Header

Hola tod@s!
Känner att jag har en dipp nu. Jag har varit här i strax över fyra månader vilket känns som en eeevighet. Det är alltså mer en halva tiden kvar. Grejen är att det inte längre är en utmaning. Jag trivs i värdfamiljen, jag har mina vänner och språket är inte längre ett stort problem. Jag har liksom lyckats med mitt "uppdrag" så jag känner mig klar. Jag har ett vardagsliv här, och jag föredrar mitt vardagsliv i Sverige.

Jag klickar inte riktigt med den spanska kulturen. Det känns som att alla i min ålder i Sverige är mognare, skolan är bättre och samhället är några år före. Jag vill lära mig saker i skolan och ha diskussioner om viktiga grejer. Jag är trött på att ingen här bryr sig om miljön; att alla tycker det är konstigt att jag i affärer ber dem att inte ge mig en plastpåse och att jag är vegetarian. Längtar typ efter att komma hem och slänga mjölkpaket i återvinningen... :((

Också trött på vardagssexismen och hur alla gör sån otrolig skillnad på tjejer och killar (ja, väldigt binärt också). Vardagsrasismen är också så mycket tydligare här. Generellt så är folk mer medvetna i Sverige, eller i alla fall de kretsar jag rör mig i.

Jag saknar att prata om politik och världen, jag saknar att gå på hemmafester, fika, chilla hemma hos folk istället för på gatan.

Måste helt enkelt ta tag i mitt liv men vet inte vad jag ska göra... Tänker dock ABSOLUT inte åka hem. Jag vet att mars kommer bli en fett rolig månad med besök hemifrån och Las Fallas i alla fall.

Vi hörs,
Elsa <333

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

God jul 98 veckor senare!
Saknade julkänslan totalt i år. En vit jul med snö har vi ju inte haft på flera år i Stockholm, men julvädret ska ändå vara hyfsat kallt och framför allt mörkt. Det var det ju inte här, utan här är det samma tråkiga väder varje dag men sol och 18 grader mitt på dagen och isande 5 grader på natten. Tro mig, 15 grader här är som 5 grader i Sverige på grund av luftfuktigheten

Utöver vädret är julen levande ljus, julbak, varmchoklad och öppna brasor. Mysigt helt enkelt, och konceptet mys har inte riktigt nått till Spanien. I år har jag saknat doften av en riktig gran, luciafirande (och jag har ändå inte sett ett luciatåg på flera år?), julbak, julavslutning och julbord. I hopp om att lyckas slå upp en gnista julkänsla har jag tvingat mig igenom hela julkalendern men det var tyvärr förgäves.

Kanske försöker Spanien kompensera den bristande julkänslan med längden. Jultomten kommer till vissa spanjorer den 24 och 25 december och då äts det släktmiddagar. Sen kommer nyår, och så plötsligt börjar julen om igen. 5 januari är det dags för los Reyes Magos, alltså de tre vise männen och det är då de riktiga julklapparna kommer. Först är det dock en parad genom varje stad och by, och jag är riktigt äcklad över att blackface är en normaliserad del. Som tur var inte i min by... Men i alla fall, i och med att det är i slutet av lovet känns det som att alla redan mentalt är tillbaka i skolan och på jobbet så ingen vidare julstämning då heller.

Akta dig julen; next year I´ll be back!!!
Elsa


Likes

Comments

Hola tod@s!

Nu ska jag försöka summera mitt 2017, kortfattat. För vilket bra år det har varit!!! Så mycket har hänt i mitt liv och mer kommer hända under 2018.

Härliga små minnen:
- Boda Borg med klassen, barnsligt roligt
- Tjejmilen och Vårruset!! Jag tror jag älskar att springa
- Puçol, oj vad drömmigt jag hade det där bland mandarinträden
- Linns landställe, från taco-grillning till paddle board
- En lång lista misslyckade grillkvällar i parker
- Fartfylld påskäggsjakt en casa de Limpan
- Sommar i stan

Tråkiga små grejer:
- Jag slutade med bågskytte efter mer en fyra år…
- SSU blev ganska tråkigt…
- Blindtarmsinflamation

Personliga vinster och framsteg:
- Mina fina nya från klassen
- Mina fina nya vänner här i Spanien
- Har kläckts (nästan ;) från mitt introverta lilla ägg
- Signade med Stockholmsgruppen!!!
- Lärt mig Spanska (hur sjukt!?)

Berlin 2.0
Något av det roligaste i år var Berlin-resan med Linn aka Limpan och Lollo!! Unika tjejen älskar den staden. Känner mig hemma, allt är fint och maten är så jäkla god och billig!! Vet att jag snackade men en i klassen när jag kom hem och mat i Berlin och han var snabb att hylla Currywurst och Döner kebab. Nej, nej nej.... Vi käkade asiatisk typ hela tiden och en stor och asgod lunch för 7 euro är det inget fel på. Vi levde rejält sattsigt turistliv med en google map där vi märkt ut saker att göra, och sprang runt med en selfie stick!!! GOALS

SPANIEN OCH VALLEVALLEVALENCIA
Ej att glömma!! Största var ju att jag har flyttat till Valencia för tio månader. Spanien är mer olikt Sverige än va jag trodde och jag saknar så mycket saker där hemma men samtidigt är jag så tacksam i mitt liv här. Så stolt över hur bra det går i skolan (lol ett år som inte räknas men det är svårt att släppa plugget), att jag har fått härliga vänner och att jag har ett liv här. Sjukaste är dock hur snabbt jag lärt mig spanska och nu känner jag mig typ helt bekväm med att prata. Även en jävla applåd för mig som höll huvudet högt även i den dåliga värdfamilj och inte övervägde att åka hem.



Så det var mitt år. I skrivande stund ska jag snart ut och äta nyårsmiddag och sen på någon fest här i byn. Hörni njut av hemmafesterna där i Svea rike för här är festerna inte lika kul...

Vi hörs!!
Elsa 

 

Likes

Comments

Hola tod@s!
Bytt bytt kommer aldrig igen, och jag har bytt värdfamilj! Ääääntligen!!! Nu har jag bott hos nya familjen i två veckor och jag älskar livet. Starkt jobbat av mig som stod ut i andra familjen i två och en halv månad. I slutet av oktober gick den lokala samordnaren med på att börja leta familjer och mig och min värdsyster, men det är tydligen jättesvårt att hitta familjer åt vegetarianer. Spanjorer är inte så hypade på det här med miljötänk. I alla fall så bad samordnaren mig fråga bland mina vänner men det är så stelt att fråga någon om jag kan flytta in hos dem, och ännu värre att försöka förklara varför värdfamiljen var sämst. Dels eftersom jag var tvungen att göra det på spanska, att många i området visste vem värdmamman va så jag kunde inte smutskasta henne, och för att det var svårt att förklara problemet utan att det lät som värsta futiliteten.

För att summera; problemen var många med värdfamiljen.
- De var helt ointresserade av mig, det är helt oförståeligt varför de ville ha utbytesstudenter (pengar?)
- Värdmamman kunde vara otroligt kontrollerande. När jag var sjuk så tvingade hon mig ta några tabletter, och när tysken var sjuk hade värdmamman gått in på hennes rum, rotat fram asken med Ipren, och RÄKNAT för att se om hon hade tagit dem. SJUKT!!!
- Hon klagade på oss hela tiden. Det var dyrt att ha oss (mat, vatten), det var jobbigt att tvätta våra kläder, städa efter oss och laga vår mat. Vi som erbjöd oss att tvätta själva, städa gjorde vi, och laga mat bad vi om att få göra med det fick vi inte.
- MATEN!!! Största problemet. Nu kommer folk säga att det är för att vi var vegetarianer, men värdfamiljen visste ju det när de tog emot oss. Värdfamiljen gav oss bara lunch och middag, så frukost och mellis köpte jag själv. Vi fick mindre och mindre mat varje vecka, så i slutet var jag tvungen att köpa mat att äta efter middagen för att jag inte var mätt. Värdmamman sa själv att hon hatade att laga mat, men vi fick inte laga vår egen mat även om vi erbjöd oss att köpa egna ingredienser. Hon klagade på att vi vägrade äta vilket var en total lögn eftersom vi alltid åt vad hon gav oss även om löken var rutten och potatisen överkokt. Vi fick inte lägga upp själva på tallriken så om hon gav oss värdens största portion var vi tvungna att äta allt. En kväll lämnade jag en bit äggröra som skurit sig (jag åt hälften) och nästa dag fick hon värdens utbrott. "I framtiden ska ni äta ALLT jag lägger på er tallrik. Om ni inte orkar allt får ni gå och spy och sedan komma tillbaka och äta resten. Maten har kostat mig tid och pengar." SÅ JÄKLA STÖRT. Som tur var ställdes jag aldrig i den situationen igen eftersom vi fick så himla lite mat. Och sen flyttade jag ju.

Jäklar vad långt det här inlägget blir. Aja..
Tillslut hittade samordnaren en ny familj till mig. De bodde i en annan stad, och det skulle inte ta jättelång tid till Valencia typ en timme med pendeln, men saken är att här är det inte normalt att åka långa avstånd. Hemma har jag ju vänner i Stockholm som bor en och en halv bort men det är ju typ en annan kultur där. Alltså är det inte säkert att värdfamiljen hade låtit mig åka. Sen skulle jag behövt byta skola vilket skulle vara så dåligt eftersom jag gillar min skola, och i den andra staden pratar de näst intill bara Valencianska och jag vill ju lära mig spanska.

När jag fick reda på nyheten om den här nya familjen fick jag ångest för jag ville verkligen inte flytta. Hur mycket jag än hatade den andra familjen så ville jag inte flytta ifrån Valencia och typ ge upp spanskan. Jag var i skolan och började storgråta. Alla mina vänner frågade vad som hände och jag förklarade att jag skulle flytta och berättade vart.
"OJ! Dit bort? men vi kan hälsa på dig på loven." Så långt bort var det alltså för dem. Hur som helst var det då en av mina vänner i parallellklassen som i förbifarten sa att hon önskade att jag kunde flytta in hos henne i stället.

Som den desperata galning jag var, frågade jag henne nästa dag i skolan om hon menade allvar. Hon pratade med sina föräldrar, och fyra dagar senare flyttade jag in!

Här är lite bilder på min by, El Palmar, och en bild på min gulliga hund här i familjen<333

Så nu bor jag i den nya familjen och det är fantastiskt. Alla är så snälla och jag känner mig som en del av familjen. När jag opererades så sov min värdmamma på sjukhuset med mig. Så snällt!!! Andra värdfamiljen hade troligen inte ens kört mig till sjukhuset utan låtit mig ta bussen...

Jag går kvar på samma skola och familjen bor i en liten by utanför Valencia. Det är längre bort en förut men det är så mysigt att bo här där alla känner alla. Sjukaste är ändå att familjen har en restaurang bredvid där jag bodde förut. Dels har jag gått förbi där tidigare och tänkt på att det luktar gott, men sen också FRÅN SVÄLTFÖDD TILL VÄLGÖDD (ska fan bli titeln på mina memoarer härifrån). I andra familjen hade jag en sån dålig relation till mat, och nu får jag jättegod mat hela tiden. Dessutom är äter värdmamman nästan helt pescetariskt så det är inga problem för mig att vara vegetarian. Herregud, från att ha ätit överkokt potatis med en blandning av inlagda grönsaker, till färska grönsaker och goda grytor i mängder. Min tolvårige värdbror anmärkte till och med på att det var som om jag var rädd för att ta mat men sa att här får jag äta så mycket jag vill<3 "Nuestra casa es tu casa"

Jag är en ny, bättre och gladare människa.
Vi hörs,
Elsa<33

Likes

Comments

Här sitter jag med min nyopererade mage. Därför är det dags för en tillbakablick på ett av mina finaste minnen här. Låt mig presentera: "En dröm från den spanska landsbygden"

Jag vaknade en tidig lördagsmorgon och promenerade in mot tågstationen i centrum. Dagen var kylig men solen sken. Jag och några andra utbytesstudenter här i Valencia tog tåget norrut och klev av i Puçol, mitt i ingenstans. Det var den sista dagen för en av australiensarna här och han skulle ha en riktig spansk avresefest. Staden var liten, pittoresk och hade de typiska låga pastellfärgade husen. Vi promenerade i en timme och kom ut från samhället ut på landet. Vi gick på en grusväg mellan mandarinträden i solskenet, och titt som tätt smög vi in mellan träden och pallrade några mandariner.

Väl framme i den låga ladugårdsbyggnaden möttes vi av typ 100 personer. Inne i staden hade vi märkt att han som bodde där på ett näst intill komiskt sätt kände alla, men såhär många? Älskar den spanska by/småstadskulturen där alla känner alla. Hur som helst så var vi typ bara där och chillade hela dagen. Vi åt paella, plockade mandariner och satt och kollade på det verkliga eventet; en capea. En capea är en form av tjurfäktning. De som höll i festen hade alltså hyrt in en liten tjur som sprang runt inne i en inhängnad motsvarande typ en halv tennisplan. Sen hoppade folk in och viftade med tröjor i försök att provocera tjuren och få den att springa efter dem. Främst var det en happening för killar som ville visa sig macho (mmm myzz) och hoppade in, men det var knappt någon som faktiskt vågade gå så nära att tjuren reagerade. Detta var ju typ djurplågeri för det syntes på tjurarna hur stressade de var. Dock så var det aldrig någon som ens rörde djuren så det var inte som sån djurfäktning där de huggs med svärd. Dessutom; y'all eat meat.

Det var i all fall en helt idyllisk dag. Vädret var perfekt, jag var med mina vänner och vi hade jäkligt kul när vi satt där, pratandes och chillandes. Måste dock erkänna att mandarinerna typ var dagens höjdpunkt. Sååååå goda jag är besatt.

Hoppas jag lyckas skrapa fram några bilder för jag inser att det nog inte är så lockande med mina långa texter haha
Vi hörs!
Elsa<33

Likes

Comments

¡Hola tod@s!
Igår opererade de bort min blindtarm, så här ligger jag på ett sjukhus i Valencia. Här är storyn:

I onsdag fick jag plötsligt extremt on i magen när jag var i skolan. Jag blev jättevarm, jättekall och började skaka. När jag reste mig upp blev jag yr och höll på och svimma. Som tur var var det under engelskalektionen så jag kunde förklara för läraren vad som hände. Några hämtade vatten och socker åt mig och en ringde min värdmamma. Förresten så har jag även bytt värdfamilj TACK GUD, men det är en annan historia.

Jag blev upphämtad i skolan och körd till värdfamiljens farmor och farfar, som jag inte träffat förut, och så låg jag där och spydde hela dagen. På kvällen så åkte vi till sjukhuset i sann spansk anda. Här ska en proppa i sig medicin så fort näsan börjar rinna och är en förkyld är det raka vägen till läkaren.

På sjukhuset fick vi sitta i typ fem timmar och vänta medans de tog blodprov. De misstänkte blindtarms inflammation men testresultaten såg perfekta ut så jag skickades hem. Min mage kändes även mycket bättre.

Nästa dag hade jag inte längre kram i hela magen utan som knutar av smärta i nedre magen. Två gånger det senaste året har jag haft vad jag tror var matförgiftning. Andra gången var magsmärtorna likadana med att det flyttades neråt, och främst till nedre höga delen (fosa iliaca derecha, som jag lärt mig på anatomin). Den gången ringde jag vårdguiden som sa att det inte var blindtarmen efter som jag trots allt kände mig bättre än dagen innan, och att det med blindtarmen alltid blir värre och värre. Den här gången åkte jag dock tillbaka till sjukhuset. Efter att ha läst på vårdguiden var jag övertygad om att det inte var blindtarmen eftersom jag faktiskt mådde bättre än dagen innan.

På sjukhuset fick vi vänta jäkligt länge. Fun Fact: spansk sjukvård räknas som en av de bästa i värden med väntetiderna är jobbiga här också. Sen tog de blodprov, igen, och sen fick jag dropp eftersom jag knappt kunnat äta på 30 timmar. Sköterskan sa att jag inte skulle få hela droppen men där satt jag i över två timmar när droppen var slut och det hade börjat sugas upp blod i slangen. De hämtade mig för ultraljud och sen blev jag uppkallad till en läkare som förklarade att jag hade blindtarmsinflammation. Tur att jag lärt mig tillräckligt med spanska för att förstå vad som händer.

”Vi tänker operera om typ 20 minuter”, säger de till mig. Jag blir ju helt chockad för jag måste ringa till mina föräldrar och grejer. Jag ringer till pappa och hittar en kirurg som på helt okej engelska som kan förklara för honom vad som händer. Sedan söver de mig och tar bort min blindtarm. Jag var väldigt orolig för narkosen men det var ingen fara, och magen gjorde inte alls ont när jag vaknade 50 minuter senare. Det ända som störde mig var att jag tydligen behövde stanna på sjukhuset i tre dagar (redan idag en dag efter operationen har jag uppfyllt alla krav för att få åka hem som finns i Sverige, men här ska jag stanna tills imorgon lördag).

Jag somnade igen och vaknade på fredagsmorgonen (idag) men att min arm med droppen i gjorde väldigt ont. Dessutom var det högerarmen så det sög ju. Laddaren till min telefon gick sönder så mobilen laddade ur, och så berättade de för mig att jag inte får åka till San Sebastián på måndag. Jag är irriterad.

Nu har jag chillat här typ hela dagen. Jag övertygade sjuksköterskan att byta arm på droppen, min värdsyster kom med en ny mobilladdare, och mina vänner från klassen (plus matteläraren?!) kom och hälsade på. Nu vill jag bara åka hem och äta choklad för jag mår bra och pallar inte stanna här längre.

Jag är sååå glad att jag har en bra värdfamilj som har chillat med mig här på sjukhuset. Det hade ju inte min gamla gjort...

Nu ska jag chilla vidare. Nu när typ alla prov är över och jag har lov nästa vecka ska jag blogga mer. Hej på dig som har orkat läsa hela.

Vi hörs!
Elsa<333

Likes

Comments

iHola tod@s!

Igår åkte jag och några andra utbytesstudenter till IKEA. Jag älskar verkligen IKEA och kan gå runt där en hel dag och bara kolla på saker, och nu när jag är här i Spanien var jag överdrivet taggad. Det var nästan precis som i Sverige och jag kände mig som hemma. Det fantastiska var att alla kände sig som hemma, trotts att jag var den enda svensken. De andra var från Australien, Finland, Norge och Tyskland.

Ni lär ju störa er på min överflödiga entusiasm men det var verkligen roligt. Dagen spenderades genom att vi gick runt och läste namnen på möblerna med engelsk accent och gjorde ordvitsar. Så kul, men svårt för mig som självklart läste allt på svenska haha.

- Hope you VISTHUS soon
- That's such a bad joke you DUMBÅS

Till lunch blev det det grönsaksbullar med potatismos och lingonsylt, chokladtårta och självklart lingondricka. Personalen gick runt och bad folk svara på en enkät om restaurangen, och vi svarade tveksamt ja eftersom det var på spanska. Dock visar det sig att enkäten fanns på svenska (!!!) och jag kände mig cool över att vara från IKEAs hemland B)
Den smileyn har jag nog inte använt sedan 2009... ;)

Höjdpunkten var dock matbutiken vid utgången. Där gick vi nordbor runt och fröjdade oss bland julmust, oatly, glögg och gifflar. Jag fick värsta suget efter mat som jag vanligtvis inte ens gillar. Med mig hem följde i alla fall en havredryck, en burk pepparkakor och självklart lösgodis (vilket jag inte ens kan minnas senast jag köpte i Sverige). I en övrig IKEA haul ingår decilitermått (värdfamiljen har inget för bakning), en väckarklocka, och en tekopp eftersom jag är förbjuden från att använda värdfamiljens?!

Det var allt för denna gång. Är du på utbytesår måste du åka till IKEA, det är en order!

VI hörs,
Elsa <33





Likes

Comments

iHola tod@s!

Aktiv bloggare :), men nu känner jag mig riktigt inspirerad. I takt med att jag bygger mig ett liv här så börjar det hända mer saker. Den gångna veckan var det halloween, vilket jag sett fram emot. Jag är faktiskt förvånad över hur stort det ändå är här. Caféer och restauranger var pyntade med girlanger och dödskallar, och mitt gym var galet pyntat. På själva halloween 31 oktober var alla PTs och passledare utklädda. Spinninginstruktören var utklädd till liemannen och sminket rann rejält efter en timme på cykeln. I Sverige känns det som om alla gymmar men här är det typ ingen i min ålder som gör det, vilket är skönt eftersom alla i min klass bor i samma område, så alla hade ju typ tränat på samma gym. I alla fall stod det massa tanter i omklädningsrummet och klädde ut sig i häxhattar och smink inför sina pass.

Dessutom erbjöd de klasser så som Terror Ciclo (skräckspinning), AQUApanic, Mortal kombat, och pumpacirkelträning. Vem tackar nej till sånt haha!?


Det som saknades var dock lov. Vi hade bara ledigt första november, men det gjorde ju att vi kunde gå ut sista oktober. Jag och mina vänner från klassen käkade middag tillsammans. Riktigt spanskt klockan elva på kvällen. Spanjorerna är inte så mycket för att planera och komma i tid, så trotts att vi mötte klockan nio tog det två timmar att samla alla och bestämma restaurang.

Det regnade vilket var fett synd. Det har regnat typ tre gånger sen jag kom hit, och självklart regnade det just den kvällen. Bättre en halloweenvädret i Sverige i alla fall så jag minns att jag ett år halkade runt i frosten med stelfrusna fingrar. Folk här var inte heller jättetaggade på att klä ut sig. Efter att vi övergivit vår geniala idé att gå sju personer som ett kolväte, så körde jag på standard looken; en hjort. Jag gick till vår lokala "chino" och köpte allt som behövdes för hjorthorn för 30 spänn! Hör ni det Panduro ;) Ganska gullig blev jag faktiskt!

Efter att ha ätit middag tog vi oss in till stan och barrio del Carmen, vilket typ är Valencias svar på Söder. Det var väldigt mycket folk där och det var kul att bara gå runt. Jag hade kunnat ta så mycket fina bilder med spanjorerna fattar inte riktigt Jagärsvårochgårpåsödra-estetiken vad det gäller instagrambilder. Spansk gymnasieelev starterpack: Bommerangs där en ler och räcker ut tungan. Känns som om de typ är 5 år efter i allt haha.. Här luktar fortfarande folk Abercrombie parfym och springer runt i t-T-shirts med grafiska Disney motiv.

Jag ska försöka blogga mer, känner mig så inspirerad just nu.

Hörs snart!
Elsa <33

Likes

Comments

iHola tod@s!
Imorgon har jag varit här i Valencia i en månad, så jag tycker att det är dags för en liten update. Jag har det bra här. En rutin har skapats och jag bor på riktigt här nu. De första tre veckorna utvecklades min spanska något enormt. Dock har det stannat upp lite nu vilket är segt, men så ärre ba. Jag förstår det mesta nu och kan även delta i samtal. Det är även positivt att jag börjar känna mig bekvämare i klassen och med mina vänner, så nu vågar jag även prata mer. De känner till mina begränsningar så de kan anpassa sig, och jag är oändligt tacksam över att de faktisk har tålamod att vänta på att jag ska lyckas formulera några halvdana meningar. Ofta börjar konversationer på spanska, men efter ett tag glider jag över till engelska, och mina vänner gör sitt bästa för att förstå mig haha.

Generellt skulle jag säga att de flesta i min klass har engelskakunskaper som motsvarar den genomsnittliga spanska c studentens spanskakunskaper. Alltså ingen överdrivet hög nivå, och jag har nu sprutning om i min spanska. Engelska lektionerna är som de jag hade i mellanstadiet, och jag stör mig något fruktansvärt på lärarens uttal. Även värt att tillägga att jag inte direkt är hennes favoritstudent, för det stör henne enormt att jag är bättre än vad hon är...

Jag trivs såå bra i min skola och bland mina vänner. Jag hade inte höga förväntningar, men i min klass är folk studiemotiverade (och inte fullt så högljudda som andra spanjorer). Det verkar som om min skola räknas till en av de bättre, och jag går ju natur så det är väl samma elevutbud som i Sverige.

Vissa utbytesstudenter här i Valencia har i stort sätt alla lektioner på valenciano, men jag har i stort sätt allt på spanska så det underlättar. Mängden läxor är mindre än i Sverige och jag slutar 14:15 eller 15:30 varje dag så jag har mycket fritid. De flesta läxor i Sverige handlar om att plugga inför ett prov, lära sig glosor, eller göra något om man ligger efter. Här är det snarare så att: de här tre mattetalen MÅSTE ni göra till imorgon. Jag spenderar just nu mycket tid på att läsa om allt vi gör på lektionerna, för jag fattar spanska när jag läser det. När jag inte längre behöver göra det lär jag inte ha mycket läxor.

Jag pluggar kanske onödigt mycket här, men det är lättare att plugga sig till en 8/9 (tiogradigt betygssystem) än att ge upp skolstressen. Jag HATAR att känna mig dum så jag anstränger mig mycket. Matte och kemi är mina favoritämnen för där klarar jag mig utan språket. Generellt är spanska skolan nog lättare för här handlar det bara om att lära sig fakta. Det behövs inget nyanserat resonemang ur flera perspektiv. I kemin i Sverige ska man lära sig om ämnen och deras egenskaper, medans vi här bara ska lära oss namnge galet många kolväten. Det är lite ovant för här ligger fokuset på minnet, så vi får inget periodiskt system utan måste kunna allt i utantill. Inget formelblad i matten heller.

Spanjorerna är så öppna och pratglada att jag inte har problem att få vänner, trots språket. En i min klass pratar bra engelska vilket är en riktig räddning när jag inte förstår något, och jag har nyligen lärt känna en i min parallellklass som pratar flytande engelska (så befriande). Dessutom har jag ju de andra utbytesstudenterna. Jag och mina vänner gör saker varje helg och jag är så taggad på att spendera ett år här. Alla pratar om att vi ska göra saker i vår, jul, och under en tradition som heter Fallas som alla hypar rejält.

Jag + Valencia = sant. Jag är kär i denna stad och tänker skriva en liten guide i något inlägg.

Min värdmamma är så snäll, och jag har det bra där jag bor. Min skola är bra, och jag bor nära stan så jag promenerar överallt. Men jag måste medge att jag har lite problem med min värdfamilj. Ena sekunden känns allt bra, nästa känns allt skit, och de dåliga stunderna kommer allt oftare. I bakhuvudet har jag en känsla av att allt jag gör kostar värdfamiljen pengar, och att jag är här för att de ska få en extra slant. Om jag går till gymmet MÅSTE jag duscha där (vatten är dyrt hemma) och värdmamman sa arg att jag faktiskt har betalat för att använda duscharna där. OM jag inte äter upp all mat på tallriken säger hon surt att maten kostar både tid och pengar. Dessutom är värdmamman inte särskiljt engagerad vad det gäller att visa mig staden eller den spanska kulturen. Även om det är ont om pengar kostar det inget att promenera till stan och peka på kända hus...

Maten är även ett problem. Vi får i stort sätt samma soppa varje dag. Grönsaker på burk, i en soppa på vatten och buljong. Värd mamman HATAR att laga mat (vilket hon nämner titt som tätt) så det är oftast snabbt och enkelt. I början hade jag knappt någon energi för maten här är inte vad jag är van vid. Visserligen är både jag och den tyska utbytesstudenten vegetarianer men jag tror knappast att maten saknar variation för det. Den värdbrorsan på 23 år äter en uppskuren tomat och en köttbiff VARJE DAG. Värdmamman själv äter samma mat som jag men hon äter knappt någonting.

Att jag kostar pengar för henne blir också väldigt tydligt så jag hela tiden köper mer och mer mat själv. I och med att lunchen är vid tretiden äter alla mellanmål i skolan, och jag måste köpa allt själv. Jag får inte ens ta ett äpple och vatten hemifrån. Jag måste alltså KÖPA VATTEN SJÄLV. Även min frukost köper jag själv, och enligt några regler som det hänvisas till ibland (men jag själv aldrig har sett) ska värdfamiljen stå för tre mål mat om dagen. Det är inte heller så att jag äter värdens mest fancy frukost, utan jag äter havregrynsgröt.

Mina problem i värdfamiljen tog dessutom en kulmen när jag blev förkyld. Jag drack kallt vatten, hade kall mjölk till flingorna, och sov med blött hår. Detta ogillades starkt, och jag blev anklagad att göra detta för att förvärra förkylningen med mening, för att missa skolan. Värdmamman skrek därför argt att jag från och med nu inte får vara hemma från skolan mer eftersom sjukdomen var självorsakad. Den lokala samordnaren ger mig inget stöd heller, utan försvarar bara värdfamiljen.

Ena sekunden känns allt bra och nästa känns allt dåligt, så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i denna situation. Jag får helt enkelt se vad som händer. Det hade ju kunnat vara mycket värre.

VI hörs!

Elsa <333

Likes

Comments

  1. Friheten.

08:25, tio minuter efter att första lektionen har börjat låses dörrarna till skolan. Ja, ni läste rätt, LÅSES. I samma sekund som klockan sedan ringer ut för dagen öppnas dörrarna igen och alla får gå hem. Det är alltså inte tal om att lämna skolan på rasten, och ibland tvingas vi till och det ut på den inhägnade skolgården under rasten; då får vi inte ens gå fritt i korridorerna.

Under en långtråkig mattelektion i Sverige hade jag kunnat se stora delar av min klass fippla med mobilerna. Det ser man inte här. Under lektionerna ligger telefonerna orörda i väskan och i korridorerna står folk tätt lutade mot vänner som agerar sköldar och utkik, så en förbipasserande lärare inte skulle kunna se mobilen. Om en blir ertappad så tas mobilen ifrån en och en vårdnadshavare behöver hämta upp den.

Jaså, är din lärare sjuk? Är det sista lektionen gäller det att din vårdnadshavare lämnat in en lapp som intygar att du får gå hem i förtid. Om det inte är sista lektionen blir det tyst läxläsning övervakad av en vikarie. Alltså är skolan i Sverige bra mycket friare, men jag måste erkänna att jag jobbar ganska effektivare nu under mattelektionerna.

2. Kostnader.

220 euro landade mina skolböcker på. Jag slapp dessutom köpa några av engelskaböckerna och en bok i Valenciano. Tacka vet jag svenska skolan (tack socialdemokratin!). Dessutom kollade mina vänner gapande på varandra när jag berättade att många skolor i Sverige ger en dator i alla elever.

3. Lektionerna.

Varje dag har jag sex eller sju block med lektioner. Vanligtvis är de 55 minuter långa, men under september har jag sommarschema så de kortas ner till 45. Läraren pratar och antecknar på tavlan, medans eleverna sitter tysta (eller så tyst som det nu blir i en spansk klass). Eftersom datorer inte används i skolan bär alla runt på tjocka pärmar med anteckningar och jag saknar smidigheten i att ha allt på drive. Den otroligt moderna tekniken white boards verkar inte heller nått Spanien utan istället skriver läraren med krita på en gammeldags tavla. Det är omöjligt att se de små kritstrecken på tavlan som solen reflekteras mot, och jag överväger att gå till optikern.

Det mest oeffektiva är att det saknas facit i böckerna. Alltså måste vi räkna våra kemi- och mattetal på egen hand (och mobilfritt betyder även att PhotoMath min ständiga räddarare i nöden inte heller kan användas). Vi får massa tal i läxa, och nästa lektion ägnas åt att läraren räknar allt på tavlan så att vi kan kolla våra svar.

Klockorna lyser med sin frånvaro i detta land. Varken i simhallen, på gymmet eller någon stans i skolbyggnaden finns det en klocka. Efter 55 minuter ringer en klocka i hela skolan. Precis som i en high school-film är läraren helt oförberedd och tvingas avsluta meningen mitt i ett resonemang. Alla reser sig upp medans läraren ropar ut läxan, som alla skriver ner i sin analoga kalender.


Jaha, det här är de största skillnaderna ner kokade i tre punkter. Kanske kommer det fler såna här inlägg.

Jag får kompensera den dåliga bilden på skolan med några på finare motiv ;)

Vi hörs!

Elsa <333

Likes

Comments