Igår kväll hände det igen.
Jag satt brevid vaggan och tittade på honom när han sov.
Då började det svämma över.
Svämmade ut över alla golven, täckte varenda yta.
Först hela övrevåningen, sen rann det ner för trappan.
Varje trappsteg blev till ett litet vattenfall.
Det hoppade och porlade, och strittade på sin väg ner.
Så fylldes köksgolvet.
Och till slut nåddes mannens fötter där han satt i soffan.
Så nu går vi här.
Och plaskar runt.
I ett hus översvämmat av kärlek.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jo! Vi lever än!
Det har varit tyst här på bloggen ett längre tag, men ni vet, man har händerna fulla!
Med en nyfödd och en två-åring finns det inte mycket tid för annat än dom.
Vardagen rullar på och vi har kommit ganska bra in i vår nya vardag.
Men visst är det tungt ibland, det ska jag inte ljuga om!
Ända tills för ca en vecka sen har jag känt mig ganska pigg och kry, men sen, sen kom tröttheten och la sig som en pansardräkt över mina axlar. Jag är så trött så att kroppen stundvis känns bortdomnad, ögonlocken är som bly och mina vildaste fantasier handlar om att få dra långa tupplurar på tre timmar, kanske tillochmed fyra?!
Det är inte roligt. Det känns inte bra.
Jag var på eftergranskning idag och läkaren tyckte det vore bra om jag kunde vila varje förmiddag. Jo jag håller med! Men hur vilar man med två småbarn? Det är ju inte som om min 8 veckors tajmar sina tupplurar(på 20 minuter) med storebrors dagsvila, neheeej, det kan jag bara drömma om.
Så jag får nog bara fortsätta vara trött.
Ser ni nån gammal trasa stå sovandes nånstans så är det troligtvis jag.

Nog om mig.
Lillebror är nu åtta veckor gammal, och han är alldeles underbar.
Han gör nya saker hela tiden och det är så roligt att få följa med hans utveckling.
Jag tycker också att det är mycket roligare nu med andra barnet, jag är mera avslappnad med honom. Man har redan gjort det en gång förut, så man är mera säker i sin roll som förälder.
Längtar efter att pappan i familjen får semester så att vi kan vara tillsammans allihop.😊

För ett tag sen var vi på fotografering med vår lilla skatt, och tänkte lägga upp en del av bilderna här😊

Det var allt för idag, ha det bra!

Likes

Comments

Kotten fyller snart år och då blir det kalas!
Tänkte sätta ihop en liten önskelista på grejer han vill ha eller behöver.

Här kommer den:

Puky sparksyckel (reserverad)

Uteleksaker
T.ex. egen skottkärra(i plåt), kratta(i plåt), spade i större modell(i plåt), grävmaskin eller medelstor sprutkanna(i plåt).

Kläder
Kläder behövs alltid (storlek 98-104, mamma tycker inte om bilar, flygplan och andra typiska "pojkfigurer")

Duplo
Duplo av alla de sorter😊 (Grävmaskin som på bilden har han redan)

Piano och trumma (reserverade)

Drake

Pyssel
Pyssel eller annat underhållande för 2 åringar.

Leksaker, utesaker
Någon ny leksak är inte heller fel, eller andra utesaker.

Böcker
Svenska sagoböcker.

Pussel, "fiskepussel"
Pussel med magneter där man kan fiska upp djuren, eller vanliga pussel. (Det på bilden har han, men finns olika på Mikrokulma)

Rutchbana (reserverad)

Likes

Comments

Så det är så här det känns.
När kärleken växer.
Blir dubbel.
För det är inte samma kärlek jag känner för Kotten. Kottens kärlek är inte delad eller förminskad.
Den är densamma.
Den här kärleken är ny.
Den föddes tillsammans med honom.
Den är lika stor och varm som den första och den fyller nu också hela min kropp.
Nu älskar jag er båda, till stjärnorna och tillbaka, om och om igen, i all evighet.

❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Likes

Comments

Så glädjen av att få åka hem med Myran blev inte lång för vår del.
Vi kom hem på onsdagen och på torsdag kväll började jag känna mig väldigt sjuk.
Till kvällen fick jag frossa och febern började stiga, försökte värma mig med täcken och filtar och varm dush men det hjälpte inte.
Jag klarade mig genom natten med värkmediciner men klarade inta av att lyfta Myran till bröstet själv eller byta blöja så det fick pappan göra.
Jag blev sämre och sämre pch min syster kom för att hjälpa tiĺl med Myran, å då hade feber stogit till 39 grader. Då tyckte syrran det var dags att ringa förlossningen och tur var det för mitt infektionsvärde var väldigt högt!
På jouren fick jag antibiotika intravenöst och värkmedicin och sen flyttades jag till samma avdelning där vi kom ifrån för någon dag sen.
Läkaren misstänkte att jag har en inflammation i livmodern, att det kanske blivit kvar något där som borde ha kommit ut vid förlossningen så förutom antiniotika fick jag också en medicin som gör så att man får sammandragningar så att det som fanns kvar i livmodern kanske skulle komma ut.
Dom gjorde givetvis en undersökning med ultraljud där nere, och ni kan tänka er hur skönt det kändes när man just fött barn och har stygn där. Aj!
Jag hoppades och önskade att det skulle ha räckt med den behandlingen och att jag sedan skulle ha fått åka hem. Allt berodde sen på infektionsvärdet, hade det sjunkit tillräckligt efter tre omgångar antibiotika och sammandragningar?
Det hade det ju givetvis inte, så jag fick inte åka hem.
Dom fortsatte ge mig antibiotika intravenöst men nästa morgon hade det fortfarande inte hjälpt tillräckligt.
Då sa dom att dom kommer behöva söva ner mig och göra en skrapning.
Jag blev så besviken. Jag ville ju bara åka hem, men förstår nu efteråt hur viktigt det var!
Dom hade hittat och fått ut en flera centimeter lång bit som blivit kvar i livmodern och orsakat inflammationen. Så nu var den borta och dom sa att jag än en gång får mer antibiotika och så får vi se om jag äntligen kan åka hem till kvällen, påskafton.
Med min dåliga tur så hade ju infektonsvärdet givetvis fortfarande inte sjunkit tillräckligt så att åka hem var inget alternativ. Meeeera antibiotika och så nytt försök dagen efter.
Och den dagen är idag.
Ligger som bäst och väntar på labbsvaren och hoppas på att få lov att åka hem.
Tiden går så långsamt, men det är tur att jag har Myran med mig, så finns det lite underhållning iallafall.
Han är en riktig goding som helst vill ligga i mammas famn hela tiden.❤

Sjuk och trött, men på bättringsvägen! Myran där han är som nöjdast.❤

Likes

Comments

Snabb uppdatering här😊
Myran föddes igår den 10.4.2017 klockan 17.32.
Han var 48 cm lång och vägde 3,242 kg, liten jämfört med Kottens födelsevikt och längd.
Förlossningen gick bra, skriver mer om den sen.
Hans sockervärden har varit lite dåliga så vi jobbar på att få upp dom. Skulle gärna åka hem imorgon men det beror förstås på Myrans värden. Vi håller tummarna att dom blir bättre innan morgondagen.

Kotten var så glad att få träffa lillebror, ropade "Hej Myran!" och klappade och pussade och kramade. Så duktig!

Här kommer lite bilder på nykomlingen:

Likes

Comments

Imorgon är alltså DEN dagen här.
Datumet för igångsättning.
Det känns konstigt. Overkligt.
Men faktum är att jag skall föda barn imorgon, vare sig jag förstår det eller ej.
Jag gillar inte att ha ett datum, skulle hellre ha tagit det som en överraskning. Och efter att jag blev igångsatt med Kotten hade jag önskat att denna graviditet skulle starta självmant.
Men alltid får man inte välja, så det är bara att gilla läget.
Men att tänka sig att bebis nummer två finns hos oss riktigt snart är jätte svårt, näst intill omöjligt att ta in. Att jag snart får hålla den i famnen och känna den där doften av en nyfödd. Det förstår jag nog inte innan första värken påminner om vad som komma skall!😅

När man har ett utsatt datum blir det press.
Press på vad man ska göra innan. Vila upp sig. Äta bra. Hinna städa osv.
Vad vill vi göra sista kvällen som enbarnsföräldrar?
Sista dagen då Kotten är vårt enda barn.
Överös honom med uppmärksamhet nu för imorgon finns det en till som behöver oss.
Ni förstår hur tankarna går.
Bara för att det finns ett datum.

Så till själva tanken på att verkligen genomgå en förlossning imorgon.
Det gör ju ont, det minns jag..
Men hur ont var det? Och kommer det här likna förra gången eller kommer det kännas annorlunda? Hur länge kommer det att ta? Och tänk att jag ska få se vem Myran är och hur hen ser ut!
Det går nog bara inte att ta in. Min hjärnkapacitet räcker inte till.
Jag kan helt enkelt inte förstå det.

Men imorgon, kära vänner, då är det dags.😊

Puss och kram!❤❤

Likes

Comments

Så idag var jag åter en gång hos läkaren för att kolla upp mina sockervärden och att bebis inte vuxit för mycket.
Bebis mådde alldeles utmärkt och vägde endast 3kg trodde läkaren, alltså absolut inte för stor, så det var skönt.
MEN, läkaren tyckte det var onödigt att Myran stannar i magen allt för länge mera, eftersom mina sockervärden varierar lite och graviditeten redan räknas som fullgången. Så nu har vi en tid för igångsättning ifall förlossningen inte startat av sig själv då ännu.
Det magiska datumet är 10.4😊, senast då kommer vi alltså få möta vår Mini-Myra❤.

Jag hade ju egentligen hoppats på en förlossning som börjat naturligt denna gång, så håller tummarna att det startar av sig själv innan dess. Men blir det igångsättning så blir det, inget jag tänker hänga upp mig på.

För övrigt har jag inte haft några känningar förutom förvärkar och mensliknande värk.
Foglossningen is killing me, så himla tröttsamt att inte kunna röra på sig, så det längtar jag verkligen efter att bli av med!

Kotten är i trotsåldern och håller mamma igång. Han kan vara hur snäll som helst då vi är borta eller om vi gör något hemma. Men gud bevars om mamma vill sätta sig och vila en stund, då passar han på den rackarn! Och envis som synden är han också!
Är man ute ska han inte in, är man inne ska han inte ut. Han råddar med maten och häller ut mjölken med flit. Rör i spisen som han inte får och kan få utbrott för minsta lilla. Dessutom har han ju börjat springa undan då man ska byta blöja, gå till bilen osv. och jag hinner ju inte efter..
Men men..det är bara en fas sägs det..
Når sin pik vid tre års ålder..han har inte ens fyllt två.
😅 *Skrattar stressat*.
Kul.
Ja hur som älskar jag ju den ungen över allt annat, och det är tur för honom det, annars kanske jag skulle ha sålt bort honom någonstans på nätet till ett struntpris.

Med dom orden drar jag täcket upp till öronen.
God natt världen!

Med mamma till doktorn.❤

Likes

Comments

Okej jag måste bara än en gång skriva om det här med bilbarnstolar eftersom vi är så efter i tänket här i Finland!
Vi vänder barnet framåt ALLDELES FÖR TIDIGT och alldeles för gamla bilbarnstolar säljes och skänkes till höger och vänster!
Nu samlar jag därför lite snabb info i detta inlägg som ni föräldrar ska tänka på då ni skaffar bilstol åt ert barn.

1.Att åka bakåtvänt.

Barnet bör åka bakåtvänt till 4, HELST 5 år. Här vänder vuxna barnen alldeles för tidigt, vissa redan vid 1-2 års ålder! GÖR INTE DET! Det är inte säkert för ditt barn!
Många säger då att deras barn inte ryms, det är oftast förälderns påhitt, eller så har ni helt enkelt fel stol, alternativt fel stol i fel bil.
Via länken här kan ni se att "stora" barn hur bra som helst kan åka bakåtvänt.

http://dyrbarlast.se/tips/stora-barn-bakatvanda-vad-ar-hemligheten/

Ett annat påhitt föräldrarna ofta har är att barnet får obekvämt. Om barnet inte klagar går det troligtvis hur bra som helst. Barn är mycket mera böjbara och spänstiga än vad vi vuxna är och kan bra sitta t.ex skräddare i bilen. En framåtvänd stol ska du inte ens ha som extra stol åt ett litet barn, olyckan kan ske när som helst.

2. Begagnade stolar.

Man kan bra köpa en begagnad stol, man får ju då lita på säljarens ord om att stolen är okrockad. Du kan själv kolla att det inte finns sprickor i plast eller frigolit.
En annan sak du ska tänka på är ÅLDERN PÅ STOLEN. Ett babyskydd är rekommenderat att användas 5-7 år, och bilstol två 7-10 år. Kolla alltså hur gammal stolen är innan du köper den!
Det bästa är att gå efter kvitto, men eftersom säljaren sällan har kvittot kvar kan man gå efter stämplar, klockor eller klostermärken med datum
och årtal som finns på stolarna.

3. Twoway, vändbar stol.

Många lockas av en vändbar stol, det är dock inte att rekommendera.
En vändbar stol är en kompromiss mellan bakåtvänd och framåtvänd och funkar egentligen inte så bra alls framåtvänd.
Den är helt enkelt för tung för att ha som framåtvänd stol, och all den tyngden tar barnets kropp emot vid en eventuell krock. Dessutom är bältesledningen oftast dålig på en sådan stol.
När stolen är urväxt bakåt, är den också urväxt framåt. Då är det lika bra att köpa en bakåtvänd stol som räcker längre.

4. Isofix

Stolar fästa med isofix är praktiskt av många skäl. Håll bara i bakhuvudet att dom endast går till 18 kg(dvs. inte hela den bakåtvända tiden), medans bältesstolar går ända upp till 25 kg. Så du kommer säkert få köpa en till bakåtväbd stol innan det är dags att vända.

5. Vilka stolar räcker länge?

Vi har två stolar som verkligen ligger i topp på både säkerhetsfronten och som räcker hela barnets bakåtvända tid. Dessa två är Britax Maxway och Axkid Minikid.
Maxway är lite smalare upptill och tar därför lite mindre rum i bilen. Den har dock ganska långa bältesremmar så passar inte riktigt små barn.
Axkid är rymlig och barnen kan bekvämt sitta skräddare i den. Den har en tillhörande babydyna som gör att barnet kommer högre upp och kortare bältesrämmar som gör att barnet kan byta från babyskyddet ganska fort.
Så till det viktiga. Båda dessa stolar är PLUS TESTADE och godkända!
En plustestad stol garanterar att ditt barn inte utsätts för livshotande höga nackkrafter vid en frontalkollision.

Några små tips åt dig som förälder! Hoppas det hjälpte och att flera barn får åka säkert.😊 Det var allt för idag!

Likes

Comments

På lördagen blev jag ju uppvaktad med en babyshower, den hysteriskt roliga början på det hela kan ni läsa om i mitt tidigare inlägg!😂

Det var min andra babyshower, och eftersom jag redan haft en, firade vi nu i ett lite mindre gäng.
Dagen var PERFEKT från början till slut! Och jag kunde inte ha önskat något mera❤.

På programlistan fanns bland annat indisk huvudmassage, lekar i riktig babyshower anda, god mat, bastu med hårinpackning och ansiktsmask, färgning av fransar och bryn, nagellacksmålning, spel och massor massor mer!
Fina presenter fick bebis och jag också!

Det som ändå berör mig mest, och som jag alltid tänker på, är att alla dom här människorna faktisk har tagit av sin tid för att ordna det här för mig. Att någon ids. Ids planera och fundera och dekorera, bara för MIN skull!
Det är det som är så fint!
Det som jag blir tårögd av.
Och det värmer. Länge.

Jag vill ännu säga tusen tack åt er som var med och hade ordnat så fint. Bara för mig. Det var guld värt och jag är riktigt, riktigt tacksam!❤

Massor med smarrigt! 😊

Maten var underbart god!

Massor med fina gåvor både till mig och Myran!

En egen Myra-body åt Mini-myran❤ Kotten fick en likadan Kott-body på min förra babyshower.😍

Likes

Comments