Är inte livet märkligt. Jag har tänkt mycket på senaste tiden. Har varit fundersam och irrat i mina egna tankar. Jag gillar det inte, många gånger önskar jag så mycket att jag hade ett helt annat mindset. Jag önskar att jag inte funderade eller tänkte så himla mycket. Samtidigt inser jag att det finns ingen mening med att önska att man var annorlunda. För det leder ingen vart. Jag kommer aldrig att bli någon annan än mig själv, Det kommer alltid att vara jag. Livet är inte alltid perfekt. Vi måste släppa kraven på att livet alltid ska vara perfekt. Försöka börja leva i de perfekta stunderna istället. För det är snarare så det är. Livet är inte perfekt, men det har sina underbara och ibland perfekta stunder. Problemet är att jag ändå går runt och önskar att det var på annat vis, för om det var på något annat vis kanske livet skulle vara lite mer perfekt. Vilket påhitt egentligen va. Jag blir ibland förundrad över alla instagramkonton där folk ser ut att ha fullständigt perfekta liv. Visst finns det kanske ett antal som har vad jag skulle beskriva som ett perfekt liv- men det betyder inte att de är totalt lyckliga för det.

Vi kommer aldrig kunna mäta våran egen lycka i någon slags enhetlig skala. Lycka är individuellt. Och kanske även förändeligt genom livet. Jag har nu fyllt hela 20 år gammal. Jag säger gammal för jag har svårt att acceptera att jag är förbi tonnåren för jag känner mig inte redo att bli mycket äldre. Men jag har inget direkt val. Jag får leva på i varje dag och försöka göra mitt bästa med att finna den stora meningen med livet. Egentligen tror jag inte det finns en enda mening med livet. Rent evolutionärt kanske, och alla har väl sin egen. Men egentligen så finns vi ju bara här...varför funderar vi så mycket över varför och hur osv. Jag vet inte. Nu ska jag sluta skriva om det här haha.


Jag och mitt hjärta har beställt biljetter till världens bästa band som äntligen kommer hit till hösten. Oj vad jag ser fram emot att få stå där och uppslukas totalt av världens bästa musik som går rakt in i hjärtat och själen. Det är långt kvar men jag ser mycket fram emot det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det är fortfarande ofattbart vad som hände i fredags, den 7:e april 2017. Vi visste alla att det väntade. Det var bara en tidsfråga. Men nu såhär några dygn senare är det som fyller mig med så mycket känslor all den godhet och kärlek som människorna i Stockholm visar. Folk öppnade sina hem för främlingar, sträckte ut en hjälpande hand. Tiotusen människor samlades i Stockholm i en enorm kärleksmanifestation. Ett enorm bevis på att ingenting övervinner detta lands kärlek, den värdegrund om människors lika värde, demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. Terrorismen kommer aldrig segra. Terrorismen gjorde ytterligare ett försök till att krossa frihet, kärlek, demokrati. Återigen fick för många människor sätta livet till för detta onda dåd. Men Sverige svarade med precis allt det som terrorismen och ondskan inte vill veta av och lönlöst försökte bryta sönder och förgöra. Sverige svarade med kärlek, gemenskap, en hjälpande hand till en främling. Människor svarade med att visa den gemenskap och oändliga djupa kärlek som terrorismen inte vet av vad det är.

Stockholm i mitt hjärta, drömmarnas stad det är du. Och må vi aldrig vika oss för ondskan, må den aldrig vinna över kärleken.

Ta hand om varandra och fortsätt kämpa för kärlek, frihet och gemenskap <3



Likes

Comments

Hej, hallå därute, eller inne. Beroende på vem som läser. Jag sitter just nu i skolans bibliotek och pluggar efter en lunchpaus. Det slår mig när jag sitter här, i en läsesal och ser folk sitta runt omkring mig, ser folk komma och gå. Jag sitter bland väldigt många människor som delar precis samma dröm som jag har. Jag sitter bland många som har kommit betydligt längre på vägen än vad jag har kommit. Jag har knappt börjat ju. Jag vill komma längre, fortare. Jag är så ivrig. Samtidigt har det varit så intressant att få höra att det inte alls är alla här som har samma läkardröm som jag har. Här finns allt mellan de som vetat sedan typ de föddes att de ska bli läkare och de som bara provar på för att se om det är kul men som kanske ska byta till något annat program till hösten. Till en början blev det nästan en liten chock för mig. Jag har ju suttit på mina stora läkardrömmar så länge. Nu är jag äntligen äntligen här. Och här har vi samlats så många människor med minst en sak gemensamt- vi sökte, kom in och tackade ja till platsen på läkarprogrammet.

Hur som helst. Idag har jag för första gången på alldeles för länge kommit in i ett studie-flow. Det är en underbar känsla. Sida efter sida, ord efter ord och saker börjar plötsligt "make sence". Tänkte nu försöka återgå till detta studieflow, iaf försöka.

Tycker denna bild passar bra. Från i höstas när jag pluggade på i princip samma saker som jag läser i just det temat vi läser dessa veckor. Är väldigt glad över att jag har läst intermediärmetabolismen och digestionen en gång tidigare, det blir liksom liite enklare att plugga in det igen. Och ha tron på att om jag klarade det en gång så kan jag nog klara det igen!

Likes

Comments

Suck...jag som trodde att jag äntligen hade blivit sjuk från min sega förkylning. Icke då. Vaknar på måndagmorgon och känner mig totalt sänkt. Jag har sällan (peppar peppar...) feber, men igår var en av dom gånger då jag faktiskt fick feber, dryga 39 grader till och med. Fruktansvärt var det. Blev sängliggande hela dagen och detsamma gäller för denna dag. Mår dock lite bättre idag, så ska nu tillägna en timme åt lite plugg som verkligen måste bli av. Livet på läk är då inte enkelt kan jag säga.

Hur som helst. Pga all sjukdom känner jag att senaste tiden har varit ganska trist och grå. Det har inte hänt så mycket, Jag ser fram emot våren med gröna blad på träden och soliga varmare dagar. Imorse när jag klev upp ur sängen för att släpa mig till köket för att göra lite frukost dalade snöflingor ned utanför fönstret...inte direkt vad jag önskar just nu. Är dock medveten om att det är bra tag kvar tills det är vår, men det är bara att hålla ut!

Likes

Comments

Söndag. En månad har passerat på läkarprogrammet. Jag är nyfiken och taggad på framtiden. Lite otålig är jag också. För varje gång jag får höra om vad som komma skall på högre terminer, vilka möjligheter som finns när man börjar bli klar med/blir färdig med utbildningen och vad som finns att göra i framtiden, så blir jag så otålig. Jag vill ju dit nu nu nu. Jag vill lära mig nu på en gång, och jag vill ut i världen. Jag vill använda min kunskap för att hjälpa människor och för att jobba för en lite bättre värld. MEN det är ett antal år innan jag på riktigt kan börja planera detta på riktigt. Jag är förväntansfull och samtidigt rädd. Rädd för att inte nå dit jag siktar. Rädd för att inte lyckas. Men så förväntansfull och drömmande inför alla de möjligheter som finns därute. Nyfiken på vad jag faktiskt kommer att göra om några år.

Just nu får jag dock lov att jobba vidare på mitt urusla tålamod och försöka leva i nuet.

All time low släppte en ny låt i fredags. Den har spelats på repeat i mina hörlurar sedan dess. Den fick till och med vara rubrik för detta inlägg. Det verkar dessutom som att de har ett helt nytt album på g, dock oklart när det ens ska släppas. Ser hur som helst väldigt mycket fram emot det. Dom är och förblir mitt absoluta favoritband. Jag vet inte riktigt vad det är med deras musik, men den går rakt in i hjärtat och bara bosätter sig där och lyser upp i mörker och värmer i kyla.

På tal om mörker och kanske framförallt kyla så längtar jag utomlands. Jag längtar efter någon resa mot varmare land och mot miljöombyte. Men det lär inte bli av under terminen eftersom vi inte har några lov. Så jag får spara mig och se fram emot sommaren. Och titta på gamla bilder och drömma mig bort.

Oj vad jag drömmer mig bort till värme och resande.


Nog om resor och semester. Nu ska jag återgå till att plugga klart de sista inför imorgon. Sedan ska jag sy klart min (förhoppningsvis) stiliga läkarfrack. Och ta en promenad med Atlas. Och bara njuta av att vara hemma i min hemstad.

Likes

Comments


Det var ett tag sedan det blev av att skriva här. Är inte speciellt förvånad, brukar ha svårt att komma på vad och hur jag ska skriva! Men here we go!

3 veckor har passerat på läkarprogrammet. De första två veckorna bestod av en herrans massa information, temat professionell utveckling samt nollning. Jag var med på ganska mycket av nollningsaktiviteterna, men det var också skönt att ta några dagar ibland att bara gå hem och ta det lite lugnt. Städa lite i lägenheten, plocka i ordning och laga lite mat. Vecka 3 började ett nytt tema- generalist, vilket basicly innebär att vi läser cellbiologi. Basgruppsarbetet har dragit igång ordentligt och jag måste få säga att än så länge så tycker jag faktiskt att det fungerar bra! Jag tror det kommer att passa mig.

Idag är det söndag. I fredags åkte jag efter skolan lite spontant hem till Stockholm. Det var en härlig tågresa med bra musik och en bra bok. Jag vet inte vad det är med tåg, men det känns ganska rofyllt att bara sitta där och swisha genom stad och land. Kanske påminner det mig om när vi åkte tåg upp till norrland när jag var liten, eller kanske är det en viss Harry Potter-feeling över det hela. Trevligt var det hur som helst.

Jag verkar tyvärr ha åkt på nollepesten (förkylning som drabbar en stor procent av klassen under/mot slutet av/efter nolleperioden). Halsen gör fruktansvärt ont och jag bara väntar på att näsan ska börja rinna och bli täppt. Eller att jag ska tappa rösten, även om jag dock håller tummarna för en snorig näsa istället. Men hos mig brukar förkylningen tydligen tycka det är roligt att sätta sig på hals och stämband. Nog om det, jag kurerar på med te, halstabletter och kanske lite glass ikväll.

Idag vaknade jag till ett soligt Stockholm, och det känns underbart att få komma hem ett tag. Hittade den andra bilden i bildarkivet på mobilen. Jag tog den bilden den sista dagen jag åkte till KI för att fixa lite saker. Nu såhär i efterhand saknar jag det lite, Microtorget, lunchrusningen, aflreds, suktan efter den röda läkarskylten som man såg på en del av sjukhusklädd personal som kom dit från resten av sjukhuset för att äta. Tänk att jag själv nu faktiskt har påbörjat min resa mot att själva få bära den där röda läkarskylten på scrubsen.

Tågfärd med "skönlitterär" läsning. Tänk att jag inte kan släppa medicinbiten till och med när det handlar om annan litteratur än kurslitteratur. Det är en neurokirurg som berättar hur det är att jobba med att skära i den del av människan som skapar tankar, känslor och hela personen. Det är "vackert" beskrivna situationer från operationssalar och mäktiga blodkärl i hjärnan och ångesten han som neurokirurg får bära till följd av de gånger operationer inte går som planerat. Trots ett enorm ansvar och ett tungt ämne börjar jag tycka att neurokirurgi låter otroligt intressant.


Nu väntar andra böcker på mig vid skrivbordet. Behöver ägna några timmar åt studier innan det bär av mot tåget och "hemfärd". Hem till mitt andra hem.​

Likes

Comments

Välkommen hit! Till en spontan idé om att skapa en blogg. Tanken jag har nu är att det ska gå att följa mig (läkarstudenten) och Bilbo (min trogne vän stamcellen) på detta kommande äventyr!

Imorgon går flyttlasset. Imorgon flyttar jag hemifrån. Behöver jag säga mer än att det bara känns helt galet. Så fel, så rätt, så konstigt och så självklart på en och samma gång. Jag vet inte riktigt vad jag ens har att förvänta mig framöver. Hur jobbigt kommer det vara? Hur svårt och tungt? Eller enkelt? Det är med nervositet jag tar ett kliv ut i något för mig ganska okänt. Ett stort steg för mig. Skräckblandad förtjusning är en fantastisk beskrivning av vad jag känner just nu.

Men jag tar nu en dag i taget. Det ska bli spännande, allting. Roligt och läskigt. ALLTING!! (Framgår det kanske att jag är väldigt nervös?? För det är jag.)

Vi (jag och Bilbo) hoppas på att denna blogg ska bli någonting roligt/trevligt/bra, både för oss att skriva och kanske för någon att läsa!

Uppdatering kommer inom kort! (Samt en bättre presentation av Bilbo, bloggen har ju trots allt fått namn efter denna kära lilla stamcell!)

Likes

Comments