Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

De oändliga mörker som suger ner en, alla valmöjlighet som gör att man sitter fast och som att gå i ett bottenlöst träsk och inte komma därifrån, de är mitt liv just nu.

Har så mycket jag behöver just nu, vad enkelt att vore om det inte fanns val iallafall om man kunde välja ett och sedan var det direkt det rätta valet!

Jag orkar inte stå och stampa Ferdinand mer jag rör mig desto längre sjunker jag hopplösheten och ingen livboj har jag som kan rädda mig.

Likes

Comments


Jag ville trivas när jag nu fått lyckan att bli adopterad, men allt som skedde nu förstörde mig. Det i sin tur gjorde att jag vantrivdes och hade svårt att veta vad som var rätt och fel, ingen lärde ju mig där hemma, de kanske trodde att lära sig själv, sen lyckas på vägen helt utan förkunskaper om moral och etik.

Min utveckling skedde i min egen värld jag sakta började granska vuxenvärldens agerande i olika situationer. Kanske det var dör redan det märktes att jag var före min tid? Att jag var ett hot farlig för det lilla samhället eftersom jag var frågvis och såg direkt när de vuxna bara kastade skit omkring sig. Detta kom att bli min kamp mot allt som sedan försökt tysta mig och tryckt ner mig som förståndshandikappad och psykiskt störd med psykologer som aldrig hittat någon störning och inte förstått varför jag blivit dit skickad överhuvudtaget.

Allt detta är pågrund av en manipulerande och sjuk mamma, som gjort allt för att få omvärlden av vara sjuk, alla var sjuka å behövde vård och undersökningar, intyg med mera, medan hon bara var helt perfekt utan fel och brister.

Någonstans där började jag gå längre in i mig själv redan som barn hade jag låtsas vänner istället för utomstående. De blev min trygghet, allt som kunde göra mig galen undvek jag. Som barn vet du inte hur du skall hitta bevis och få ett förtroende och speciellt inte om det är ett litet samhälle där de vuxna styr och de där ryktena är sanningen.

Allt som kunde såra mig försökte jag undvik iallafall till en början, sedan började jag ta lite risker testa vad som var rött och fel, jag måste eftersom ingen där hemma sa något fick jag chansa, tillslut blev jag ett problembarn, precis vad min mamma ville se för nu kunde hon söka den tröst hon alltid velat ha, folk skall känna med henne. Jag va bara ett helvete för henne.

Med en mamma som var så rädd för vad omgivningen skulle tycka om att hon adopterat, behövde hon totalkontroll för att kunna leva.
Genom att sprida lögner om personer i familjen släkten och det drog ner oss och gjorde att det blev jobbigt att leva och klara av sociala sammanhang för inte bara mig och min bror även andra i vår familj.

Visst har jag haft svårt att hänga med i skolan med det handlade mera om min rastlöshet och min utvecklande konstnärssjäl. Tyckte jag nått var tråkigt struntade jag i det och det gjorde ju såklart att jag hamnade efter och fick gå stöd för att kunna få betyg inget med min kunskapsnivå att göra.
Än idag tycker jag saker ärt tåliga och lägger ingen energi på det och det innefattar tyvärr enkel problem eftersom man måste vissa saker.
Jobb,fyrkantiga jävla skitjobb med bittra kollegor, inget jag lägger vikt på. Än idag är det något man fått höra i från den hålan man kommer från
"Tänk på ryktena, om du säger upp dig kommer ryktena hå och då kommer du aldrig lyckas" Bullsjiiit!!!! Fyrkantiga människor utan glöd och passion. Stackare.

Men tillbaka till min berättelse om min barndom och att skapa vänner.

Med facit på hand utan några problem med grammatik och lyrik så återigen var hemmamiljö för jobbig för att få lugn och ro till studier, alltid bråk och ingen som hade kunskapen för det pedagogiska lärandet som jag behövde som mest när jag var barn.

Så har tyvärr många adoptivbarn det som kom till Norden under slutet av 80 och i början av 90 talet, föräldrar som inte har kunskap och inte riktigt förstår ansvaret med ett barn och att de krävs kunskap om livet och inte bara för att man skall fylla sina egna föreställande om en kärnfamilj.

Många var skadade, av att de kände sig misslyckande när de inte kunde få egna barn.eftersom då sprack bilden av den lyckliga familjen.
Tycker att de borde göras sinnesundersökning och lämplighetstester med kunskapsprov eftersom det skadar barnen om de inte får utveckling från rätt källor. Ibland kan jag tänka vad jag kunde fått men man är väl glad att man ej behöver gå på gatan även om det vore mer av en livserfarenhet än vad jag mellan de fyra väggarna.

Jag trivdes aldrig med omgivningen och kände redan mig annorlunda, redan nu började märka skillnaden, "lika barn leka bäst".

Min första vän var en äldre tjej som även hon blivit adopterad från Ryssland. Tydligen kände min adoptivmamma hennes adoptivmamma och tyckte vi skulle hitta varandra.

Vi blev faktiskt bra vänner. Vi lekte i många år, alla former av knasiga lekar, mest skapade vi egna lekar.
Det fanns en förståelse mellan oss två och vår situation, som de andra barnen inte förstod och inte behövde förstå.

I skolan var jag konstig jag hade svårt att även hör förstå rätt och fel men var inte elak och bråkade sällan utan fick faktiskt oftast rätt och folk blev förvånade att jag hade rätt i olika frågor.
Men det var inte bara till min fördel att kunna konstiga saker. Det hotade även de fina barnen på skolgården. För vem var jag? En lite lantistjej utan klass och stil som var stor i käften och sa saker rakt ut utan att tänka.

Tillslut blev man ett offer för folk som tyckte de var ok att mobba andra och där blev en indragen och fick skulden om något hände, utan att ens gjort något. Så gick åren och folk ville alltid hitta sätt för att sätta dit mig och skapa och sprida för att trycks ner mig. Men jag var stark, jag hade min värld jag kunde gömma mig i där jag trivdes och trivs än idag.

Likes

Comments

Nu är ni nöjda va? Kvinnofientliga och helt nått botten, bra kämpat!

Att lösa kriser genom att inte kommunicera är farligt det bidrar till värre saker som att de man inte vill ska växa har chansen eftersom de tillåts ett fritt spelrum.

Vår värld har dalat ner för ett stup. Allt faller samman, en bitterljuv smak lämnar det efter sig till de nästa på tur.

Det fria rummet är inte bara där fientligheten spelar även de som totalt saknar moral, de medier som valt att ta monopol och patent på den stackars lilla arbetaren. De som kämpar mest i motvind som vill väl men som faller mot stupet, där har media sträckt ut en hand att landa på." Välkommen hos oss behöver du aldrig ta ansvar för dina handlingar,vi saknar moralisk grund och om du har tur kanske din röst blir hörd i någon av våra lokala nyheter"
Dagens nyheter handlar inte längre om hur vi skall kämpa i världen utan hur många "likes" och "följare"vi behöver för att ta oss igenom livet och de e först då vi kan skapa fred på jorden.

Allt styrs av vad folk tycker och vad som skrivs hur folk ser ut, hur det formar dig om du har under en viss procent, då är du direkt utanför dagens samhälle.

Men kan det någonstans va just dom där utanför som försöker säga ifrån de som får hat de som försöker gå igenom all skit och vågar ta i hand för att berätta att moralen finns den måste bara få vetenskapliga belägg. Och att de vi borde oroa oss för är #media

Varför ser ingen detta varför bryr vi oss om troll på nätet när grannen saknar tak över huvudet? varför är det viktigare att visa allt med ett filter när det ändå skiner igenom din egen lögn.

Ingen vet vad som är verklighet och lögn längre inte ens de som varit nyheter kan skilja på riktiga nyheter och vad som skapats för att få dessa gillningar och likes..

Unga dras in i ett "ingenmansland".Tillslut är det helt acceptabelt att visa tuttarna och kalla det feminism medan porren allt mera kallas prostitution?

Vad är vi påväg,?
10 poäng.. ett slut utan ände
8 poäng vi har kommit förbi skylten
6 poäng ett gudalikt rike med rött filter...
4 poäng vi kan alla vara ifred
2 poäng No cominity, No kommunikation

Svaret: #cyberhelvetet !


Vår kommunikation har blivit så dålig att lärare har svårt att kära ut de dom själva lärt sig eftersom nutidens barn inte ens kan kommunicera. Barn har egen dator istället för en penna och block.


Ingen vet vad som kommer att hända eftersom vi tagit bort vett och etikett och att allt är okej.

Krigsbilder, nakenbilder, barnbilder allt som kan få likes lockar och hjärnan den lämnar vi utanför...

Vem kan man skylla detta på, vem har det som bäst när " byfånarna trollarvarandra, vilket egentligen är ett rop på att " hej jag vill också vara med jag räknas". Jo dessa gottegrisar är de som sitter med all skit. Vem tror ni man kan skylla på? Den goda människan?


#uppdstering...


Likes

Comments

Det hände mig..

Jag önskar att det vore du,men det var tyvärr jag.

"Jag tror inte vi ska ses mer, förlåt!"

Varför? Inget svar.
En evig lång tankegång utan ärliga svar.

Ville ge det en chans men nej ... för det var inget viktigt för dig, men allt var på riktigt för mig.


.....🌪....

Så kändes det när det kom upp på min mobil här för ett tag sedan. Jag kände jag måste googla detta vanliga fenomen vi tjejer oftast hamnar i.
Fega men underbara jävlar, vi kan ändå inte lägga oss slå eller slå för man är fortfarande på moln.. ville verkligen slå till..

hur det kan hänga samman, finns det något kvar är det kört?kan jag göra nått?

Googlade "hur kan jag få han och ändra sig", "hur kan jag ändra mig för att det ska funka", "
Svaret jag fick var det samma.
"Om han inte svarar bryr han sig inte, då kommer han aldrig bry sig"



Till er killar därute :

Ni killar tror alltid ni är så jävla smarta och vill undvika problem och göra så lite som möjligt...kört guldkortet och bästa lainen för att bli av med de "lilla jobbiga"de lyckats fått runt halsen..." raka rör,gubbar!"


Vet att just DU som fick mig att känna mig lite förälskad för nått som för dig var ingenting, inte bryr dig men om du se detta har jag isf råd att ge vidare !

Till de hjälplösa därute:-

📌Ligg aldrig första dejten, om du vill ha kvar denna kärlek/förälskelse..80% träffas aldrig( blir nobbade) efteråt. Du är värd bättre, visa att du har ett värde som inte sitter utanpå utan din kropp.. hjärtat,själen?


📌Sexchatta aldrig, inga bilder och var alltid den som sätter gränser,

📌DAMPA ur om det kräver det för din egen respekt och integritet,

📌Va en jobbig frågvis jävel, glöm ej att faktiskt reda ut om det finns nått att kämpa för och om det finns KÄMPA, OFFRA, SPRING TILL HONOM/HENNE, SkRIK RAKT UT SÅ DE INTE GLÖMS BORT för om inte han/hon kan svara på sina känslor vem kan då?

Likes

Comments

Jag minns inte mycket om de första åren,eftersom jag var en bebis när jag bodde på barnhemmet.

När jag kom till det som många vill kalla paradisön,så var det människor jag mötte gamla och rätt riktiga, saker skulle vara som det alltid hade varit och byn jag kom till där hade man bunkern och föreningsmöte för att stötta varandra i den lilla delen av Åland som kallad Nåtö.
Kan med erfarenhet säga att jag ser det med helt andra ögon idag av olika orsaker.

Saker jag fått höra att jag berättat som liten är att jag redan då hade en speciell person, ett speciellt beteende, nu som då handlade det om ensamhet och att aldrig någon hade tid eller lade hundra på att se mig som jag ville bli sedd och få värme av en förälder som visste hur man ger kärlek. Ett försök till kärlek, något som påverkat min osäkerhet när nu jag själv vill ha kärlek, jag kan ju inte ens förklara mig eller ge någon en kyss det går inte... för att mina föräldrar aldrig visat det utåt, hur kan då detta lilla barn utvecklas och förstå hur det inre skall ta utryck?

Min ålder är oviss tyvärr vet man aldrig hur gamla barnen är eftersom man oftast väljer att säga att barn sim lämnad in är yngre för att öka chansen för adoption.

Men om vi säger som jag nu fått som födelsedag 21.08-92, så var jag 2 år när jag kom till paradiset, min framtida helvete.

Men de e klart att det fanns stunder som värmer och som jag kan plocka fram med en skymt leende. En liten glimt av lycka inombords fick jag då jag fick en farmor och en farfar som blev som mina extra föräldrar.

Hon som nu är min farmor och som jag kommer berätta en hel del om är den som varit den extra mamma jag kunnat prata med om nästan allt. Även om det nu kommit till en punkt då våra åsikter ej alls är desamma, men hon dömer inte hon står vid sitt och jag vid mitt, vi möts och hon finns alltid där..än så länge.

De första åren när jag kom till den såkallade "paradisön" så var jag sjuk. Väldigt sjuk. Jag hade blivit drogad och fått mediciner som idag skulle klassas som olagliga. Min farmor har gråtit när vi pratat om det och att hon minns den första matten jag skulle sova hos dem.

Jag skulle gå och sova i min farmor och farfars säng.
"Puta här" hade jag sagt och orkat med fingret på min rumpa.
Tydligen menade jag att hon skulle ge mig lugnande eftersom det varit rutin på barnhemmet som jag fått information nu långt senare.

Hur långt jag tänker gå in på är inte klart, måste samla mig lite först.

Hur utvecklas man i en box med fyra hörn där varje hörn har en regel?
Alltid visa att det ser bra ut
Alltid följa ramen
Aldrig frågesätta
Alltid lyda de vuxna som har kunskapen och vet och kan allting.

Tror jag krossade denna ideella fyrkant för mamma redan då jag sprang omkring och skrek och började hitta på saker sim roade mig men som hon såg förödande, eftersom hon inte kände att hon inte kunde kontrollera om jag bara förstörde. Det är där helvetet började.. inte långt efter mina första strapatser så blev det som skulle bli min trygghet istället ett psykedeliskt helvete som än idag är svårt att förklara med rätt ord.


Likes

Comments

Jag faller ner mot hårt underlag..
jag har kommit till en återvändsgränd.

" vi människor är som små öar, vi bygger broar som drar oss närmare varandra, vi kan inte vara själva då flyter vi bara runt och går på piller ungefär som på Ibiza..." nått sånt..( ur: skam, säsong 3 Isak går till skolsyster som talar om ensamhet) 

Vad gör man när man inte vet hur man ska ta emot sig själv, när ingen varm famn säger att det ordnar dig?
När det är bara du själv som är din egen stöttepelare?

Mitt liv just nu har gått från hopp till totalt mörker av många orsaker.

Några av dem är:-

Ensamheten, alla val görs av dig själv ingen av dina vänner kan ta det beslutet.

Ingen kärlek, mindre attraktiv, jobbig och förvirrad rastlös själv som inte har något att erbjuda någon vacker själ som dig.

För många val, alla erbjudanden och du vet inte vad som passar nu när du ligger på hård betong och kyler mot dig.

Ingen glöd just nu, hittar ingen motivation till det jag brukar gilla.

Ingen talang, jag kan inte spela något instrument och motivationen och glöden finns ej just nu. Inte bra eller tillräcklig på något som skulle driva min så kallade"karriär" framåt....


Ingen utbildning ( just nu)
Har gått många skolor men känt att det inte tagit mig fram, folk e fan redan klara yrkespersoner och jag är fortfarande städare som slickar gata för 60kr ..,




.

Likes

Comments




Om det inte är meningen att det lilla barn som just kommit till världen har en plats där kärlek finns och tryggheten finns, som det är för stor procentuell andel barn i världen idag. 

Vart hamnar man då ?

Året var 1992, januari( oklart datum)

En ung vacker kvinna med svarta ögon beskrivande av de som sett henne och tagit emot henne, den där kalla januari morgonen för mer än 20 år sedan.

" Hennes namn är Tatiana Andrevja Bikova och jag kommer tillbaka och hämtar henne snart.." orden hon hade sagt.

Dag,veckorna och åren gick, hon kom aldrig tillbaka och hämtade mig.

På den tiden var barnhem ett ställe sim fungerade som avskeppningsplats.
Man kunde ha sina barn på dagarna, sedan kunde man hämta dem lite som nutidens daghem.

Min vistelse varade i två år, på dagen fyllda.

1994, St.Petersburg , Ryssland .

Ett "kärlekspar", som hade viljan men där det inte gått med det som kallas befruktning, kom för att besöka mig.
De var en kvinna och en man,de hade med sig en liten pojke hans namn var Alexander,han skulle bli min bror och tillsammans skulle vi nu bilda en familj.

Vad är en familj?
Eller vad definieras som en familj, idag är det fri tolkat för 20 år sedan i Finland långt in i en bubbla där allt måste se bra ut utåt var nog den definitionen något av detta slag. Mamma,Pappa och två barn av vart kön( biologiskt) .

"Två barn ska det vara, en flicka och en pojke. I ett eget byggt hus långt ute på landet, bort från civilisationen där barnen kan springa fritt och leka med varandra snällt.Där pappa går till jobbet och tjänar pengar och där mamma står vid spisen och är hemma heldagarna för att se till barnen och uppfostra dom"
Då kommer familjelyckan automatiskt. Bara vi håller ihop och ingen lämnar den trygga vardagen i det fyrkantiga hem vi skapat bara för oss fyra.

Men kommer fortsätta skriva om en krossad familjedröm.

To be continued...


Likes

Comments