View tracker

Dante älskar blinka lilla stjärna. Till och med så mycket att han tidigt på morgonen ligger i sin säng och sjunger den för fulla muggar.. Haha han är för söt. Just för tillfället sitter han bredvid mig i soffan och sjunger, blinka lilla stjärna.. ⭐️ Min lilla stjärna ⭐️ Igår körde Jocke och jag backträning i skolbacken. Herre min så jobbigt... Men ändå kul? Fast ändå inte... Jag känner hur träningsvärken smyger sig på. Och snart blir de en till tur .. Uppdaterar senare hur de gick. Kram så länge alla fina

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hade en så bra födelsedag igår. Svärföräldrarna kom på besök, även Jockes farmor och farfar. Vi fikade och hade det bara mysigt. När dom hade åkt hem åt vi tacos och satt bara och tog det lugnt framför tv:n.

Jag somnade som vanligt... haha.. ne men är rätt mör i kroppen efter föregående vecka.. vilken jävla pers. Jag märker dock att antibiotikan har bitit väldigt bra på dom där bakterierna. Så bra att jag tom har slutat med min astma medicin?? Det är säkert bakterierna som orsakat astman.. för jag är helt säker på att jag gått och dragit på den här skiten ända sedan i januari. Så himla skönt att dom äntligen kunde ta blodprov och verkligen utreda mig.

nu vill theo spelar tjuv och polis, så det får bli det..

vi hörs!

kram

Likes

Comments

View tracker

Att inte få gå ut på toa, utan istället får en mobiltoa som man får uträtta sina behov på... Ja jag är inte speciellt pryd jag skiter gärna med dörren öppen... Ja kanske inte just här men hemma. Men eftersom att dom inte visste om jag hade flunsan fick jag lov att bli instängd på mitt rum. Dom har bra rutiner tycker jag. Det värsta var dock när jag skulle få lov att skita. Såhär lät konversationen i vårar rum just då. - men Jocke...tror du jag får lov att skita här? Ska jag ringa å fråga? - Ja gör du så. Sagt och gjort. En sköterska kom och jag fick mycket väl lov att skita inne i mitt rum. I min mobilatoa. - ja då får då fan du gå ut Jocke. Sagt å gjort han satte sig på en stol utanför.- vakta dörren. Se så ingen går in eller kikar in. Ja.. För där tar inte det roliga slut. För in till mitt rum är ett fönster. Ett fönster på dörren. Ett runt. Ni vet ett sådant där fönster som man kopplar ihop med fartyg. Lite sjöaktigt. Det här var allt annat än vackert. Det var bara skit. Rent ut sagt. Skit. Haha. Just nu sitter jag i korridoren och väntar på läkaren. Har fått mina antibiotika piller och lämnat ännu mera prover. Nu ska jag skrivas ut. Ska bara träffa min doktor. Det är konstaterat att jag har haft flunsan jag smittar inte längre. Och att jag har fortfarande bakterier i mina lungor. Nu ska jag kika runt lite på nätet kram på er alla.

Likes

Comments

hemma på permiss! Så himla skönt. Jag kan verkligen inte slappna av när jag är på sjukhus. Det är någonting med miljön. Sedan blir det inte bättre utav att det typ är fullt på avdelning och så.. Jag är nog ganska lätt störd. Har svårt att slappna av. Men nu när jag varit så sjuk så har mitt stress påslag och adrenalin varit så sjukt hög nivå.

Första kvällen jag kom in på sjukhuset, bestämde vi att joakim skulle åka hem.. jag skulle sova där själv.. Jag förstå inte riktigt vem jag försökte lura mest, mig eller joakim. Mig själv tror jag.. Det hela slutade med att när en sköterska kom in i rummet satt jag i sängen och grät, jag var jätte ledsen. Rädd.. Jag ville bara att febern skulle gå ner, jag ville få vara frisk. Må bra, vara hemma.. Sköterskan undrade om jag ville ha en sobril?

Nej tack, svarade jag.. På ett sätt förstår jag inte varför man inte får vara lite ledsen? Är det fel på mig? Är det fel på mig för att jag blir rädd, för att jag.. när jag har 40 graders feber, blir skrämd.. när jag är på ett helt främmande ställe... Är det fel av mig att vara rädd?

Hur som ringde jag Joakim och han kom dit. Min trygghet mitt allt, ja.. den människan.. fyfan vilken tur jag har haft.. Eller rättare sagt vilken tur jag har!

Hans trygga famn höll om mig, och jag kände mig äntligen trygg igen. Jag gjorde klart för sköterskan att jag vägrade stanna kvar över natten. Att jag inte tänkte sova där själv. Då sa hon att, din sambo får också sova över här. Du har ju eget rum och jag ser ingen anledning till att han inte skulle få sova här.. Säger någon annan någonting om det, så kan du säga att jag har sagt att han får vara här.

Där, och då.. HAN FÅR STANNA.. Då blev jag lugn. Han fick tom en egen säng. Så himla snällt utav dom på avdelningen. Undrar vad dom skrivit i journalen. "Hysterisk 25 åring, vägrar sova själv. Sambon får vara kvar"

haha, ni får tycka att jag är fjollig. Men där och då, var jag väldigt ynklig må jag säga. Rädd. Jag tror mycket grundar sig i rädslan för sjukhus i samband med när Theodor föddes. Där och då, tappade jag mycket tillit till sjukvården. Tyvärr.. Men som jag sakta men säkert har börjat få tillbaka igen.. men en rädsla, är inte så lätt att bli utav med. Det är något man ständigt måste arbeta med. Jag är säker på att du själv dagligen brottas med olika rädslor och hinder.

Men det är så livet ser ut. Tro mig.. jag vet..

Jag har sovit några timma i soffan här hemma, herregud så skönt. Tydligen hade jag sovit ganska bra på sjukhuset igår när jag var där och fick mina sprutor. Städerskan som var in idag, sa att hon var in igår morse och att jag då sov så gott..

jag blev helt paff, jag är ju jätte lätt väckt.. ja, mina vänner jag var nog väldigt trött då.

jag skriver mer imorgon, joakim är ute med hunden och småkillarna har somnat för ett tag sen.

Ha det bra, himla roligt att så många läser min blogg..

Vill ni att jag fortsätter eller? Skriv gärna en kommentar eller två. Jag har mycket saker kvar att berätta som hänt .

Ha en fin fiiiin kväll, var rädd om varandra och njut utav livet.

Puss på er alla fina!




Likes

Comments

Låt se nu.... Var va det jag slutade sist... Just ja akuten.... Väl inne på mitt rum på akuten kom en sköterska och satte en pvk i min hand. En infart. Han passade även på att ta lite blod från samma. Han kopplade på dropp och jag skakade.. Inte för att jag var rädd, ne utan för att jag frös så att jag hoppade upp och ner på båren. Om det är något jag verkligen inte tycker om att göra så är det att frysa. Speciellt när man har feber.. Den frossan usch.. Nåja en medicin doktor kom in i rummet. Han tittade på mig och sa - jaha hur är det här då? Hur mår du? - ja de är inte då bra, sa jag då. För där och då kändes det verkligen inte alls bra. Han frågade om jag hade ont någonstans jag pekade på njurarna. Eller på min ländrygg.. -Ja här och i magen. Han lyssnade på min mage, mina lungor och på mitt hjärta. Allting lät som det skulle. TACK GODEGUD! Han knackade lite överallt på min rygg.. Det gjorde ont även när han kände på min mage. Vissa punkter tog väldigt ont. Doktorn konstaterade och såg att jag var för dålig för att åka hem. Så dom rullade mig ännu längre in på akuten till ett annat rum. Här skulle jag få ta en massa andra prover och en annan medicin doktor kom och ställde miljontals frågor. Hon lyssnade på magen, lungorna och mitt hjärta. Hon kollade i min mun, i mina öron. Kände på mina lymfknölar. Sen blev det provtagning... Två undersköterskor satt på varsin sida utav min säng. Och stack mig i armvecken. Mycket olika tester och många olika provrör blev det. Sen skulle doktorn ta ett blodigas prov. Jaha tänkte jag... De går säkert bra. Sen berättade hon att de skulle tas i handleden. I en artär där... Jag kan säga såhär.... Smärtan... Helt sjukt va ont de gjord... Jag skrek rätt ut.. - Men dra åt helvete... Helveeeeete... Jocke satt och höll mig i andra handen. Sedan tog dom näsprov. Med en liten tops liknande grej pillade dom lite inne i näsan haha åh.. Sen skulle dom suga ut lite snor ur näsan fy så obehagligt. Jag fick lite panik å samtidigt som undersköterskan skulle pilla in sugen ryckte jag till. Så hon kom åt kärlväggen så ett kärl brast så lite näsblod på de.. Haha ingen fara sa jag, det är sådant som händer. När hon sedan kom tillbaka och frågade om Joakim var min närmaste anhörig och vad han hade för telefonnummer sa jag - ja de är vän ifall dom skulle häva ihjäl mig... Varför lyckas jag alltid häva ur mig det mest knäppaste och konstigaste sakerna någonsin? Önska jag vore lite normal ibland. Sen rullades jag iväg på röntgen. Lungröntgen. Sen blev jag upprullad på mitt rum. På en avdelning. På den avdelningen är jag även just i detta nu. Bilden jag har lagt upp är min sista måltid på den avdelningen. För jag har nyss pratat med doktorn och jag får permission nu. Till imorgon... Sen blir jag utskriven. Dom har fått provsvaren... Men jag skriver om de senare.. För nu ska jag gå ut på toa.... Och de mina vänner har jag inte fått göra förut.. Mer om de senare. Kram kram

Likes

Comments

har ni sett filmen saw? Där den otäcka figuren /dockan säger lets play a game. Sen ska människor ta sig igenom hinder där dom kan komma levande ur men även riskera att mista sina liv.. Nu låter det här väldigt brutalt och barbariskt. Tanken var bara att jag skulle referera till själva filmrepliken. Lets play a game. För i helgen.. Ja eller egentligen dom tre senaste månaderna känns det som att jag har spelat ett spel. Ett spel med hälsan. Ett spel med livet. Ett spel med mitt mående. Kroppen har velat en sak medans huvudet och tankarna har velat en annan. Jag har haft återkommande infektioner. Och i lördags fick min kropp och mitt huvud nog. 40 grader i Temp och ett crp på 159 fick jag komma in på ett rum på akuten på en gång.... Jag behövde inte vänta. Sedan gick allting väldigt fort. Ne mina vänner nu ska jag vila en stund skriver mer sen. Kram

Likes

Comments

oj oj.. vet inte hur länge sedan det var jag bloggade. Har som fullt upp med allt, och lite till. Men tänkte att jag skulle bli lite bättre. Kan inte lova något. Men, det är som inte så mycket och berätta om. Vardagen flyter på som vanligt. Med allt va det innebär, dagis, skola, jobb och så vidare! Just nu är vi i karantän, då vi drabbats utav magsjuka. Förlåt att jag nämnde det vackra ångestladdade ordet. Men nu va det gjort. Förhoppningsvis är vi snart kvitt sk#ten.

Ne nog pratat om det. Tänk att snart är november här. Herremin vad tiden bara susar förbi. Helt sinnesjuk.

Vi har i alla fall haft en toppen höst än så länge. Varit och sett Metallica på Ullevi, det var helt magiskt vill jag lova. Varit i Stockholm över en weekend. Och då besökt Wallmans. Vilken upplevelse.. Ja hösten har varit full med nya intressanta möten, och nya intressanta möten med nya människor. En höst helt i min smak.

Jag älskar hösten. Alla vackra färger. Få baka scones, mysa ner sig i soffan till en bra film och tänka massor utav ljus.

Jag är så tacksam att våra fyra olika årstider finns. För alla har sin charm.

ne nu ska jag ringa min storebror. Men han lär ju som vanligt inte svara.. haha :)

ha en fin kväll, och glöm aldrig bort att du är värdefull!




Likes

Comments

nu värker det i mina bihålor igen??? va fasiken är de här. När jag berättade de för Joakim igår kväll så sa han att... han hade läst om en som hade haft problem med återkommande smärta och inflammation i bihålorna. En dag när han nös, eller snöt sig.. Så for en plastgrej ut ur nästan. Och sedan var allting bra... Herregud, tänkt om de är lika för mig? Jag kommer ihåg då man såg Madicken ​och hennes lillasyster som pillade in en ärta i näsan.. Jag själv brukade pilla in sådan där små nabbitpärlor.. Tror de heter så.. herregud, ja skulle inte förvåna mig om det är en sådan som sitter där inne och orsakar denna smärta. 

Nog talat om de. Idag har vi varit ute i stort sätt hela dagen. Ett sådan fantastiskt väder, strålande sol och hyfsat varmt. Flera såna här dagar tack! Jag pluggade lite matte på förmiddagen, och det börjar faktiskt att släppa lite.. Har näst sista provet nu på torsdag. Sedan är det bara nationella kvar.. Oh är så nervös... huvva huvva. 

Igår bakade jag en chokladkaka, som har fått stå och gottat till sig i kylskåpet. Så den ska vi smaska på senare ikväll. Men först fixa tacos! Lär vara mäkta stinn efter. 

Ha en fin kväll!

Kram ❤

Likes

Comments

ska jag skriva en bok. En bok om alla tokigheter jag råkat ut för, och som jag själv har orsakat. Fast när jag tänker efter så räcker nog inte en enda bok.

Som alla bilder, har även den här bilden en historia. Och för mig, en väldigt klantig historia. Dom ni ser på bilden, är mina syskon. Min stora syster angelica och min lillasyster becca. Det är en härlig sommarkväll och vi är ute och går på öland, i färjestaden.  Vi stannar till vid en lekplats och ska leka lite. Dessa två sätter sig på den här gungbrädan.. Efter jag tog bilden ville jag hjälpa becca att ta fart. Så att Angelica (den äldre, i den rosta långa tröjan) skulle få flyga lite. Jag tar tag i däcket bakom Rebecca, dunkar i det det hårdaste jag kan i marken. Rebecca tappar fattningen när hon är påväg upp igen. Så när hon ska åka ner igen, far hon rakt upp. Och skallar den långa pinnen, och flyger sedan av. Herregud, hur lyckas man???? Älskade lilla unge!! 


Likes

Comments