Inspo, Träning/Fitness

Jag har lagt upp vid ett par tillfällen att jag varit på gymet och ja det stämmer. Jag har börjat träna. Det var inget nyårslöfte som så många gånger tidigare och det är inte som förut, bortkastade 450kr i månaden för ett gymkort som aldrig används. Det är väl investerade 450kr i mig själv. Disciplinerad och motiverad. Eller ja... motivationen kan ju diskuteras från gång till annan. Men jag gör det. Oavsett går jag dit. Och eh jag ska inte ljuga, utan min svärfar och min kära gubbe hade allt förmodligen varit bortkastat precis som alla Startups innan. Varje tisdag och torsdag tränar jag, varje söndag badar jag med Ellie.

Varför? Jo för att jag har på senare tid inte bara gått upp i vikt, jag har även märkt av att min rygg säger upp sig oftare än innan. Jag måste. För min livskvalitets skull. För min hälsas på äldre dagars skull. Jag vill inte gå krum med ständig värk. Jag vill leva och orka. Jag fyller 38 år idag. Min kropp bryts sakta men säkert ner och på senare tid har jag liksom märkt av förändringar och det påminner mig. Jag måste göra detta för mig och för mina barns skull. Jag vill orka.

Ja men alltså helt sockerfri behöver man ju inte vara! Jag fyller ju trot allt år idag!

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Tankar/Privat, Ellie 2-3 år

Det är så länge sen... så länge sen jag skrev något. Väldigt länge sen jag hade någon motivation att skriva av mig. Har liksom inga ord på allt som händer och alla känslor som flödar. Jag skrev ett inlägg. Långt och bra. Ett riktigt inlägg med allt.

Så försvann det...

Jag glömde skriva en sak så jag avbröt uppladdningen och sen var det borta! Så jag hoppas att motivationen kommer tillbaka. Och att appen börjar fungera igen. Ordentligt. Så jag får behålla det som är mitt i stunden. Inspirationen.

Den som precis dog.

Mycket har hänt och jag ska berätta om det en dag. Det blir bara inte just nu. För det dog. Allt försvann. Kanske skriver jag inget alls...

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Familj & Vänner, Mina tonåringar, Ellie 2-3 år

Innan jag blev mamma visste jag inte vad kärlek var. Riktig kärlek. Såklart jag har föräldrar och syskon, mor- och farföräldrar etc, får inte glömma gubbe samt övrig släkt o vänner men kärleken till sina barn går inte att mäta. Det finns inget jämförbart. Mitt liv är ingenting. Utan mina söner och min dotter finns ingenting. Kärleken till ett barn är vackert och smärtsamt. Varje dag oroar jag mig. Jag är stolt varje dag. Jag är arg, ledsen, lycklig och helt översvämmad av en miljon olika känslor varje dag. Allt detta för att jag har barn. Jag ser dom och är så glad att just dom 3 är mina. Jag vill ingenting annat än att dom ska vara lyckliga varje minut i deras liv. Jag gör allt jag kan för dom, förbereder för allt som komma skall. Önskar att jag kunde skydda dom från allt ont. Jag ser och känner dom innan och utan. Livet är uppochner och framochtillbaka. Ingenting blir som planerat men förhoppningsvis ganska bra till slut ändå när allt kommer kring. Det finns säkert en miljon saker jag kunde gjort annorlunda men skulle vi vara dom vi är då? Min äldsta son fyller 18 om bara några veckor. Han blir vuxen. Jag hoppas och önskar att han tar allt han tycker är bra med mig och för det vidare. Implementerar det i sitt eget.

18 år!!

Jag är förbluffad över hur fort tiden går. Lilleman fyller 17 i år och Ellie 3. Jag har svårt att smälta det då jag fortfarande känner mig som 25. Min snart vuxna son pratar med mig om preventivmedel, mens och sex. Han har tjej och med det kommer frågor som man kanske gärna hade sluppit svara på men samtidigt är jag glad att han pratar med mig. Glad att han är så öppen. Det finns tillit och förtroende vilket betyder massor för mig. Senast på nyår fick jag höra att flickvännens mens var sen och en smärre panikartad son behövde tryggas i att den kan vara lite hoppig och ju mer dom stressar desto senare blir den. Och ta ett gravtest... det borde göra susen. Eller så är hon gravid och då får vi panik allihop!

Hur firade ni ert nyår?
Själv satt jag hemma med syrran, dottern och äldsta sonen då jag o syrran var dunderförkylda. Det är vi fortfarande. Men vi fick hem lite mat och gottis med gubben från svärisarna på nyårsdagen iaf och kände oss genast lite delaktiga i firandet. Han var iväg o handlade innan han åkte och fixade en helt okej middag till oss. Jag har varit en zombie i flera dagar nu och blir nog hemma från jobbet resten av veckan. Hoppas på nya tag från och med måndag.

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer