendeltåget in mot Stockholm city. Vi hoppade av på Söder och knatade runt i solen tills vi hittat en mysig uteservering. Där käkade vi lite lunch.

Sedan fortsatte vi stadsvandringen bort mot Slussen och ut mot gamla stan. Där stannade Micke och åt en glas medan vi andra drack vatten. Vi fortsatte gatan upp och kom ut på plattan. Alexander tittade på Kulturhuset i någon sekund och sedan gick vi ner till nya pendeltågsstationen och åkte hem.

Likes

Comments

Denna helg har jag och Micke spenderat upp i norr tillsammans med min pappas sida av familjen. Det var kul att få träffa alla norrlänningar igen. Vissa var det så långe sedan jag såg att jag knappt kände igen dem. Sist var det jag, David och Emma som var små knattarna som behövde lekas med om dagarna. Nu har det kommit en helt ny yngre generation och vi räknas till ungdomarna istället. Kul at träffa vuxna som barn och få lära känna på nytt.

Familje återseendet har bestått till stor del av att förbereda mat, äta mat, ta hand om rester och dricka. Precis som en familjeträff ska se ut. Var det inte middag eller lunch fyllde vi på med fika, kaffe, födelsedagsfirande och glass.

Vi har sovit i Mina tremänningars stugor nere vid Pitehavsbad. Där har det varit full rulle hela dagarna. De hade bland annat en badtunna som iaf Micke provade, sedan fick jag knappt upp honom igen. Vi har även åkt på tur i en femsitsig vattenskoter liknande båt. Det blev nästa blötare än en vanlig vattenskoter men det tänkte ju inte vi på och klampade ner med våra vanliga kläder. Allt var dyngsurt efteråt speciellt skorna vilka inte torkade på flera dagar. Jag fick traska runt utan skor resten av dagarna.. Eller snarare rid på Davids rygg eller bli skjutsad i en korg bakpå cykeln. Men det var ju ett äventyr i sig.

Fick även gosa med Farmors nya hund, Niila. Han en super gosig, ganska lat hund som älskar att krypa upp i famnen och gnaga på ens händer. Han är fortfarande valpig men ändå lugn och orkar inte hålla igång så länge. Han tycker inte om såpbubblor och pruttar stinkbomber på kvällen. Men har världens sötaste blick.

Jag fick även världens skratt attack på tåget hem. Damen som satt brevid oss hade med sig en bärbar dator som hon satt och grejade med under resan. Efter ett tag ser vi att hon sitter helt snett framför den där datorn. Hon har lyckats vända skärmen åt sidan och kan nu inte få den åt rätt håll igen. Hon har gett upp och sitter helt sent för att försöka hänga med i vad som händer på skärmen. Jag tror att jag var lite små trött, hög på godis och suttit still för länge men jag tycker det var så himla roligt att jag inte kunde sluta skratta.

Likes

Comments

Säg hej till Chai Latte, Liptons nya kompis. Han behövde någon att prata med om dagarna nu när jag inte längre är hemma och tar hand om honom. Chai verkar vara en underbart mysig katt och lika social som Lipton. Jag har ju inte hunnit träffa henne än men familjen är duktig på att skicka massor sööta videos på henne och Lipton. Smälter lite så sööta dom är tillsammans. Saknar min katt (är dock glad att bli av med allt hår).

Likes

Comments

En av fördelarna med poolen är att den ofta är helt tom på folk och då kan man passa på att larva sig framför kameran. Jag och Micke har nu provat alla roliga inställningar som finns på våra telefoner. Dock är många roliga klipp på hans telefon men dessa fick inte vara med i videon..

Likes

Comments

Älskar poolen till lägenheten. Hur lyxigt att bara kunna ta hissen ner och i princip kliva rätt ner i poolen. När man tröttnat på det kalla vattnet är det bara att kliva upp och hoppa in i bastun. Dock är bastun könsuppdelade och då kan ju inte jag och basta tillsammans, men detta är ju ett i-landsproblem. Är man inte sugen på att bad kan man istället träna i gymet eller ta en runda kring pingisbordet.

Vi har även hälsat på hemma hos Tyke. Han har nämligen fyllt år nu i sommar dessutom har han varit sjuk och haft öroninflammation. Därför kom vi med lite krya på dig/sen födelsedags -present. Han blev jätte glad och riktigt stilig i sitt nya halsband. Han fick även en vattenflaska som han kan ha med sig på äventyr och en bollkastning med en tillhörande boll. Bollen tuggade han dock sönder direkt men den var super rolig så länge den varade.

Likes

Comments

Likes

Comments

Nu sitter jag på jobbet uppe i Stockholm. Första dagen och jag kände mig lite lost i början. Kom in på Cityterminalen och det är helt tomt. Jag hade varken lista, räknare eller en plats att vara på. Men det löste sig snabbt när min nya kolega Angela möte upp mig. Så nu har hon lärt mig allt nytt som hör till Stockholm och jag börjar känna mig som hemma.

Om man jämför detta med Södertälje avstängningen så är det sjukt lugnt. Vi har en avgång i timme och mellan kollar vi typ så att passbussarna är på plats, vilket de alltid är och dricker kaffe. Ganska chill jobb ändå. Men jag saknar farten i Södertälje. Då flög dagarna förbi.

Ja nu har jobbet dragit igång igen men min ledigvecka tog inte riktigt slut med Norge resan.

Efter att vi spenderat en natt i bilen.. Mestadels för att jag är lat och tycker det är obehagligt med skogar. Baksätet i bilen var trångt och hårt och alla andra bökiga ord ni kan komma på. Lite mysigt, men mest oskönt. När det kommer till att slå upp tältet har jag lite olika grund regler. Bästa platsen är nära vatten med ett litet öppet område och nån dunge som skymmer. Värsta platsen är en avfart mitt i skogen omringad av bara träd och något osynligt hus 500 m bort. Då blir jag nojig.

Natten i bilen fick avrunda resan i Norge och dagen efter tog vi en färga över havet och korsade snart gränsen till Sverige. Sen bar det av mot Linköping för att fira min andra stjärthalva, Anna. Alltid kul att träffas även om jag och Micke var som zombies efter att sovit som räkor i baksätet. Det var dock mys med lite drickspel och Jelloshots.

När de andra drog ut på krogen passade vi på att sticka hem till morsan. Det var sååååååååå skönt att lägga huvudet på kudden i en riktigt mjuk säng. Sen blev det svart och jag tror att både jag och Micke slocknade på 2 sekunder.

Dagen efter bjöd på strålande sol och värme. Det kändes faktiskt skönt att komma hem till värmen i Sverige när man varit i blåsiga Norge. Det blev alltså en solig utflykt till Berg där vi åt glass och kollade på båtar. Till och med katten fick följa med eftersom jag saknat honom så mycket. Han åt polkaglass och charmade alla som gick förbi. Det var dock lite läskigt med ankorna så han satt helst i stolen med Micke eller under en handduk mellan Oscars ben.

Efter det åkte vi hem till mormor. Då fick Micke den dumma idéen att vi skulle åka och spela golf då han fick höra att mormor var gammal golfare. Gu va golf är TRÅKIGT. Somnade typ med klubban i handen.. Mest irriterande av allt är att så fort Micke provat något och tycker att det är kul då ska han börja med det. Vilket innebär att han ska köpa dyraste utrustningen, prova nån gång till och sen hitta något annat spännande och dyrt. Känner dig för väl älskling, hoppas du lyssnar på mig och sparar pengarna till något ännu roligare.. Alltså i princip vad som helst.

Likes

Comments

Nu har micke äntligen fått förverkliga sin dröm om att besöka prekilestolen som han haft i en vecka. Det spratt i benen på honom när vi lämnade parkeringen och påbörjade den långa vandringen.

Dagen innan anlände vi till Stavanger där vi tog färga över till en ö. Där följde vi kartan upp bland bergen. Vi kom fram sent och förvånande nog var alla små fickor upptagna av andra frikampare. Vi orkade inte leta och tog tillslut in på en kamping. Det kändes nästa lyxigt med en egen tältplats, att inte behöva oroa sig för att nån skulle bli arg samt rinnande vatten så som dusch, toalett och disk. Det var dock svin kallt hela natten.. Det kan inte varit mer än 10g. Det ända som kunde värma upp mig var att krypa upp på micke men det blir så obekvämt i längden..

Vi stod på marken och såg upp mot bergen. Nu hade vi en vandring på 2 +2 timmar framför oss för att nå prekilestolens topp med 604m över havsytan. Nej jag var inte särskilt sugen i början men nu hade vi ändå åkt hela vägen hit och jag såg på Micke hur sugen han var. Vi gav oss iväg upp för de oändliga stentrapporna. Vägen till toppen slingrande sig mellan bergen och kröntes till största del av ojämna stenbumlingar som tillsammans formade ojämna och branta trappor. Det häftiga med vandringen var alla bäckar och vattenfall som mynnade ut och sipprade fram från varenda springa i berget.

Tillslut nådde vi äntligen toppen och vilken utsikt det var. Långt där nere spegelblankt vatten som omringades av de upptornande bergen. Vissa moln var så låga at de slingrade sig runt bergstopparna och gav ifrån sig små stänk av regn. Även om det inte var strålande solsken kändes det som perfekt väder att bestiga berg i då man blev super varm av bara ansträngningen.

På toppen plockade vi fram den lilla gasolbrännaren och kokade upp lite vatten. Sen blev det carbonar, kaffe och varm choklad. Det är så gott med mat när man är ute sådär och detta var inget undantag.

Vi var såklart tvungna att slänga benen över kanten och dingla lite med fötterna över stupet. Det pirrade lite i magen när man såg ner mellan benen och föreställde sig ett fall mot dalens klippiga avgrund.

Just som vi satt där med fötterna ut över kanten kommer det en hand och knackar mig på axeln. Hjärtat hoppade över ett slag och jag grabbade tag i en ojämnhet i klippan. Bakom mig viftar en äldre man med telefonen och pratar snabbt på Italienska. Jag förstår inte ett ord av vad han försöker säga mig och jag kollar förvirrat på micke.. Fortfarande lite rädd att han ska putta mig över kanten. Micke lyckas tillslut få fram vad manen ville mig.. Hans mål var att jag skulle filma med hans telefon ut över klippkanten.. Var han rädd att krypa fram själv och hur vågar man överlåta sin telefon till någon annan att hålla över ett stup på flera hundra meter? Förvirringen var total.

Likes

Comments