View tracker

Det går framåt med Tigran. Från och med nästa vecka får jag börja rida honom och då blir det skritturer i åtminstone en vecka innan vi successivt börjar med trav och galopp. 

Så jäkla skönt att få bestämma över honom själv. Speciellt efter att han varit ridskolehäst, men min häst, jag som bestämmer :) Så underbart! Nu bestämmer inte PRK längre. 

Han mår då superbra och är glad och trevlig (för det mesta) och allt är toppen. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nytt år sedan en månad tillbaka och året har börjat helt fantastiskt! Den 17:e januari hämtade jag hem min drömprins sedan sex år tillbaka (hästen på framsidan) och den 18:e januari tog jag examen från universitetet! Jag är nu hästägare till den finaste hästen som finns samt att jag aldrig mer kommer att sätta mig i skolbänken. 

Så ser mitt liv ut idag. Istället för skola så jobbar jag typ 75 procent (not good!) och jag spenderar självklart mycket av min resterande vakna tid med Tigran, vännerna och hunden. 

Tigran ska kollas igenom av massör på måndag då han har ont i ryggen, så jag har faktiskt inte hunnit rida honom ännu. Vi är ute och går och gör annat roligt istället! :) 

Likes

Comments

View tracker

Har jobbat måndag och tisdag, vilket betyder att jag nu är ledig i två dagar. Innan jag går på helgens arbetspass. Sedan slutar jag jobba och tar en månads sommarlov! :) Om man bortser från tentan som är den 26:e augusti!

Imorgon så blir det Luleå för mig och Therese, skönt att få koppla av lite från jobbet. Men just nu längtar jag bara till den 4:e augusti. SOMMARLOV!

Blev för övrigt 2 dagars på PDOL, både fredag och lördag. Lördag var helt klart bäst med mycket dans och sång! Gratis är alltid gött! :)

 

Likes

Comments

  • Jag vill bo i USA (i allafall resa dit med en one way ticket)
  • Jag vill flytta till Stockholm
  • Köpa egen häst
  • Bo på en hästgård
  • Vara i England, Frankrike, Schweiz, Italien, USA, Grekland, Tyskland/Österrike. Säkert mer också!
  • Det viktigaste av allt; att leva mitt liv som JAG vill leva det. Även om det kan ses som konstigt i andras ögon. Jag är på jorden för min egen skull, inte för någon annans. Jag är min egen person och en egen individ. Jag vill finna mig själv innan jag hittar mig en fast punkt.
  • Arbeta mig uppåt i arbetslivet. Aldrig nöja mig med ett jobb for the rest of my life
  • Skaffa barn
  • Jag vill inte på min dödsdag känna att jag inte gjort det jag velat. Om det leder till att jag lever själv resten av mitt liv är det mitt val.

Likes

Comments

Nu har jag varit sista dagen på skolan, närmare sagt i fredags :-) Jag har lämnat in de sista uppgifterna till bildkursen, sedan är det en punkt som saknas på en rapport till kursen i Gävle, sedan har jag sommarlov på riktigt! Då ska jag bara jobba 22 dagar på sommarjobbet (en dag som vikarie nu på fredag) sedan börjar skolan om.

Imorgon går jag intro till 10.00, sedan är jag ledig till fredag. Sedan har jag drygt 2 veckor ledigt innan jag börjar jobba sommarjobbet.

Jag längtar mer än någonsin till september 2013, vill att sommaren ska vara slut nu! Vill så gärna ta examen nu nu nu! 

Likes

Comments

Äntligen är det på väg att bli sommar. Helt galet! Förra året den här tiden tror jag inte att det var såhär grönt som det är nu. Gräsmattan är riktigt grön och fin!

Idag och igår har jag jobbat, trivdes riktigt på bra på den förskolan. Superfina barn och trevlig och kompetent personal. Jag var välkomment tillbaka, hoppas att det blir mer vikariat där! Annars har jag varit till veterinären med min hund i tisdags, han har varit fortsatt dålig men blev nu omhändertagen av en riktigt bra veterinär, även om den förra veterinären vi hade också var bra. Hon gick igenom hela hunden, böjde och sträckte på benen, klämde igenom mage och rygg, tittade i hals och öron, riktigt bra! Han markerade när hon kände igenom ländryggen, och spände till. Så han fick medicin som han ska äta nu. Han känns redan piggare. Hoppas det bara var det så han äntligen får vara pigg och glad.

Nu ser jag Eurovision Song Contest i Malmö, helt fantastiskt att det är i Sverige! :) Tänk att det redan är ett år sedan Loreen vann. Hoppas det blir Sverige nästa år också, även om jag tippar att Danmark vinner. Det är Danmarks tur av de nordiska länderna. Vi vann 1999 och Danmark 2000, kanske blir en favorit i repris? Vi i Sverige vann 2010, då borde Danmark få vinna nu 2013 ;)

Hur som helst! Hade inge vettigt att säga egentligen. Sleep well!

Likes

Comments

Helt otroligt vad månaderna går :) 8 månader kvar!

Hur som helst. Startade dagen med att rulla iväg till stallet, det snöade i morse så vädret var inte det absolut bästa. Men vad gör det när hästen väntar på en? Han är väldigt social numera i hagen och vi har fått en fin kontakt. Arbetade lite med honom på planen som gick segt till en början, men herregud vad pigg han blev efter ett tag. Han bockade, stegrade och sparkade bakut i princip efter varandra och var helt tokig. Men konstigt ens när hästen går på full ranson dagligen, även fast han kan vila flera dagar på raken. Han vilade måndag och tisdag men får ändå full ranson, plus att han går på fri tillgång i hagen. Han gör då inte av med någon energi och blir helt galen när man då hanterar honom efteråt. När han stegrar, sparkar och hoppar som han gör då när han är så full av energi så trampar han sig ofta. Jag har sagt att boots borde han ha, men nej, då får han sand i dom och bla bla bla. Aja, det får stå för henne. Han trampar sig i princip hela tiden. Han slet sig även en gång, och sprang i full galopp ut mot vägen, som tur var hade Jatta ridit ut med Queeni precis innan så han stannade hos dom. Helt tokig! Fanns inte en chans att hålla fast honom när han reser sig och samtidigt kastar sig åt sidan och springer iväg.

Ska försöka hoppa honom på söndag, så han får springa av sig lite.

Likes

Comments

I can't go a day without thinking about you.. <3

Yesterday was your birthday. You should have been 22 years old. But still, you're 19. I can't believe that you are gone, forever. It is a lot of memories that are coming back and sometimes it's even harder to remember and realize that we are here without you. Last weekend I was on the funeral for my old relative and in the same moment as I step in to the church I started to cry my head off. I couldn't handle the pressure and the moment when we was on your funeral was to hard to remember and I started to cry.

When my family came to the church I felt bad for them, because it was not your funeral and that I should feel sad for another person, a person who are in my family. And of course I did, too, but it was hard to let go of you that day, I miss Ebba so much and I am sad that she are gone and I miss you both so much. The difference between you two is that she was nearly 85 and you was only 19 when you died. She has been living her life for so long and I know that she was happy the entire life.

I think it's difficult to understand that you can live a whole life without the people you are missing. I have been without my grandpa for so long, since 1996, and I can't realize that I am going to be without him for at least 60 more years. I don't want to die, I am so scared for that, but I would like to have him here, alive. Not in heaven. I wan't him to see me like I am today, not see me as an 5 year old girl. I miss you!

I love you all, in different ways. You are the best and rest in peace. <3

Likes

Comments

Idag har det varit en lång dag. Startade dagen med att fara på min gammelmosters begravning som dessvärre gick bort i början på april. Tyvärr har jag inte träffat henne på flera år, men det är hur som helst tråkigt.
Begravningen skedde i Öjeby kyrka, nästan på dagen 2 år efter att jag begravde min vän där. Direkt när jag klev in i kyrkan så började jag gråta. Trodde inte att känslorna skulle bli så överväldigande, jag var tvungen att gå ut därifrån och samla mig. Jag trodde inte att du påverkat mig som du faktiskt har gjort, insåg hur stor saknaden faktiskt är. Första stegen i kyrkan var som att kliva in den 14 april 2011, som att kliva in ett töcken. Från den stunden gick det inte att släppa tankarna på dig.

Finaste Anna, jag saknar dig! Det går inte att komma ifrån att jag aldrig någonsin kommer glömma bort dig, insåg också att det inte spelar någon roll vad du än tar dig för. Så länge jag förstår att det är du. Jag tror på ett liv efter detta och jag tror att du är här och vakar. Jag förstår däremot inte varför, men vad spelar det för roll? Du är den finaste människan som vandrat på denna jord, i min närhet. Men trodde inte på långa vägar att jag skulle få besök av dig, men du är så hjärtligt välkommen! Ingenting kan stoppa oss nu.

Tillbaka till Ebba.

Tack "moster" för de fina åren, jag tänker på filmen som vi spelade in när jag var drygt 1-2 år kanske, och du satt utanför kyrkstugan med mig, mamma, pappa, Vivi och farfar. Jag kommer självklart inte ihåg det själv, men ett roligt minne att titta tillbaka på. Samtidigt som det är svårt att förstå att du nu är borta. Döden kommer alltid oförutsett. Hoppas du har det bra bland änglarna med släkt och vänner. Du var allt som min "farmor" aldrig var. Vila i frid!

Likes

Comments

Jag reflekterar och funderar mycket, speciellt över det förflutna då det är någonting jag kan utveckla, någonting som formade mig men som jag kan utveckla idag, göra mig fri ifrån. Samtidigt som det numera är ett avslutat kapitel och någonting som jag lagt bakom mig.

Exempelvis. I augusti 2003 började jag sjunde klass på CH i stan. Dagen började med att Sofie och jag kom försent då det var meningen att vi egentligen skulle gå i klass 7C men att det blev ändrat till 7B, vilket vi fick veta först när vi kom dit. Bra sätt att börja högstadiet på :-) Sedan dess flöt det på, jag redovisade och umgicks med mina kamrater, som vilken annan 12-åring (snart 13-åring) som helst. Jag har alltid varit mer eller mindre blyg, men det kan inte sammankopplas med dåligt självförtroende/självkänsla. Jag vet att jag redovisade i sjunde klass, jag var den som fick övertala Louise att redovisa, då hon låst in sig på toaletten.

Men efterhand så blev min situation värre. Mycket för att jag i kombination med att jag var tonåring ledde till en period där man frigör sig, ifrågasätter sig själv (vad vill jag göra?), ställer otroligt höga krav på sig själv och detta samtidigt som jag var otroligt envis som person, och är än idag. Sedan att min mentor inte skötte det på rätt sätt, att tvinga mig in i situationer som jag inte kunde hantera. Jag var inte mogen nog för att redovisa efter sjuan och hade behövt träna upp det, inte kastas in i situationer där jag inte trivs. Då tappade jag allt vad självförtroende hette och vågade inte ställa mig uppe och redovisa. Och hade jag bestämt mig för något, så gick det inte att övertala mig till att ändra åsikt. Så jag har alltid varit extremt målmedveten och envis, men det är kanske ingen bra kombination. Du är blyg/utan självförtroende samtidigt som du är extremt envis och vill ha det på ditt sätt. Det ledde till att jag körde mitt egna race och blev därmed uppkäftig samt trotsig mot de vuxna som försökte sätta mig på plats. Jag visste vilken väg jag skulle vandra och ansåg att ingen kunde leda in mig på någon annan väg, eller få mig att göra saker jag inte ville göra. Jag började skolka då jag inte kunde hantera pressen, jag slutade vara med helt på idrottslektionen från och med vårterminen -05, alltså i årskurs 8. Jag skulle inte kunna hantera kritik om förbättringar eller att någon skulle se mig agera, det var helt uteslutet. Det handlade om prestationsångest. Så jag hade G i betyg i idrott under Pers ledning (höstterminen -04) men från och med 2005 så hade jag IG fram till jag gick trean på Strömbacka, 09, då jag fick mitt första betyg på 5 år i ämnet idrott. Jag skolkade även från vissa språklektioner för att jag inte heller där skulle kunna hantera pressen, vilket lärarna inte heller brydde sig om, att jag inte dök upp. Jag hade undanflykt på undanflykt för att slippa plugga, slippa befinna mig i skolan längre än nödvändigt.

Jag ville samtidigt frigöra mig från de vuxna men samtidigt var det en trygghet att ha dem där. Testa gränserna för att se vars respektive lärare satte stopp, men ville inte att de skulle bestämma över mig. Jag ansåg att man kunde föra en diskussion med en 14-åring och inte ha blind lydnad. Det höll de inte med om, utan det dom sa, det skulle man göra, utan att ifrågasätta. När vi en dag hade studiedag på en ö i närheten så satt vi på en bänk utanför en av stugorna medan vi väntade på alla och att läraren skulle börja prata. Vi hörde därifrån och tyckte att vi kunde sitta kvar där. Min SO-lärare ropade att vi skulle komma, jag kommer inte ihåg om jag svarade något, men satt kvar. Då kommer hon och sätter armen runt mina axlar och "drar" med mig till där de andra barnen satt. Även fast jag var ett barn (14) så har även jag integritet, som hon inte respekterade. Som att man kan göra precis som man vill bara för att det är barn jag har att göra med. Speciellt när det handlar om så "stora" barn. Hon skulle inte bete sig på samma sätt mot en kollega.

Jag vet att andra barn går igenom värre saker, och att detta bara är en fis i rymden i jämförelse. Men det är min berättelse och en del av min historia/verklighet som alltid kommer påverka mig mer eller mindre, så länge jag fortfarande utvecklas. Blygsel måste respekteras mer och inte bara någonting man slår ifrån sig.

Mitt beteende grundade sig i dåligt självförtroende och fick tillrättavisningar/bestraffningar för beteendet, men ingen hjälp att bygga upp självförtroendet. Det är extremt dålig i en svensk högstadieskola i mitten på 00-talet.

 

Likes

Comments