View tracker

Då vare dags igen för ett litet inlägg.

Sista veckan har vart en bland dem värre i mitt liv. Föra torsdagen 27/10. Så var jag med om en olycka och testade på de där med att krasha med en buss. Fick sladd på min bil och kom in på fel körfält. Men på nåt sätt lyckades jag och inte frontalkrocka med bussen. Men hade verkligen ängla vakt och kom ifrån denna krash med en lite stel nacke.

Och ett jävligt dåligt psyke efter. Blivit väldigt dåligt med sömn. Varje gång jag somnar så kommer olyckan återigen och rullar i hjärnan med ljud och allt och tankarna. Vaknar nästan direkt och helt kallsvettig och helt slut men kan inte somna om. Så nu har de gått ut över jobbet och det känns jävligt dåligt. Så tog kontakt idag med vården så jag kan få hjälp och prata om detta så de kan rensa i huvet så jag kan sova.


Men jag är väldigt glad att jag kan sitta här och skriva detta inlägg utan att sitta i rullstol eller några mer skador på kroppen. Hade verkligen Ängla vakt i detta läge. Så snälla ta de lugnt nu folket ute i trafiken. Jag har verkligen fått mig en tanke ställare . Så tänk er för.

Hej.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Detta är Joakim Bengtsson! Jag är 29e år. Jag har gjort en resa ifrån att varit stor. Tills och blivit lite mindre. Jag är inte pinnsmal eller nåt 6 pack eller liknande. jag har mina kurvor och är lite rundare fortfarande . Men gör de mig till en sämre människa? En person du kan sätta dig på ? En person du hör av dig när du behöver nåt? Eller säger kanske ? vi får se? Varför inte bara va ärlig från början? Visst du/Ni kanske är rädda och såra mig . Men jag blir mer sårad när ni säger så och man tillslut fattar att ni kör på de när det passar er.

Bara för jag är lite större så ska jag ha svårt att träffa nån? Jag har aldrig vart utseende fixerad . Men jag har mött personer i min närvaro där utseendet är en så pass viktig del. Jag kan förstå de till en viss del . Men är det utseendet som du vill bli ihop med? eller äre personen? Eller äre så att man inte vill visa sig ute på stan med en större person?

Eller är de kanske nåt fel på mig som person hur jag är utåt ?? Svårt och veta . Men de tar verkligen på psyket att bli dissad / Andra hand / Bort prioriterad . Man tappar helt förhoppningar att äns kunna hitta nån person som man kan börja bygga nåt med. Direkt man börjar bli intresserad och den andra kanske visar nåt som jag får för mig så kommer man i denna "Vän zone" Skulle aldirg vilja byta bort min vänner som jag har just nu. Men på nåt sätt känns de som det går åt de hållet varje gång . Då har jag inte gått på utseende eller liknande. Mer personligheten. Det är den som är viktig för mig.

Men ja. Det är nog såhär världen ser ut just nu . Ha ett sex pack eller va mindre i kropp så löser de sig de mesta . (Vet att även andra större hittar tjejer) Men det är så jag upplever detta nu.


Och detta gör att de går ut över mitt andra liv . Till ex så är nästan innebandy och jobbet just nu som håller mig på banan. Men även innebandy är just nu en börda i allt detta med. Jag är livrädd att jag ska tappa suget helt för innebandy med . Visa dagar sen vi drog igång i aug har de känns så många gånger. Men på nåt sätt så har jag alltid hållit mig kvar. Men det har vart krävande och mycket arga och ledsamt ansikte när man kommer hem. För att träningen har gått skit . Man blir rädd att man inte ska platsa i nästa match eller liknande. För matcher det är sån adrenalin kick. Det är de jag spelar och tränar för.

Och för en gångs skull har jag haft lite tur eller bara gjort ett bra jobb så jag har fått ett längre vik/Tidsanställning. Så det har verkligen gett mig en boost att kämpa vidare där för att kunna ha nåt och göra om dagarna plus att dra in lite cash så man kan leva de livet man vill leva.


Som sagt märker ni att jag får humör svävningar eller så beror de mycket på att jag känner mig väldigt ostabil. Det har kanske med att de börjar bli mörkare och tråkigare ute . Eller att sömnen inte funkar som den ska . Sover väldigt lite. Och de känner man att kroppen inte gillar .


Grymt tacksam för alla vänner som jag har där ute . Ni är guld värda. Och självklart familjen vad skulle man göra utan dem? .


Men ja nu har jag skrivit av mig lite. Ni har lite bilder här uppe på min resa.

Likes

Comments

View tracker

Var väldigt länge sen jag bloggade eller skrev nåt överhuvud taget. Vet inte om det kan ha med o göra hur jag mår och hur mitt liv ser ut i allmänhet. Märker att jag mer skriver när jag är lite deppig eller allmänt nere.

Men det är väl då jag behöver få ut mig alla dessa tankar och idéer jag har i mitt huvud.

Vad har hänt i mitt liv senaste halv året?

Jo jag fick jobb på Billerud i Blacka ca 4 månader. Det är nog det jobb jag har trivts bäst på någonsin. Härliga arbetskamrater och så. Gillade även jobbet i sig vad vi gjorde och så. Satt för de mesta i en truck och lastade lastbilar och järnvägs vagnar. Men tyvärr så fanns det inget mer jobb just nu efter min tidsbegränsade anställning gick ut . Och då hoppade jag in i skolan igen o började jobba som timvikarie.

Jag förstår inte riktigt hur jag egentligen klarade av att jobba där så länge . Redan efter 2 timmar var jag helt slut i huvud och bara ville dra därifrån. Men vet inte om det är vane sak. När jag jobbade på andra stället så var jag ju i min egna lilla bubbla i trucken. Hörlurar och musik på högsta volym. Här blir de helt annat. Liv överallt. barn lyssnar inte. Men kan säga att jag har saknat väldigt många barn av dem jag tidigare hade för ca ett halv år sen. Visa ger så mycket energi tillbaks fortfarande. Väldigt många som fortfarande kommer fram och ger en kram direkt man kommer förbi. Ibland blir nästan som en liten fan träff. Kommer folk o springer från alla olika håll :P. Men nu denna vecka har jag fått hoppat upp ett snäpp och jobbat med äldre barn där det är lite lättare och föra en diskussion och inspirera . Och där känner jag att det passar mig perfekt. Inte samma ljud volym som när man jobbar med 6-åringar och 1:or. Sen är de väl de positiva att man har ca 20 meter till skolan :).Men detta med skolan känns mer som en tillfällig grej tills jag hittar nåt inom industrin igen. Efter dessa månader så känner jag att det är min grej.


Har vart på en arbetsintervju under denna vecka med. Så hoppas att man kan få positiva besked därifrån. Kändes som ett väldigt intressant företag och arbetsuppgifter.


Var iväg i sommar och tävlade igen i folkrace. Köpte mig en bil i början av sommaren. Blev en 240 igen .

Tävlingen gick väl inte direkt som jag hade tänkt mig. Väldigt halt första. Så åkte mest o sladda. Men andra gick desto bättre. Men tyvärr så ville dem andra bakom visst åka igenom mig så vart rätt odentligt vänd i första böj. Tog startent fint. Men iomed vändningen så vart framvagn och bakparti väldigt dåligt så vart väldigt svår körd. Så kom även väldigt dåligt denna gång med. Så man kan väl säga att de var en piss tävling. Men blir nya tag inför kommande sommar. Då går vi över till framhjulsdrivet istället :).

Har även gjort mig av med gammal clion :) Så införskaffa mig i en liten större Reanult Megane :) Vart väldigt nöjd med denna racer. AC! Vart grymt i sommar :)


Sen är väl de tråkiga som börjar komma tillbaks som jag inte haft på många månader nu. Men mardrömmar och man känner sig allmänt deppig och nere. Svårt och försöka hålla ansiktet högt. Det är alltid masken på när man träffar folk eller är ute. Men direkt man kommer så försvinner den där masken och man sjunker ner i de där skit läget. Ibland äre så illa att tårarna tittar fram. Låter säkert löjligt att det kommer tårar. Men på sistone har de vart väldigt lätt. Man tänker så mycket på allt i livet. Tjejer , Ekonomi , Jobb . Och jag känner direkt efter jag slutade jobba nu senast på Bille . Så fick man mer tid. När man väl jobbade där så hade man inte samma tid på sig att tänka och så. Då var man inne i de där ekorrhjulet. Så jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta ekorrhjul. Jag vill må bra jag vill va den där glada jocke jag är utåt emot folk vill jag även känna att jag kan va hemma. Jag vill kunna känna mig säker i mig själv och även börja få tillbaks självförtroendet. De var faktiskt väldigt bra mitt självförtroende innan sommaren. Jag började känna mig väldigt bekväm. men nåt hände under sommaren. Vet inte om har o göra med att man fick känna den där tunga dissen igen ifrån de andra könet? eller att man helt enkelt inte var tillräkligt bra? På nåt sätt blir jag nertryckt direkt under skorna. Och när inte äns innebandy hjälper mig att bli glad och kunna blicka framåt så äre grymt svårt att kunna hitta nå glädje just nu i livet. Innebandy har alltid vart min stötte pelare . Ifall man har vart nere så har man tänkt att imorgon äre träning eller match till helgen . Då har de blivit enklare. Men just nu känns de bara lite som att man inte riktigt har orken att träna eller gå in för de. Och tankarna var o klara av både dömma , spela korpen och spela i FIBK . Men just nu vet jag inte äns själv om jag kommer spela nånstans. Kanske slutar med att jag bara leker runt lite på söndagar med söndags gänget? Just nu vet jag faktiskt inte .



Nej nu har jag klagat tillräkligt. Denna helg ska spenderas mest hemma för att försöka hitta lite energi så man orkar gå tillbaks till jobbet på skolan och göra de.

Tjenixen bloggen.

Likes

Comments