Familj & Vänner, Vårt bröllop

Efter att ha läst inlägget om @fruvidecarlsson s bröllop kände jag att jag vill berätta att vi efter vårt supergrymma aprilskämt faktiskt pratade lite och bestämde oss för att det kanske är dags att börja planera på riktigt! För det är väl klart att vi ska gifta oss. Orden kom faktiskt från W efter aprilskämtet och han sa att så fort vi har allt vårt på det torra så ser han ingen anledning till att vänta! Hur bra känns inte det då!!!!!!! Så ja vi har börjat planera, eller nä jag skojade bara - JAG har börjat planera lite! Det måste bli perfekt. Hur är dock svårt. Vad vill vi ha? Stort lär det bli. Vi har för många nära och kära för att hålla det litet. Bara Ellies dop lockade över 70 personer.
Hur stort blir det? Jag skojar nog inte om det blir mer är 100 gäster.
Kyrka eller ej? Hmm. Kyrka är ju vacker, tidlöst och traditionellt så jag tror nog att vi kommer köra kyrkan. Sen är ju kyrkan i Sollentuna fantastiskt vacker också. Verkligen något vi ska ha i åtanke. Och leta brudklänningar alltså!!!

Vill planera allt och göra slag i saken nu direkt, försöker hämta inspo

Ska vi vara ute...

...eller inne...

Fundera på brudklänning också... jag vill ha något enkelt, långt och lätt att bära. Typ grekisk gudinna-stuk

Och brudtärnorna... pastell blir det helt klart! Tror dessutom det är snyggare om alla har olika klänningar, färger.

Och inredningen, dukningen, temat... pastell! Älskar rosa! 

Som sagt... jag kan liksom inte sluta fundera! Jag vet redan vem som ska få göra vår bröllopstårta! Nån som kan gissa?

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Familj & Vänner, Tankar/Privat, Vårt bröllop

Jag har pratat länge om hur jag vill ha det. Ska vi ha ett stort och pampigt prinsessbröllop eller ett mindre på en strand i medelhavet med bara närmsta familjen, vill jag kanske inte gifta mig alls? Jo gifta mig vill jag, det kom jag fram till. W är nog den enda jag någonsin känt att jag vill gifta mig med. Men hur social jag än må vara så tycker jag att det är jobbigt att stå i centrum. Det är fruktansvärt påfrestande att ha allas blickar på mig. 

Så vi pratade lite och för att jag skulle slippa min prestationsångest och panik tänkte vi att om det någonsin ska bli av måste vi göra det så litet som möjligt. Det är dock inte lätt när man har så många nära och kära som kommer att bli sårade om dom inte får vara med. Både vänner och släkt.
Bara att diskutera det har gett mig ångest. 

Men vi tänkte även att det är ju vår dag. Vi som ska känna att det blir perfekt. Vi som ska vara nöjda och vi som ska leva med det. Jag framförallt eftersom det är jag som mår dåligt av allt ståhej. Iaf när det gäller mig. Andras ståhej har jag inga problem med. Jag har varit toastmadame på bröllop och värdinna på event osv och det är skitkul - men då är det inte jag i fokus. Jag avskyr att fotas men älskar att fota. Jag arrangerar gärna saker och lyfter fram andra. Bara jag slipper vara huvudpersonen.

Vi gjorde något igår. Något vi kommer få skit för men som jag hoppas på förståelse för från alla vi älskar med detta inlägg.
Carolina och Fredrik var här och Carolina fyllde år men det var inte huvudsyftet med deras besök - dom skulle vara vittnen. Min syster ringbärare/bestman/tärna. Barnen kändes viktigt att ha med såklart. Ni andra är också viktiga men jag fixar inte ståhejet runt omkring med planerande och hur perfekt allt måste vara. Vi kommer såklart ha en fest! Nu när det är klart. När vi nu äntligen lovat varandra livslång kärlek, trohet och samhörighet.

JA VI GIFTE OSS!
Vi gifte oss hemma, med vår lilla lilla familj. Bara vi. Vigselförrättare och vittnen - Carro & Fredrik såklart. Det var den finaste födelsedagspresenten jag kunde ge Carro!

Efter dom åkt och vi plockat undan så gick vi ner till stranden vid lilla sjön här hemma och skålade bara jag och min W. Kallt, blåsigt och lite snö kvar men mysigt ändå. Nu är vi man och fru på riktigt!

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Familj & Vänner, Min lifestory, Tankar/Privat, Vårt bröllop

Jag har nog aldrig varit så lycklig som precis just nu. Jag har alltid varit väldigt sluten. Släpper inte in någon för nära. Kanske ingen. Jag har ingen tillit. Jag tar alltid ensamt ansvar och lägger inte över någonting på någon någonsin. Jag förväntar mig inte saker av andra. Jag kräver ingenting av någon. Jag har alltid stått på mina egna ben och alltid haft mitt eget just för att jag inte ska stå där en dag och behöva lösa en massa onödigt tjafs. Händer onödigt tjafs så ignorerar jag det och går vidare. Sånt rinner av mig.

Men för lite mer än 3 år sen nu träffade jag en man. Han är den enda som kommit mig in på livet. Det är den enda utom min absolut närmsta familj jag är rädd för att förlora. Jag har aldrig varit rädd att förlora en pojkvän/kärlek, eller vad man nu ska kalla det, tidigare. Aldrig. Jag lämnar hellre än blir lämnad osv. Jag tror gärna på människor men jag litar inte på dom. Jag släpper enkelt människor som slukar min energi för mycket, oavsett hur länge dom funnits eller hur nära dom än är. Jag släpper dom. Bara släpper och tittar inte tillbaka. Men den här mannen har kommit tillräckligt nära för att betyda något. Jag kände något redan första gången jag såg honom. Jag valde att skaffa barn med honom och jag kommer aldrig någonsin göra mig av med honom.

Vi passar varandra. Jag känner mig inte instängd eller avskärmad, det finns ingen svartsjuka och alla älskar honom. Mina vänner funkar med honom och hans vänner med mig. Våra familjer kommer otroligt bra överens och det är verkligen så underbart! Jag kan vara mig själv helt med honom. Han försöker inte ändra fel och brister utan accepterar mig precis som jag är. Det kunde inte blivit bättre än såhär. Jag får inte panik när jag tänker framåt med honom, jag känner ingen osäkerhet. Jag kan istället inte tänka mig en framtid utan honom. Jag får vara den jag är utan filter och känner mig 100% trygg med det!

Jag ska försöka förklara äkta kärlek på ett enkelt sätt: När man träffar någon och kan prutta framför honom och sen garva åt hur äckligt det luktar så har man hittat rätt! Inga hämningar! Det här är mannen jag SKA gifta mig med!

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer