Header

Borderline personlighetsstörning, en affektiv jävla roller coaster ride på metamfetamin, eller nio symtom som gör livet till ett överraskande helvete. Jag hade en bra psykolog, då, som skötte min utredning. Jag minns inte sådär överdrivet mycket, men det jag minns är att jag fick sitta och svara på frågor i en halv evighet. Väldigt svartvita, ja eller nej frågor. Detta gjordes för att se om det fanns indikationer på personlighetsstörning, och för att utesluta andra personlighetsstörningar.

Mina närmsta anhöriga intervjuades om min barndom, min uppväxt och min person. Jag var inte närvarande, men jag har läst sammandraget av intervjuerna; det är rätt intressant hur olika personer upplever olika händelser så väldigt olika...

När jag var nitton ställdes diagnosen på mig. Tillsammans med anpassningsstörning, PTSD, depression, ångestproblematik, ätstörning, självskadebeteende och social ångest.

VÄRT ATT NOTERA är dock att många av diagnoserna vävs in i varandra, eller är beteckningar som sätts på minderåriga (anpassningsstörning). Symtomen på depression är delvis borderlinekopplat, ångest, ätstörning, självskadebeteende är solklara delar av borderline. Social ångest har jag i skov, även om människor som så inte direkt intresserar mig. Och PTSD är väl ett tecken på trauma.

Tillsammans med

Tvära humörkast

Det som karaktäriserar borderline är just dessa tvära pendlingar mellan olika känslolägen.

Så som till stark ångest, depression eller irritation som varar i allt från några timmar till dagar.

Ilska

Överdriven ilska till vad som står i proportion till vad som framkallar ilskan.

Pendlande relationer

Relationer som pendlar mellan extrem nedvärdering och stark beundran. Ena stunden har du väldigt starka positiva känslor för någon och den andra sekunden tycker du att personen är värdelös.

De skiftande känslolägena kan vara svåra för att andra att förhålla sig till och förstå.

Tomhet

Det är vanligt att du återkommande upplever en stark känsla av tomhet och ensamhet. Att du blir missförstådd av andra.

Instabil självbild

Du känner dig ofta osäker på vem du är och vad du har för värderingar. Detta gör att du lätt kan påverkas av din omgivning vilket gör att du lätt tappar bort dig själv.

Självskador

Självskador, självmordsförsök och hot om självmord. Ofta är det ett sätt att hantera känslor som du inte kan stå ut med eller ångest. Då kan självskador kännas som den enda lösningen.

Bristande impulskontroll

Missbruk av droger, alkohol, sex, mat eller pengar kan vara en följ av impulsiva beteenden. Även detta är ett sätt att hantera ångest eller svåra känslor.

Overklighetskänslor

Det kan kännas som att det som händer dig inte är verkligt eller att det inte angår dig. Även vanföreställningar eller överdriven misstänksamhet är vanligt.

så lever jag livet på en pinne!

Likes

Comments

Jag skulle kanske köpa ett vackert hus,
på en kulle,
med en sjö där nedanför.
Det skulle vara rött, och vitt, och vara omgivet av grön skog och tystnad. Vackra gamla träd som sett tusentals hemligheter formas och dö genom åren, och blommor som fläckar fältet i färgstänk. Ett färgglatt, fräknigt landskap i ro. En vacker himmel. Solsken.

Jag skulle nog ha en hund, och en eka och skriva en roman om styrka, kärlek och lyckliga slut. En hjälte och en hjältinna, och kanske skulle han påminna lite om dig.
Jag skulle kanske tro på godhet, på att det goda besegrar det onda. På att lita till ödet.

Jag skulle spela munspel och sitta vid en lägereld och tyda tecken i röken som egentligen inte finns, och drömma om idealism och naivitet. Jag skulle sjunga högt och bada naken. Skrika och tjuta. Leva bara för just den här sekunden.

Livsleda är en allvarlig diagnos. En aggressiv sjukdom av grått och hopplöshet. Kanske överlever jag inte ens tills imorgon. Men vad är det de säger..?
"Det är bättre att ha drömt och krossats, än att aldrig drömt alls"?
Något i den stilen är det. Kanske håller jag inte med.


Likes

Comments

Jag var och såg It på bio idag. Där var framför allt en scen där min inre kriminolog sa "precis där, där gick det snett, där gick det för långt". Det var en scen där en våldsam mobbare 'får stryk', det vill säga förödmjukades framför sina vänner, tvingades att visa rädsla och svaghet inför dessa och att få ta emot hån och glåpord från en förälder. Bland annat. Och detta kvävde den där känslan man får när den onde i en film skadas.

Inom kriminologin finns det något som kallas The Process of Violentization (Utvecklad av Lonnie Athens för den google-glade) och är indelad i fyra olika 'steg'. Dessa steg är grundläggande för att utveckla ett våldsamt, antisocialt beteende.

De fyra stegen går ut på att på olika sätt bryta ned ett barn och att normalisera våld. Barnet får, när personen ur dess primärgrupp utsätter barnet för processen, utstå förnedring, hån, känsla av skuld, misslyckande och konstant rädsla. Barnet ser sin andra förälder, eller syskon, eller övriga viktiga människor bli utsatta för alla möjliga sorters våld. Barnet får själv uppleva våld och känslan av misslyckande när barnet inte kan rädda övriga familjemedlemmar från den våldsamme.

Kort sagt: Våld föder våld. Den där njutningen man upplever när mobbaren får stryk, den kan verka jättebra i de där åtta sekunderna man sitter och ler och känner sig rättfärdig. Men på lång sikt kan det sluta rätt så jäkla illa.

Likes

Comments

Vidareutvecklingen på min Instagram, @BendyPsycho, där jag skriver om psykiatrin, psykisk ohälsa och allt som hör därtill, men också om vardagligt trams, träning, skola, kriminologi och allt annat som faller mig in. Här har jag oändligt med utrymme, är inte begränsad gällande antal ord och kan skriva hur mycket som helst.


Så, tiden är här: BendyPsycho goes blogging!

Likes

Comments