View tracker

Jag gick in i matsalen och luktade. Dömde efter lukten hur maten skulle smaka. Det luktade gott i matsalen och jag la på en lagom stor portion med pasta och korvgryta, majs bredvid. Jag gick och satte mig vid bordet där min "squad" brukar sitta och mina vänner kom en efter en och satte sig vid bordet. Alla pratade och pratade. Deltog i konversationer men kände mig ändå lite frånvarande.

Han sitter och äter några meter bort.

Jag sitter och gungar på stolen för att se förbi min kompis huvud. Han reser sig upp, och ska antagligen gå och hämta ett glas vatten. Just då säger min vän mitt namn och jag försöker och lyssna på vad hon har och säga men samtidigt kolla hur han gör, går, tar vatten, allt. Varje detalj.
Han tog ett glas, fyllde det med vatten, och vände sig om. Alltså herre, han går seriöst som en modell. Jag överdriver inte, han går så sjukt fint. Hur fasen kan man gå så fint? Slappt men ändå bestämt. Skyggt och diskret, men ändå så synligt. Som att han seriöst glider fram på golvet.
Han böjde sitt huvud och klia sig försiktigt på sidan av pannan, och det passade så bra med hur han gick. Han seriöst såg ut som att han gick på en catwalk för män.

Samtidigt som jag intalar mig själv och inte kolla, tänka, prata om honom så kan jag inte rå för och göra det. Jag vet inte hur jag känner, fast jag ändå vet och alla andra med. Allt han gör och säger, varje detalj, är helt perfekt. Har du någonsin tittat hur en person går? Kollat på denne medans den pratar med dig, kollat på munnen och hur denne försöker artikulera och förklara? Har du någonsin kollat på hur någon äter? Hur någon skrattar? Hur någon sitter? Hur någon ler? Hur någon skriver, tänker, klurar? Vad denne har för typiska vanor, som t ex att röra sig vid sidan av näsan eller pannan? Hur den luktar?

Jag är rädd, feg, och hopplöst kär.

___________________________________________________________________________________

Det var första delen. Nästa kommer någon gång. <3​

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag ska dela med mig av en form av kärleksdagbok. Ni avgör själva om det är verklighet eller ej. Uppdaterar då och då, när jag har viljan och orken att skriva. Hoppas ni får någon form av känsla, och gillar det! 

Kram.

Likes

Comments

View tracker

Tänk dig en plats, ingen specifik, utan bara en plats man kan befinna sig på. Du kan göra, säga, tänka exakt vad du vill där. Bara säg det högt, och det du vill sker och stannar på just denna plats. Du kan fly till denna plats när du sitter på en fullproppad buss påväg till skolan/arbetet, eller när du just förlorat en avgörande match. Tänk dig att denna plats bara är för dig, och dem som du vill ha där. Att ingen kan nå dig när du är där, och att tiden i verkligheten står stilla. Att du spenderar flera timmar där, utan att en tiondels sekund har gått förlorat i verkligheten.

Men vad är egentligen verkligheten? Vad är bortom verkligheten? Är verkligheten i nutid? Finns det en kroppslig och andlig värld, och vilken av dem är det vi kallar verklighet? Är verkligheten det vi går igenom om dagarna, det vi ser?

Vi brukar säga att jag har sett med mina egna ögon, så det måste vara sant. Jag såg själv. Så vi ifrågasätter inte det vi ser, att det inte skulle vara sant. Men det finns många saker som vi ser, som vi inte skulle tro är sant. Och det finns många saker som vi inte ser som vi tror på, t.ex atomer, elektroner, kvarkar, änglar, gudar osv. Den som är färgblind ser inte alla färger, även om de existerar. Så vem kan säga den rätta betydelsen för vad verkligheten är?

Ingen. Verkligheten upplevs olika hos oss alla, eftersom den skapar både den inre & yttre verkligheten för var och en av oss. Eftersom vi är olika som människor, och eftersom att våran seende verklighet är olika. Alla går inte igenom en hel exakt likadan dag, och har exakt samma verklighet.

Vi vet så lite, det är så mycket som vi inte tänker på som är saker vi möter på i livet. Är vi rädda för att tänka vidare, ett snäpp extra?

Vad är icke verklighet? Är det drömmar? Det vi inte upplever, är det inte verklighet? Vi säger att min dröm är att kunna flyga, det är inte verklighet då jag inte har upplevt det än. Så handlar verklighet om upplevelse?


Tänkte att det vore lite passande och börja med att skriva ett inlägg som har en koppling till bloggnamnet. Även om jag bara flummade till det.

Ha det gott!

Likes

Comments