Header
View tracker

När jag skriver här skriver jag från hjärtat, och ju mer jag skriver desto mer förstår jag att hjärtat inte alltid vill, vad det än gäller, därför är uppdateringen lite sådär...

Jag var med om en hjärtskärande men samtidigt en mycket glädjefylld dag för inte så länge sen. Besökte en person som jag känt från min barndom i Eritrea. Det var länge sen. Sist jag såg henne var vi 7. Nu är vi båda 22 och har fått två olika liv.

Jag åkte till henne. Där hon bor med för henne tiotal okända människor. Det är ok säger hon. Alla är snälla.

Hon fick tag på mig via Facebook. Det var tufft att se henne och vi båda fick glädjetårar. Hennes föräldrar är borta sedan länge och hennes enda bror vet hon inget om. Sist jag såg honom var vi båda i Sudan. Det var två år sen.

Jag fick stipendier i gjymnasiet för att studera utomlands men jag fick inte åka. Vem fan skulle göra min del av militärtjänsten!? VEM!?

Så hon fick gå igenom det och skolan backade, även fast de hade talat om för henne att hon skulle kunna bli en framstående ingenjör. Dem tog allting ifrån mig Betlehem. Allt. Min familj deras vårt lilla hus, de klippte t.o.m. mitt långa hår. Så hon flydde till friheten och på köpet fick hon ensamhet, sorg och kyla.

Men hon dör hellre. Jag dör hellre i ett land där man inte kan uttala mitt namn, dör hellre i ensamhet och i minusgrader än att dö i ett land där jag bara anses som en vara. Här är jag en människa, inget mer. Inget mindre. Det räcker gott och väl.

Du och jag. Vi är samma. Ok. Vi får inte ge upp. Vi ska åka dit och skjuta alla med kalasjnikov. Jag log, gick med långsamma steg mot utgången. Jag gillar inte ens våld...

Kärlek & Fred

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 52 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej.
Vet att jag har vart dålig med uppdateringen. Men jag har haft för mycket jobb, för mycket att göra. Mycket i skolan för mycket av allt förutom mig själv.

Känns som om jag glömt att ta hand om mig själv de senaste. Så imorgon när jag har sovit ut ska jag ut och springa med syrran. Rensa tankarna.

Senast när jag skrev om tigrinjatolkarna har jag fått obehagliga mail sms och samtal. Vill bara markera att jag fortfarande kommer kritisera de som styr Eritrea, tills den dagen rättvisa skippas i eritrea, tills den dagen då alla eritreaner kan rösta, tills den dagen då press, åsikts, tryck och yttrandefrihet kommer i verkan.

Jag skiter fullständigt i om jag ligger på min dödsbädd. Jag kommer att göra det, och nej era mail skrämmer inte mig. Jag är inte rädd för er. Som jag sagt många gånger innan, ju mer ni försöker tysta mig desto högre kommer jag att skrika.

Och snälla om ni tycker det är så bra i Eritrea. Snälla åk dit, få gratis universitet, skaffa jobb, lån till bostad, bil osv osv snälla åk dit. Juste glöm inte att rapportera tillbaka, Aa juste om ni bestämmer er för att göra det försök skaffa dig rika vänner som betalar 800kr i månaden för att få tillgång till ett censurerat internet. Där blir ni inte störda heller...deras barn är oftast utflugna och pluggar på något flashigt universitet utomlands. Där kan ni skriva i lugn och ro...

Ni har ju min mailadress, eller nej. Skicka ett brev. Kanske blir enklare om ni lyckas muta personen som öppnar och kontrollerar alla brev som skickas till utlandet.

Försöker bara hjälpa.

Juste. Bilden är på mig och mitt livs kärlek. Min tvilling.


Kärlek & Fred

  • 139 readers

Likes

Comments

View tracker

Den senaste tiden, som alla vet,har det varit något som många kallar för "flyktingkatastrofen" jag vet inte för vem eller vilka det är katastrof för, för oss priviligierade här i väst eller för dem som faktiskt måste fly för sina liv. Det kan vara en diskussionsfråga.

Och när de väl kommer hit ska många människor spela hjältar, spelar att "they know IT all" för att det passerat några taskiga kurser på universitet. Men verkligheten är en annan. Jag själv har lärt mig mycket av dessa människor. 

Jag har lärt mig att livet är skört och väldigt komplext, att våra öden möts , men att öden är något man själv inte kan bestämma, styra eller besluta över. Saker bara händer. Krig, förföljelse, tortyr, fängslande. En chock, allt faller, och till slut tar man det svåra beslutet. Att fly. För annars kommer du möta döden  också, och den gången är det din tur att följa med den hem. Men du ska inte, för du är alldeles för ung, du har för många drömmar, fantasier och upplevelser om hur du vill att ditt liv kommer att se ut och vara. Du har barn och din man är redan död, även fast de våldtog dig måste du fortsätta vara stark, för dina barn får inte förlora sin mamma heller.  Du vet vad vill. Livet. Du måste fly. 

Och här sitter många, klagar över de bortskämda muslimerna svartingarna, utlänningarna och pissar på deras människovärde som om de vore smutsen under deras skor. Dessa människor har mer att lära oss än vad vi någonsin kan ge dem. Även om dem nu behöver vår hjälp så är det inte gratis för vi alla vet att de har kommit med något annat.

Inte nog med det finns det många som manipulerar dessa människor. speciellt ni eritreaner som jobbar som tolkar och försöker få dessa människor att inte säga sanningen precis som den är. Ni som förnekar deras livsöden, deras flykt deras döda, fängslade, torterade familjemedlemmar. NI borde skämmas. Ni är där för att föra ett enda jobb. Tolkning. Men ni kommer dit med er propaganda och försöker manipulera dessa människor, en annan part är även Göteborgs stad som inte tagit detta på allvar och fortsätter att anställa dessa PROfacister som drar ner Eritrea ännu mer genom att stödja och propagera för diktaturen som mördar och våldtar sitt eget folk!

Så. Ni som läser detta och behöver en tolk. Gå in på 

www.tigrinjatolken.se


Och ni anställda och chefer på Göteborgs stad

http://www.svt.se/opinion/migrationsverket-anstaller-regimvanliga-tolkar

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/regimtrogna-tolkar-problem-for-svensk-eritreaner

Likes

Comments

Igår öppnade jag ett brev som jag hittade bland alla pappershögar på mitt skrivbord. Min pappas gamla mattelärare när han läste på komvux här i Sverige året var 1990 tre år innan jag och min bror föddes.

Det var väldigt känsligt att öppna det, för på ett sätt visar det något som jag ibland glömmer att min pappa också haft ett vanligt, normalt liv precis som alla andra, levde han i frihet här i Sverige.... Det var en sorg som sköljde min kropp.

I brevet skriver hon "vi stod oftast på rasterna och pratade minns inte att vi hade svårt att förstå varandra så han måste ha pratat bra svenska, Dawit var charmig och lätt att prata med"

För länge sen lovade jag mig själv att leva för att sprida min pappas öde så länge jag finns här ute i friheten, och så länge han sitter där...

jag har gjort det till mitt liv....att kämpa för de mänskliga rättigheterna, att varje dag leva och vara i friheten, att varje dag uppskatta det jag har...jag tänker också att varje dag är en dag närmare hans frihet...och ju mer de tystar honom desto högre kommer jag att skrika. Lovar!


Kärlek & Fred

  • 105 readers

Likes

Comments

Idag träffade jag en väldigt speciell person, en fin person.  Jag stod och väntade på vagnen på väg hem från gymet. Vi pratade lite om vad vi hade gjort osv osv, hon frågade varför jag tränar. För att må bättre? var mitt enda svar.

Personen attackerade mig direkt, hon blev nästan arg. Jag tycker inte om hälsohetsen som pågår i Sverige, alla ska vara så fit och äta sallad jag e trött på denna skiten. Jag är stolt över att vara tjock, jag vill nästan kalla mig för tjockaktivist.

Det enda jag kunde tänka på var hälsohetsen inom mig själv, jag skiter fullständigt i vad andra gör, så länge de inte skadar sig själva eller andra. Men hon provocerade mig. Det är väl bra att människor tränar och tar hand om sig själva. eller? det finns ju inget negativt med det. En annan grej var ordet "tjockaktivist" ska folk börja uppmuntra andra till vår tids nya folksjukdom fetma.

En sak har jag lärt mig nu när jag har skaffat PT och när jag mer och mer börjat umgås med min syster - att kroppen är gjord för att röra på sig (kan verka självklart, men inte om man sitter mer än halva dagen och det blir det "naturliga" istället)

Vi är inte gjorda för att vara överviktiga eller tjocka, vi mår dåligt av det både psykiskt och fysiskt, all forskning visar det. Jag hatar ordet tjockaktivist, jag har hört ordet några gånger innan och det är fan inte ett bra ord.

Uppmuntrar man till det(övervikt, fetma) uppmuntarar man även till ökad självhat, dålig självkänsla, dåligt självförtroende, sämre sömn, svårare att gå...ja ni ser med tiden blir allting bara sämre med övervikt/fetma. Ni suger och jag ogillar er starkt för kollar man på konsekvenserna långsiktigt så är ni med och uppmuntrar till en smärtsam död. Misstolka mig rätt, ja vi ska ha mångfald bland våra kroppar också men vi ska F*N inte uppmuntra till något skadligt.

http://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/sjukdomar-allergier-och-halsa/overvikt-och-fetma/


Kärlek & Fred

Likes

Comments

Hej.

Hoppas ni har haft det bra. Jag har haft en fantastisk vecka. Fylld med träning, Go mat, har umgåtts med syrran och jag har bara varit.

Jag håller på och lär mig att bara vara, nämnde det i något av mina tidigare inlägg.
Att bara vara för mig, innebär att inte göra någonting, inte tänka på någonting,
att vara här och och nu. Jag har också börjat ta träningen på allvar...
jag känner att jag har blivit piggare Och jag sover bättre...

Resan till ett friskare liv börjar med att titta på insidan. 

Och jag måste säga tack till min syster som motiverar och pushar mig varje dag...partner in crime.
Lovar att lägga upp bilder på min träning och kost ☺️

Kärlek & Fred

Likes

Comments

Här är jag. I Bryssel (okt 2015) Vätskebrist. Dåliga vanor, dålig livsstil. Dåligt ätande. För lite vatten. Ja för lite av allt som inte är skadligt för kropp och själ. Jag har nått många bottnar. Detta var väl ingenting om man jämför med allt annat som jag tvingats gå igenom, men det blev för mycket.

Här skojade jag mycket mellan alla smärtor, det gör jag alltid men det har alltid legat något sorgligt bakom mina leenden. En vän sa " Du går alltid runt med ett mörkt moln över ditt huvud" kanske är det en dålig självkänsla, dåligt självförtroende. Och inte kanske. Det är så.

Och nej allt har faktiskt inte med min pappa att göra. Jag vet att många kan tro att deras liv har blivit som det har blivit för att dem har saknat en person eller något annat viktigt, jag säger inte att det inte kan påverka... Men många gånger väljer vi faktiskt själva. Vi tar ett aktivt val till att överskrida vår gräns till alkoholen, och vi röker även fast vi VET att allt som kommer med rökningen är dåligt. Vi gör oftast medvetna val.

Vi hatar och utsätter varandra för hemska saker...och för vad? Ja inte mår vi bättre i alla fall, vi mår mycket sämre, vi gör oss själva olyckliga, vi får ångest, blir deprimerade och så fortsätter allting i en hemsk ond cirkel. Det är bara vi själva som kan bryta den. Och det första steget är att börja granska sig själv.

I grunden tror jag att detta handlar om vårt eviga sökande efter lycka. Sluta leta lycka i andra, sluta vänta på att någon annan ska ge dig kärlek, sluta vänta på den perfekta partnern sluta vänta på den perfekta kompisen eller den perfekta familjen. Ta din lycka i dina egna händer.

Kärlek & Fred

  • 269 readers

Likes

Comments

​Min lägenhet ser ut som ett bombnedslag. Innan fick jag stress och ångest av ett ostädat hem, nu bryr jag mig mig knappt, jag tar tag i saker när jag känner att jag orkar. Så jag orkar på en lördagskväll, så då gör jag det på en lördagskväll. Jag gör inte det en onsdagskväll när jag jobbat och pluggat mer än halva dagen, nope.

Ni kanske undrar varför jag skriver om städningen? Jo för att vi lever i ett samhälle där vi ständigt ska ha perfekta hem, där vi ständigt ska leva i en evig renhet, för evigt kliniska. Nu säger jag inte att jag lever i den äckligaste lägenheten, men jag kan ärligt säga att kläderna inte ligger där dem ska, böcker och papper är inte där dem hör hemma, köket är kaotiskt. Men...jag log när jag kom hem igår, mitt hem är det yttersta beviset på att jag är levande nu mer än någonsin, att jag är aktiv och att jag gör någon meningsfullt. För mig är detta ett bevis att jag kommit ett steg längre. 

Och nej jag säger inte att du inte har något liv för att du har en specifik städdag, jag menar att man inte behöver planera livet hela tiden. Att man inte behöver jämföra sig med andra och hur dem har det.

I övrigt har jag vart med min syster, och en vän. Vi tränade. Crossfit. Det var ett helvete men fan vad grym man känner sig efteråt. Ni som inte har provat Crossfit än, gör det! Nu ska jag vika kläder, bädda sängen, äta någon frukt och hänga med syrran.

Kärlek och Fred.

Likes

Comments

Så. Varför har jag börjat blogga?

Jag har på ett eller annat sätt alltid velat börja blogga men det har aldrig känts rätt förrän nu. Mest för att jag är i en fas i livet då det händer mycket hos mig själv, inom mig själv. Att jag börjat söka mig själv, lära känna mig själv på ett helt annat sätt än innan, då jag knappt kände mig själv.

Men att komma hit har varit en lång omedveten process, det var ett år sen jag började få denna fantastiska insikt. Innan det hade de senaste 4- 5 åren i mitt liv varit väldigt destruktiva. Mitt liv bestod av Väldigt mycket festande och mycket alkohol. Det var för mycket av allt, för många vänner, för mycket jobb, för mycket umgänge med människor jag inte hade ett intellektuellt utbyte av. Det blev alltså för mycket av det dåliga på en och samma gång.

Själen den gav upp. Och kroppen hängde med. Så nu är jag här på det sjätte året, nästan 17 kg tyngre sen den destruktiva perioden började, men med en självkänsla och en självinstinkt som aldrig innan.

Så hur har jag gjort?

Jag har sökt Gud, bett!

Jag har gråtit och bett om hjälp, jag har fått hjälp.

Jag har börjat springa igen

Äta hälsosammare

Meditera

sen håller jag på att inta konsten med att bara vara.

Men den största förändringen jag har gjort är att ändra inställning. Inställningen på hur jag ser på mig själv. Att jag duger. Att jag är bra som jag är. Det är fortfarande sjukt svårt och det är något jag kämpar med varje dag, eller ja, jag kämpar med alla dessa punkter varje dag. Och vissa saker kommer jag att kämpa med resten av livet, och det är ok. Jag har i alla fall börjat förstå, jag har börjat markera för mig själv vart jag brister och varför jag inte tyckt om mig själv. Jag har börjat förstå orsakerna och jag håller på ...kämpar. Jag har längre inga känslor som bygger på hat mot mig själv. Inte längre. Det känns. Befriande. Det känns bra, och jag känner lycka. På riktigt, för första gången på länge.


Kärlek & Fred

Likes

Comments

Kanske är det så att detta är min egen terapi, kanske är det så att jag skriver för att jag inte mer kan gråta eller för att min kropp inte orkar dricka mer vatten för att slösa dem på ledsna tårar, kanske är det för att saknaden är så stor att hela jag har avdomnat. Men bara kanske.

Att leva med denna känsla av att ha en pappa i fängelse utan att han har varit kriminell, men för att han har använt sig av sina grundläggande mänskliga rättigheter. Det känns som....jag har inga ord för känslan.

Det har tagit många år att bearbeta denna sorg och ilska. Ilskan har jag gjort av mig med för länge sedan. Nu har jag bara sorgen kvar och den bearbetar jag varje dag. Men kanske är det bara så att livet är en sorg med många glädjen. Men bara kanske.

Kärlek och Fred

Likes

Comments