Att folk inte kan acceptera ens ångest, och blir sur när den hindrar mig för att umgås... Blir så sur över det och jag tror inte att jag är ensam.

Ni vet den där irritationen, som smått byggs upp när någon säger att det förstår ens ångest, men visar inte det and keep getting mad? Yeah, har haft den ett tag och idag släppte jag den. Sa rakt ut att "Respektera det tack", sen sket jag i personen. Nu mår jag bättre. Känt den där irritationen hela veckan, men finally I am free. Ska kanske ut och jogga imorgon, sen fotografera. Vill bli bättre på det, och känner att det kan få mig att må bättre!

-High-fives and good nights
(Helt jävla random inlägg, men kände fört)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Så idag, mina vänner. Idag tog jag ett steg framåt, hoppas jag.
Ett bråk uppkom mellan mig och min kompis. Argument kastades fram och tillbaka, och jag kände hur min irritation började stiga upp över ytan. Till slut fick jag nog och frågade rakt ut; Tror du inte på mig? Litar du så lite på mig?
För dig, kanske inte detta är en så stor grej. Men jag har tänkt på detta väldigt länge, då fler bråk har (tyvärr) hänt. Haft beslutsångest om detta, mest för att jag inte vill skapa mer onödigt bråk. Allt slutade med att min kompis berättade om sina tillitsproblem och hur den kände att jag aldrig ville träffas. Impulsivt, så berättade jag om hur jag får ångest av att bestämma träffar, då jag är en ensamvarg. Det var här jag insåg en grej.. Eftersom jag berättade detta högt får någon, erkände jag det även för mig själv.
Ja, jag är en ensamvarg med beslutsångest.
Att erkänna detta, för min kompis och mig själv, var som att ta ett till steg upp för trappan. Ja, trappan är lång, men ett steg är mer än inget steg. So got out there, och börja erkänna för dig själv att du har ångest. Du tycker saker är jobbiga. Men en sak ska du veta. Du är inte ensam, och vi kommer gå upp för denna trappa med dig och stötta dig, om du tappar balansen.

-High-fives and good nigths

Likes

Comments

Ska egentligen sova, men hjärnan bestämde sig för att det var en perfekt tidpunkt att tänka, oh tänka och tänka lite till.

Jag står inför ett tufft beslut, ett beslut jag redan nu vet vad det blir. Men det är inte lätt. Jag kommer förlora så mycket på det i början, men vinna i längden. Det är bra, och jag ser det som ett positivt sätt. Men när alla drar i mig och försöker få mig att ta ett annat beslut, börjar jag tänka för mycket.

Det första jag gör är att bygga upp ett scenario i huvudet, ett scenario där jag har tagit beslutet som jag vill utan att bry mig om andras åsikter. I det scenariot mår jag bra, men i bakhuvudet vet jag hur folket runt omkring mig mår, och då börjar jag må sämre.
I det andra scenariot tog jag beslutet som alla andra ville. De mår bra, men jag ångrar det så fruktansvärt. Tyvärr så är jag en sådan person som vill att alla andra mår bra, även fast jag inte visar det hela tiden. Så av detta får jag beslutsångest.

Men det slutar inte där. Jag bygger upp typ min framtid, jag får förhoppningar och jag vet att jag kommer bli väldigt besviken när denna framtid inte sker. Men en grej av detta bygge, är att jag ska ta tag i min framtid. Försöka forma den så den blir så. Jag tänker börja imorgon, och verkligen försöka. Kanske uppdatera här, vi får se och hoppas.

-High-fives and good nights

Likes

Comments

Yes, hello mate. Första inlägget och allt, men har inget att skriva om. Tänkte väl typ bara dela med mig av lite bilder. Ville bara få bort det fula inlägget som automatiskt hamna på min blogg. So here you go guys.

- High-fives and good nights

Likes

Comments