Header

Jag som trodde att jag kunde må bättre och hitta på massa grejer under lovet.. hade fel! Har varit sjuk hela lovet och inte tänkt på någonting annat än alla inlämningar jag måste skriva på och alla prov jag måste plugga till... Har inte lyckats få så mycket plugg som jag behövt, för att jag låg i sängen och kollade serier dagen runt, under täcket med mycket te! Grejen är att jag inte är sjuk så ofta (cirka 2 gånger om året), men när jag väl blir sjuk, håller det länge. Fick iallafall vila lite, om man ska se det lite positivt...

På torsdag kväll, sov jag över med många roliga tjejer! Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och hade det allmänt trevligt. På lördagen åkte vi även till kyrkan i Älmhult, vilket slutade ganska bra för att jag fick återse gamla vänner!

Det är en sak jag inte kan sluta tänka på... Nämligen, det som sker nästa vecka. Jag ger er ett tips: det handlar om en resa. Ja, jag ska iväg typ hela veckan och jag är verkligen så taggad! Dock är det någonting som inte låter mig vara fullständigt glad... Kan det vara det som skedde förra gången jag var där? Alla minnen därifrån? Eller är det bara jag som inbillar mig..? Kommer jag verkligen bli glad..?

"Life is about trusting your feelings, taking chances, finding happiness, learning from the past and realising everything changes"

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Rätt skönt att äntligen ta lov och bara njuta (medan man pluggar varje dag..). Har en hela vecka på mig att återhämta mig så gott det går och få den energi jag behöver. Avslutade dagen på bästa sätt i Kristiansstad med min bästa klass! Vi åkte först till Laserdome och spelade 2 pass och får dock erkänna att det gick rätt bra för mig! Är man liten, så är man smidig och då kan man ha turen att hamna på 3:e plats och vinna ena rundan med sitt lag. Jajemen

Efter Laserdome, köpte vi mat och gick hem till en klasskompis som bodde i Kristiansstad. Riktigt fin kväll och jättemysigt att verkligen känna sig omtyckt av en sådan grym klass som jag har fått äran att tillhöra! Jättefin kväll, verkligen!

Annars, rullar det på helt okej, varken neråt eller uppåt, det står bara stilla. Dock tror jag (och hoppas) på att det ska börja gå uppåt eftersom att jag redan har skrivit 2 prov och har bara ett matteprov kvar efter lovet. Sen är det bara inlämningar kvar & lite smått, men inget stort i skolan som jag stressar över. Dock finns det en grej som händer om 3 veckor som jag ser fram emot riktigt mycket! Tror nästan den saken kan få mig och minnas tillbaka till den tiden då jag var jätteglad och kanske känna så igen... vem vet? Jag menar, allt är ju möjligt...

"Maybe we feel empty because we leave pieces of ourselves in everything we used to love"

Likes

Comments

Tänk dig att du blir inlåst i ett kallt, mörkt rum utan värme, ljus och hopp. Du kan inte ta dig ut och du är helt enkelt fast. Allt du känner är tomhet och rädsla, men du måste alltid ha ett leende på läpparna och ljuga för dina vänner om att du mår bra för att de ska sluta oroa sig. Du vet att de människorna älskar dig, men det käns inte som det. Vissa dagar äter du allt du får tag på, vissa dagar avstår du från mat helt och hållet. Du vet att du kommer bli bra till slut men du är känslolös och utan motivation till livet.

Först försöker du hitta en väg ut ur det svarta rummet för att du inte vill må dåligt, men efter ett tag, när du inser att det inte är någon som hör eller ser dig, ger du upp. Du väljer att stanna kvar på det mörka rummet och bara leva där. Du har insett att hur mycket du än försöker att resa på dig, kommer det någon/något som bara sparkar ner dig igen. Detta blir bara en rutin och ett nytt livssstil.

Detta, mina kära läsare, kallas för depression, en sak jag lever med. I början av förra veckan, började sakerna att rulla på lite bättre och på ett positivt sätt, men i slutet av veckan förstördes muren som jag byggt upp i alla dessa år. Har haft bättre dagar och mått jättebra, men jag har nått havets botten nu....

"Depression is such a cruel punishment. There are no fevers, no rashes, no blood tests to send, people scurrying in concern, just the slow erosion of self, as insidious as cancer. And like cancer, it is essentiially a solitary experience: a room in hell with only your name on the door"

Likes

Comments

När jag gick i 8:an gjorde jag något som kallas för "The Feburary Challenge". Det är en utmaning om att träna varje dag under hela februari med bara en vilodag i veckan. Tyckte inte att skolidrotten var tillräcklig och kände att jag behövde göra någonting. Nu är det perfekt att göra det igen, eftersom att inga resor är planerade (än) och det är inte så jättemycket i skolan i nuläget.

Mitt träningschema baserar sig mest på cardio men jag försöker variera mellan styrka och kondition. Torsdagen är min favoritdag för att jag cyklar till simhallen där jag simmar hur mycket jag orkar och har tid med. Avslutar sedan dagen med bubbelpool för att slappna av lite.

Jag kan säga redan nu att jag jobbar på nästa inlägg och jag skriver om något jag helst inte väljer att prata om... Men jag kände bara att jag behövde skriva ut mina känslor lite, fastän det är svårt... Har raderat och skrivit om det inlägget många gånger men nu är det dags att berätta sanningen om vad jag döljt under flera år...

​"There are only two options: make progress or make excuses"

Likes

Comments

Jag älskar mina vänner och när ett vänskap tar slut, gör det ont i hjärtat. När jag ser människor som jag en gång varit vän med, men som nu inte kan bli kallade för det av en viss anledning, vill jag bara bryta ihop. Några av dessa vänner ser jag några gånger veckan och är i samma byggnad med dem, men vi ignorerar varandra. Det är väldigt svårt att ta första steget och säga hej när man vet att den andra personen har gett upp. Många vänskap brukar oftast sluta med att "vi är inte ovänner, men vi är inte vänner heller" och "vi har bara tappat kontakten".

Konflikter kan lösas på två olika sätt. Det första är att man förlåter och ger personen en andra chans. Det andra är att man förlåter, går vidare och ger sig själv en chans att hitta en "bättre" vän. Men kom ihåg att om ett fönster stängs, öppnas en ny dörr, så lev inte kvar i det förflutna och överanalysera inte situationer. Om de har valt att ge upp, kolla inte tillbaka!

Sen finns det ju vänner som varar hela livet, som står vid min sida idag och som jag stolt kan kalla vänner. De som verkligen finns här och lyssnar när man har något på hjärtat. De som tar din börda på deras axlar bara för att du inte ska gå igenom det ensam. Dessa är de vännerna du borde lägga energi och tid på, inte på människorna som inte finns vid din sida mer. Därför, vill jag bara uppmana er alla till att skriva eller berätta för era vänner att ni är glada att ha dem i era liv. Skriv något fint eller ge en komplimang, för det kan göra deras dag!

"Learn to appreciate what you have, before time forces you to appreciate what you had"

Likes

Comments