Header

Imorgon smäller det. Ja, eller förhoppningsvis inte. Det är filminspelningsdag. Det var några veckor sedan vi körde sist.
En månad kanske till och med? Jag är orolig, men det är jag alltid innan en inspelning. Kommer vi att hinna? Kommer alla som ska vara på plats att dyka upp? Av erfarenhet dyker det alltid (Och då menar jag verkligen ALLTID) upp problem som man inte har räknat med. Och så givetvis problem som man HAR räknat med.
Problemlösning är definitivt en filmskapares ess i rockärmen. Något att dra fram när en lampa går, ett batteri är trasigt, mickar frasar och hela teamet ligger i fosterställning. Jo, det har jag faktiskt gjort på en inspelning. Legat i fosterställning och samlat kraft som runnit ut. Ändå är vi på't igen och ska attackera. Som en katt som inte kan låta bli getingen i fönstret.

Det är ju så roligt och det blir ju så bra. När jag ligger där på golvet efter 9 timmars "ACTION"-skrik så visualiserar jag hur hela teamet sitter i varsin biostol och ser öppningen av vår film. VÅR film. Alltsammans började med en tanke, min tanke.
"Hur skulle det egentligen se ut om en icke-binär person skulle hamna i konflikt med en binär grabb, och om alltsammans dessutom var en musikal?". Nu står de framför mig, karaktärerna. Det är nästan det bästa med en film. Att se sin karaktär framför sig, tala och agera. Jag har levt med mina karaktärer i flera månader och det känns lite som att träffa en avlägsen onlinevän.

Hur coolt är inte det?


(Bild från filmen)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments



Vågig och vågad, så mycket glitter i en blick
"Titta på ljuset, det är äkta, inget trick"
Svävande och inspirerad, lättimponerad
vackert naturlig, inte prydligt möblerad
Behjälplig och omtyckt, finns där i något svart?
Jag vill ha flera timmar, får endast en kvart
Alltid på väg, en fladdrande halsduk
Svävande likt dig, och minst lika mjuk
En fantasi om hur en osämja med dig kan se ut
målar med tankar från början till slut
men ty där finns inget material att lägga samman
Du är mer än en glöd, du är flamman


Likes

Comments

Visst är det härligt med sol. Här skiner den upp ett gult gräs och gruset som slängts ut över vägarna efter gårdagens vinter. Igår vinterkängor, idag converse. Mars är en sådan shady månad. Har givetvis dragit på mig en ganska lindrig förkylning men det var väl knappast en överraskning.
Idag är jag på jobbet och det känns som en ganska bra jobblördag. Lite folk som droppat förbi, drejning senare och så har jag precis lagt på luren efter lite snack med vår filmcoach TD. Han förklarade det här med banners och varför man använder dessa på biofilm. Fick en mall och lade in den över "Spelar roll", blev himla snyggt. Så lyckosamt att ha fått TD till coach! Vi arbetar i Premier pro och från en kille som redigerat i Vegas är det mycket att lära om, men det är det värt.


Likes

Comments

Jag är en lyckligt lottad person. Ord som annars varit svåra att skriva. År 2016 var tufft, en prövning. Jag slet och slet men kom ingenstans.
Aldrig kommer jag glömma vantrivseln på Bring Citymail. Hur jag var en skugga som smög längst väggarna. Hur jag blev mindre och mindre för varje arbetstillfälle men blundade hårt och kämpade för att bli en av de snabbaste postmännen. Allt för att bli någon på terminalen. När frågan kom om någon postman kunde slänga sig i bilen och åka till Södertälje eller Järna räckte jag upp handen. Jag kommer aldrig glömma den snöiga, blöta och regnpiskande dagen då jag fick dela en mopedrunda på cykel med flera dagars gammal post som blivit över på grund av personalbrist. En superlång runda i Södertälje med en av de längsta uppförsbackar jag skådat (Den vid badhuset Sydpoolen).
Jag trampade och trampade men tyngden på cykeln var så stark att när jag mot all förmodan hoppade av i mitten av backen, kunde jag inte få upp cykeln på stödet. Lådorna vägde för mycket. Jag bar upp låda för låda och ställde i slutet på uppförsbacken men jag var så trött. Så slut. Så färdig med Bring. Iskalla händer och säkert 5-6 timmar på cykeln. Chefen på Södertäljes kontor ringer "Du kan komma tillbaka nu, du har trots allt en mopedrunda på cykel". Jag ville visa att jag var värd att skickas, så jag cyklade klart.
När jag åkte tillbaka till mitt vanliga kontor förväntade jag mig en fråga hur det hade gått. Kanske en klapp på axeln. Ingenting. Inte ett hej. Då gav jag upp. I alla fall var det kändes som just då, men nu i efterhand har jag förstått att det var precis tvärtom. Jag gav inte upp, jag påbörjade någonting nytt. Jag klev ut från Bring med lite värdighet i behåll och satsade helhjärtat på Ungkulturhuset Perrongen i stället.

Det är på mitt kontor som jag skriver den här texten. Jag har en tekopp bredvid mig och om trettio minuter öppnar vi för kvällen. I helgen bodde jag här tillsammans med mitt älskade filmteam och några av våra skådespelare. Jag har, på viss arbetstid, fått filma material till vår nästa kortfilm och fått med mig många unga människor från Perrongens verksamhet. En av de två huvudrollerna var dessutom en kollega, en vän.

Jag drömde om en arbetsplats där jag kunde hälsa och bli hälsad på. Där jag aldrig skulle ha ont i magen eller behöva bli talad över huvudet på.
Jag är en lyckligt lottad person och det här jobbet att gett mig möjligheten att komma ännu närmare min dröm att äga ett eget filmbolag. Det har också gett tillbaka mitt självförtroende och förmågan att knyta nya kontakter. I sommar anordnar vi Pride i Katrineholm tillsammans och jag får ta del av unga människors noveller och böcker i min skrivgrupp.
Lära ut, lära och växa.











Likes

Comments

Idag är Kevin på återbesök efter Mastektomin. Jag jobbar kväll så jag är inte med i Stockholm, men har fått en bild skickad på resultatet.
Ser mycket bra ut. Ingen korrektur behöver göras!


Likes

Comments

Kevin är hemma och opererad. Nu ligger han nerbäddad i soffan och dricker Proviva.

Allting har gått bra. Han opererades på Capio som är en privat klinik på Drottninggatan i Stockholm. Capio har ett samarbete med Karolinska och på grund av platsbrist i Solna hamnade han på Capio istället.
De hade bra bemötande och han fick tacopaj till middag. Vad mer kan man begära?
Hans kirurg var Pehr Sommar. En mycket kompetent person med fina resultat. Det syns på Kevins bröstkorg som har goda möjligheter att läka fint utan att behöva korrigera.


Likes

Comments


5/5 kl.17

2017

PRIDE KATRINEHOLM

Vi knäcker koden till den bästa Pride-festivalen!

Likes

Comments