Tankar/Privat, Familj & Vänner, Diagnoser - vi är npf

Psykisk ohälsa är fan inget att leka med. Du kan tycka att någon är löjlig, borde rycka upp sig och bara gå vidare - men ensamheten kan bli så fruktansvärt påtaglig och tankarna om hur alla skulle få ett bättre liv utan dig så övertygande att du faktiskt finner frid i beslutet att avsluta ditt liv.

Det är en försvarsmekanism som slår igång och sliter dig itu - dina nära och kära som inte längre behöver belastas av din destruktivitet och den automatiska överlevnadsinstinkten som gör att du söker hjälp. För även om känslan av frid i döden är övertygande så berättar du det för någon om än något ofrivilligt. Känslor är inte logiska. När du dessutom är hyperkänslig är det så starkt och värja sig blir helt omöjligt.

Du samlar på dig under åren. Det försvinner aldrig riktigt helt för oavsett hur bra du kan må kommer ALLT du någonsin varit med om upp som ett brev på posten när en kanske för andra tillsynes liten motgång blir droppen i havet och du drunknar i vågorna av självhat som slår dig och trycker ner dig till den grad att du inte ser något ljus och viljan att kämpa blir svagare för varje gång. Du slits sönder av känslor som blir så starka att du inte vet hur du ska hantera dom och agerar instinktivt. Du vill dö men ditt försvar vill att du ska leva. Du skäms för att du trodde på något igen, för att du vågade visa dig, för att du visade din lycka öppet som om den skulle vara för evigt och det förstärker känslan av självhat. Du skäms för att du vågade lita på och är nu rädd att möta dom som såg dig hoppas - när du borde fattat att det inte skulle vara långvarigt - för du är ju inte värd det.

Att leva med psykisk ohälsa är inte lätt, det är inte bara att rycka upp sig när hela ens värld försvinner under fötterna och man samtidigt inte vill vara en belastning för någon annan.

Älskade syster - du är fantastisk och jag kommer aldrig sluta kämpa för dig. Jag kommer aldrig att sluta tro på dig. Du är värdefull. Du har så mycket kärlek. Du är underbar. Du ger så mycket av dig själv. Jag kommer aldrig att sluta älska dig. Vi finns här för dig. Alltid. Jag kommer att göra allt som står i min makt att hålla dig vid liv även om det betyder att jag måste tvinga dig för att skydda dig mot dig själv. Jag vill inte behöva leva ett liv utan dig. Jag vill inte att min dotter ska berövas sin moster. Jag vill inte att mina söner ska tvingas ta farväl av dig. Jag vill att du ska finnas i våra liv. Vi behöver dig. Våra liv skulle inte vara desamma utan dig och vi vill ha dig som du är. Vi vill ha dig. Bara dig.

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Familj & Vänner, Ellie 2-3 år, Resor

I fredags tog jag och Ellie tåget för att ta oss ner till Kumla och hälsa på @EmmaGrabergs ni minns tjejen som bodde på Malta? Hon flyttade hem till Sverige igen för drygt en månad sen så jag bestämde mig för att slå slag i saken och åka dit och äntligen få träffa henne. Detta är ännu en tjej jag träffat genom mina sociala medier - de magiska plattformarna - bloggen, instagram och Facebook. Vi har haft så otroligt roligt. Vilken härlig tjej hon är, vilken fantastisk grabb hon har. Ellie och Elliot har funnit varandra. Dom leker och har kul. Igår drog vi iväg till lekland med barnen, så himla roligt och galet mycket att göra. Väldigt intensivt. Idag känner vi oss lite förkylda. Många baciller på samma ställe... men attans vad roligt vi hade, Emma lekte och var snäppet galnare än barnen. Jag fotade mest hah! Idag blir det hemgång.

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

Inspo

Här är pärlan. Den där kameran jag velat ha hur länge som helst. Som jag önskat mig och suktat efter i evigheter. Han köpte den! Han gjorde det verkligen! Och jag blev så lycklig... jag laddade den och fixade, testade och njöt för att jag hade så mycket förväntningar och inspirationen kom tillbaka. Och så blev jag väääärldens mest olyckliga människa - kopplingen funkade inte. Jag insåg att jag inte hade något minneskort... mitt kort från andra kameran är för stort! Jag är så ledsen och istället för att gå till affären och köpa ett så beställde jag ett i samma sekund jag insåg att det inte fanns något så nu går jag och väntar och väntar och väntar på att det där förbaskade minneskortet ska komma!!!! Så lycklig och så olycklig på samma gång...

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer