Header

"Kärlek börjar alltid med bråk", sa dem och tittade flinandes på mig och en kille som bråkade. Jag kan inte ha varit mer än sex, sju år. Sedan fick jag en lätt spark i magen. Gråtandes gick jag till rastvakterna. "Lilla hjärtat, men killar är sådana... De gör så för att visa att de gillar dig. Se så, ut och lek nu igen!" Sedan ropade de på pojken, som jag idag inte minns vem det var, och sa att han "får vara lite snällare mot flickorna." Att han skulle krama mig, säga förlåt och sedan fortsätta leka.

Ni ser kanske inte problemet, men det gör jag. Jag ser begreppet förtryck flyta omkring på skolgården när jag kollar tillbaka. Redan när vi är små så lär vi oss att pojkar uttrycker sina känslor med aggression, och att det är okej. Men i min värld och enligt mina värderingar är detta helt fel. Det är ingen ordentlig uppfostran. Vad dessa lärare/föräldrar/vuxna gör är att uppfostra en pojke till att upprätthålla den rådande maktstrukturen i världen. De uppfostrar pojkarna till att bibehålla patriarkartet, det mansdominerande samhället, som ju varit det styrande könet i årtusenden. Vad de gör är att uppfostra en potentiell våldtäktsman, om vi nu ska dra det så långt. En pojke som aldrig lärde sig att det var fel att tafsa, ropa kränkande ord efter flickor eller helt enkelt aldrig lärde sig sunt förnuft.

När jag var tolv, skulle precis fylla tretton, fick jag hela tiden höra "kom igen, visa brösten", "kan jag inte få pulla dig?", "kan vi inte ha sex?", "gillar du att bli slickad?". Det var inte bara av en kille, det var av flera. När jag sa nej blev det besvarat med ännu mer tjat, ilska eller tystnad. Tystnad på det sätt att jag aldrig fick höra av denna kille igen, displayen var tom, varpå jag trodde att jag gjorde fel. "Fan Ronja... Varför kunde jag inte bara bjuda till, bara lite?" Jag kunde gråta mig till sömns, klandra mig själv och trycka ner mig själv för att jag inte "vågade".

När jag var fjorton blev jag och en dåvarande kompis jagad av en våldtäktsbil. Hur många kan de ha varit? Fyra, fem stycken? Vi sprang iväg, såg dem köra iväg och gick tillbaka. Någon minut senare insåg vi att de hade vänt. Vi såg ljuslyktorna från bilen. Den var påväg tillbaka, mot oss. Vi sprang allt vad vi kunde och gömde oss i skogen. Tryckte oss mot marken och försökte göra oss så små som möjligt för att inte bli upptäckta. Bilen körde sakta förbi, letade. Men när de insåg att vi var borta, körde de iväg. Jag grät, den sommarkvällen. Klandrade mig själv för att jag hade på mig shorts och linne.

Jag har, enda sedan jag var tretton år, fått så kallade "dick pics" skickade till mig. Jag vet ärligt inte hur många killar som skickade på snap, kik och sms utan att jag ens bad om det. Jag tappade räkningen vid tjugo stycken killar när jag var fjorton. Och det är verkligen inget uppskattat, snarare tvärtom. Det är förnedrande för mig. Det är som om han försöker markera makt, på något vis. Om han vågar visa sitt könsorgan för mig, vad vågar han mer göra? Och vad är han kapabel till att göra? Det går inte riktigt att sätta ord på vad man känner den stunden när man helt random får en dick pic. Ilska och förminskad, är nog det jag först känner. Ännu mer förödmjukelse när man får höra "jag visade min, visa nu din." Antalet gånger jag blivit kallad bitch eller hora efter jag har svarat "nej" har jag också tappat räkningen för.

När jag var femton, blev jag tafsad på en fest. Brösten och gled snabbt ner mot rumpan och mina höfter. Han kom bakifrån och tog sig friheten. Jag vände mig om och örfilade honom, varpå han kallade mig hora för att jag inte ville ha hans äckliga händer på min kropp. Enda sedan dess har jag nätt och jämnt känt en hand på mina privata delar på näst intill varje fest jag varit på. När jag var i Rhodos fick jag en dask på rumpan och killar som försökte närma sig och omringa mig när jag var som fullast. När jag föll medvetslös ner på marken, troligtvis av den anledning att någon hade drogat mig, kom två killar och skulle "hjälpa" bära mig genom att lyfta på mina ben. De fick vad de ville se, mina trosor, och gick sedan.

Förra helgen gick jag och min kille på en parkering, påväg mot en galleria. Där stod cirka sju, åtta stycken män och visslade efter mig. Min kille vågade inte göra något, inte jag heller. De var så många. Det fick mig att tänka tillbaka på den gången jag blev förföljd av en grupp män och jag tog en genväg genom en skog, sprang allt vad jag orkade. De joggade efter. Vad deras avsikter var, har jag ingen aning om. Och jag vill inte heller veta. Därför vände jag mig bara om på parkeringen och mötte männens blickar, för att markera att jag hörde och att jag inte uppskattade det.

Jag har blivit tystad av just män, delvis kvinnor. Bilder som jag laddar upp på instagram eller på bloggen anses som oanständiga. Jag har fått höra det från de män som står mig nära, men också de som inte alls känner mig. Jag har fått höra det indirekt och direkt. Bilderna kan innehålla en bild på mig när jag står i trosor, en bild där min bröstvårta anas genom mina klädesplagg eller mitt bröst delvis visas. Detta anses som oanständigt då jag först och främst har pojkvän och det tydligen ser ut som att jag vill ha uppmärksamhet (trots att jag skriver ett budskap till varje sådan bild för att läxa upp människor) och sedan anses det som oanständigt eftersom det är tabu för en kvinna att visa upp för mycket hud. Jag har fått höra så mycket skit nu om att jag är bekräftelsesökande, omoralisk, horar och att jag visar noll respekt till min pojkvän (som om jag är hans ägodel, eller vad menar ni?). Det har gått så långt nu att jag tagit bort varenda bild som kan anses som stötande och provocerande, trots att mitt enda syfte är att normalisera kvinnokroppen och göra sådana bilder lika normala som killarnas.

Hashtagen #metoo är inget skämt. Det är verklighet, det har skett och det sker just nu. Att försöka förminska kvinnor på det sätt att man bojkottar hashtagen TOTALT är sjukt. Titta istället på alla som postar sin historia och titta hur många vi är. Just nu ligger det en halv miljon inlägg på just hashtagen #metoo på endast INSTAGRAM.

Inte alla män, men alla kvinnor.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag blir ärligt talat ledsen för att vissa killar försöker ta sig friheten och tafsa/antasta/våldta tjejer på fester. Vad gjorde jag förra helgen som var så himla tilltalande? Här är jag, på fest. Efter en hel del övervägningar tänkte jag ändå "äsch, det händer nog inte denna gången... Det blir nog kul." Men det hände i alla fall.

Jag kommer verkligen inte ihåg hur många, men det var en hel del killar som var framme och försökte dansa sig in i min och mina kompisars lilla cirkel. En tog tag i mina höfter, en tog mig i ansiktet och försökte hångla med mig, en stod jättenära mig och kommenterade varenda danssteg. "WOOOW, du är sick!! Så jävla sexig!!", precis som om jag dansade för att få hans attention. En annan vinkade mig till sig och log sådär äckligt som bara vi tjejer vet. Varenda en som kom väldigt nära mig, eller som tog tag i mig, sa jag antingen till eller puttade tillbaka personen i fråga med väldigt mycket kraft. "Jävla tråkig du är!" "Hahah asså har ni sett en sådan hora?" "Äckel". Och när ska detta få ett slut?

"Men Ronja, vad hade du på dig?" Jo det ska jag säga er. Ett par vanliga svarta jeans och en långärmad polotröja, i mesh. Jag hade inte ens en klänning på mig. Så det där argumentet "Men kjol/klänning uppfattar killar som att man vill ha sex", går käpprätt åt helvete. Fan heller att det är mer inbjudande än något annat. Vet ni vad det är som lockar killar? TJEJER. För tjejer har tuttar, rumpa och f*tta, det går ju att ha sex med! Och tjejer kan man övertala/ta sig friheten till/våldta. Tjejer är lätta. Tjejer är enkla byten.

Jag är så otroligt trött över att ständigt bli sexuellt trakasserad eller bli tafsad på så fort jag är på en större fest. Är jag på ett krök/hemmafest och känner alla så är det inga problem. Men det är så otroligt tråkigt att gå på fester med vetskapen om att "jaha, dags och bli tafsad på igen". Fester ska vara roliga. Men det blev inte denna festen. Så jag åkte hem, mådde illa av alla killar som jag såg överallt på varsitt byte. Fick killen i fråga inte chans hos den ena, la han en spydig kommentar och gick vidare till den andra. Detta beteende gör mig så SJUKT äcklad.

Jag blir så jävla ledsen.

Likes

Comments

... or not. Snarare den enda appen jag knappt rör. Jag tyckte förr det var så himla kul att snapa, men insåg precis att jag inte har vänner. Haha, nä skoja men är ärligt så o-intresserad av allt vad snapchat innebär FÖRUTOM deras söta filter!

Har nu lite att se fram emot förresten. Dels ska jag imorgon boka tid för håltagning i naveln (I know, jag är lite för gammal för det nu. Egentligen är jag fyra år försenad, det var något man skaffade när man var typ fjorton, men jag tycker det är snyggt!). Och dels har jag också bokat in en tid för fransförlängning nästa vecka. Äntligen blir jag av med frans-oskulden, hihi. Jag börjar kanske lite extremt, jag hoppar på volymisar direkt men känner att jag verkligen vill ha fylliga fransar med mycket volym. Något annat jag också ser fram emot är all fix med min kära festsektion (som för övrigt inkluderar världens bästa och skönaste tjejer??). Vi har dels att planera inför fest, middagar och också allmänt många tjejmiddagar med andra tjejkompisar!

Dock ser jag allra mest fram emot då jag och min pojkvän flyttar ihop (temporärt, ca 3 månader) samt börja inreda mammas nya lägenhet då hon flyttar pga skilsmässa. Men no hard feelings! Denna skilsmässa är on good terms och det är en mycket bättre atmosfär hemma. Känns som att alla mår bättre och att detta var det bästa beslutet som kunde tas mellan min moder och fader.

Har ni inget bättre för er, släng iväg en snap vetja!
Pussss

Likes

Comments

Jag har haft det så otroligt bra i Rhodos. Detta var min allra första utlandsresa, om man nu bortser från Danmark. Det var också min första gång att någonsin flyga vilket jag tidigare varit LIVRÄDD för.

Jag åkte till Rhodos med min pojkvän och våra vänner. Detta var faktiskt helt Oscars idé då det var hans två-års present till mig. Och det är verkligen det finaste någon någonsin gett mig! Vi har alltså badat en massa, solat, festat, sett historiska platser, shoppat och helt enkelt bara fascinerats av naturen och historian som Rhodos har att erbjuda. Mitt absoluta favoritställe var utan tvekan "Old Town", en stad som byggdes upp till en medeltida stormakt, som fortfarande lever! Men det gamla slottet var faktiskt äldre än 600-700 år gammalt. Snarare 3000 år gammalt! Gamla statyer från antika Grekland som stod och tittade tillbaka på mig, gamla trädgårdar, gamla stenar med skrifter och helt enkelt häpnadsväckande arkitektur fick mig att darra. Detta var verkligen min våta dröm med tanke på hur historiekåt jag är!

Det jag ångrar är att vi aldrig åkte ut till Lindos som sägs vara Rhodos vackraste stad som bjuder på äkta grekisk kultur, underbar mat och ännu mer ruiner och historia (!!) Men men, jag ska banne mig tillbaka till Rhodos en vacker dag!

Mer bilder och sjuka historier kommer. Varnar för att vissa historier inte bör läsas av yngre publik, dvs (18+) på dessa inlägg :p

Pusss

Likes

Comments

Och det är ju så himla jobbigt ibland när någon frågar "var befinner du dig inom tio år?". Men jag känner ändå att jag har ett visst hum om vad jag vill åstadkomma innan jag hinner fylla 28. Här är fem saker jag vill göra inom tio år.

1. Skaffa barn - och visst det låter kanske en aning skrämmande för mina föräldrar att läsa. Men jag menar naturligtvis inte att det ska ske NU eller om ett år. Som sagt vill jag skaffa barn inom tio år, dvs när jag närmat mig trettio. Först och främst vill jag ju göra andra saker innan jag ens funderar på att skaffa en unge ;)

2. Plugga - jag har ett år kvar på gymnasiet men det är en självklarhet för mig att plugga vidare. Mina planer just nu är att plugga till sjuksköterska här i Kalmar eller i Göteborg och sedan specialisera mig som barnmorska. Det beror lite på om man hittar något fiffigt boende i Göteborg och om jag lyckas övertala min pojkvän att flytta dit, hehe.

3. Resa resa resa! - är det verkligen så lustigt att man drömmer om att resa utomlands? No, troligtvis inte. Drömmen hade varit att backpacka i typ Asien. Men men, innan dess måste jag ha jobbat ihop lite pengar.

4. Flytta - tror nästan detta är en självklarhet, men det är långt ifrån en självklarhet för alla! Personligen vill jag flytta (om det blir Göteborg eller Kalmar återstår att se) ihop tillsammans med min pojkvän i en lägenhet. En tvåa eller en trea med ett mindre rum skulle inte skada! Varför vi skulle vilja ha en trea med ett mindre rum är helt enkelt för att Oscar har sitt spelintresse och jag skulle flippa om han spelade på sin dator inne i sovrummet när jag vill sova om nätterna, och jag skulle flippa om en ful (förlåt älskling) spelhörna stod i vardagsrummet. Alltså hade en trea varit drömscenariot. Plus att jag hade kunnat ha lite av mina hobbygrejor där inne (dator = blogg osv + staffli samt tavlor och oljefärger).

5. Det kommer som det kommer - resten utav mina tio kommande år får bli lite som det blir. Men jag känner ändå att jag kan luta mig tillbaka och känna mig trygg över att jag har basgrejorna klara. Jag vet på ett ungefär vad jag vill inom de närmsta tio åren vilket gör mig lite mer trygg.

Likes

Comments

Jag blir ärligt talat förbannad när jag, i verkliga livet, blir ifrågasatt för vad jag publicerar på bloggen/instagram. Jag behöver nästan förklara eller ursäkta mig själv för det jag lägger ut. Men det gör mig så ARG. JAG behöver inte förklara mig själv? Asså människor, grow up! Detta är min kropp och jag jobbar ständigt med att försöka acceptera mig själv och hur jag ser ut. Visst, jag må inte ha något att klaga på men vi alla har våra hjärnspöken. Att ta fina bilder någon gång då och då peppar mig själv och får mig att se på mig själv från ett annat, mer färgglatt, perspektiv. Ibland sitter jag för mig själv och beundrar mina bilder. "Är det där verkligen jag?" "Ser jag verkligen ut såhär?". Låt mig och alla andra göra det de vill göra för att få sig själva att må lite bättre.

För övrigt var det detta set som jag fick hem från lounge underwear (!!)

"Comfort made sexy"

Likes

Comments

Sängliggandes, andra dagen. Alltså bloggen, jag säger bara det... Bråvalla är synonymen till kaos på så många olika plan. Men ett inlägg om Bråvalla kan jag ta lite senare. Just nu vill jag bara tycka lite synd om mig själv då jag just nu ligger hemma från jobbet, sjuk. Inte så lustigt eftersom det inte var så varmt på Bråvalla och man sov i ett kallt tält. Så jag hade faktiskt lite feber inatt, idag har jag ingen aning men jag vet att min röst är kaos, hostar otroligt mycket och som grädde på moset svullnar min hals igen. Inte så kul, ärligt talat. Hade varit skönt att jobba, men det blir inget bra om jag mår såhär. Samtidigt mådde jag extremt illa imorse och jag har faktiskt ingen aning om var illamåendet kom ifrån. Jag åt ändå rätt så bra igår, men men...

Något positivt är att jag fick hem ett packet från LOUNGE UNDERWEAR igår. Ska bli superkul att få visa er behån och trosorna sen! De är såå fräscha och snygga!!

Likes

Comments

Jag är ju den personen som definitivt kommer tatuera sig då jag verkligen älskar konst på kroppen. Jag har redan några få ideér kring vad för typ av tatueringar jag vill ha. Först och främst vill jag ha den klassiska mermaid/the wave tattoo. För många kanske den bara är fin och gullig, en helt okej första tatuering som inte syns så väl. Men vad den verkligen betyder är ju faktiskt att man är född från havet och alltid kommer tillhöra havet. Jag har alltid, verkligen ALLTID, älskat havet och jag är verkligen som fisken i vattnet. Därför känner jag att denna tatuering skulle representera mig själv väldigt bra. Denna kommer jag välja att placera precis som på den högra bilden, dvs min vänstra sida - på revbenen.

Nästa tatuering är under mitt högra bröst. Jag tycker det är urläckert med en text precis där och jag har hittat ett ord som beskriver det jag vill uppnå med mitt sinnestillstånd - eufori. Självklart är det finare stavat på engelska, euphoria, därav det internationella valet av stavning. Dock är jag inte helt kär i hur tatueringen ser ut på denna tjej. Jag vill ju ha den mer rundad, så att ordet följer med längs mitt bröst om ni förstår. Sedan tycker jag typsnittet är lite sådär och därför har jag kollat lite på typsnittet notera (texten över bilden) och signatura (texten under bilden). Jag tror jag faktiskt föredrar typsnittet notera, fast jag skulle nog vilja ha det liiite mer utdraget på bredden.

Den tredje tatueringen är jag smått skeptisk till. Dock har jag alltid, och kommer alltid vara, fascinerad av havets myter (snarare alla myter). Sjöjungfrun är ju en av havets myter som sägs ska förföra sjömän med deras skönhet och därefter dra ner sjömännen mot djupet, mot döden. Lite väl absurt kanske men det jag fastnar för är ju sjöjungfruns skönhet, sensualitet och vackra fena. Återigen är detta en symbol för att man är född ur havet och tillhör havet. Därför kommer jag alltid fascineras av detta sjöväsen. Min tanke är att tatuera en sjöjungfru precis som på bilden till vänster där sjöjungfrun dyker nedåt. Jag har fått frågan om varför jag inte vill att hon ska simma uppåt, och det är av den anledning att det skulle symbolisera att hon vill upp till land. Jag vill ju återigen spegla min kärlek till havet och vill därför att sjöjungfrun dyker nedåt. Dock har jag inte hittat en sjöjungfru-tatuering som ser snygg ut. Jag vill helst att det ska vara en outline tatuering och helst se lite slarvig ut med linjerna. Det är svårt att förklara men jag vet på ett ungefär hur jag vill ha det.

Det jag vill poängtera med en gång är att jag never ever kommer tatutuera mig med någon annan färg förutom svart, möjligen vitt. Jag tycker det ser så kladdigt ut. Svart är mer cleant.

Vad tycker ni om mina val gällande tatueringar?

Euphoria
Euphoria

Likes

Comments

Det har nu gått en vecka sedan jag sist bloggade, what a shame. Så, jag tänkte att jag ville göra en liten comeback genom att hylla en av de mest värdefulla människorna i mitt liv.

Vi träffades någon gång i April, 2015. Du var 17, jag var 15. Och jag vet att våra avsikter inte alls handlade om sökandet efter något seriöst, snarare något temporärt och möjligtvis se var framtiden skulle leda oss. Det visade sig att vi skulle hålla ihop i över två år tillsammans. Och absolut, det har varit många bråk, mycket osäkerhet, en jäkla berg-o-dalbana. Men dessa två åren har varit de bästa i mitt liv. För jag växte verkligen som person efter att jag hade träffat dig, du med för den delen. Vi båda har utvecklats enormt mycket, och det har vi gjort tillsammans.

Och det är det där ordet tillsammans som beskriver oss två individer som en person. Tillsammans är en annan synonym till team. Tillsammans är vad vår titel är, tillsammans beskriver hur vi ska möta våra personliga och gemensamma motgångar. Vi gör detta tillsammans. För jag tänker inte låta dig bearbeta jobbiga och tuffa känslor i din ensamhet, för jag tänker sitta där tillsammans med dig och hålla dig i min famn. Och jag tänker inte låta våra gemensamma problem lösas på var sitt håll, utan våra motgångar möter vi tillsammans.

Det finns så mycket jag vill uppleva. Jag vill studera till sjuksköterska, jag vill möjligtvis flytta till en annan stad - men framför allt flytta hemifrån, jag vill resa utomlands, jag vill åka till episka festivaler och det finns så mycket därtill. Och absolut, en del av dessa resor måste jag göra själv för vi är två olika individer och vi har olika mål och drömmar. Men vet du vad? Den framtiden jag vill ha inkluderar dig. Jag vill läsa till sjuksköterska och därefter vill jag komma hem från skolan och lägga mig i vår gemensamma soffa och kolla på vår gemensamma TV i vår gemensamma lägenhet. Och jag vill resa utomlands med dig, jag vill festa på världens största festivaler och ja, jag vill fortsätta bygga vår framtid. Jag vill att vi uppfyller våra drömmar tillsammans, med den andra vid vår sida.

För jag älskar dig, mer än vad ord och gester någonsin kommer kunna beskriva. Inget jag säger kommer någonsin mäta sig upp till vad jag verkligen känner i mitt hjärta. Och Oscar, du känns så fruktansvärt rätt och jag kommer aldrig någonsin ångra allt jag upplevt och kommer uppleva tillsammans med dig. Jag kommer aldrig ångra dessa två fina år eller åren därtill. Mitt absoluta allt.

Likes

Comments

När du var 24 år blev du mamma för första gången till en otroligt trotsig liten tjej, som skulle visa sig vara lika envis i framtiden. Andra gången du blev mamma var du 28 år till en lika envis liten tjej. Och vet du vad, mamma? Jag vill bara säga tack.

Tack för att du alltid trott på mig, när jag eller andra runtomkring inte trodde jag skulle klara av vissa saker. Tack för att du alltid har litat på mig, på gott och ont. Tack för att du alltid stått vid min och min systers sida oavsett vad. Jag kan inte föreställa mig vilket helvete på jorden det kan vara ibland att glömma bort sig själv och alltid se till att sätta andras behov först. Men du är ju världens bästa mamma, så du har alltid sett till att jag och min syster haft mat på bordet, nya kläder, alltid varma, tak över huvudet och framförallt - en plats i ditt hjärta. För vet du vad? Det är inte alla barn som har den lyxen, en mamma som gör allt för sina barn. Men den lyxen fick jag och Leia, och det är jag evigt tacksam för.

Oavsett jag säger hemska saker till dig, får dig att känna dig värdelös, få dig att bli så jäkla besviken - så hoppas jag innerligt att du vet att jag älskar dig och att jag ser upp till dig för att orka med två envisa ungar. Men, se på oss - dina barn. Fan vad bra vi klarat oss i livet, fan vilka bra individer vi blivit. Allt är tack vare dig (och pappa förstås, men det inlägget sparar jag till fars dag). Allt är tack vare dina uppoffringar och din kärlek. Tack, för att du uppfostrat oss så bra och gett oss världens mest säkra och bästa uppväxt. Tack, för att du är världens bästa mamma.

Mamma, jag älskar dig

Likes

Comments

follow me on instagram, @ronjabertilsson