Header

Livet är en dramaturgisk kurva. Det går rakt, det är vardag och timmarna på dygnet räcker precis till. Det går uppåt, det blåser i ryggen och det blir timmar över. Plötsligt händer någonting och livet sluttar. Man kravlar sig fast på kanten som tycks vara gjord av gummi. Mycket segt glider man ner i matthet, oro och timmarna räcker aldrig.

Det har gått uppåt så himla länge nu. Ja, sedan början på året. Nu är det lite segare. Filmteamet vann inte Noo-maraton för att manuset inte var hållbart, bilen krånglar, mycket på jobbet, jag råkar dubbelboka mig och dygnen är så korta, så korta.

Är vi på en upptrappning nu?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att man överhuvudtaget har tid att sätta sig och skriva klockan åtta en måndagsmorgon är beundransvärt. Skulle i själva verket ladda upp en film från filmlägret Erasmus+ från i somras. Hittade inte USB:et som filmen ligger på så hamnade här i stället. Kilar om en stund men häller i mig kaffe ur den största koppen jag kunde hitta.
Känner mig trött fast jag egentligen har sovit i lagom många timmar. Jag tror det är psykiskt. Det är så mycket bollar i luften och så få helger med ingenting planerat. Min syster skrev till mig igår och frågade om jag kunde ses på familjemiddag. Närmaste datum var i slutet av oktober. Det är helt galet. Tur att det är tillfälligt.

Igår eftermiddag/kväll drog delar ur ProudPictures till Perrongen och började lasta ut alla våra saker. Det är lite rekvisita som blivit kvar som var tvunget att flyttas på. Nu står alltsammans på min och Kevins vind men för att komma in där behövde det en rejäl rensning. Det var jag och Emilié som fick rodda runt i röran, men bra blev det. Vi har till och med hängt upp scenkläder på galgar. Halleluja.

Likes

Comments

Äntligen! Jag har skrivit ett roligt, klokt och viktigt manus. Igenkänningsfaktorn är hög. De lesbiska fördomarna. Ett samtal med en förälder i den mest opassande miljö man kan tänka sig.
"SUSHI" är en kortfilm som inte liknar något annat från ProudPictures. Endast två skådespelare och i ett och samma rum, där dialogen är fokus. Vårt mål med filmen är att göra just det, frångå vår vanliga bubbla. Dessutom är karaktärerna inte transpersoner. Vi vill testa något annat, berätta en annan historia.

Jag kommer att spela Hedda. En lesbisk tjej som dejtar Ebba sedan en månad tillbaka. Under den första heta stunden tillsammans ringer mobilen på nattduksbordet. Det är mamma. "Varför svarar du inte på en gång? Vad gör du? Jo...angående middagen imorgon, äter Ebba fisk?".

Nu söker vi Ebba. En skådespelare med eller utan erfarenhet. Spelålder 18 år och HBTQ-person. Det kommer att bli roligt, på riktigt. Du kan väl anmäla ditt intresse?

Likes

Comments

Kommer från Författarfrukosten med Kakan och tycker att det hela flöt på väldigt bra. Jag måste dock bli bättre på det här med tal och hur man beter sig på en scen. Jag har haft så lite av det i mitt liv att jag inte hunnit blivit bekväm med det. Ska jobba med det och ett steg i den riktningen är skådespeleri. Något jag kommer att göra i nästa kortfilm.

Likes

Comments

Imorgon är det författarfrukost med Kakan Hermansson på Perrongen. En punkt jag som programkoordinator har hand om. Tack och lov styrde vi om så att min kollega hämtar Kakan vid tåget. Min bil är ingen höjdare. Jag har kollat på ny men det blir troligen om två månader.

Vi har också börjat på ett nytt manus. Eller...Jag skrev det men kommer inte att regissera det. Jag ska nämligen skådespela. Det ni! Så himla roligt. Jag ska spela en flata och det känns också spännande.

Håll utkik efter "SUSHI" på Youtube i november!

Likes

Comments

Idag är jag nästan ledig. Med nästan menar jag att jag har lite telefonsamtal och mejl att pyssla med men hem ifrån. I kväll är det tävling i Noo maraton. Det läskiga med Noo är att man aldrig kan ana hur det ska gå. Den film man aldrig trodde skulle vinna, kammar hem alltsammans.

Innan en tävling kan jag aldrig sova ordentligt. Vaknade klockan 6 i morse. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på att filmtävlingar är en sådan stor passion. Får också träffa alla filmkollegor då vi åker upp tillsammans till tävlingen!

Likes

Comments

Precis som varje år är ProudPictures med i Noo maraton. NOO är en filmtävling i Sverige där man gör film på 24 timmar efter särskilda förutsättningar.

ProudPictures har blivit Wild card två gånger i tävlingen men aldrig vunnit. Egentligen är det fel att säga att vi deltagit överhuvudtaget förut då detta är första året med "nya" PP. Tidigare år har vi varit tre-fyra stycken som kört och i år var vi åtta på plats.

Vår film gjordes på 22 timmar och finns att se på Youtube. På torsdag är det tävling men vi har spekulerat lite och är osäkra på våra chanser. Inte för att filmen inte är okej utan för att man inom Sörmlands filmvärld har ganska bra koll på oss nu och vi tror att juryn vill släppa fram andra filmteam i ljuset. Det är också anledningen till att vi inte deltar i Frame 2018. Vi får se på torsdag helt enkelt!


Likes

Comments

Jag har privilegiet att ha en fin hårkvalitet. Tackar gudarna för det då jag älskar att ändra hårfärg. Favoriten i många år har varit silver och jag måste säga att det är den minst skonsamma färgen för håret. Särskilt om man är rödhårig, som mig.

I samband med att skägget började växa skaffade jag en beard oil. För att mjuka upp det hela. Provade en dag att ha den i håret och fy tusan vilken revolution!

Klippte en tjejkompis igår och hennes hår var så trasigt att det hade gått av på ett ställe. Avslutade med att stryka i oljan i håret och det fiffiga med den är att den gör håret glansigt, lättkammat och stärkt. Det här låter som en tvivelaktig reklamfilm men hörrni, jag skojar inte.

Ett finfint tips för snyggt svall.


Likes

Comments

"Tack, det rullar". Vad är det som rullar? Det vardagliga lunkandet, stretandet och "Det funkar". Är det den fallfärdiga och skramlande bilen som rullar och i så fall - Hur länge då?

Du har dina upptrampade gångar i jordens matta. Så många gånger som du placerat skon i dina egna spår. Gjort en utstickare, virrat bort dig och hittat tillbaka till bekanta stigar.

Jo, det rullar. Det är rullande scheman, rullande köer, rullande trappor, rullande brädor, rullande band och... Ja, det rullar.

Men jorden, den snurrar. Och jag, jag snurrar.

Likes

Comments

Gemenskap har varit ett starkt ord genom hela transutredningen men också i andra HBTQ-sammanhang. Inte alltid för att där funnits just gemenskap, utan ibland precis tvärtom. I en transutredning är man olika grader av ensam.

För en tid sedan träffade jag en ny transperson. Hen var osäker, blyg, omotiverad, ledsen och vilsen. Vi började prata om orsaker. Vända och vrida. Det visade sig att hen främst känner sig ensam. Ensam på en ny plats med invecklade termer och vita väggar. Jag berättade om vikten att få prata. Få skratta ihop med andra personer som kanske är på samma plats, som sett samma väggar. "Men jag är så blyg. Vågar inte ta kontakt".

Ibland räcker det med en enda person. En person (rätt person) kan verkligen förändra hela närvaron. Rätt person kan vara nyckeln in till en större gemenskap och för den blyge handlar det om att våga sig närmna just DEN personen. Det är en chansning som kan vara avgörande, och du behöver gemenskapen.

Det finns massor av bra HBTQ-caféer och samlingsplatser men ibland kan de vara svåra att hitta. Inte särskilt sällan ligger sånt dolt på till exempel Facebook. Just för att hålla det tryggt.

Kontakta mig om du känner dig ensam! Det finns alltid en väg in.

Likes

Comments