Header

Rätt skönt att äntligen ta lov och bara njuta (medan man pluggar varje dag..). Har en hela vecka på mig att återhämta mig så gott det går och få den energi jag behöver. Avslutade dagen på bästa sätt i Kristiansstad med min bästa klass! Vi åkte först till Laserdome och spelade 2 pass och får dock erkänna att det gick rätt bra för mig! Är man liten, så är man smidig och då kan man ha turen att hamna på 3:e plats och vinna ena rundan med sitt lag. Jajemen

Efter Laserdome, köpte vi mat och gick hem till en klasskompis som bodde i Kristiansstad. Riktigt fin kväll och jättemysigt att verkligen känna sig omtyckt av en sådan grym klass som jag har fått äran att tillhöra! Jättefin kväll, verkligen!

Annars, rullar det på helt okej, varken neråt eller uppåt, det står bara stilla. Dock tror jag (och hoppas) på att det ska börja gå uppåt eftersom att jag redan har skrivit 2 prov och har bara ett matteprov kvar efter lovet. Sen är det bara inlämningar kvar & lite smått, men inget stort i skolan som jag stressar över. Dock finns det en grej som händer om 3 veckor som jag ser fram emot riktigt mycket! Tror nästan den saken kan få mig och minnas tillbaka till den tiden då jag var jätteglad och kanske känna så igen... vem vet? Jag menar, allt är ju möjligt...

"Maybe we feel empty because we leave pieces of ourselves in everything we used to love"

Likes

Comments

Tänk dig att du blir inlåst i ett kallt, mörkt rum utan värme, ljus och hopp. Du kan inte ta dig ut och du är helt enkelt fast. Allt du känner är tomhet och rädsla, men du måste alltid ha ett leende på läpparna och ljuga för dina vänner om att du mår bra för att de ska sluta oroa sig. Du vet att de människorna älskar dig, men det käns inte som det. Vissa dagar äter du allt du får tag på, vissa dagar avstår du från mat helt och hållet. Du vet att du kommer bli bra till slut men du är känslolös och utan motivation till livet.

Först försöker du hitta en väg ut ur det svarta rummet för att du inte vill må dåligt, men efter ett tag, när du inser att det inte är någon som hör eller ser dig, ger du upp. Du väljer att stanna kvar på det mörka rummet och bara leva där. Du har insett att hur mycket du än försöker att resa på dig, kommer det någon/något som bara sparkar ner dig igen. Detta blir bara en rutin och ett nytt livssstil.

Detta, mina kära läsare, kallas för depression, en sak jag lever med. I början av förra veckan, började sakerna att rulla på lite bättre och på ett positivt sätt, men i slutet av veckan förstördes muren som jag byggt upp i alla dessa år. Har haft bättre dagar och mått jättebra, men jag har nått havets botten nu....

"Depression is such a cruel punishment. There are no fevers, no rashes, no blood tests to send, people scurrying in concern, just the slow erosion of self, as insidious as cancer. And like cancer, it is essentiially a solitary experience: a room in hell with only your name on the door"

Likes

Comments

När jag gick i 8:an gjorde jag något som kallas för "The Feburary Challenge". Det är en utmaning om att träna varje dag under hela februari med bara en vilodag i veckan. Tyckte inte att skolidrotten var tillräcklig och kände att jag behövde göra någonting. Nu är det perfekt att göra det igen, eftersom att inga resor är planerade (än) och det är inte så jättemycket i skolan i nuläget.

Mitt träningschema baserar sig mest på cardio men jag försöker variera mellan styrka och kondition. Torsdagen är min favoritdag för att jag cyklar till simhallen där jag simmar hur mycket jag orkar och har tid med. Avslutar sedan dagen med bubbelpool för att slappna av lite.

Jag kan säga redan nu att jag jobbar på nästa inlägg och jag skriver om något jag helst inte väljer att prata om... Men jag kände bara att jag behövde skriva ut mina känslor lite, fastän det är svårt... Har raderat och skrivit om det inlägget många gånger men nu är det dags att berätta sanningen om vad jag döljt under flera år...

​"There are only two options: make progress or make excuses"

Likes

Comments

Jag älskar mina vänner och när ett vänskap tar slut, gör det ont i hjärtat. När jag ser människor som jag en gång varit vän med, men som nu inte kan bli kallade för det av en viss anledning, vill jag bara bryta ihop. Några av dessa vänner ser jag några gånger veckan och är i samma byggnad med dem, men vi ignorerar varandra. Det är väldigt svårt att ta första steget och säga hej när man vet att den andra personen har gett upp. Många vänskap brukar oftast sluta med att "vi är inte ovänner, men vi är inte vänner heller" och "vi har bara tappat kontakten".

Konflikter kan lösas på två olika sätt. Det första är att man förlåter och ger personen en andra chans. Det andra är att man förlåter, går vidare och ger sig själv en chans att hitta en "bättre" vän. Men kom ihåg att om ett fönster stängs, öppnas en ny dörr, så lev inte kvar i det förflutna och överanalysera inte situationer. Om de har valt att ge upp, kolla inte tillbaka!

Sen finns det ju vänner som varar hela livet, som står vid min sida idag och som jag stolt kan kalla vänner. De som verkligen finns här och lyssnar när man har något på hjärtat. De som tar din börda på deras axlar bara för att du inte ska gå igenom det ensam. Dessa är de vännerna du borde lägga energi och tid på, inte på människorna som inte finns vid din sida mer. Därför, vill jag bara uppmana er alla till att skriva eller berätta för era vänner att ni är glada att ha dem i era liv. Skriv något fint eller ge en komplimang, för det kan göra deras dag!

"Learn to appreciate what you have, before time forces you to appreciate what you had"

Likes

Comments

Detta år kunde inte börja bättre än en resa till den magiska staden London, med min syster! Men för att vara helt ärlig, fanns det stunder då jag bara ville hem och krama mami. Förra året, då jag var i London för första gången, var allting så perfekt för att jag inte behövde ta ansvar, utan ledarna höll reda på alla pengar, tider, biljetter, sovplats, osv. Bladet vände och nu fick min syster och jag ett smakprov på hur det är att vara vuxen och ansvarsfull i en storstad för 5 dagar. Det luktade rök vart jag än gick och människor rökte där de inte fick röka. Det kändes nästan som att de följde sina egna lagar och inte brydde sig om någon i deras omgivning, men vad ska man förvänta sig, det är en huvudstad.

Trots de ovanstående beskrivningar om den sämre delen av resan, vill jag ta upp alla bra saker också. Så som alla fina sevärdheter och att jag återträffade en av mina bästa vänner från London!

Harry Potter - Platform 9 3/4 : Om ni är Harry Potter fans, MÅSTE ni åka till detta stället, det är magiskt! Jag var där 2 dagar i rad och köpte "lite" saker. Grejen var att precis utanför affären (som öppnades av en man i Harry potter filmen), fanns det ett ställe där man kunde ta bild med vagnen som halvt var i väggen på "platform 9 3/4 på "Kings Cross St. Pancras".

Madame Tussauds: Detta vaxmuseum rekomenderar jag starkt! Så roligt att gå runt och ta bild med kändisar som Kim Kardashian, Beyonce, Adele, James Bond, Johnny Depp, Angelina Jolie, David & Victoria Beckham, osv. Till slut kom det bästa, nämligen kungafamiljen & Albert Einstein! LOVE! Efter foto-rundan kom man till en 4D-salong där man fick kolla på en film gjord av Marvel. 4D filmer är mycket mer än glasögon, man får verkligen uppleva när det till exempel kommer vind i filmen för att det blåser på en. Efter filmen, avslutade man med att man satte sig i en karusellbil och man fördes fram i bilen, men bakåt i tiden. De berättade om Londons bakgrundshistorik från Shakespear tills dagens samhälle med musik, bild och statyer.

Sevärdheter: Vi åkte på London Eye och vi fick några riktigt fina bilder över Big Ben, Westminister Abbey och övriga synliga London. Vi var även nere vid Big Ben och tog lite foton, men inget kommer före då vi stod på Tower Bridge med en solnedgång i bakgrunden! Jag och min syster skulle träffa min kompis vid London Bridge och därefter gick vi runt lite till den historiska banken och vi vandrade runt mellan skyskraporna. Vi tog även väldigt fina bilder med Buckingham Palace och St. Pauls. Dock gick vi inte miste om shoppingen för att när vi hade passerat Oxford Street med den röda dubbeldäckaren, kom vi fram till Primark som är ungefär som Sveriges Ullared.

Sammanfattningsvis, vill jag bara be om ursäkt för att detta inlägg kommer ut så sent, men skolan har börjat och jag har inte fått den sömnen jag behöver så jag är en zombie just nu. Dock händer det lite roligare saker i februari och ska snart släppa nyheterna, så om ni är nyfikna, får ni hålla koll på när jag lägger ut det 😉! Ha det bäst! Love 💕

"Fill your life with adventures, not things. Have stories to tell, not things to show"

Likes

Comments