Jag har länge tänkt på det här med homosexuella, deras rättigheter och folks åsikter kring dem. Varför får vi dem att låta som att det är "vi" och " --> "dem"? Är vi inte alla människor?
Hur som helst så började jag först tänka på de svarta människorna, hur de var förtryckta och knappt hade några rättigheter p.g.a deras hudfärg, hemskt visst? Men samtidigt som vi tar ett steg framåt i tiden (och inser att svarta är lika mycket värda) tar vi ett steg bakåt och hamnar på ruta ett återigen, fast nu är det inte svarta som är förtryckta: nu är det homosexuella. Vem är vi o döma, bestämma och trycka ner dessa personer? Vem är "vi"? Jag tänkte att när homosexuella kommer accepteras precis som svarta gjorde efter ett långt tag så kommer det säkerligen vara något annat som kommer ta en del människor med vinden och återigen kommer det vara vi mot dem.
Så länge en homosexuell inte hotar dig, dömer dig, stör dig, inte ens kollar på dig så backa, ta ett steg tillbaka och sköt ditt egna liv. Vi är alla människor och kommer alltid vara tills den dagen vi förvandlas till träd. Fast vänta lite... Det är väl inte möjligt? En människa kan väl inte förvandlas till ett träd? NEJ just det! Likaså är det för en homosexuell som inte kan bestämma sin sexuella läggning själv.
Tänk innan du agerar.

Likes

Comments

Jag vet inte hur känslorna utvecklas efter ett bra tag med en flick-/pojkvän då jag aldrig riktigt funderat på det. Det enda jag uppmärksammar är att man inte är lika mycket efter varandra som i början, självklart finns gnistorna där men vad gör man när man inte orkar bry sig? Man lever i en ond cirkel och blir van vid att "förhållandet ska se ut så här" och lägger knappast mer tid på det, man slutar göra saker tillsammans och man är inte lika intresserad av vad hen har för sig.
Sedan kommer vi till det här med att attraheras av sin partner, när slutar man med det? Personligen tror jag inte man någonsin riktigt gör det, man börjar kanske sluta gilla livsstilen man har med partner men betyder det att man ska ge upp på kärleken? Inte alls, sitt ner och prata, umgås och boka biljetter hemligt från partner (överraskning). Ändra livsvanorna och möjligtvis beteendet om det inte är ok! Attraktionen upphör självklart när man skriker och har sig på partnern, ta det lugnt - ge inte upp för att du känner det för tillfället.
Okej, nu känns det mer som råd för hur man ska göra. Men hur gör ni för att få ett bra och attraktivt kärleksliv med er partner? Och ni behöver absolut inte bo tillsammans för att det ska fungera, distans är svårt men det är skönt - när man ses blir man glad och skippar bråken. Det bästa med distans är att när man har ett problem så väntar man tills man träffar sin partner och tar det då annars kan man enkelt göra slut när det är distans.
Tänk innan du agerar.


Likes

Comments

För inte mer än någon dag sen när jag var ensam hemma plingade dörren, "va?" Tänkte jag. Vem är det?
Utan att ha en tanke om vem som sökte mig öppnade jag dörren, utanför ser jag en man med käpp som inte gick att kommunicera med. - yes? Frågade jag och undrade om han var vilse eller om något hemskt skulle komma att hända.
- money, please, fick jag som svar.
Bad mannen vänta två sekunder och låste dörren efter mig medan jag hämtade 6 lösa kronor jag kunde skrapa fram då jag kände att jag inte var villig att ge mer. När jag öppnade dörren och sträckte fram pengarna frågade han om jag kunde göra honom té? Visst tänkte jag, han är fattig och fryser. Återigen låste jag dörren och hämtade en plastmugg vi ej använder och gjorde té tillsammans med en macka. När jag låser upp dörren och han ser vad jag kom med blev han väldigt glad,
- Romania? Frågade jag.
- yes yes romania y you? Polski?
- no, sa jag och försökte med ett leende stänga dörren och säga hejdå. Just då gör han något jag ej förväntade mig, han tar ner handen i bakfickan av byxorna och får upp en skrynklig tjugolapp tillsammans med en femtiolapp.
- Here for the té? Sa han med en tacksam röst.
- No it's okay, sa jag och stängde dörren efter mig.
Detta fick mig att tänka, han går från hus till hus, ber säkerligen andra om té och frågar om det behövs betalas med det han kan få upp från fickan. Men detta hänger inte ihop, varför tigger han pengar för att sedan gå från hus till hus och erbjuda sig att betala? Var det endast en fin gest? För vad jag är medveten om kan man köpa ex. Kaffe på caféer, på ICA eller nästan vilken kiosk som helst- för kanske en femma. Varför inte köpa sig något varmt utan tigga sig fram och var villig att betala 70kr för det? Det störde mig lite, vem är egentligen den här mannen? Och hur tog han sig till Sverige?
Detta med tiggeri, de söker sig till ett land i förväntan att skaffa sig ett bättre liv, de kan vara slutna i grupper, de kan jobba för någon högre makt och de sitter utanför affärer hela dagarna långa för att tjäna in en slant från folk med dåligt samvete. Från folk med skuldkänslor. Men varför blev detta plötsligt en skam för Sverige? Sverige, med dess underbara ekonomi och människor med hem. Hur nådde tiggarna Sverige och varför kan de få utforska våra gator dag ut och dag in? En politisk fråga som rör många, men så länge de inte stör oss, rör oss eller får oss att känna oss hotade så bör vi hjälpa med en, två eller tre kronor om vi kan. Dock bör gränsen dras, att det blir så vilt att de börjar komma hem till dig börjar kännas obekvämt. Ändå kan vi förstå att det inte är av glädje man sitter och fryser hela dagarna långa, hoppas världen öppnar sina händer och sina sinnen. Hoppas ekonomin börjar flöda så de som styr och ställer kan hjälpa sitt folk istället och de med högre makt som sätter ut dessa människor på olika ställen tas in, fängelsestraff.

Tänk innan du agerar.

Likes

Comments