Vad är en fisk utan vatten?

- den skulle inte klara sig utan vatten. Den skulle inte kunna simma - livet skulle troligtvis kännas meningslöst.


"Jag kommer att gå runt med en lista här och ropa upp era namn, när ni hör ert namn så talar ni om för mig hur bra ni åker skidor så ni får veta vilka backar ni får åka i"

Det var väl lätt.
Jag hade varit och åkt skidor med mamma och pappa när jag var liten, så jag antar att jag är ganska duktig. -
tänkte jag för mig själv.

Alla barn på bussen blev nämnda men jag hade ännu inte hört mitt namn.
Tillslut var listan med alla namnen slut och min lärare hade fortfarande inte ropat upp mig.

"Men jag då?, sa jag till min lärare"
"Har jag inte ropat upp dig då?"
"Nej, inte vad jag har hört."
"Okej, men hur bra åker du då?"
"Jag har åkt lite med mamma när jag var mindre så ganska duktig är jag, sa jag stolt."
"Okej, då får du åka i dem svarta backarna."

Dem svarta backarna?
Nog för att jag har åkt skidor förut, men störtlopp i svarta backar är nog inte min grej.

Jag tänkte inte mera på det under hel resan men när vi väl kom fram så blev jag väldigt nervös. Så nervös att jag inte kunde sätta på mig skidorna ordentligt.
När jag åkte skidor så var det sånna med spännen runt - alltså lite äldre.
Dem skidorna jag fick var någon nyare variant och jag märkte att jag behövde ha hjälp med att sätta på mig skidorna.

"Ursäkta? Skulle du kunna hjälpa mig att sätta på mig skidorna?" Sa jag till min fröken.

Hon tittade på mig argt och kom fram och visade hur jag skulle göra.
När jag sedan hade fått på mig skidorna så gick min lärare till sin kollega som stod 2 meter ifrån oss och viskade i hennes öra;
"Hon är riktigt dålig, hon kan inte ens sätta på sig skidorna själv."

Det gjorde ont i magen när jag hör min lärare säga att jag är dålig.
Jag antar att jag tog åt mig extra mycket just då, för det var just den här läraren som inte kunde komma när jag satt uppe i trädet i förra kapitlet.

Jag blev förflyttad till att åka med nybörjarna, jag blev väldigt ledsen och åkte mest runt i tystnad när tårarna rann ned för mina kinder.
Jag snubblade till i backen när alla åkte på ett led med en utav lärarna längst fram.

"Ställ dig upp." Skrek läraren lite längre ned från backen.
Mina ben hade låst sig på något sätt så jag kom inte upp.
"Ställ dig upp genast!" Hörde jag henne skrika med en viss irritation i rösten.
Jag kände mig stressad och försökte verkligen att ställa mig upp - men det fungerade inte.

Jag kollade ned på mina pjäxor för att försöka få av mig dem - jag kanske kollade ned i 5 sekunder och när jag väl kollade upp igen så var alla påväg ned.

Du blev alltså så irriterad att du tar hela gruppen och åker ned från backen?
Jag såg er försvinna längre och längre bort, och det var hjärtekrossande.

Jag kom till sist upp och började att åka ned med mina tårar rinnandes ned för mina kalla kinder.
När jag kom ned för backen så slängde jag av mig skidorna, ringde pappa, grät och ville åka hem.
Jag gick sedan till min lärare och sa att jag hade fått ont i magen och ville sätta mig i bussen och vila - det fick jag såklart, då slipper ni den där jobbiga ungen som aldrig kommer att komma någon vart i livet.

Redan här började jag att ta åt mig fruktansvärt mycket utav det som sades i min närhet, och hur folk reagerade när jag stod i fokus.

Var det konstigt?
Jag har insett det idag att;
Nej, det var inte ett dugg konstigt.


Nästa kapitel: Ny skola, nya möjligheter.
#mobbning

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Dessa inlägg som kommer framöver kommer att handla om mobbning och hur det får en annan människa att må.

Jag var 10 år när det hände.
Jagad över skolgården utav ett par äldre killar som inte tyckte om mig.
Jag sprang såfort jag kunde, och fick en smart idé att jag skulle klättra upp i det högsta trädet i skogen bredvid skolans gård.
Klättrandes fort upp för trädet hörde jag bakom mig "hon klättrar upp i trädet!". En annan kille skrek "vi drar ned henne den trädet!"

Jag var livrädd.
Jag såg till och med Väddö kyrka från trädet jag satt i, och nedanför kom en utav killarna uppklättrandes för trädet för att slänga ned mig från toppen.

Vad hade jag gjort dessa killar?
Ingenting, jag var mest bara det enda mobb-offret på skolgården som det var kul att trycka ned.

Jag tog tag i en gren och skakade den allt jag bara kunde så att barr skulle komma ned i ögonen på han som klättrade närmre och närmre, det fungerade.
Han såg ingenting när han försökte titta upp.
Min vän "Malin" kom springandes och jag skrek att hon skulle hämta hjälp utav en fröken.
Jag väntade tålmodigt på att min fröken skulle komma och stoppa det som pågick.

Efter drygt 10 minuter utav intensivt skakande i grenar så kom Malin tillbaka, men utan fröken.
Vart var du? Vad var viktigare för dig just då?
"Hon kunde inte komma, för hon hade fikapaus."

Jag kände mig värdelös, rädd & ensam.
Skulle jag dö idag för att jag ramlar ned från ett 8 meter långt träd?
Jag pissade ned mig utav rädsla.
- vilket resulterade i att alla dem killarna som stod nedanför hånade mig och kallade mig för saker.
Han som klättrade efter mig backade även av och klättrade ned från trädet.

Vad dem kallade mig har jag ingen aning om, jag var i en sån chock.
Men dem skratten kommer jag aldrig att glömma.

Med nedpissade byxor satt jag kvar i trädet i cirka 1 timme innan jag gick hem skakandes utan att säga till en lärare.
Jag sa aldrig någonting till pappa, jag har alltid varit den tysta personen - jag borde ha pratat med dig.

Nästa; Skolutflykt för en fisk utan vatten.

Tänk på hur ni behandlar andra människor, det följer med er resten utav livet - jag lovar, för jag vet.

Likes

Comments

Livet
Ja, hur ligger livet till egentligen?

Idag står jag stadigt på jorden. Efter 2016 (året utav kaos) så kan absolut ingen blåsa omkull mig igen.

Jag lärde känna mig själv igen som jag hade förlorat.
Jag tog väldigt svåra beslut som orsakade krossade hjärtan.
Jag mådde så psykiskt dåligt att jag kände hopplöshet - jag kom upp igen.
Idag, är jag den lyckligaste människan på jorden.

Vem trodde att Amanda skulle skaffa jobb och tjäna BRA med pengar?
Vem trodde att jag skulle träffa Andreas och starta ett liv med den här underbara människan?
Vem trodde att Amanda skulle komma upp på fötterna igen efter studenten?

- ingen.
Men här står jag, och ni som inte trodde mig kan kyssa mitt as schyssta arsle.
#karma

Likes

Comments

Gårdagen var full med roliga saker.
Började med att vakna tidigt för att hoppa på en buss för första gången på flera år, därefter bar det
av till Naturhistoriska Riksmuseet med syster.
Failade självklart som vanligt och snubblade fram i gången på bussen, skrattade åt det i kanske 10 minuter efteråt.
När vi väl kom fram så sprang vi runt som småbarn på museet - det är så fruktansvärt intressant och roligt.
Sen kollade vi självklart på Cosmonova, det är ju ett måste.

NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Likes

Comments

Jag hoppas att alla har haft en fantastiskt bra slut/början på det nya året, min var lite
halv knasig men annars var det underbart.
Jag fick tidigare på dagen väldigt ont i hals och lungor så kunde verkan andas
in djupt eller äta/dricka (om jag inte tvingade i mig maten)
Men jag ska inte se det som något negativt alls, för vi fick faktiskt en helt fantastisk middag med
musslor, havskräftor, räkor, krabba, hummer, baguetter och goda såser till så något jävla hals ont
ska inte få förstöra den måltiden så den gick ner.

Det här är året med nya utmaningar, nya upp och nedgångar, nya människor och nytt
tänkande.

Positivt tänkande kommer man långt på.


THE FIRST "✓" OF THE BUCKETLIST THIS YEAR

Likes

Comments

1. Kidnappning utav barn på Grönalund.

1. På Grönalund förra sommaren så stod jag, Kalle, mamma, Uffe, Tuva, Cornelia och Julia bland
alla miljoner folk och pratade om mötes plats m.m. (Alcazar spelade) - därav allt folk.
Mamma sa till mig att jag skulle ta med Cornelia på toaletten, så jag skulle ta henne i handen
och gå iväg till toalettkön.
Det var bara det att när jag kommit 5 meter med Cornelia i handen så skriker alla att jag ska stanna,
då hade jag självklart tagit fel unge i handen och börjat gå iväg med henne - bra koll.

2. Spray som spray?

Jag skulle iväg till skolan en stressig morgon och jag hade gjort mig i ordning och piffat
till mig men det saknades lite hårspray bara.
Jag gick till hallen och hittade en spray och gick tillbaka in i vardagsrummet där mamma & Julia satt
och började spraya helt vilt.
Jag började fråga dem massa saker men dem svarade inte på någonting jag sa utan dem satt bara och gapade, och jag tänkte inte mer på det förens både brister ut i skratt och frågar vad fan jag håller på med?
- det var skospray.

3. Att spela en gubbe med inrökta lungor.

När jag var mindre så ville jag veta när glassbilen skulle komma till vårat kvarter, så jag letade upp numret men jag vågade ju inte vara mig själv så jag lossades vara en gammal gubbe, det blev väldigt jobbigt när dem skulle veta postnumret för det hade jag inte en blekaste aning om vad det var så jag svarade att jag inte visste - dem svarade: "vet du inte ditt postnummer?" 
​Jag la på och gick och grina. 

Familjen Fail

Det som min mamma & Julia har gjort är grova fails.

Mammas största fails:
Halkat och spillt ut kaffe på nytvättad bil.
Nästan ramlat ner i en barnpool när någon har hållit tal.
Byggt en vägg i 2 timmar för att sedan kunnat pilla på den så att den ramlar ihop.
Snubblat ner för trappen med allt damm & soppor på skopan.
Gungat fram och tillbaka i soffan (för att hjälpa till omedvetet) när skidor är igång på tv.

Julias största fails:
Snubblat i minst 10 sekunder inne på Statoil framför övervakningskameran.
Hon har ramlat i skidliften och hängt kvar efter och grinat.
• När hon var mindre så kommenterade hon på Justin Biebers kanal på youtube med
google translate att hon älskade honom och sedan gav hon ut mammas telefonnummer till honom.
• När vi var mindre så hade vi en rullstol som vi lekte med (det var kul okej) - Julia åkte en dag
med den till parken helt själv och satte sig och käkade glass i sin ensamhet när hon helt plötsligt hör att någon står bakom henne - det var Norrtälje tidning som ville intervjua henne, hur det är att sitta i rullstol.
Hon gick med på det och gjorde en full intervju, sen när den var klar så ställde hon sig upp och sprang hem med rullstolen.

Likes

Comments