Header

Under julledigheten hade jag en krissituation där jag kände att jag måste bestämma mig för vad jag ska arbeta med. Jag grubblade säkert två aktiva timmar om dagen i två veckors tid för att förstå vad det är jag måste göra. Jag måste ha ett arbete som inte ger mig "farlig stress", alltså stress som ligger inom mig hela tiden utan där behöver finnas en anledning. Jag måste också ha en yrkestitel som ger mig tiden att kunna skriva och jobba med mitt intresse, med andra ord ett jobb som inte äter upp all min tid. Det fick gärna vara kontorsförlagt och med goda arbetsmöjligheter efter examen. Gärna inte på en arbetsplats som är starkt resultatinriktad och säljfokuserad.

Listan på vad jag vill och inte vill var betydligt mycket längre. Tro mig när jag säger att jag verkligen inte trodde att det fanns ett jobb som passade bra in på mina önskemål. Men så åkte vi till Boda borg i Nyköpingstrakten och jag ÄLSKAR Nyköping. Det är positivt betingat för mig efter härliga barn- och ungdomsminnen. Jag känner mig verkligen hemma där. Vi släppte av Frida vid tåget och där fanns en skylt med texten "Campus Nyköping".
- Där vill jag gå! Utbrast jag.
Väl hemma började jag kika på vilka utbildningar som fanns på campus och fastade på "Medicinsk sekreterare". Alltid när jag ska kika på utbildningar fastnar jag på ordet "Medicin". Det är nämligen ett av mina underdominanta intressen som har legat där sedan tio års ålder när mamma insjuknade i MS. Då började jag att studera medicin och diagnostik på egen hand i Bonniers läkarböcker. Gjorde små egna prov och glosförhör.
Kanske är det inom medicin jag ska vara när jag inte skriker "TAGNING" eller skriver på en bok?

Jag har verkligen testat många olika yrken och branscher på mina tjugofem år. Handels, hantverk, kommunalt, privat, kedja, praktikant, volontär, driftansvarig, ungdomsverksamhet, restaurang, omsorg, högt- och lågt uppsatt, timanställd och månadsavlönad.
Ingenting av det jag gjort hittills kan jag tänka mig att göra på ett kontrakt som löper på utan slut. Men det har lärt mig att förstå vad jag vill och inte vill. Jag har insett att jag gillar det administrativa. Budget är intressant. Jag skriver snabbt och korrekt och är noggrannare än någon någonsin trott om mig (Inklusive mig själv). Jag har koll och kan prioritera på grundläggande nivå. Jag är alltså en kontorsråtta i min yrkesroll.

Jag söker till medicinsk sekreterare i februari och jag hoppas innerligt att jag kommer in nu när allting äntligen känns klart.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sist vi körde en hotellvistelse var det sannerligen en besvikelse. Sviten vi hade var inte alls något att hänga i granen och vi käkade burgare från Max i brist på restaurang. Jag tänkte att det var läge att göra om och göra rätt och därför fick Kevin en ny hotellnatt av mig i födelsedagspresent.

Den här gången hade sviten ett sjujäkla badrum med jazzuci. Där låg vi nästan hela kvällen. Det kändes definitivt värt pengarna och det var skönt att komma hemifrån innan jobbet kickar igång på måndag. Nästa hotellvistelse är i London om exakt en månad. Det ser vi mycket fram emot!

Imorgon drar vi till Boda Borg för att köra slut kroppen och liksom sätta en punkt för den här ledigheten.

Likes

Comments

Tänk... av alla människor som vandrar på jorden ska just jag vara en person vill bli författare och filmregissör. Det är inte så att man kan söka "Författarprogrammet" på högskolan. Allting hade varit så mycket enklare om jag bara kunde trivas som IT-tekniker eller... lärare.

Jag minns när jag var liten och ville bli veterinär eller författare. Så blev jag äldre och sökte till Naturbruk inriktning djurvård, kom in och tackade nej efter råd från en nära person som påminde mig om att man också kommer att få avliva djur. Det kan jag inte förmå mig att göra. Som den medicinintresserade hobbyläkare jag var som liten (Jag önskade mig läkarböcker i födelsedagspresent och läste dessa som kvällsböcker) tänkte jag bli läkare. Sedan kom jag på under en biologilektion att jag var känslig för kroppens autonoma funktioner, och så lade jag läkartankarna på hyllan.
Men jag fortsatte att skriva och göra film. Jag var dessutom bra på det och så var framtiden självklar, jag skulle verkligen bli författare! Och så verkligheten. Man blir inte bara författare, man måste skriva någonting som andra vill läsa också. Det tänkte jag inte på innan det var dags att börja tjäna pengar.

Så hamnar man i den där cirkeln. Jobba för att överleva och jobbet tar all tid och energi. Mitt skrivande är ett otroligt periodande fram och tillbaka och jag skriver som bäst när jag är på bristningsgränsen. Men där kan man ju inte ligga och gunga hela tiden. Och jobbar man har man inte tid att brista. Så det blir inget skrivande och då blir det ingen bok och då blir det ingen författare av mig. Jag har förresten fått lära mig på en skrivkurs att man inte börjar en ny mening med "Och" eller "Men", men det motsätter jag mig förstås också som den rebell jag är. #mockingjay

Tänk om man fick ha sin så kallade hobby som huvudsakliga syssla och jobbet var i underläge. Hur hade världen sett ut då? Det kan jag inte svara på, men jag hade varit författare.

Likes

Comments

Nu, med cirka två veckors ledighet, har jag haft tid att reflektera. Jag är 25 år och det är 2018. Det känns som att mitt liv utspelar sig mellan sängen, badkaret, kontoret, sängen, badkaret, kontoret, sängen...
Jag är en aktiv person och därför väcker det orostankar hos mig när jag ser att det är så jag känner. Jag gör så himla mycket saker, men jag känner aldrig att jag uträttar någonting. Nu när pulsen har gått ner och jag sover någon timme extra på morgonen inser jag hur stressad jag är. Det är ingen tanke jag lägger vikt vid när jag väl är i den stressiga dimman, men jag ser den på håll. Som nu, efter en ledighet.
Direkt efter julafton var min första tanke "Herregud, nu är det snart januari!". Det ska inte vara som en iskall dusch. Det ska inte få mitt hjärta att slå fortare, men det gör det.

Jag tycker verkligen om mitt jobb. Det är utmanade, roligt och kreativt. Det är inte du, det är jag. Ja, så skulle man kunna säga. Jag är alldeles för mån om mig själv för att tillåta pulsen att ligga så högt dygnet runt. Många gånger kommer jag på mig själv med att skapa stressiga situationer av ingenting. Hjärnan hittar på att jag har fler saker att göra än vad jag verkligen har. Den bestämmer att jag bara sitter och rullar tummarna medan klockan tickar på och tiden rinner ut. När den väl gjort det, runnit ut, kommer solen att sluka jorden och jag säger högt "Det är kört". I själva verket kanske det bara är ett samtal som ska ringas och ett papper som ska skrivas under och sedan är det ur världen. Men den logiken finns inte i den värsta stressen.

Och så låg jag alldeles nyss i badkaret och upptäckte att jag, till och med där, kände pressen stiga. Jag har nämligen de senaste dagarna ägnat mycket tid åt att fundera ut vad det egentligen är jag vill utbilda mig till. Vad jag vill göra med mitt liv. Klassiskt, inte sant? Så sade jag till mig själv på skarpen att sluta upp med att stressa över en sådan sak, men det hjälpte ju inte förstås för jag är så jäkla envis. Saken är den att jag inte längre vet vad jag vill göra. Jag vet bara vart jag vill bo, vad jag ser framför mig när jag blundar och vilken bil jag uppgradera mig till. När jag väl försöker se en bild av vilket yrke jag har så finns där ingenting. Eller... allting. Jag läser "Audionom" på Antagning.se och tänker att JA - Det är ju klockrent. Sedan kommer fattningen tillbaka och så skrattar jag med mig själv över att jag ens övervägt det, för jag är verkligen ingen som platsar inom vården.
Ja, ni ser. Såhär håller det på. Matematik D korsade till och med mina funderingar och då förstår ni säkerligen vilket allvarligt tillstånd jag befinner mig i.

Såhär kan man ju inte hålla på men vad gör man? Jag har en anställning på 100 procent som är helt gudomlig egentligen men ändå känns det inte rätt. JAG känns inte som rätt person, jag är alldeles för spirituell. Jag skrev en lista på saker jag kan tänka mig att göra livet ut och hittar ni något yrke som ger ekonomisk trygghet och stabilitet som stämmer in på dessa saker så är ni riktigt vassa:
*Skriva hela dagarna
*Kanske fotografera?
*Allt inom film utom musik (Och inte supersocialt hela tiden)
*Kontor är nice
*Jobba med jämställdhetsfrågor och kanske främst genus
*Utreda transdiagnos (Inget annat inom psykologispekrat)

Ja hörreni. Det här med att bli vuxen är inte det enklaste jag har gjort. Jag vill mest bara... skriva och göra lite film, gärna för en lön kring 28-30:-. Bo ett trevligt radhus med någon partner, några barn och klippa gräset på sommaren. Ska det vara så mycket begärt?



Likes

Comments

FOTO: Emilié Lund



Likes

Comments

Sedan några år tillbaka har jag som tradition att göra en årsplan, eller kanske snarare målsättning. Eller plan... Vad tusan, EN MÅLMEDVETEN PLANERING.
2017 var ett bra år. 2016 var ett ganska dåligt år och jag tror att 2015 var en av de värsta i mitt liv. Jag tror att 2018 kommer att vara året då befolkningen börjar intressera sig lite mer för rymdresor då jag spår att aftontidningarna kommer att skriva om uppskjutningar till månen. När det kommer till den feministiska kampen så tror jag att vi kommer att få se mycket civilt engagemang. Till min stora "förtjusning" så kommer antagligen så kallade influencers att fortsätta florera. Oh, det finns så mycket man kan spåna i, men jag tror att det blir robotar och rymdens år (Tänk vad fantastiskt).

Såhär tänker jag att mitt personliga 2018 borde se ut:

Likes

Comments

"Att det ska vara så jäkla svårt att bli kär i mig" sade han bittert och ställde ner temuggen med en duns på bordet.
Han kavlade upp ärmarna på skjortan.
"Det är tatueringarna förstås" sade han och strök med handen på underarmen. Spelinspirerade. Nördiga. Ingen naken kvinna gnidandes på en Harley Davidson.
Det låter som ett fånigt namn, tänkte han. Harley Davidson. Han uttalade det på svenska och fnös till.
"Jag vet till och med hur det känns att ha mens. Är en skitbra hobbypsykolog och farmaceut. Gör goda qournfilér och det är fasiken en bedrift för de är så torra att man kan plantera en kaktus i dem".
Han tog en klunk vaniljte.

Likes

Comments

Hon älskade hans texter. Kunde dyka ner i dem i timmar. De dagar då han arbetade och hon var ledig smög hon sig in till hans skrivbord för att läsa de ord som var rykande färska. Ord som han svurit över, älskat, suddat ut för att sedan skriva dit igen. Hon kan hans process. Han tar sin tekopp, säger att han måste skriva av sig lite och sedan försvinner han in på kontoret i några timmar. Hans ex brukade förbanna stunderna som han spenderade med sina ord, men inte hon. Hon beundrade hans passion.

Hon läste om tusen nålars smärta, svärtan i ett par ögon som bara avundsjuka kan framkalla, ilskan i ett par knutna nävar och sorgen i en droppe av salt. Och så kärleken. Hur han beskrev den fick henne varje gång att hålla andan mellan meningarna. Hon kom på sig själv med att hålla texten så hårt med fingrarna att den skrynklades på sina ställen. Att hans intensiva inre och färgstarka syn på livet tog henne till otroliga höjder var inget tvivel.
De hade köpt ett radhus. Inget ruinerande men lagom för två. Parkerad på gårdsplanen var en svart Volvo xc90. Hon hade en välutvecklad konstnärlig sida som var speglad i inredningen. Hennes syster hade nämnt att vardagsrummet hade aningar från Harry Potter. ”Känn dig som hemma” hade hon svarat.

”Pilla mig i håret” sade hon och kikade fram bakom täcket. Han sänkte boken och log. Hon tog ett skutt över på hans territorium och lade huvudet på hans bröstkorg. Boken hamnade på nattduksbordet och han orienterade sig med sina fingrar bland hennes hårstrån.
”Är du förberedd inför imorgon?” undrade hon. ”Det kan jag aldrig bli” svarade han och skrattade till. Han sparkade av täcket från fötterna som om tanken på morgondagen höjt temperaturen i rummet.

Likes

Comments