iHola tod@s!

Igår åkte jag och några andra utbytesstudenter till IKEA. Jag älskar verkligen IKEA och kan gå runt där en hel dag och bara kolla på saker, och nu när jag är här i Spanien var jag överdrivet taggad. Det var nästan precis som i Sverige och jag kände mig som hemma. Det fantastiska var att alla kände sig som hemma, trotts att jag var den enda svensken. De andra var från Australien, Finland, Norge och Tyskland.

Ni lär ju störa er på min överflödiga entusiasm men det var verkligen roligt. Dagen spenderades genom att vi gick runt och läste namnen på möblerna med engelsk accent och gjorde ordvitsar. Så kul, men svårt för mig som självklart läste allt på svenska haha.

- Hope you VISTHUS soon
- That's such a bad joke you DUMBÅS

Till lunch blev det det grönsaksbullar med potatismos och lingonsylt, chokladtårta och självklart lingondricka. Personalen gick runt och bad folk svara på en enkät om restaurangen, och vi svarade tveksamt ja eftersom det var på spanska. Dock visar det sig att enkäten fanns på svenska (!!!) och jag kände mig cool över att vara från IKEAs hemland B)
Den smileyn har jag nog inte använt sedan 2009... ;)

Höjdpunkten var dock matbutiken vid utgången. Där gick vi nordbor runt och fröjdade oss bland julmust, oatly, glögg och gifflar. Jag fick värsta suget efter mat som jag vanligtvis inte ens gillar. Med mig hem följde i alla fall en havredryck, en burk pepparkakor och självklart lösgodis (vilket jag inte ens kan minnas senast jag köpte i Sverige). I en övrig IKEA haul ingår decilitermått (värdfamiljen har inget för bakning), en väckarklocka, och en tekopp eftersom jag är förbjuden från att använda värdfamiljens?!

Det var allt för denna gång. Är du på utbytesår måste du åka till IKEA, det är en order!

VI hörs,
Elsa <33





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

iHola tod@s!

Aktiv bloggare :), men nu känner jag mig riktigt inspirerad. I takt med att jag bygger mig ett liv här så börjar det hända mer saker. Den gångna veckan var det halloween, vilket jag sett fram emot. Jag är faktiskt förvånad över hur stort det ändå är här. Caféer och restauranger var pyntade med girlanger och dödskallar, och mitt gym var galet pyntat. På själva halloween 31 oktober var alla PTs och passledare utklädda. Spinninginstruktören var utklädd till liemannen och sminket rann rejält efter en timme på cykeln. I Sverige känns det som om alla gymmar men här är det typ ingen i min ålder som gör det, vilket är skönt eftersom alla i min klass bor i samma område, så alla hade ju typ tränat på samma gym. I alla fall stod det massa tanter i omklädningsrummet och klädde ut sig i häxhattar och smink inför sina pass.

Dessutom erbjöd de klasser så som Terror Ciclo (skräckspinning), AQUApanic, Mortal kombat, och pumpacirkelträning. Vem tackar nej till sånt haha!?


Det som saknades var dock lov. Vi hade bara ledigt första november, men det gjorde ju att vi kunde gå ut sista oktober. Jag och mina vänner från klassen käkade middag tillsammans. Riktigt spanskt klockan elva på kvällen. Spanjorerna är inte så mycket för att planera och komma i tid, så trotts att vi mötte klockan nio tog det två timmar att samla alla och bestämma restaurang.

Det regnade vilket var fett synd. Det har regnat typ tre gånger sen jag kom hit, och självklart regnade det just den kvällen. Bättre en halloweenvädret i Sverige i alla fall så jag minns att jag ett år halkade runt i frosten med stelfrusna fingrar. Folk här var inte heller jättetaggade på att klä ut sig. Efter att vi övergivit vår geniala idé att gå sju personer som ett kolväte, så körde jag på standard looken; en hjort. Jag gick till vår lokala "chino" och köpte allt som behövdes för hjorthorn för 30 spänn! Hör ni det Panduro ;) Ganska gullig blev jag faktiskt!

Efter att ha ätit middag tog vi oss in till stan och barrio del Carmen, vilket typ är Valencias svar på Söder. Det var väldigt mycket folk där och det var kul att bara gå runt. Jag hade kunnat ta så mycket fina bilder med spanjorerna fattar inte riktigt Jagärsvårochgårpåsödra-estetiken vad det gäller instagrambilder. Spansk gymnasieelev starterpack: Bommerangs där en ler och räcker ut tungan. Känns som om de typ är 5 år efter i allt haha.. Här luktar fortfarande folk Abercrombie parfym och springer runt i t-T-shirts med grafiska Disney motiv.

Jag ska försöka blogga mer, känner mig så inspirerad just nu.

Hörs snart!
Elsa <33

Likes

Comments

iHola tod@s!
Imorgon har jag varit här i Valencia i en månad, så jag tycker att det är dags för en liten update. Jag har det bra här. En rutin har skapats och jag bor på riktigt här nu. De första tre veckorna utvecklades min spanska något enormt. Dock har det stannat upp lite nu vilket är segt, men så ärre ba. Jag förstår det mesta nu och kan även delta i samtal. Det är även positivt att jag börjar känna mig bekvämare i klassen och med mina vänner, så nu vågar jag även prata mer. De känner till mina begränsningar så de kan anpassa sig, och jag är oändligt tacksam över att de faktisk har tålamod att vänta på att jag ska lyckas formulera några halvdana meningar. Ofta börjar konversationer på spanska, men efter ett tag glider jag över till engelska, och mina vänner gör sitt bästa för att förstå mig haha.

Generellt skulle jag säga att de flesta i min klass har engelskakunskaper som motsvarar den genomsnittliga spanska c studentens spanskakunskaper. Alltså ingen överdrivet hög nivå, och jag har nu sprutning om i min spanska. Engelska lektionerna är som de jag hade i mellanstadiet, och jag stör mig något fruktansvärt på lärarens uttal. Även värt att tillägga att jag inte direkt är hennes favoritstudent, för det stör henne enormt att jag är bättre än vad hon är...

Jag trivs såå bra i min skola och bland mina vänner. Jag hade inte höga förväntningar, men i min klass är folk studiemotiverade (och inte fullt så högljudda som andra spanjorer). Det verkar som om min skola räknas till en av de bättre, och jag går ju natur så det är väl samma elevutbud som i Sverige.

Vissa utbytesstudenter här i Valencia har i stort sätt alla lektioner på valenciano, men jag har i stort sätt allt på spanska så det underlättar. Mängden läxor är mindre än i Sverige och jag slutar 14:15 eller 15:30 varje dag så jag har mycket fritid. De flesta läxor i Sverige handlar om att plugga inför ett prov, lära sig glosor, eller göra något om man ligger efter. Här är det snarare så att: de här tre mattetalen MÅSTE ni göra till imorgon. Jag spenderar just nu mycket tid på att läsa om allt vi gör på lektionerna, för jag fattar spanska när jag läser det. När jag inte längre behöver göra det lär jag inte ha mycket läxor.

Jag pluggar kanske onödigt mycket här, men det är lättare att plugga sig till en 8/9 (tiogradigt betygssystem) än att ge upp skolstressen. Jag HATAR att känna mig dum så jag anstränger mig mycket. Matte och kemi är mina favoritämnen för där klarar jag mig utan språket. Generellt är spanska skolan nog lättare för här handlar det bara om att lära sig fakta. Det behövs inget nyanserat resonemang ur flera perspektiv. I kemin i Sverige ska man lära sig om ämnen och deras egenskaper, medans vi här bara ska lära oss namnge galet många kolväten. Det är lite ovant för här ligger fokuset på minnet, så vi får inget periodiskt system utan måste kunna allt i utantill. Inget formelblad i matten heller.

Spanjorerna är så öppna och pratglada att jag inte har problem att få vänner, trots språket. En i min klass pratar bra engelska vilket är en riktig räddning när jag inte förstår något, och jag har nyligen lärt känna en i min parallellklass som pratar flytande engelska (så befriande). Dessutom har jag ju de andra utbytesstudenterna. Jag och mina vänner gör saker varje helg och jag är så taggad på att spendera ett år här. Alla pratar om att vi ska göra saker i vår, jul, och under en tradition som heter Fallas som alla hypar rejält.

Jag + Valencia = sant. Jag är kär i denna stad och tänker skriva en liten guide i något inlägg.

Min värdmamma är så snäll, och jag har det bra där jag bor. Min skola är bra, och jag bor nära stan så jag promenerar överallt. Men jag måste medge att jag har lite problem med min värdfamilj. Ena sekunden känns allt bra, nästa känns allt skit, och de dåliga stunderna kommer allt oftare. I bakhuvudet har jag en känsla av att allt jag gör kostar värdfamiljen pengar, och att jag är här för att de ska få en extra slant. Om jag går till gymmet MÅSTE jag duscha där (vatten är dyrt hemma) och värdmamman sa arg att jag faktiskt har betalat för att använda duscharna där. OM jag inte äter upp all mat på tallriken säger hon surt att maten kostar både tid och pengar. Dessutom är värdmamman inte särskiljt engagerad vad det gäller att visa mig staden eller den spanska kulturen. Även om det är ont om pengar kostar det inget att promenera till stan och peka på kända hus...

Maten är även ett problem. Vi får i stort sätt samma soppa varje dag. Grönsaker på burk, i en soppa på vatten och buljong. Värd mamman HATAR att laga mat (vilket hon nämner titt som tätt) så det är oftast snabbt och enkelt. I början hade jag knappt någon energi för maten här är inte vad jag är van vid. Visserligen är både jag och den tyska utbytesstudenten vegetarianer men jag tror knappast att maten saknar variation för det. Den värdbrorsan på 23 år äter en uppskuren tomat och en köttbiff VARJE DAG. Värdmamman själv äter samma mat som jag men hon äter knappt någonting.

Att jag kostar pengar för henne blir också väldigt tydligt så jag hela tiden köper mer och mer mat själv. I och med att lunchen är vid tretiden äter alla mellanmål i skolan, och jag måste köpa allt själv. Jag får inte ens ta ett äpple och vatten hemifrån. Jag måste alltså KÖPA VATTEN SJÄLV. Även min frukost köper jag själv, och enligt några regler som det hänvisas till ibland (men jag själv aldrig har sett) ska värdfamiljen stå för tre mål mat om dagen. Det är inte heller så att jag äter värdens mest fancy frukost, utan jag äter havregrynsgröt.

Mina problem i värdfamiljen tog dessutom en kulmen när jag blev förkyld. Jag drack kallt vatten, hade kall mjölk till flingorna, och sov med blött hår. Detta ogillades starkt, och jag blev anklagad att göra detta för att förvärra förkylningen med mening, för att missa skolan. Värdmamman skrek därför argt att jag från och med nu inte får vara hemma från skolan mer eftersom sjukdomen var självorsakad. Den lokala samordnaren ger mig inget stöd heller, utan försvarar bara värdfamiljen.

Ena sekunden känns allt bra och nästa känns allt dåligt, så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i denna situation. Jag får helt enkelt se vad som händer. Det hade ju kunnat vara mycket värre.

VI hörs!

Elsa <333

Likes

Comments

  1. Friheten.

08:25, tio minuter efter att första lektionen har börjat låses dörrarna till skolan. Ja, ni läste rätt, LÅSES. I samma sekund som klockan sedan ringer ut för dagen öppnas dörrarna igen och alla får gå hem. Det är alltså inte tal om att lämna skolan på rasten, och ibland tvingas vi till och det ut på den inhägnade skolgården under rasten; då får vi inte ens gå fritt i korridorerna.

Under en långtråkig mattelektion i Sverige hade jag kunnat se stora delar av min klass fippla med mobilerna. Det ser man inte här. Under lektionerna ligger telefonerna orörda i väskan och i korridorerna står folk tätt lutade mot vänner som agerar sköldar och utkik, så en förbipasserande lärare inte skulle kunna se mobilen. Om en blir ertappad så tas mobilen ifrån en och en vårdnadshavare behöver hämta upp den.

Jaså, är din lärare sjuk? Är det sista lektionen gäller det att din vårdnadshavare lämnat in en lapp som intygar att du får gå hem i förtid. Om det inte är sista lektionen blir det tyst läxläsning övervakad av en vikarie. Alltså är skolan i Sverige bra mycket friare, men jag måste erkänna att jag jobbar ganska effektivare nu under mattelektionerna.

2. Kostnader.

220 euro landade mina skolböcker på. Jag slapp dessutom köpa några av engelskaböckerna och en bok i Valenciano. Tacka vet jag svenska skolan (tack socialdemokratin!). Dessutom kollade mina vänner gapande på varandra när jag berättade att många skolor i Sverige ger en dator i alla elever.

3. Lektionerna.

Varje dag har jag sex eller sju block med lektioner. Vanligtvis är de 55 minuter långa, men under september har jag sommarschema så de kortas ner till 45. Läraren pratar och antecknar på tavlan, medans eleverna sitter tysta (eller så tyst som det nu blir i en spansk klass). Eftersom datorer inte används i skolan bär alla runt på tjocka pärmar med anteckningar och jag saknar smidigheten i att ha allt på drive. Den otroligt moderna tekniken white boards verkar inte heller nått Spanien utan istället skriver läraren med krita på en gammeldags tavla. Det är omöjligt att se de små kritstrecken på tavlan som solen reflekteras mot, och jag överväger att gå till optikern.

Det mest oeffektiva är att det saknas facit i böckerna. Alltså måste vi räkna våra kemi- och mattetal på egen hand (och mobilfritt betyder även att PhotoMath min ständiga räddarare i nöden inte heller kan användas). Vi får massa tal i läxa, och nästa lektion ägnas åt att läraren räknar allt på tavlan så att vi kan kolla våra svar.

Klockorna lyser med sin frånvaro i detta land. Varken i simhallen, på gymmet eller någon stans i skolbyggnaden finns det en klocka. Efter 55 minuter ringer en klocka i hela skolan. Precis som i en high school-film är läraren helt oförberedd och tvingas avsluta meningen mitt i ett resonemang. Alla reser sig upp medans läraren ropar ut läxan, som alla skriver ner i sin analoga kalender.


Jaha, det här är de största skillnaderna ner kokade i tre punkter. Kanske kommer det fler såna här inlägg.

Jag får kompensera den dåliga bilden på skolan med några på finare motiv ;)

Vi hörs!

Elsa <333

Likes

Comments

Hej!

Det händer inte lika mycket längre. Jag har börjat komma in i livet här. Jag går till skolan, går till gymmet, gör mina läxor och jag längtar hela tiden till helgen då jag kan utforska Valencia.

Medans jag inte har något annat att skriva om tänkte jag berätta lite om Soft Landing Camp i Barcelona, i fall att det är någon annan som funderar på att åka med Explorius till Spanien :)

Lägret sträckte sig från tisdag till lördag. Jag var inte överdrivet taggad innan utan jag ville mest komma till värdfamiljen. Det var dock så kul och jag tror att det var bra att jag fick typ acklimatisera mig. Vi pratade med tidigare utbytesstudenter och ansvariga i Spanien vilket gjorde att jag fick en bättre bild av vad som skulle hända. Jag kände mig därför knappt orolig alls inför mötet med familjen, om jag lugnades gällande mina spanskakunskaper. De flesta hade bara läst Spanska i ett eller två år medans jag läst det i fyra/fem. Då behövde ju jag knappast oroa mig.

Själva lägret var galet kul och väldigt intensivt. Vi bodde på ett hostel men var knappt där för att vi alltid var ute på annat håll. Jag hade knappt en enda sekund att tänka. Vi gick upp tidigt och la oss sent. Det i kombination med de spanska mattiderna gjorde att jag var trött och hungrig typ hela tiden, men sömnen var ju en bra ursäkt att inte vara social med värdfamiljen när jag kom fram haha.

Vi gjorde roliga aktiviteter hela tiden som att besöka sevärdigheter och ränna runt på stan. Det bästa var ändå att vi i slutet fick åka till nöjesfältet PortAventura.

Alla var jättetrevliga och det var lätt att prata med dem. Vi hade ju det givna samtalsämnet utbytesåret, och sen var det intressant att prata om våra olika länder. Vi var strax under trettio personer. Hälften från Norge och Finland, men sen enstaka från Sverige (två), en från Danmark, en tysk, två italienare, två australiensare och en fransk. Jag pratade mest engelska men även lite Svenska

Alla hade på sig likadana röda ryggsäckar och "lanyards" (så kul ord) runt halsen. I början tänkte jag att jag absolut inte skulle ha på mig dem men snabbt hade jag konverterat till stilen, precis som alla andra. Dessutom var det där nyckelbandet med plastdunkar typ den smartaste saken någonsin!? Pengar lättillgänglig utan risk för ficktjuvar :)))

Jag är väldigt glad att jag fick träffa så många utbytesstudenter. De säger att de första har mycket kontakt med varandra under året, vilket kan vara ett bra stöd. Sex personers från lägret är i Valencia nu, och även tio andra utbytesstudenter. Jag har umgåtts med dem några gånger nu och det är så trevligt att umgås med dem och för en gångs skulle kunna prata och skämta ordentligt.

iHasta pronto!

Elsa <3333

Likes

Comments

iHola!

Nu har jag gått i skolan i snart en vecka och jag tänkte berätta lite om det. Jag går första året i det tvååriga gymnasiet (primero de bachillerato). Jag valde inriktningen natur. Några var oroliga för mig eftersom det anses vara den svåraste linjen men jag går ju natur i Sverige också så det borde vara lugnt. Dessutom så krävs det inte lika mycket spanskakunskaper för att räkna matte och läsa fysik som det krävs för ämnen som samhällskunskap.

Första dagen började jag klockan 13 och då var det bara upprop. Min skola ligger fyra minuters promenad från huset där jag bor vilket är väldigt skönt. I entrén i skolan höll de ett upprop. De ropade mitt namn och jag följde bara strömmen som bildades. När jag först kom till skolan chockades jag av ljudvolymen. Alla pratade, skrattade och skrek på ett galet sätt, så när läraren pratade i klassrummet var det svårt att höra någonting. Det förvånade mig att jag faktiskt förstod en hel del. Jag förstår det huvudsakliga det pratas om med det är svårt att förstå instruktioner eftersom det då ofta krävs att jag förstår alla ord. Läraren pratade i några minuter och sen skulle vi gå varvet runt och presentera oss. Vi skulle säga vårt namn och något mer, men vad detta var förstod jag inte. Sen blev det min tur:

- Hej, jag heter Elsa. Jag är från Sverige, och jag pratar inte Spanska. Läraren bara gapade och stirrade på mig.
- Så du har inte förstått något jag sagt?
- Ehhh un poco?

Hela klassen började skratta, och det gör de fortfarande varje gång jag måste förklara för en ny lärare att jag inte pratar spanska haha.

Nu har jag hunnit haft nästan alla lektioner. Det är väldigt stor skillnad på hur mycket jag förstår. Min filosofilärare pratar långsamt och tydligt, medans min biologi- och geologi lärare babblar på så snabbt så att jag inte förstår någonting. Jag umgås med ett gäng tjejer i klassen och brukar förklara saker för mig. En av dem pratar även en del engelska så hon kan översätta om det krisar. Alla i klassen är såå hjälpsamma!

Själva skolan är jag väldigt nöjd med. Min skola är hyfsat fräsch och nybyggd, vilket är en lättnad då jag hört att vissa skolor är som fängelser. Jag kommer skriva ett inlägg lite mer om hur själva skolan är jämfört med Sverige snart.

Vi hörs!

Elsa <3

Likes

Comments

Hej!

Nu har jag hunnit vara några dagar hos värdfamiljen. Jag kom hit med tåg i lördags. Vi utbytesstudenter satt tillsammans och jag var först inte nervös, men sen började alla egga upp varandra. När de första studenterna gick av, en station innan min, började det kännas verkligt. Vid tvåtiden kom vi till Valencia och känslan när jag klev av tåget var samma som innan jag åkte den största berg- och dalbanan dagen innan. Klyschigt, jag vet.

På stationen träffade jag min värdmamma Pilar och den tyska utbytesstudenten Celine, som hade kommit fram någon timme tidigare. Vi tog bilen HEM (galet va?) och åt en sallad till lunch. Till min stora glädje är även Celine vegetarian, så jag behöver inte vara ensam om att oroa mig över maten. Jag packade upp min väska och gjorde mig hemmastadd i mitt rum. Väggarna i lägenheten är målade i skrikiga rosa och orangea färger, så jag är glad att mitt rum är ljusblått.

Under helgen har vi hunnit se en bit av Valencia. Kvarteret/stadsdelen jag bor i heter Malilla och den verkar väldigt bra. Ganska centralt (jag skulle jämföra det med typ Alvik), och en del butiker, caféer och barer. Det finns även ett nytt sportfält och en stor fin idrottshall här. Vi han även tagit en tur med bilden till stranden och till "konst- och vetenskapsstaden". Det är en park där operahuset och alla alla stora museer ligger. Arkitekturen där är så cool och parken verkar jättebra att springa i. Vi gick även längs stranden som är lång och fin. Tyvärr saknas det bra kommunikationer hemifrån och dit. Värdmamman föreslog dock att vi cyklar dit. Något som hittills har utmärkt sig är att alla har hund, och alla cyklar. Jag tror till och med att cyklar ingår i busskortet.


De två första dagarna var stela, men inte fullt så jobbiga som jag trodde. Vi tvingades inte sitta tillsammans i en stel tystnad, utan jag fick vara ifred. Den stela tystnaden var dock oundviklig eftersom varken jag eller Celine pratar spanska, men det börjar redan bli bättre. Jag vågar prata mera, och jag förstår även mer nu. Värdmamman har haft utbytesstudenter tidigare vilket gör att hon vet hur sa förklara saker och anpassa sitt språk. När vi kom fanns det också ett papper med regler på engelska så att vi slapp den jobbiga konversationen.

Jag är just nu väldigt nöjd med min placering. Skolan, familjen och området verkar verkligen bra. Fortsättning följer :)

iHasta Luego!

Likes

Comments

När jag skriver det här sitter jag vid skrivbordet i mitt rum i Valencia. Jag känner mig så glad över min placering just nu, och ska uppdatera er om den snart.

Jag började skriva en packlista ungefär två veckor innan avfärd. Det gjorde att jag hade tid att skriva upp saker jag kom på, och kunde stryka sådant jag insåg var onödigt. Den var uppdelad i kategorier så som överdelar, prylar, ytterkläder etc. Vissa saker var väldigt specifika så som "bikinin från Pink" medans annat var mer vagt, typ "linnen".

Några dagar innan resan började jag lägga fram saker. Jag trodde att det skulle vara svårt att välja vad jag skulle ta med men det var ganska lätt. Även om jag har många tröjor så insåg jag att tröjorna jag faktiskt ofta använder bara är ett fåtal (garderobsrensning på köpet alltså ;)). Allt jag behöver fick plats i en, inte överdrivet, stor väska. Som handbagage hade jag min kånken.

"Haha man skulle ju kunna tro att du ska till Kanada", som mina föräldrar påpekade...

Men hur tänkte jag kring vad jag behövde packa?
Dels behövde jag självklart tänka på klimatet i Valencia. I stort sett är de varmare månaderna väldigt varma, och vintermånaderna är som en riktigt dålig svensk sommar. Alltså behövde jag packa som jag gjorde till mitt konfa. Då var jag borta tre veckor under sommaren och seglade. Det krävdes varma kläder ifall det blåste och regnade ute på skön, och svala kläder för varma dagar. Lite som Valencia.

Sen var det obviously bara att pressa ner allt i väskan! Det gick ganska bra hemma men det var svårt efter Barcelona när allt inte längre var ett perfekt puzzel.

Hörs snart!

Likes

Comments

Hej!
Idag är sista dagen innan jag åker hem, eller ja åker till mitt hem för de kommande tio månaderna. Jag är knappt nervös för att möta värdfamiljen för allt jag kan tänka på är hur skönt det kommer bli att komma bort från hostelet.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg på väg till Barcelona. Vi har varit på nöjesparken Port Aventura hela dagen och det var så kul. När jag var i Barcelona för några år sedan ville jag verkligen dit, men det ville ingen annan i familjen så vi åkte inte.

Port Aventura är ett av de största nöjesfälten i Europa och det är verkligen så coolt. Det är uppdelat i olika delar med teman som olika delar världen. Området är jättestort men det känns som om det är ungefär lika många attraktioner som på Gröna Lund, fast de här är mycket större.

Den jättehöga berg- och dalbanan på bilden ligger i Ferrari World bredvid. Den är Europas högsta och jag blev så taggad på att åka den men det krävdes en annan biljett till den parken.

Bilden med andra berg- och dalbanor är från parken jag var i och de var de två största där. Den ena är den näst högsta i Europa och det var den absolut bästa jag åkt. Många berg- och dalbanor har en brant backe i början men sen är det typ platt resten av turen. Den här hade flera jättestora och branta backar, och den svängde typ aldrig så det fanns ingen risk att jag skulle bli åksjuk. Den med lopar åkte jag inte av just den anledningen.

De andra två bilderna är från barndelen och den var så himla gullig och miljön var perfekt skulpterad.

Vi åkte också massa vattenattraktioner. En flumeride, ett stor båt, och en där vi satt i små båtar och sprutade vatten på varandra. Jag var stundvis dyngsur men det var så varmt och soligt så jag torkade fort. Inte som när jag blev dyngsur på Legoland i tio graders värme.

Vi köpte expresspass så att vi fick gå före köerna. Jämfört med Gröna Lund var det inte alls lång väntetid men det var ändå väldigt skönt.

Vi hörs snart!
Hejdå <3

Likes

Comments

Hej!
Ytterligare en intensiv dag. Åter igen hoppade vi på turistbussen och åkte runt. Det är ett så bra sett att se stan, särskilt eftersom alla är så trötta.

Vi hoppade av vid Camp Nou, vilket jag inte var överdrivet taggad på, men jag har aldrig varit där så det var ändå kul att se.

Sen delades gruppen upp och jag och några andra åkte vidare till Casa Batlló. Museet var ganska konstigt för huset var inte möblerat, utan istället fick man en typ telefon och hörlurar. I telefonen var det en VR version av rummet så när man vred på den såg man hur det var inrett när huset byggdes. Ganska förvirrande.

Casa Batlló var fint och väldigt annorlunda. Det var intressant att höra om tanken bakom det. Det var undervattenstema, och hela huset var supersmart med ventilationssystem och takfönstret. Dessutom var huset ergonomiskt korrekt (mmm saknar inte idrotten i Sverige). ;)

På kvällen åt vi Paella och jag är fortfarande inte van vid Spanska tider. Middag klockan 22 är inte min grej...

Hejdå<3

Likes

Comments