11 timmar efter det förra inlägget så var hon ute.
505 gram, 28cm.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dag 3 i Uppsala.
Ulf sover. Han svettas och jag fryser - allt är som vanligt.

Var väl inte riktigt det här som var planen när vi åkte till Karlstad i torsdags. Att vi skulle kastas in i en ambulans till Uppsala ca timmen efter vi fått gått in i UL-rummet.

Börjar nästan kunna skilja på när/var/hur saker hände nu och i vilken ordning men lite rörigt är det ju i skallen.
Ungen är kvar i magen iaf. Ligger som en fällkniv långt ner i bäckenet och vill inte riktigt ge sköterskorna och läkarna de bilderna de vill ha på ultraljud och ctg. Men läget verkar stabilt, de är ändå nöjda och hon verkar reagerat bra på kortisonet  (värre för mig - kändes som sprutade in en halvliter tub med kåda i skinkan på mig.). Men smällar man får ta antar jag.

Så just nu vill de ha kvar henne där inne så länge det går och just nu ligger väl tisdag som nästa milstolpe. Får se vad läkare nr 78 säger efter flödesultraljudet imorgon.

Är det nånstanns bitterhet visar sig så är det här. Och jag är väl inte direkt världens mest positiva människa av mig heller.

Likes

Comments

och så dök han upp. Exakt en vecka innan mina "celibat-månader" skulle ta slut. Oväntat, oplanerat och överraskande.

Några veckor in kom paniken. Inte helt oväntat och överraskande. Men jag visste att det bara var min vanliga flyktinstinkt när det kommer till känslor och relationer. Men nyårslöftet 2017 - sluta vara så feg när det kommer till känslor.
Så här är jag fortfarande kvar. Efter två månader.
Och jag har gett honom all makt att kunna förgöra mig.

Likes

Comments