View tracker

Godmorgon skriver jag så jävla bakfull att hjärnan sprängs. Igår kväll var jag ute och det var helt klart den bästa utekvällen sen Ambatiderna måste jag nog säga för det finns inte mycket som slår dom kvällarna. När man dansade inne på Red Room med Isabelle och helt plötsligt hånglar hon upp någon snygg kille, eller när man shotade i baren med Daniel och blev svinfull. Ett roligt minne är när Johan min kompis stod i ett hörn och haffade en tjej och morgonen efter ringer han mig och frågar om han hade köpt något till mig eller henne då det hade dragtis 2k från hans konto. Haft riktigt roliga utgångar på Amba helt klart och jag har nog inte visat mina sista moves där inne.

TIllbaka till igår kväll så hade jag verkligen det helt sjukt kul, jag träffade så mycket gamla vänner från när jag var yngre och blev helt sjukt full. Jag dansade på borden och hela övervåningen körde Maniqin Challange. Jag var inställd på att jag skulle få en dipp och vilja ringa honom. Nu är han i Åre och jag vet inte ens vart han bor eller vart han sover och med vem, det är tankar som inte riktigt kan släppa mitt huvud och som gör mig lite ledsen då jag tror att han är med någon jag inte skulle trivas med att han bor med. Men å andra sidan är han inte min och får göra vad han vill, han behöver inte visa den respekten gentemot mig om han inte vill. Hur som helst så fick jag ingen dipp, utan dansade vidare till halv tre innan vi drog hem. Jag hade verkligen en toppenkväll och har bara mina vänner att tacka, skulle vara död utan dom. Jag hade tänkt träna nu på morgonen, vet att man inte ska göra det dagen efter men jag har sjukt mycket hets just nu och vill va snyggast på Bali hahaha såååå det är bara göra allt man kan. Har dessutom börjat äta lite mindre och bättre mat så som igår åt jag tonfisk sallad med gurka majs och olivolja till lunch, kanske inte det godaste men hoppas jag blir slank och snygg haha!

Jätte rörigt inlägg, ska äta min frukost (havregryngsröt med öpple) sen fixa i ordning mig inför gymmet. Hoppas ni får en bra torsdag! xoxo

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Skulle jag träffa dig nu så skulle vi kramas som om vi knappt kände varandra. Eller du kanske skulle undvika mig, du kanske håller någon annan i hand.

Hur många dagar sedan var det jag träffade dig för första gången? tänker jag och ser dig i ögonen, letar efter det där välbekanta, det där som jag föll handlöst för. Det glimtar till i din blick. Jag har frågat dig så många gånger om du vill fortsätta det här. Du alltid svarar att du inte vet.

För inte så länge sedan låg vi hemma hos mig, i min säng, och slötittade på tv. Eller så låg vi din säng och kollade på Stranger Things. Min kalla hand mot din varma bröstkorg; mitt huvud precis under din haka, mina ben hoptrasslade i dina. Du klappade förstrött på min axel, halvsovandes. Jag andades mot din hud och för varje andetag jag drog in möttes jag av den där överväldigande känslan av hemma, men också något annat, något jag inte kunde sätta fingret på.
Har dina tankar lämnat mina?
Jag gjorde små cirklar i din hud med ena pekfingret och älskade hur varm du var mot mina fingrar, men plötsligt drog jag bort dem, slagen av den där groende känslan av fel.
Vilar din blick på någon annan?
Jag satte mig upp i sängen och du vaknade. Tittade på mig och log mjukt, drog mig intill dig igen, vände försiktigt mitt ansikte mot ditt. Jag mötte dina läppar och öppnade mina långsamt, smakade på dig, andades in din doft, men kyssen gjorde mig iskall.
Vems är du, om inte min?

Du försöker sträcka fram handen och röra vid min kind, men jag ryggar instinktivt undan. Släpper dig inte med blicken och förvånas över hur samlad jag låter när jag öppnar munnen;
”Är du kär i mig?”
Du lägger huvudet på sned och jag kan inte läsa dig, kan inte förstå dig, kan inte lista ut vad du tänker på. Dina ögon är säkra men jag vet inte på vad, hela ditt kroppsspråk utstrålar något jag inte kan uppfatta, men så svarar du;
”Jag vet inte”
Vi har levt med varandra, älskat, bråkat, kramats, skrikit, vilat, pratat, viskat till varandra i mörket, kastat oss i varandras armar, haft sex i duschen, gått strandpromenader i Grekland, näst intill legat på flygplanet, promenerat och tjafsat, svurit att vi skulle vara med varandra för resten av hela livet men nu när du svarar på min fråga går något av. Kanske är det förbindelsen mellan hjärta och hjärna, för plötsligt blir jag helt klar i huvudet. Tystnaden sprider sig i kroppen och fyller varenda cell och jag inser förvånat att jag äntligen kan tänka ordentligt.
Och plötsligt blir alltid så fruktansvärt kristallklart.
”Det räcker inte”, säger jag med en ny röst, en stillsammare röst, en röst fri från allt trassel hjärtat orsakat.
”Det räcker faktiskt inte”.
Och du lämnade mig sen. Igen. Lika bra var väl det, för att vara älskad litegrann är inte tillräckligt.


(En del taget från Olivia Hageus)

  • 255 readers

Likes

Comments

View tracker

Okej fast wow. WOW! Det som pågår just nu är att jag skriver med Mwuana på instadirekt, det här är helt sjukt. Han fucking svarade, jag är så LYCKLIG! Tack för att han finns och för att han räddar mitt liv. Evigt tacksam.

Well, den här dagen har varit den bästa på så himla länge. Jag sov ut så gott jag kunde och sedan tog jag mig till jobbet, precis innan det bestämde jag mig för en dejtnight. Och så blev det, efter jobbet mötte jag upp Jesse och vi köpte med oss mat, russin, mandlar, kanel och saffrans gifflar, choklad, sura nappar och lakritsfiskar hem till honom. Vi åt middag länge innan Cajsa kom för att joina. Vi värmde glögg och satt runt middagsbordet i Jesses mysiga kök hela kvällen. Sedan la vi oss i sängen alla tre för att kolla på film, Julia kom förbi och där låg vi alla fyra ihoptryckta i Jesses säng och bara pratade om allt i hela världen. Fy helvete vad jag uppskattar mina vänner, alltså jag blir som en ny människa med så mycket kraft och positiv energi när jag träffat dom. Helt otroligt.

Idag bestämdes det att jag och Jennifer ska kolla på lägenheten vi med största sannolikhet ska hyra från och med februari den 17 eller 18onde december vilket känns helt sjukt och jag är sååå taggad! Det känns helt sjukt att jag antagligen kommer att flytta hemifrån snart, min egen lägenhet som jag ska dela med min bästa vän. Är så otroligt lycklig.

Dessutom bjuder den här veckan på massa trevligheter, som att jag ska hämta Isabelle och Julia på flygplatsen på torsdag, saknar ihjäl mig efter båda. På tisdag ska jag ha dejtday. Jag ska ut på ett super roligt event på onsdag, jag kommer hinna träna varje dag denna vecka enligt min kalender. Jag ska äta middag med mina vänner från Västerås och planera en helg då jag och Tess ska åka dit, förhoppningsvis blir det nästnästa. I helgen händer massa spännande saker dessutom, men mer om det sedan. Bilden ovan är tagen i Magaluf där jag lärde känna mina vänner från Västerås, helt sjukt att vi fortfarande är vänner och är så glad över det!

Jag och Isabelle bestämde idag att vi ska resa iväg en vecka i april, för att bara njuta av varandra och värme. Någonting vi alltid velat göra tillsammans är att resa så vi kollar runt för fullt just nu och kommer nog att boka i helgen om det inte blir så att vi kör sista minuten istället.

Och en bonus på att jag mår så bra just nu det är att jag om drygt två månader fyller 20!! Jag älskar att fylla år och kommer som vanligt göra det till en stor grej. 20 år, det är inte varje dag man fyller det?!

Kanske låter hemskt men i stunden så kanske det inte är så dumt att ha blivit dumpad ändå. Så klart det gör ont i hjärtat och att jag saknar honom, och att jag för stunden är väldigt lycklig gör mig inte mindre ledsen i hjärtat men de jobbiga stunderna blir kortare, och glädjen blir mer långvarig för varje dag som går, vilket känns så fantastiskt. Dessutom känns det som att jag är värd att må bra efter den här hösten som rent ut sagt varit förjävlig. Och att jag har så mycket vackra saker i livet att se fram emot, en dag i taget. Idag var en bra dag och det är jag så tacksam över.

Ni alla bara MÅSTE läsa detta inlägget, http://nouw.com/magazine/-7-tecken-pa-att-du-lever-i-en-ohalsosam-4031 snacka om att ta orden och känslorna ur munnen på mig.

Likes

Comments

Började kvällen på Brillo för att sedan gå vidare till Vau, väl inne på Suite vid halv två så började jag dippa ordentligt. Jag valde att gå hem vid två, jag grät och jag ville inte vara ensam. Jag satt på perrongen i flera minuter och visste helt enkelt inte vart jag skulle åka men jag är glad att jag valde vägen hemåt, istället för vägen till honom. Hur mycket jag än skulle ha velat, han kanske inte ens var hemma, han kanske inte ens hade öppnat, han kanske var hos någon ny, eller hade någon ny där hemma. Jag vred mig i sängen i flera timmar innan jag lyckades somna, det kan inte ha dröjt länge innan mardrömmarna tog över hela mitt liv. Jag ville bara vända mig om till honom men han kommer aldrig att vara där igen.
Jag längtar så innerligt till dagen då jag kan gå ut, utan att bli ledsen, dagen då jag slappnar av och kan prata med människor jag inte känner utan att känna irritation. När jag kan kontrollera mina känslor och mina drömmar. När han inte tar över mig hela tiden, för att ändå göra dåliga saker med mig. Jag längtar tills jag är lycklig och blir vackert behandlad, tills mitt välmående ifrågasätts och tills att min lycka är större är någonting annat. För så jag mår nu önskar jag ingen att behöva må, det finns ingenting vackert med det jag känner. Från det faktum att han lämnade mig kan jag konstatera att jag kommer bli lyckligare med någon som faktiskt tycker om mig och vill ha mig genuint, snarare än för någon som vill ha mig ibland och då bara halvdant. Jag hoppas dagen då jag kan koppla bort mig, glömma dig, så som du glömt mig kommer snart. Jag kommer att hitta någon som bra ser mig och ingen annan. Som din mamma sa "kanske är det räddningen för er att ni åker ut i världen på olika håll, för att sedan mötas igen som nya starka människor." Allt jag vill är bara att få känna mig trygg och lycklig. Helst med dig. Men du vill göra det med någon annan, då hoppas jag du hittar den snart. Och med det sagt så vet jag att en vacker dag, så drömmer jag inte mardrömmar och längtar inte efter vår intimitet längre, jag kan sakna dig men jag tillåter mig själv att vara lycklig.

  • 611 readers

Likes

Comments

För varje steg jag tar så hoppas jag att du ska smsa, för varje hörn jag rundar så hoppas jag att du ska vara där, för varje dag som går så önskar jag att vi kunde ses, för varje sekund så växer saknaden och det gör så ont i mig. Jag vill så gärna att du ska ringa och be mig köpa hem McDonalds, att du ska hålla om mig. En gång till. Allt jag skriver är repeat och känslorna är hela tiden desamma. Jag har velat ringa hela kvällen, har velat smsa och fråga om du är vaken. Är så desperat efter din uppmärksamhet, din bekräftelse, din hud, bara jag vet hur len du är, ditt skratt och känslan du ger mig. Du gör mig hel men nu så faller jag, jag hoppas för mycket och du lockar mig alltid för stunden. Vill försöka komma bort från dig men känns inte som att jag någonsin kommer att hitta en väg ut, det vi var för längesen det är inte det vi är nu. Det är så långt ifrån dig och mig. Vilken tjej hade handen på din jacka? Så många gånger jag vet att folk tar en på axeln men det får min kropp att vändas ut och in nu. Har du redan hittat den nya mig? Jag orkar inte det här jag kommer att dö.
Älskar dig ändå alltid och jag kommer alltid vara din skrutt, även om du en dag skulle glömma. God natt gos, ska skeda dig i min dröm nu och hoppas den nya kan göra dig lycklig som jag inte lyckades med. Trots att den känslan är fruktansvärd.

  • 615 readers

Likes

Comments

För två veckor sedan vid den här tiden så satt vi tillsamman vid ett litet bord och tryckte i oss pannkakor, äggröra, bröd, juice och han drack upp mitt te den lilla jäkeln. Trots att jag erbjöd mig att hämta en egen kopp åt honom så envisade han sig med att dricka från min kopp. Och jag åt kaviar, kanske för att jävlas lite med honom. Vi pratade om att vi skulle gå på julmarknad på skansen, och förra helgen så tänkte jag att vi två skulle äta brunch på SIrap och sedan gå till skansen efter imorgon för att sedan ha en sån där mysig söndag som vi brukar ha. Tänk hur livet kan vända från något så vackert till någonting så plågsamt, smärtsamt och ensamt. Vi var på Yasuragi tillsammans, min födelsedagspresent ifrån mig till honom. Vi badade, vi gosade, åt massa god mat och njöt av varandras sällskap, och jag kände hur lycklig jag var tillsammans med honom, trots att vi levde i en bergochdalbana. Ingenting i världen kommer någonsin slå våra fina stunder tillsammans. Den tryggheten han gav mig och den känslan han fick mig att känna var något jag förundrades över. Vilken påverkan han hade på mig. OCh som jag saknar honom, och att se på honom, att röra vid honom och att få honom att skratta. Att plåga honom med pussar och att kittla honom tills jag tror han ska tappa andan.

Nu ligger jag i min säng helt ensam, och saknar honom så innerligt. Imorse skickade jag ett meddelande till hans mamma, nästa gång jag tvättar mina sängkläder så är det som att han helt försvinner från mitt rum. Mitt rum, vårt rum. Vad har vi inte gjort här inne..? Jag är skräckslagen. Jag vill ha honom här, jag saknar honom så mycket hela tiden och varenda tanke går till honom. Min favoritperson, min superduperbästis. Snart bor du inte ens i samma stad som mig längre, och chansen att jag skulle stöta på dig existerar inte längre vilket är helt fruktansvärt. När du flyttar är det som att du helt försvinner från mitt liv, jag längtar inte tills den dagen. Jag längtar bara efter honom.

Likes

Comments

Jag skriker och gråter som ett litet barn som är fullständigt okapabel att ta hand om mig själv.
Det finns ingenting jag hellre vill än att han håller om mig just nu. Det gör så jävla ont i mitt hjärta och jag saknar min person så innerligt. Inte kärleken, men att han alltid var mig så nära. Att jag redan skulle ha ringt honom nu när jag känner att det gör som ondast, men jag kan inte söka min tröst hos honom. Han är inte där längre, jag kan inte ringa. Han kommer aldrig mer säga att han älskar mig och att det kommer kännas bättre snart. Det spelar ingen roll hur mycket jag än behöver hans stöd nu, för han är inte min längre och oavsett vad så får jag inte höra av mig till honom någonsin igen för han är inte min och jag kan aldrig kräva stöd från honom igen. Och det, det gör mig så jävla förkrossad.

  • 699 readers

Likes

Comments

Det spelar ingen roll vad du säger nu för att om en vecka så kommer du ha släppt tanken av mig och om tre veckor så kommer du inte att sakna mig längre och om en månad så kommer du ha glömt bort mig. On två månader kanske du träffar en ny och om fyra månaden kanske du har en ny. En uppdaterad mig.
Jag kommer alltid att tycka att du är värd det bästa i världen och jag hoppas innerligt att någon annan gör dig lyckligare än vad jag har lyckats med för du är värd det. Trots att jag blivit sårad så hoppas jag verkligen att du hittar någon som uppfyller dina krav bättre än vad jag gjort. För det är du så värd, och jag kommer alltid att försöka glädjas för din skull trots att det kommer göra så fruktansvärt ont att se dig med någon som gör dig lyckligare än vad jag lyckats med. Det är den största skräcken förutom att jag aldrig kommer att få vara med dig igen, dig som jag saknar så innerligt. Min superduperbästis. - att se dig med någon annan. Men jag vet att när dagen kommer så kommer jag inte att vilja dö, det kommer göra ont men jag kommer överleva det. Jag vet det.

Jag vet även att en dag har jag någon som älskar att jag vill pussas, som äskar att jag vill hitta på saker, som inte stör sig när jag vill hålla hand. Någon som uppskattar min kärlek mer än någonting annat, någon som uppskattar alla mina sidor och älskar mig även när jag lär älska mig själv. Även om det inte är idag imorgon eller om en månad så vet jag att någon där ute kommer uppskatta mig till fyllo, alla dagar och alla nätter. Längtar till den känslan, när jag känner hur jag alltid är tillräcklig och uppskattad.

  • 733 readers

Likes

Comments

Det absolut värsta är nog saknaden. Den känslan. Att inte vara tillsammans och att inte ha närheten är obeskrivligt jobbigt, att den man äskar inte vill vara med en längre det är en sak. Men saknaden efter honom, efter personen. Bortsätt från att vi var tillsammans så var ju han faktiskt min superduperbästis som jag haft så kul med, kunnat prata med om allt, gråtit hos när jag varit ledsen, skrattat med, busat med och hela den biten och det är så fruktansvärt att jag inte kommer få träffa honom någonsin igen. Jag saknar honom hela hela tiden, inte bara vår kärlek utan jag saknar honom. Som person. Min superduperbästis.

  • 777 readers

Likes

Comments