Så söt! Jag är bara i vecka 10 men kan inte låta bli att surfa på barnsidor och namnsidor. Verkar som att vi redan är rörande överens om August eller Laura. Imorgon har vi tid hos barnmorskan. Förra besöket var ju ultraljud för att fastställa vecka och imorgon är det så kallade inskrivningssamtalet

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sov till 11 idag. Helt otroligt skönt. Första gången sedan vi hämtade hem Loke som jag sovit så länge. Han har lärt sig att slå mig försiktigt i ansiktet med tassarna när han behöver ut och jag sover men idag vaknade jag av mig själv. Ingen olycka utan jag gick som vanligt ut med honom direkt för en snabbkiss. Sedan dricker jag kaffe innan jag tar båda två på en längre tur. Så nu dricker jag kaffet i lugn och ro. Härligt är det iaf.

Bilden är tagen i bilen på hemvägen då var skrutten 8 veckor. Älskade hundar vad vore jag utan er?

Likes

Comments

Samma jobbiga trötthet idag igen. Följde med och tvättade bilen och sprang in på burger king för att låna toan( kissnödig mer eller mindre konstant) Gubbrn i kassan frågade mig otrevligt när jag gick mot entrén om jag tänkte handla något för det här är en kundtoalett. Alla smaskade hamburgare och glodde såklart . Jag gick fram till kassan och kastade upp en tjugolapp
” borde räcka för tvålen och toapappret och nej jag kan inte handla något för jag är gravid och lukten härinne gör mig illamående”


Två klappade i händerna men jag skämdes mest
Annars städat lite och rastat hundarna

Likes

Comments

Mysig kväll. Ser serier och är barnfria så det blir vuxet och klia rygg. Jag stod för matlagningen vilket som vanligt blev sådär. Var på biltur och fikade tidigare och ensamtränar Loke. Vi var borta två timmar och det gick riktigt bra. Gäsp nu mer serier

Likes

Comments

Haren underbar morgon. Loke väckte mig runt 08 och vid fem månaders ålder kan man nog säga att han är rumsren. Rastade båda hundarna i regnet och fixade kaffe och kröp ner i sängen hos mannen och glodde några avsnitt av Bones. Nu är han och handlar extra god frukost och jag har fixat köket. Vilket egentligen innebär tömma och fylla diskmaskinen gå ut med soporna och rengöra spis och bänk. Tar mindre än tio minuter med andra ord.

Nu sitter jag på uteplatsen och bara tar luft. Blir så jävla lätt varm. Haha förresten började jag böla alltså storböla när dr brennan satte sig i en taxi. Hallå liksom hur sentimental kan man bli

Har iaf en bra morgon hoppas ni också har det i regnrusket

Likes

Comments

Herregud det låter så banalt så falskt. En kvinna blir gravid och plötsligt nya perspektiv. Ser allt annorlunda. På många sätt känner jag så. Går igenom mitt liv men inte ur mitt perspektiv. Känner något som måste vara en instinkt att beskydda. Även från mig själv. För jag är inte den moderliga typen. Att vara bonusmamma på deltid är en sak. Även fast det egentligen är väldigt likt. Men ett litet liv som är beroende av mig. Som litar på att jag vill väl och tar rätt beslut. Att jag finns och skyddar. Jag vet att jag aldrig kommer vara den där mamman som fixar det lätt. Jag kommer få kämpa och bli en bättre version av mig själv. Och jag kommer göra mitt yttersta. Och ständigt leta tecken efter tecken på att pyret ska ärva min störning. Det är nog min värsta mardröm. För jag vill inget hellre än att vara en människa med empati och äkta känslor. Jag kan rycka på axlarna och skämta om bedragaren som min natur. Skratta åt att jag kan lura vem som helst men sanningen är att det där är mitt försvar. Jag har aldrig vågat erkänna min sorg över hur tom jag är. Det är ju att visa svaghet.

Det sägs att man kan träna upp empati. Som en muskel men det sägs också att visa människor är som färgblinda fast med känslor. Att röd är ett ord utan innebörd att kärlek är ett ord utan innebörd. Så mörkt är det ändå inte. Jag har känslor men dom är ihåliga eller grunda.

Jag önskar pyret ett känsloliv där varje känsla betyder något verkligt.

Jag kommer remitteras till Viktoriagården för stödsamtal om allt det här.

Ni läsare som läser det här. Ta bara emot det här utan att håna mig. Jag är så uppriktig jag kanske kan vara



Likes

Comments

Bilden är på mig och mamma på bröllopet. Hon är 75 år idag och bilden under är på min far som ung med sin älskade collie Sussie. Minns tavlorna som alltid hängde bredvid varandra. Varje tavla föreställde en collie som blickade ut över havet. Dom hängde så att dom blickade mot varandra. Sussie blev svartsjuk när mina föräldrar fick första barnet. Pappa har alltid älskat hundar. Mamma älskar numera mina hundar. Jag fick alltid höra hur orädd jag var för alla sorts djur som barn. I sommarstugan i marieudd solade jag på klipporna där ormar även gärna solade och ömsade skinn. I arild matade jag en mus varje dag. I Katrineholm kröp jag in i en hage med en hingst och vägrade gå ut. När pappa gick in för att hämta mig bet hingsten honom. Vad som är familjehistorier och vad som är samt är svårt att avgöra. Poängen var min kärlek till djur.

Nu babblar jag. Inte sovit inatt och är trött.

Likes

Comments

Natten är snart över. Kan inte sova. Skriver med Messi tätt intill. Emmas familj vill helst inte att jag närvarar på begravningen. Jag respekterar det men att enbart skylla på mig . Dom behöver en enkel förklaring och jag vet hur det är. Ändå är det inte så enkelt. Jag tar på mig min skuld. Jag känner sorg men jag vet att skulden inte enbart är min. Skulden är alla som ser men är oförmögna att gå in och hjälpa. Jag borde insett att jag skulle vara negativ jag borde hållit mig borta. Jag borde inte dragit upp sår hon inte klarade av att leva med.

Mitt liv. Min barndom. Så många år jag slösade på att anklaga. Mina minnen är fragment och en hel del var sant. Men jag lärde mig snabbt att för att bli tagen på allvar av vården behövdes mer än fragment.

Och vad spelar det för roll? Skulden får dom nära men också jag själv. Min mamma uttryckte det på ett sätt som jag förstod. När jag var 4 år upplevde hon att jag var som ett kalejdoskop. När jag var 15 kämpade min mor hårt för att vården skulle ta hennes oro på allvar. Jag var ju tonåring. Smart. Men mamma gav sig inte. Och jag utreddes. Som vuxen ser jag min mamma tydligare. Hennes kamp hennes problem och ensamhet men hon gjorde sitt bästa. Min far har jag alltid älskat men på ett sårigt smärtsamt sätt. Han gav mig orden och språket. Skriv så att hjärtat blöder bernadette.

Jag minns en del och en del är ord för att överbrygga luckorna. Jag vet att människor ofta vill men inte kan.

Sorgen och smärtan. Ibland fyller den mig men oftast håller jag allt det ifrån mig

Emmas död var onödig. Hon hade kunnat få ett bra liv. Hon älskade barn. Ville jobba med barn ha egna barn.

Jag bär min skuld men det är inte enbart min skuld och att passivt göra det så enkelt att skylla allt på mig är kanske den stora skulden som en gång skadade Emma väldigt djupt. I mig såg hon ett annat sätt att vara. Det hade kunnat leda till något bra också men nu är hon död

Likes

Comments