View tracker


​Köpte ett gymkort på Itrim häromveckan och nu är det träning där två ggr i veckan som gäller, året ut, sen blir det mer grejer. Utöver det promenad 5 dagar i veckan. Känns som en lagom mach och nåt som inte är orealistiskt att klara av. Det som skrämmer mig mest är om jag får attackerna inför folk - det är allt för mkt utanför min komfort zon.

På söndag är det dags för nästa pass och hoppas det kommer gå lika bra som de andra. Mitt blodsocker jävlas igen och är nu väldigt högt så provar nu en medicin nu för detta och det är mkt ostabilt, men träning är bra vid högt blodsocker så sist när jag var iväg låg det på 18. Rätt galet eftersom min bukspottskörtel producerar för kass insulin just nu får jag det dåliga insulinet ut i min lekamen o det ger dålig energi, vilket leder till att jag känner mig matt, yr och orkeslös. Som en våt trasa som drar sig fram över golvet, bokstavligen. Men, jag tränade trots detta, och gick också promenaden senare på dagen. 

Den stora segern den dagen var inte bara själva träningsbedriften utan att jag faktiskt hejdade mig, stannade och började lyssna på kroppen, att ETT varv faktiskt räckte mer än väl den dagen så jag skulle ha lite kraft kvar till promenaden senare. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kod för att importera min blogg till Nouw: 0699192677

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/14295869/?claim=p6kn8u9h932">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Likes

Comments

View tracker

Vart en konstig dag igår, även om dagen började bra och jag hade boendestödet här och fick min planering inför ny vecka gjort och sen en ny utvärdering avverkad. Smärtskoven suger verkligen musten ur mig och det är först idag som jag inte har någon baksmälla efter just den, nu är det bara mina sedvanliga smärtor istället, det är bra.
 
Idag vaknas det besök hos min sjuksköterska på sjukhuset för lite avstämningar, jag går hos henne på samtal just nu och hon är verkligen bra, även om jag saknar min "rätta" som fortfarande är sjukskriven. Fick nyss sms att jag fått nya recept så loggade in och mycket riktigt hade jag fått de två jag begärde, dock i fel styrkor.. men men, man kanske inte kan begära att allt ska fungera. Det var ett uttag också på varje så jag får ju förnya dom ganska snart igen. Skönt att åtminstonde ha fått dom.
 
Väntar på ett intyg från min rätta läkare för håller på med en ansökan om handikappersättning till Försäkringskassan då det visat sig att jag har väldigt mycket "merkostnader" pga mina sjukdomar - och då har jag rätt till taket på denna ersättning som jag förstått det, för har man över 13.000:- per år så ska man ha rätt till maxbeloppet, mina kostnader överstiger 20.000:-/år.
Har väntat i tre veckor nu och inget hört, så blir lite rastlös och eftersom jag befinner mig i en slags beroendeställning, av intyget, så vill jag inte tjata heller. Frustrerande.
 
Jag har i alla fall fått besked att min sjukersättning gått i lås, så i september sparkar den igång. Det känns lite skumt att få det, dels för att jag verkligen längtar ut att arbeta och dels för att jag inte gillar ekonomiskt bistånd egentligen, känns mer värdigt att kunna försörja sig själv - men jag har fått tänka om helt där. Det började redan när jag kom hem från Oslo, då jag blivit "nollad" i systemet efter att jag sagt upp mig i Sverige och sedan skrivit mig där, eftersom mitt arbete där blev fördröjt när min syster dog, så skulle jag ha sjukskrivit mig där (detta var innan min överflytta i norska systemen gått i lås) vilket jag inte hade en aning om, och därför blev jag "nollad" som det så "fint" kallas. Detta innebär att jag inte hade rätt till några pengar hos FK fast jag var sjukskriven. Därför har jag sedan dess behövt ha ekonomiskt bistånd, dvs försörjningsstöd.
 
Men nu menar man att det ekonomiska och hela den ruljansen stressar mig för mkt, vilket det faktiskt gör, därför skulle en sjukersättning vara behjälplig så jag enklare kan fokusera på min rehabilitering istället. Jag blev erbjuden detta strax efter strålningen faktiskt, men tackade nej då för jag trodde det skulle bli permanent, o det skrämde mig, för jag vill ju ut och jobba så snart jag bara kan, blir knäpp av att bara sitta hemma och jag har drömmar och långsiktiga mål, där det ingår att vara självförsörjande och självständig. Men när jag hörde att det inte var permanent längre kändes det riktigt bra istället.
 
Så, där befinner jag mig nu. MEN, jag måste ocså in med en ansökan om bostadstillägg ganska snabbt, eftersom jag annars kommer få mindre pengar än mitt existensminimum. Så, det ligger som mål idag att försöka beställa alla handlingar och förbereda allt som går just idag. Känns inte bra egentligen att behöva ha de olika bidragen, men jag har fått svälja stoltheten och inse att det är detta jag behöver för att klara av att nå dit jag vill och kunna bli självförsörjande igen. Då känns det bättre och inte lika jobbigt längre.
 
Nu vankas det lasange innan jag ska göra mig klar och sticka till sjukan.

Likes

Comments

Blev en rätt seg dag idag, kändes som jag haft bomull i skallen, vanligt fenomen efter dessa skoven. Svårt att fokusera också. 
 
Har lite krångel med magen, har en magmedicin eller snarare 5 för min sjukdom i magen, och en av dem har plötsligt avregistrerats och det finns ingen ersättningsprodukt, har snackat med tillverkaren i Danmark till o med - eller jo finns en reciptfri i en mycket svagare styrka. Hur som haver, så tänkte jag testa en annan magmedicin som sägs ska vara kraftfullare, men de två andra ggr jag testat den har jag blivit besviken, men jag ville ge det ett försök till. Tyvärr har jag betydligt mkt mer besvär kan knappt ens äta och magkatarren kom som ett brev på posten.
 
Hur som helst har jag nu vid tre tillfällen försökt få tag i min läkare så han kan byta tillbaka till den gamla jag haft i år o dag. Tyvärr lyser han med sin frånvaro trots att sköterskan jag snackade med igår påpekade att det skulle gå fort för hon kunde se att han var aktiv i datorn dvs inloggad. Men har inget fått ännu.
 
Vaknade till för en stund o mådde riktigt dåligt.. sen slog dte mig att det nog är blodsockret, så efter lite mat i magen började jag må bra ganska omgående. Lite otäckt att det kan vända så snabbt, från ena minuten till den andra.

Likes

Comments

Jag försöker med lite olika självhjälps tips för att bygga upp självförtroendet som rasat under de sista åren sen min kropp kollapsade. En tanke är att se små små bra saker jag faktiskt börjar klara av nu, som jag inte klarat sista tre åren. Eftersom jag är så självkritisk och pedant så har jag svårt att känna mig nöjd och tillfredställd med saker jag gör, vilket faktiskt bara trycker ner mig mer. Därför kom jag på denna idé om att skriva fem små saker jag gjort varje dag, som jag ska lära mig vara nöjd med och uppskatta.
 
Det ska inte vara stora saker, bara vardagliga saker - eftersom min rehab i dagsläget går ut på att börja leva igen och klara av vardagen så gott dte går trots sjukdomarana. Jag är dessutom så less på att vara sjuk, så mitt största mål med rehaben är att ta makten över mitt liv igen och inte låta sjudomarna få avgöra längre. Nu har det gått så pass lång tid efter tex strålning och de olika sjukdomsfynden och andra behandlingar och jag har fått verktyg och stöd att kunna hantera mycket av det hela. Visst kanske jag skulle vänta längre med vissa saker tills kroppen landat helt, men väntlös som jag är och paniken som börjar ta över, när jag bara ser livet springa ifrån mig, gör att jag inte bara kan sitta på röven o se på längre.
 
Det kommer inte fungera perfekt direkt dessa "dagens fem" men jag ska jobba hårt med att komma på dom. Samtidigt ska det inte ge mig någon prestationsångest eller stress, utan jag måste hitta en balans där. Balans, ja det är ett viktigt ord i mitt liv - mer viktigt än man kan ana. Jag får återkomma till det någon dag.
 
Dagens första fem:
  1. Steg upp vid första väckningen (och kände mig utsövd och nöjd)
  2. Lyckades äta två smörgåsar med makrill och ett ägg med kaviar (trots illamående av smärtan)
  3. Körde hudvårdsprogrammet och sminkade mig "pigg" till punkt och pricka
  4. Gick på en promenad med boendestödet trots smärtor utöver det vanliga (trodde aldrig jag skulle lyckas!)
  5. Tagit tag i småsaker som legat över mig ett tag, ringt samtal, fyllt i papper och postat, sorterat papper och sorterat frysen till fiskleveransen kommer nästa vecka
Inte alls illa får jag säga, nu när jag ser det framför mig, allt jag lyckats med. 

Likes

Comments

Lyckades få sovit större delen av natten som var och vaknade till o med utsövd innan boendestödet skulle höra av sig. Såna dagar känns dte som jag vunnit på lotto. Sömn, det är verkligen en lyx.  Trots detta satt skovet i även då, och i skrivande stund men känner att dte börjar lätta lite och jag pinade mig med ren tjurighet ut på promenad när boendestödet kom. Avskyr verkligen att behöva tacka nej till resurserna för jag uppskattar hjälpen så mycket - det var förjävla jobbigt under promenaden och jag hann få tre attacker som fick mina tårar att rinna okontrollerat. Hade gärna skrikit ut det onda men spärrarna finns där, fick bita mig i handen istället.
 
Väl hemma igen fick jag ta på TENS edteråt och blev beordrad och nerbäddad i soffan. Känner mig helt slut på all energi och ögonen jävlas lite, så jag ser inte helt som jag ska. J var ner en sväng innan han skulle åka på jobb över helgen, så fick ätit lite, men matlusten lyser med sin frånvaro när man får dessa smärtskov. Lite moment 22 där, då jag samtidigt blir dålig när blodsockret sjunker för mycket.
 
En rolig sak runt mitt blodsocker är att vid upptäckten av diabetesen hade jag ett långtidssocker på 93, nu tre månader senare med medicin, har jag fått ner det till 52. Fick bra beröm av läkaren som menar att dte märks att jag jobbat på bra och svarat över förväntan på alla förändringar. Det stärker mig enormt. Man behöver få veta när man gjort nåt riktigt bra ifrån sig. Jag är allt för dålig att klappa mig på axeln när dte är befogat så det är nåt jag obbar på.. men har man det där självkritiska i ryggmärgen är dte inget man bara gör i en handvändning.
 
Insåg precis att TENSen fått slut på batteriet så måste ta och koppla av mig den. 

Likes

Comments

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/14283421/?claim=zgxjcacqhgm">Follow my blog with Bloglovin</a>
 
Tänkte lägga in den här knappen i koden, kunde inte låta bli ändå... hade nästan fått dte som jag ville då jag upptäckte pluset som finns till höger upptill bredvid rss-ikonen - då jag insåg att den redan fanns. Väldigt smidigt. 

Likes

Comments

Är inne på dag fyra av detta smärtskov nu. Har fått avboka ögonmottaggningen igår där jag skulle fått fota mina ögonbottnar igen eftersom jag fick diabetesdiagnosen i januari, så är det dags för den. På grund av mitt höga intrakraniella tryck i skallen så måste jag minst varje år också göra diverse tester av ögonen för att undvika att jag blir blind igen - men tyvärr fick jag avboka detta igår, och idag blev det även optikern som fick en avbokning. Hade så gärna velat komma iväg eftersom jag sett otroligt snygga bågar nu som jag vill ha.
 
Behöver besöket hos ögonspeciallisten först, eftersom jag känner en förändring av ena ögat, som att ögat vill tryckas ut stundvis, och då menar jag inte under självaste attackerna. Det här är nåt helt annat. Kanske en av synnervenrna har svullnat upp igen.. Ska försöka få en avbokstid till veckan, så et ändå inte blir så lång väntan. 
 
Trodde verkligen skovet skulle ha gett med sig idag.. brukar aldrig hålla på i fyra dagar. Men man läser nåt nytt, dagligen av våra fantastiska kroppar. Våra egna tempel.
 
Fick också avbopka mitt boendestöd jag har, visst nu kan jag börja ha ögonen öppna igen, men under tiden dom skulle vart här hade jag inte ens möjligheten att gå och öppna dörren. Så, det får bli ännu en dag nedbäddad. Tur J kommer förbi lite senare så jag kanske kan peta i mig någon mat. Lyckades ta mig in på muggen nyss.. skulle ta mig in i köket o värma lite soppa, men det gick inte alls, fick sätta mig på min specialstol och bara blunda. Lyckdes i alla fall fiska med mig ett äpple så nu knaprar jag försiktigt på det. men alltid en risk när jag inte skär det, att käken hoppar ur led när jag ska ta tuggor på det viset. Gott är det iaf även om det ären kass frukost för speciellt en diabetiker.
 
Men, i dessa stunder när skoven tar överhand får man försöka göra sitt bästa ändå och inte låta sig slås ner för man inte klarar dte som var tänkt. Jag vetd essutom att jag kan ringa på boendestödet om det krisar o jag behöver hjälp med maten. Det känns tryggt.
 
Har inte bloggat sen jag fick min hjärntumörsdiagnos 2012 tror jag det var, stängde min hemsida senare. Det har varit tomt men samtidigt skönt då jag har haft svårt att skriva, uttrycka mig och haft problem även med ord.
Har gått ett långt tag nu och jag börjar känna behovet igen, så jag mjukstartar så här. Måste lära mig alla funktionerna igen och bli varm i kläderna, så det kommer säkert vara lite rörigt här i början, men så är det helt enkelt.
 
Får försöka hitta ett tema först som passar.. men alla som såg bättre ut verkar kosta om jag fattade rätt så jag får nöja mig med nåt simpelt, för att börja testa göra egna ändringar på koden finns inte på kartan ännu.

Likes

Comments