När min mammaledighet är slut så är tanken att jag ska plugga.

Jag ska göra ett fjärde sista försök till att bli godkänd i matte och engelska och jag hoppas verkligen att jag lyckas denna gången. Men det är också det jag har svårast för.

Det tynger mig ganska mycket att allt jag fick höra i grundskolan stämmer. Jag hoppas på att detta kan bli min käftsmäll och göra ett försök till att visa att jag kan och att dem hade fel.

Jag mår väldigt dåligt över att jag inte fick uppleva det jag drömde om när jag var 15 år. Jag vet ju att jag aldrig kan få tillbaka det och att den drömmen är körd men jag hoppas verkligen att jag får en examen inom det jag vill.

Jag vill visa min dotter att hon har en mamma som iallafall försöker. Mer än så kan jag inte göra. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon inte får diagnoser.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det hela började på söndagen den 1 oktober, jag vaknar klockan 04.45 och känner att jag har en värk men den är ganska svag så somnar om vaknar igen av en värk men somnar om och så håller det på. Jag säger även till Joel att jag har värkar men han vänder sig om och somnar om.

Runt klockan 09.00 stiger jag upp för jag och mamma har planerat att åka till Ikea men när hon ringer sen runt kl 10 så säger jag att jag har haft värkar sen klockan 04.45 så vi bestämmer att vi ska avvakta och se under dagen.

Tiden går och Ikea struntar vi i jag ligger hemma i soffan och andas mig igenom mina värkar har kanske 7 8 minuters mellan rum inte sådär kraftiga utan att jag kan hantera dem.

Runt klockan 14.00 tror jag kommer Joels mamma och hämtar Ozzy (vår hund) det av någon anlednig tyckte ja var så jobbigt började nästan gråta av att han ska åka så löligt men tror att det var lite hormoner som spökade.

Tiden går och jag och Joel börjar prata om att åka in på en kontroll vilket jag av någon anlednig börjar gråta över ville inte åka in men jag ringer förlossningen och pratar lite så säger hon att jag kan vara hemma och komma in när jag vill. Jag bestämmer att vi är hemma ett litet tag till då jag kan hantera smärtan.

Men runt klockan 18.00 så bestämmer vi oss för att åka in jag har fortfarade typ 7 8 minuter mellan värkarna. Väl inne så sätter dem en ctg kurva på bebis och även så att dem mäter mina värkar.
Efter en halvtimme så blir jag undersökt och dem konstaterar att jag bara är öppen en cm och då har jag hållt på i 13timmar så jag får en morfintablett och åker hem.

Nu på vägen hem ökar min smärta och mina värkar kommer ganska tätt.

Jag kommer hem gör som dem sagt inne på förlossningen att jag skulle gå och lägga mig och försöka sova lite. Lyckas somnan mellan mina värkar men dem är ganska kraftiga nu och kommer ganska intensivt. Vilket göra att jag inte längre kan hantera dem.

Det gör så ont så att inte vet vart jag ska ta vägen jag. Håller på med detta fram tills klockan 04.00 då ringer vi förlossningen och nu har jag 3-4 värkar på 10 minuter.

Väl inne på förlossningen så säger hon att oavsett hur öppen du är nu så kommer du få stanna då du inte kan hantera smärtan. Hon sätter en ctg kurva på bebis och en som mäter mina värkar.

Efter en halv timme kommer hon in och ska undersöka mig. Jag har nu öppnat mig 4cm så. Vi får ett rum nu och på vägen dit säger jag att jag vill ha en epidural.

Jag kommer in på rummet får byta om till sådana fina sjukhuskläder. Sen får jag mer morfin fast denna gång i en spruta och även näringsdropp. Efter en stund kommer narkosläkaren och lägger min epidural efter en liten stund började den värka asså det var det bästa beslut jag har tagit så skönt jag kände bra värken när den var som högs sen avtog den och jag kan nu äntligen hantera min smärta igen och jag fick nu äntligen sova lite.

Efter att har sovit en stund börjar jag bli lite hungrig så Joel går ut att hämta frukosvagnen all personal går med ut. Runt klockan 07.45-08.00 går mitt vatten så jag trycker på klockan och jag behöver inte ens säga något för dem frågar var det vattnet som gick. Dem undersöker mig och jag är nu 10cm öppen.

När jag får värk så frågade jag om jag får trycka på och det fick jag så det gjorde jag och efter 50 minuters krystande kom hon äntligen ut.

Efter 29 timmar kom vår efterlängtade och helt perfekta lilla flicka klockan 09.52 måndagen den 2 oktober.

Lyckligaste dagen i mitt liv.

Likes

Comments

Som ni alla vet har jag fött barn.

Min förlossning gick bra. (kommer komma en förlossningsberättelse) men när jag tänker på framtiden om ett syskon till dottern så bli jag åter igen rädd för förlossningen.

Jag fattar inte varför jag är rädd jag har ju liksom gjort det en gång och allt gick ju bra förutom vid ett tillfälle under öppningsskedet.

Jag vet ju vad jag är rädd för och det är själva förlösandet men jag förstår inte varför.

Jag känner mig lite ensam i detta. Känns som att dem flesta känner att dem så gärn vill göra om det. Medans jag känner att jag inte vill och är rädd. Men ett syskon till dottern vill jag ha. Jag vill inte att hon ska växa upp själv. Jag vill ju att hon ska någon att leka med.



Men är det någon där ute som fött barn som kännt samma sak?
Ni kan väl skriva till mig isåfall?

Kram



Likes

Comments

Jag blödde då färdigt efter mitt första missfall.

En månad senare får jag min mens blöder färdigt.

Jag och Joel tar ett graviditetstest på en söndag jag plusar böjar gråta av både glädje och rädsla att behöva gå igenom ett missfall till.

Jag laddar ner en gravid app blir automatiskt gravidförsäkrad och jag ringer barnmorskan på måndagen och bokar tid för inskrivning. Jag är nu i vecka 5(4+1)

Jag går in vecka 6(5+3) så upptäcker jag en blödning jag ringer 1177 och dem säger inprcip rakt ut att det är ett missfall.

Jag har inte tappat hoppet än utan hoppas på att allt är bra med den lille där inne.

Men jag vill bli undersökt och ringer kvinnokliniken och dem säger att det troligen är ett missfall så dem ber mig blöda färdigt och sen ta ett graviditets test.
Jag tappar allt hopp börjar gråta.
Så jag blöder färdig och tar en vecka senare ett gravidtetstest och det visar negativt.

Nu måste jag åter igen ringa jobbiga samtal till barnmorskan och till tryggahansa.
När jag ska ringa barnmorskan så börjar jag storgråta i telefonen.


Jag börjar må riktigt dåligt då barn är det jag vill ha mest i hela världen och inte veta om vi kommer få några var riktigt jobbig.

Det var igenkligen synd att jag testade mig denna gång då det stöttes ut redan i vecka 6.
Men samtidigt var det bra att jag testade mig för när jag har mens använder jag tamponger och gör man det när man får missfall kan man bli steril.

Men det var nummer 2 lite kortare än fösta.

Likes

Comments

Jag gick skulle precis börja på min nya p-piller och hade fått min mens Joel är i väg så jag slänger i väg ett sms hur ska vi göra ska jag börja med mina p-piller eller ska vi försöka? Han skriver att han vill försöka då bestämmer vi oss för det.

Efter då att min mens avslutat så börjar vi försöka och på en söndag tar vi ett gravtest och plusar. Vi blev överlyckliga och börjar gråta tänk liksom att vi ska få barn i maj och jag faktiskt kan bli gravid. Samma kväll så laddar jag ner en app som jag automatiskt blir graviditetförsäkrad

Redan på måndagen ringer jag barnmorskemottagningen och bokar tid för inskrivning vi fick en tid. Då är jag i vecka 5 (4+1)

Tiden går vi går in i vecka 6 och våran förväntan höjs för varje dag.

När vi nu ska gå in i vecka 7 bestämmer vi oss för att berätta för våra närmst anhöriga vi är så lyckliga över lilla bebisen i magen.


Men fredagen den 16 september 2016 runt kl 11.00 så upptäcker jag en blödning. Jag ringer då 1177 dem säger att så länge jag inte ha ont så är det ingen fara. Jag lugnar ner mig och åker i väg med min syster till Ljungby. Hela fredagen går och hela lördagen med en blödning.

Men på söndagen den 18 september 2016 har jag börjat få ont ringer 1177 och dem ber mig att väja om jag vill åka in idag eller åka in på måndagen jag och Joel bestämmer oss för att åka in då det handlar om vårat lilla barn.

Vi kommer in vid kl 15 ungefär och då tar dem lite prover på mig och sen får jag vänta i 3timmar men det hinner inte riktigt gå 3timmar då min smärta ökat ganska bra. Så jag ber Joel ropa på sköterskorna dem tar in mig på undersökning hon ska göra ett vaginalt ultaljud jag blir då jätteglad för att vi ska få se vår lilla bebis. Men det vänder väligt snappt hon säger till mig att det finns inget foster det har redan stötts ut. Jag gråter som bara den och hon frågar oss lite frågar vilken vecka jag var i, då var jag i vecka 8 (7+0) och så frågar hon om det en planerad graviditet och det var det. Vi kom också fram till att det tog en månad för oss att bli med barn.

Vi får med oss en broskyr om missfall och så säger dem till mig att det finns kurator att gå till om jag vill det.

Vi åker hem jag gråtar hela vägen hem från stan och hela kvällen och dagen efter för nu måste jag ringa alla samtal jag ska ringa till barnmorskemottagningen och boka av tiden och ringa tryggahansa där jag blev gravidförsäkard. Det går knappt hålla tårarna tillbaka när jag ska ringa.

Men jag blöder fördigt och åter hämtar mig.
Och nästa del kommer inom kort håll utkik

Likes

Comments

Nu är vecka 40 här!
Igår var vi på andra delen av föräldrarkusen och det kändes bra!

Det som hänt hos mig är att jag tror slemproppen gick igår, hoppas verkligen att det var den.

Annars har det inte hänt så mycket hos mig.
Jag har inte fått några värkar än, hoppas att det kommer igång snart så jag får föda.
Börjar bli trött på att vara gravid, känns som att jag har varit gravid i ett helt liv.
Har varit gravid sedan januari så är ganska trött på det nu kan liksom allt nu som har med graviditet att göra. Så nu vill jag träffa min lilla bebis.

Hos lilltjejen har det inte hänt så mycket hon är liksom klar nu så hon lägger mest på sig i vikt och blir längre. Hon är nu cirka 51cm lång och väger i början av veckan cirka 3,39kg och i slutet av veckan cirka 3,56kg. Hon är också ganska aktiv i magen, men jag tycker att hon kan ut i stället för att ligga där inne och sprattla runt.

Men det var allt jag hade att bjuda på. Nästa vecka så hoppas jag att det blir ett inlägg om att jag har blivit mamma.





Likes

Comments

Vecka 39 är här!

Jag mår bra tycker jag. Börjar bli mer trött igen, sen har jag fått mer problem med halsbränna.
Det är lite jobbigt nu när man ska gå och kissa man känner liksom att det trycker på blåsan så att det liksom blir trögt att kissa.

En sak jag tycker är lite läskig är att när lilltjejen tycker på nerven som går längst med benet hamnar i kläm, det gör så jälka ont och det känns obehagligt, blir lite så där små rädd att jag ska trilla ihop när den hamnar i kläm, men det är bara att ta tag något eller någon.

Lilltjejen i magen har det bra det är full rulle där inne. Hon är nu cirka 50cm lång och väger i början av veckan cirka 3,2kg och i slutet av veckan cirka 3,37kg.

Magen hade växt en och halv cm så 34cm. Allt såg bra ut när vi hade varit hos barnmorskan.

Jag har tyvärr inga täcken än på att det är någon förlossning på gång så det är lite surt. Börja tycka att det är lite jobbigt att gå med denna magen. Jag saknar mina vanliga kläder men framförallt min kropp. Jag tycker min kropp kan visa något tecken på att det är förlossning på gång. Änsåläge har jag bara haft 5 förvärkar alla har varit på olika dagar. Men min dag kommer förr eller senare.

Men jag det var allt jag hade att bjuda på.

Likes

Comments

Nu välkomnar vi vecka 38. Det som händer denna veckan att jag har haft lite förvärkar. Dem känns som mensvärk. Vi har också fixat allt som ska med till förlossning, vilket känns så skönt att allt är packat och klart.

Idag var vi även på första föräldrarkursen och det kändes bra att få reda på lite information om förlossningen.


Annars är det bra tycker jag. Jag får sova om nätterna, vaknar en gång mellan 3-5 på morgonen och behöver kissa.
Foglossnig har jag med men det är hanterbart.
Så jag mår bra vill jag väl säga.

Det som händer med lillen är att hon nu räknas som färdig och kan komma närsomhelst.
(Dock dröjer det ett tag till känns det som)
Hon väger i början av veckan cirka 3kg och i slutet av veckan cirka 3,17kg.
Det är också ganska tungt att bära på denna magen. Jag skulle vilja att hon kommer nu för att när hon rör sig så är det inte så skönt och sen känner jag att jag vill kunna gå i mina gamla kläder, jag vill också ha tillbaka min kropp. Men samtidigt är det väldig mysigt att vara gravid.

Vi satte in också babyskyddet i bilen i helgen så vi är redo för hennes ankomst.

Men det var allt jag hade för denna veckan.

Likes

Comments

Vecka 37 är här!
Helt sjukt att jag snart har tagit mig igenom en hel graviditet, snart är hon liksom utanför min mage. Det är så stort att det går inte att ta in. Jag ska liksom bli mamma till en bebis av ren perfektion.

Vad har har hänt denna veckan då, jo vi har varit hos barnmorskan idag allt såg bra ut magen hade växt 1,5cm sen sist. Mitt järn var bra. Har även börjat få mer halsbränna. Vi har fixat klart sängen. Vi har packat BB väskan, jag har även packat det som jag ska ha med mig till BB, men allt är inte klart än.
Vi har också skrivit ett förlossnigsbrev. Hoppas att det blir ungefär bli så som vi har skrivt.

Vad har här hänt hos lilla prinsessan då, jo hon är nu cirka 46cm lång och väger i början va veckan cirka 2,79 och i slutet av veckan cirka 2,97. Hon är fortfarande fixerad så skönt. Annars har det inte hänt så mycker mer än att hon är stor och det är trångt där inne för henne, alla sparkar och rörelser är inte sköna.

Annars tror jag inte att det hänt så mycket. Vi ska också sätta in babyskyddet i bilen i helgen, snart ska allt läggas ut i bilen som ska med till BB när allt är packat och inhandlat.

Men det var nog allt jag hade att bjuda på.


Likes

Comments

Title