Åh hej på er göllonger!! Idag är det dags för ännu ett inlägg och där ska vi tala om missbruk. Missbruka olika saker kan massa människor göra, det spelar ingen roll vad det är egentligen, tills man inser att "oj, detta är inte bra för mig". Och idag tänkte jag dela med mig av mina missbruk för detta är verkligen extremt (kind of).

Jag tror att det blir bra att dela av sig med sådant så att andra också kan inse sina missbruk. Ofta när man talar om missbruk så tänker man på alkohol och droger samt spel. Men jag har heeelt andra saker som jag missbrukar.

Det jag missbrukar är alltså pengar,mat och ringa och rösta under Melodifestivalen-sändningarna. Och ni tänker säkert "ååh vad synd det är om dig, väx upp jäkla tönt!" Och självklart kan man tycka så men jag ska förklara.

För det första, jag kan typ inte hantera pengar, det har jag verkligen märkt under sommaren. Saken med mig är att jag ÄLSKAR att köpa saker till folk, jag älskar att BJUDA folk på saker, jag mår typ bra av det (??) och man känner sig så himla lyxig och privilegierad när man går där på stan med kassar i händerna och leker att man är Kim Kardashian.

Alla vill ju vara den självständiga personen som bara kan gå in i en affär och kunna köpa vad man vill. Och när man köper något till vänner så mår man sådär extra bra, kan jag tycka. Men allt börjar eskalera när man även börjar köpa saker till sig själv och börjar tycka att saker för 20 kronor är "mycket pengar" samtidigt som man kan stoppa i sig 2 snabbmats-menyer för typ 150 kronor.

Jag vet inte hur ni är, men jag själv kan tycka att vissa saker kan kosta mycket men samtidigt kan jag köpa mat för flera hundra kronor och tycka att det är helt ok? Trots att den där lilla saken kostar knappt en fjärdedel av vad maten gör. När det gäller mat så känns det som att man skulle kunna köpa en meny för flera hundra kronor och tycka att det är helt okej. Jag känner mest: dubbelmoral??

Och för mig går pengar och mat i hand som ett gammalt kärlekspar, vilket i detta fall är EXTREMT farligt, haha!! Ni vet hamnfesten, som var nyss? Jag tror seriöst jag slösade flera hundra kronor på MAT, självklart är priserna högre på själva området men sådär är jag i vanliga fall också. Jag tror på riktigt att beloppet för maten jag köpte kunde räckt till en dagsbiljett på hamnfesten.

Mat går alltid före när det gäller pengar, verkar det som? Sen måste vi även nämna att jag har under vissa stunder missbrukat mat extreeemt mycket (med mat menas skräpmat) då pratar vi om flera dagar i rad, och inte nog med det, eftersom att man aldrig känner mättnadskänsla så ska man rota som en tjock gris i hela husets fickor och lådor.

För att få tag på den där godispåsen eller chipsskålen. Det räcker liksom aldrig HAHA utan man ska alltid stoppa i så mycket skit man kan i sin stackars kropp. Man tänker "jag är ju värd detta" men egentligen? Vadå värd? Du ska alltså belöna dig själv med att stoppa i saker som INTE är bra för dig? Jag orkar verkligen inte med hur man tänker ibland.

Det värsta är även snackset man ska äta på helgen. Vanliga människor brukar ju lägga upp "myskväll" på Instagram där de sitter med sin bästisfestis och delar på en skål chips, en chokladkaka och vindruvor typ. Jag själv? Jag kan äta en chipspåse, en chokladkaka, en donken-meny, en kocki-tallrik, en godispåse och glass på EN kväll. 😹😹

Okej, varför skriver jag detta? Så att folk ska veta vilken kossa man är som aldrig får stopp i magen, haha! Det värsta jag vet är när folk alltid sa till mig förr: men du kan ju äta hur mycket skit som helst, du går ändå aldrig upp i vikt?

Då känner jag mest: gumman sätt dig ner i båten, för det har jag banne mig visst gjort. Man kan bara ta och jämföra ens fatty ass med alla andra i ens egen ålder? Har du suttit ner på en toasits och den spruckit av din röv? Nej, exakt så slut upp och tro att jag har "gener" som hjälper mig i mitt liv. (Varför ska ja skryta om min rumpa?? Vad är det för fel??)

Men i alla fall, maten och pengarna får man passa sig för, om man inte vill hamna på Kronofogden inom den närmaste framtiden. Jag skojar inte, jag skulle kunna vara en sådan person som äter upp alla mina pengar och lever på en madrass för att jag köper donken-menyer istället för möbler. Nej, usch, skrämmande tanke! Vi blickar framåt och tänker på träning och hälsa, sånt är ju bra för kropp och knopp!

Men till sist ska vi även blicka ut över mitt missbruk med röstning under Melodifestivalen sändningarna. Där finns det verkligen inget stopp. Kanske handbojor? Som jag skrev i det första inlägget, jag slösade alltså över 200 kronor för att rösta på Loreen och Lisa Ajax... Saken är den att jag inte visste vilket nummer som var vilket, så det jag klickade i var RADIOHJÄLPENS nummer. Ni vet, organisationen? Som drar typ över 10 KRONOR PER SAMTAL?

Yes, exakt. Men för några år sedan så röstade jag även på låten "Survivor".. vi kan säga att det blev över 40 samtal.. (skäms) För vissa är mello bara ett tv-program men eftersom jag är psykiskt sjuk inom detta så kan jag hitta en artist och låt jag gillar och verkligen tömma mitt bankkonto för dem. Gillar man något så gör man ;)

Det är så sjukt att jag ens skriver detta men jag tänker att detta är som terapi så då kan man lika gärna skriva av sig? Dessa intressen jag har som involverar pengar är alltså jämt lite farliga för mig, men man gör de SJÄLVKLART ändå.

"Man lever ju bara en gång" som en värmländsk morsa med snus i läppen och raggarsockor skulle kunna säga.

I alla fall, jag tror vi sätter punkt för missbrukssnacket och försöker gå vidare med våra liv. Eller att NI försöker det. Jag tycker att vi avslutar passande nog med matbilder på två FANTASTISKT goda "brunch"ar? Det känns som att ingen typ håller på med brunch längre så vi tar och blickar tillbaka och dreglar lite åt dessa fina minnen.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nämen halli hallå i blåbärsskogen! Är ni här igen? Te eller kaffe?

Idag tänkte jag att vi skulle ta upp ett passande ämne, nämligen gymnasiet. Eftersom att tredje året för mig snart drar igång (!!!!!!!!) så kan vi lika gärna ta upp de allra bästa och värsta sakerna med gymnasiet. Nu drrar vi igång!

Det absolut mest pinsamma med gymnasiet är att de flesta människor ska försöka se ut som att de är 25 år gamla nu när de går gymnasiet. Största skillnaden från högstadiet till nu är att folk vill så gärna vara vuxna och bete sig likaså. De ska gå med sin kaffekopp i korridoren och prata på ett vuxet sätt med lärarna så att de ska gilla dem.

Egentligen så vet vi alla att dessa personer hatar både lärarna och deras skolkamrater men de vill så gärna vara vuxna att de gör om sig själva och klistrar på det där fejkade leendet så att de kan få mer instagram följare och anses vara mogna och sofistikerade. Dessa människor kommer ni märka av tydligt när ni börjar gymnasiet (om någon ska göra det inom snar framtid).

En av de bättre sakerna med gymnasiet är att man får jobba med kurser/ämnen man gillar (om man väljer det man gillar). Sedan finns det alltid de som ångrar sig och inte är nöjda med deras val, men generellt sett så verkar de flesta vara nöjda med deras val på gymnasiet. Eller så är det bara en illusion. Vem vet? En sak som är säker är i alla fall att man ska ta en linje som man gillar och INTE som ens kompisar vill gå på.

Sedan finns det (precis som i högstadiet) lärare som är riktiga pain in the a´´, för att uttrycka oss trevligt. Och ofta så får du ha en lärare i 2 år innan du längre inte behöver ha lärarens kurs (= du kan slippa människan). Lärarna förväntar sig mer av dig på gymnasiet och ger dig därför 56 glosor, 3 läxor, 2 redovisningar och 1 prov tills nästkommande veckan. För att på gymnasiet så ska DU ta en massa, massa ansvar. Härligt va? :=)

Ännu en sak som du kommer märka med gymnasiet är att de människor som är populärast ska också försöka leka som att de är de smartaste och trevligaste människorna på jorden. Denna fälla kan man lätt trampa in i men saken är den att allt detta är bara så att de ska få bra betyg (såklart) som vilken annan människa, men de vill även att läraren ska utmärka de som deras favoritbarn. Sen kollar man mystory och ser att dessa människor ligger fulla i en nerkissad buske med en godisklubba i näsan och munnen full med snus. De ska alltså LEKA som att de är de smartaste någonsin på vardagarna men dricker så mycket så att de får magpumpas på helgerna.

Det jag verkligen ÄLSKAR med gymnasiet är att det är ganska fritt. Man behöver inte alltid sitta i klassrummet där det luktar apa, utan man kan faktiskt sitta i grupprum osv. Sen om du väljer att inte läsa i boken så är det DITT ansvar. Då får man ta det hemma någonstans där man inte blir störd och har bättre motivation till att lära sig något. Så om man inte har disciplinen att läsa något i skolan vet man självklart att man kommer att göra det hemma. Och vill man inte göra det, så läs mycket i skolan. Inte så svårt va? Alla funkar som sagt olika ;)

Sedan finns det de ämnen man alltid haft svårt för, som man garanterat kommer ha ännu svårare för i gymnasiet. Allting graderas en nivå upp, så allt det där snacket med att "det kommer vara lika lätt som på högstadiet" är absolut inte sant. Vill du komma någonstans kommer du få sitta hemma i TIMMAR med det där ämnet som du tycker är svårt. Man kommer till en punkt då man bara vill skrika ut allt man har och hoppa från Kaknästornet men man kommer komma över det. Och man kommer klara allt det man inte trodde man skulle klara. Om man kämpar dvs ;)

En sak som kan vara väldigt JOBBIG är om du inte trivs i din klass eller skola. Om du känner att "det här är inte min typ av människor" kan det bli väldigt jobbigt. Som sagt, man klickar inte alltid med alla men det blir otroligt långa år om man hamnar med människor man inte känner någon samhörighet med. Men kom ihåg, det är bara 3 år. De går SNABBT. Mycket snabbare än du tror och man kommer alltid att hitta någon att umgås med. Jag skulle säga, HÅLL UT! För det finns mycket värre saker som kan hända dig än att du inte trivs. Och även "fake it till you make it" skulle jag säga är en bra mening att komma ihåg. Ibland måste man agera som ett proffs och le igenom jobbiga stunder i livet och bara bita ihop.

För i slutändan så är det de som biter ihop när det blir svårt som tar sig någonstans i livet eftersom att de är envisa nog att aldrig GE UPP.

Detta var några av de sakerna jag tycker är det bästa/värsta med gymnasiet. Det finns ännu mer att ta upp eftersom att gymnasiet är en spääänande tid, minst sagt :)

Hoppas ni får en fortsatt trevlig tisdag och NJUT, för minst när du anar det så vaknar du 06.15 och ska göra dig redo för en skoldag..usch. Nu tänker vi inte mer på det utan avslutar detta positivt. Ha det gött :)

Vi avslutar med bilder från när jag sitter och studerar flitigt på lektionerna! :)


Likes

Comments

Nämen tjena hallå hej!! Det var ett tag sen (nä). Idag är det söndag och efter att nyss varit på en 3-dagars festival vid namn Arvika Hamnfest så är det dags för oss att ta ut fördelarna och även nackdelarna med denna festival i allmänhet, för vi gillar ju att klaga, eller hur? ;)

Självklart börjar vi med minusdelarna för att sen återgå till det roliga, värt att noteras är att dessa saker oftast sker av människorna på plats och inte av själva festivalen.

Ok, för det första så ska det ALLTID finnas folk som är alldeles för fulla om man säger så, och då pratar vi typ farliga-för- sig-själva-fylla. Ni vet sådana som ramlar typ 3 gånger på en kvart men säger "amen jä mår ju bra". Då känner man mest: gumsen ta en prommis hem annars kommer du få hjärnskakning snart.

Sen finns det alltid dessa konstiga killar som ska dansa med tjejer de inte ens känner? De tror att det är charmigt men egentligen ser det så otroligt pinsamt ut att man vill stänga ögonlocken och tänka på hamburgertallrik istället. För det första kan killen inte ens dansa utan ser ut som en snedbent kråka och den stackars tjejen står där och vill sjunka ner i marken.

Och en sak som enerverar en otroligt mycket är alla dessa småtjejer som ska stå längst fram på varenda konsert men samtidigt står de bara där och det ser ut som de kollar in i en vägg eller något. Med sin mobil såklart. De tittar nog mer på den än själva konserten, och stackars oss människor som inte vill trängas får stå där och hoppa runt medan man får blickar av dessa småtjejer varannan sekund, det känns nästan som att de trodde att de kommit in till väntrummet till tandläkaren och är förvånade över att det väsnas så mycket.

En sak som jag tror nog ALLA håller med är att det är alldeles för dyrt att gå på festivalen. Såvida du inte har en förälder som jobbar på Verken eller någon annan förmån så blir det väldigt tomt i plånboken efter festen. Och de som blir äldre får betala mer och mer, tänk dig då om de ska dricka och bli sådär grisfulla? Då är man uppe i mer än bara några hundralappar. Jag förstår att det finns mycket scener osv men det är inte Mariah Carey och Whitney Houston som ska sjunga duett så jag förstår inte riktigt vad som är problemet...

Sedan finns det alltid de artister som verkligen INGEN i publiken vet om utan de bara står och gungar till denna artist. Sedan kommer vi till det mest pinsamma stunden på jorden och det är när artisten frågar publiken något men publiken inte svarar. Jag vet. SKÄMSKUDDE. Men vad ska man göra? Artisten är proffsig som i alla fall sjunger vidare och har självförtroendet på plats. Dock så kanske man kan tänka på det.. att ta dit artister där majoriteten inte är indie-elektronik röster som har låtar som folk får mima till...

Ännu värre är inträdet till den där jäkla bryggan. Jag lider med alla de som inte har 18-års biljett och är 17,5 som får stå och pilla på naveln utanför bryggan-området. (Jag hade vuxenbiljett pga min pappa, oops jag sa det) Då känner man mest? Jahopp? Man får alltså inte se vissa artister som man kanske gärna vill se och ingen vill ju självklart gå in själv utan sitt umgänge? Vet inte riktigt hur man tänker där, men tyvärr får man (som allt annat i livet) bita i det sura äpplet.

Och den sista saken som innefattar nackdelarna med hamnfesten är ditt umgänge. Gå till hamnfesten med folk du verkligen verkligen GILLAR och hellre att ni är två än att du ska följa med något gäng där du känner en person "bra" men sedan blir du inte ens det tredje hjulet i gänget, utan snarare det femte. Som i alla andra sammanhang, ta med dig folk du verkligen ÄLSKAR. Och trivs med. Och känner dig supertrygg med. Så kommer allt bli bra :)

Och vad är det absolut bästa med hamnfesten? Jo, det är ju självklart de artister som man själv och resten av publiken KAN låtarna till och där man känner att det är en riktig folkfest. Folkkära artister är oftast de bästa, därav namnet. Och att vara med ett bra sällskap under kvällen är GULD värt eftersom att det är många timmar man ska spendera där och att ha folk runtom sig som är roliga människor underlättar mycket.

Sen ÄLSKAR jag att det är så mycket säkerhet kring området (det blir tyvärr inte så mycket drama då men ni fattar) det visar verkligen att man satsat hårt och bra på festivalen och jag tror att det känns tryggt för de allra flesta när det finns så mycket säkerhet kring området.

Och det allra, allra, allra bästa med hamnfesten är NORLIE & KK! Nej, jag menar Norlie & KKV såklart. De kommer VARJE hamnfest och de är själva hamnfesten tycker jag. Finns inga mer ord att säga, åk dit och lyssna så kommer dina öron känna himmelen.

Tills sist ska vi avsluta med de bästa bilderna från min hamnfest, med bl.a. matbilder på oumph & burgare, konserterna, shushu, men vi ska börja med en bild där jag tydligen hamnade på någon 03:as instagram (?!? 😹) craycray??

I alla fall, hoppas ni haft en underbar helg och om den sög så ta en kopp té och kör lite yoga så kommer det ordna sig. Och glöm aldrig! (Rök EJ under fläkten)

Ha det bäst :=)




Likes

Comments

Tjenixen! Usch, det där lät ej bra. I alla fall, roligt att ni är tillbaka i vår debattcirkel, för idag ska vi prata om människotyper jag hataaar! Och jag vet, hata är ett starkt ord så vi kan väl säga att jag ogillar dessa typer av personer EXTREMT mycket? Dessa personer finns överallt, i hemmet, i skolan, på stan, på landet, vart du än befinner dig kan jag lova.

Vi ska börja med personen som alltid ska fråga vad folk får i betyg när man gjort klart ett prov. Personen blir oftast glad när du får ett lägre betyg än den för då kan den känna sig bra över hur den är som en människa och sin prestation. När du själv får bättre betyg än personen i fråga, då blir det tyst för då ser nämligen denna person att du är glad och då kommer naturligtvis inte hen fråga dig, för då är det inte längre intressant.

Det allraaa värsta är när man kommer från ett betygssamtal eller något liknande och personen eller personerna ska skrika och fråga vad du fått för betyg, hur bra det var, om du fick någon kritik av läraren osv. Ingen av dessa människor har något med att göra i ditt liv eller dina betyg ändå MÅSTE de fråga så att de kan jämföra med sig själva. Och om du får sämre betyg än dem kommer de att klappa dig på axeln och säga "men du är ju hur duktig som helst" fast de inte menar ett enda ord. Och man kan självklart säga att man inte vill säga ut sitt betyg, men då så blir oftast folk sura (??) och gnäller på dig ändå.

Gå och ät sand och trampa gärna på en legobit önskar jag dessa människor.

Sedan finns det de människor som ska skryta så mycket som det bara går om deras nya Gina Tricot byxor, om deras fina keps, om hur mycket pengar de har, om vilket lyxigt hus de bor i osv. Ingen frågade dig någonsin och ingen brydde sig heller om du bajsar ut diamanter, materiella saker gör dig inte till någon VIKTIG person för någon hjärtat, så gå och lek vidare i sandlådan så hittar du dig själv någon dag.

Vi kommer även till personen som pratar om sig SJÄLV konstant, hela tiden. Om vad hen ska göra, om vad hen älskar, om vad hen har för problem, om vad hen åt igår, och självklart ska man prata om sig själv men att hålla på hela tiden? Och speciellt aldrig fråga andra över hur de mår eller vad de gjort för något är så äckligt så att jag vill spy. INGEN bryr sig om hur du mår såvida du inte börjar bry dig om hur de i din närhet mår.

Snåla människor har vi också i världen. Visste ni det? De är kanske det äckligaste av allt. Och, yes, då börjar vi prata om de som låter sin kompis stanna kvar i sitt rum medan hen äter sin mat med sina föräldrar. Alltså, HUR kan man vara så snål och vidrig som person? När man var mindre så tänkte man inte så mycket på det men nu när man blivit äldre inser man hur konstigt det var att man fick sitta och bita på typ ens kompis matta medan den själv ÅT tills den gick upp 5 kg. Samma sak gäller människor som aldrig kan bjuda tillbaka någon trots att de blivit bjudna minst 100 gånger.

Ni vet de människor som man gör typ ALLT för men själv får man inte tillbaka ett öre? De människorna äcklar mig också extremt mycket. Det kan vara personer som man verkligen anstränger sig för att vara deras kompis och är snälla mot dem och skulle kunna göra vad som helst för dem, men tillbaka får man aldrig det man förtjänar? Som när jag gick i mellanstadiet och bjöd in en "kompis" till mitt kalas, För det första kunde SJÄLVKLART inte "kompisen" komma på mitt kalas och för det andra så påminde jag personen att jag fyllde år och jag fick inte ens tillbaka ett grattis. PÅ MIN FÖDELSEDAG.

Vi har även de personer som har (oftast) mycket följare på t.ex. Instagram och diverse sociala medier som tror att de faktiskt är något. De beter sig som att deras insta är vägen till Narnia och ska vara snälla mot allt och alla när de egentligen hoppas på mer likes för det är det enda som får deras självkänsla att stiga.

Och till sist men inte minst så har vi människor som ÄNDRAR på sig själva så fort de börjar umgås med folk som har högre "status". De går från världens underdogs till att gå i korridoren som att de vore Scarlett Johansson enbart för att de fått nya vänner och nu ska visa upp vilka de är och få alla att inse att de minsann inte är någon tönt utan att de också faktiskt har status.

GUD, vad skönt det kändes att nämna personer man ogillar extrrremt mycket! Detta blir som en terapi för alla oss som känner såhär angående dessa människotyper. Ha nu en görgo dag så ses vi igen <3 

Här nedan ser ni görgoe bilder från bästa oumphhhburgaren och pecannötpajen samt karamellpopcornglasss, självklart känner man sig som en uppsvälld kossa efter att ätit detta men vad spelar det för roll när det är så gott :)

Likes

Comments

Åh, är ni här igen? Hur mår ni? Själv mår jag hemskt, undrar faktiskt om jag har ett foster i magen eller om det är så att jag varit för grisig och stoppat i mig så mycket mat att min buk håller på att snart sprängas :)

Idag ska vi prata om serien som vi alla pratat om det senaste året, SKAM. Men vi ska även prata om trender bland människor och hur hemskt det faktiskt är med alla dessa världstrender.

Jag kan börja med att säga att jag är SÅ glad över att SKAM nu är slut. Jag var även överlycklig när trenden med Pokémon GO slutade, lika glad var jag när folk slutade göra Kylie Lip Challenge. Vad är det som är så jobbigt med trender? Jo, det är att folk varken pratar,tänker,skriker,berättar eller lyssnar på något annat än dessa trender.

Det är oftast rätt så galna saker som blir trender, men ibland finns det också bra saker med dem. Som t.ex. serien SKAM som fick folk att tänka och bry sig om viktiga saker i livet.

Men nu kommer vi till det som får en att vilja rycka på ögat och få rynkor i hela kroppen av irritation så att man nästan får magsår. Det är alla dessa kära människor som skall komma sådär 3 månader försent med en trend och börja prata om den när den håller på att gå ut. Man mjölkar ut alla dessa trender tills den grad att man vill strypa sig själv.

De första månaderna när en serie börjar bli stor och folk börjar prata om den så kan det vara intressant att höra folks synpunkter/åsikter men att komma flera månader försent och FORTFARANDE prata om trenden är helt oförståeligt.

(Det är som att jag skulle komma NU och börja prata om Pretty Little Liars och vara helt galen och hypea sönder serien med folk som inte alls bryr sig längre. Man känner mest: gå vidare? hejdå? nästa kölapp tack?)

Såvida du inte bott under en sten så kan du inte ha missat t.ex. SKAM, när något blir så stort så är det omöjligt att någon skulle kunnat haft så mycket plugg /jobb att de inte vet vad som försiggår i världen, det är inte stenåldern vi lever i utan idag går saker ganskaaaa så fort och uppdateras konstant.

Häromdagen såg jag även en person som spelade det kära spelet Pokémon Go, ni vet den tiden då populära och coola människor också spelade Pokémon trots att de tre dagar innan sagt att de hatade spelet men var nu helt galna i det för att det var en trend.

Det är det som är det värsta med mainstream och trender. Folk följer strömmen och saker de egentligen hatar börjar de nu älska för att det är en trend. Hade man skapat ett "My Little Pony"-sällskapsspel idag och det hade blivit något stort som folk börjat prata om, så hade även de människor som sagt att de HATAR ponnysar hängt med och spelat. Bara för att det är en trend.

Men tillbaka till berättelsen. När jag såg denna person som spelade Pokémon Go, ensam, på en pizzeria, fick jag en sorgsen känsla i min kropp. Den skrek att denna person inte kunnat släppa taget om Pokémon och kan verkligen inte gå vidare. Och det känns verkligen så med vissa människor, de kan inte gå vidare.

Och herregud alla får göra som de vill. men jag känner i alla fall känslan av en färsk vind som blåser på en när en trend håller på att dö och folk börjar ta sig i kragen och gå vidare i livet.

Och misstro mig inte, SKAM (blir trött av att skriva namnet ) om något är en bra serie, men det är otroligt skönt att det nu är slut så att folk kan gå VIDARE och släppa taget. Men vissa kommer nog inte göra det, för som med alla trender så finns det dem som det fortfarande brinner i munnen på att prata om serien och som fortfarande ska "skoja" på norska och diskutera vilt vilket par som är sötast. Må ni ha ett fint liv och jag tackar ödmjukast för att saker faktiskt tar slut så att folk kan gå vidare.

För hur skulle det egentligen se ut om vi som 80-åringar fortfarande snurrade på en Fidget Spinner och nynnade på Gangnam Style? Det får ni klura ut själva.

Ha det gött och lev flött så ses vi, tills dess ta och kolla på dessa bilder <3


Likes

Comments

Hejsan alle blåbärsplockare där ute. Idag ska vi prata om ett otroligt seriöst ämne (oj), vi ska nämligen prata om människor som är falska och har antingen en personlighetsstörning eller något annat av den typen eftersom att de beter sig underligt och man förstår inte riktigt varför.

Självklart kan alla människor vara falska i sitt liv, men vissa drar det till en högre gräns.

Vi ska börja med den typen av falska människor som säger att de hatar en person och att de verkligen inte kan vara i närheten av människan, men dagen efter så ser man dem fika och lägga ut en bild på Instagram när de formar händerna som ett hjärta, och skriver i caption: "Älskar denna tös".

Då känner man mest: Känner jag dig? Vem är denna människa? Hur bryter jag kontakten med denna människa?

Sedan finns det även de som ska le och leka att de är käcka och goa samt glada mot allt och alla och ösa med komplimanger till alla i verkligheten och på sociala medier. Men i själva verket så snackar de skit om alla de människor de ger komplimanger till och har så mycket hat i sin kropp att t.o.m Ernst Kirchsteiger hade blivit rädd.

Eller de människor som inte kan STÅ för det de säger. De kan skriva sina åsikter på nätet med sina kompisar och leka tuff och orädd men när det sedan kommer till verkligheten så blir de som myror som inte kan väsa ifrån sig ett ljud. De blir röda i ansiktet och säger att de bara skämtade när de pratade med sina kompisar, de är hur fega som helst i verkligheten och inte alls så stora och modiga som de verkar vara på nätet.

Varför kan man bara inte säga saker rakt ut? Är det så himla svårt att säga vad man tycker och tänker? Folk verkar vara extremt brydda om vad andra människor ska tycka och tänka om dem nuförtiden att de aldrig vågar säga vad de tycker. Och SPECIELLT inte om de som har en högre "status" bland folk. Det är som att människor som har en högre popularitet bland andra ska särbehandlas och man ska se upp till dessa, utan någon som helst anledning egentligen.

Med sina kompisar kan man prata skit om denna person, men när den väl skriver något till en, ja då ska man bete sig som Gustav Adolfs slav och svara med : "Åh bästa du! Älskar dig <3".

Då känner jag mest, ursäkta? Du sade att denna person var ful, tråkig, jobbig och nu agerar du som att det är din mamma? Sen blir man så ilsken att man vill slänga en kastrull varmt vatten på någon, men man låter bli.

Och till er ÄCKLIGA människor som ska sitta och visa bilder på (oftast tjejer) och sen prata om hur fula de ser ut, vilken ful hårfärg de har, hur ögonbrynen inte är fina, hur sminket sitter fel, hur äckligt förstört deras hår är och hur tråkiga människor de är. Och sedan ska ni skriva FINA saker på internet till den personen dagen efter och försöka se ut som att ni "står upp" för den personen.

Ursäkta? Ni SKITER i den personen. Så länge ANDRA människor vet att just du umgås med "hon där coola" eller "han där populära" så mår ni bra i er kropp. För då känner ni er inte osynliga. För då är ni faktiskt någon i samhället. Och någon som blir bjuden på fester. Så länge ni umgås med den där populära personen, trots att ni egentligen hatar den.

Sen finns det den absolut VÄRSTA typen av falska människor. De som är snälla och underbara mot dig när de träffar dig på fritiden men som knappt hälsar på dig i skolan. Om du säger hej till personen så svarar den med en liten myr-vinkning med sitt lillfinger ungefär. Detta kan oftast bero på att de inte tycker att du är så värst "cool" i skolan och att de oroar sig om vad sina kompisar ska tycka om de skulle komma fram och prata med en sådan "tönt" som du.

(Det är den absolut äckligaste typen av människa man kan vara och inser man inte själv det, må gud hjälpa dig.)

För hur mycket folk än försöker fejka att status inte spelar någon stor roll, så gör status MYCKET för en hel del människor som inte är så självständiga i sig själva att de kan skita i vad andra tycker och gå efter vad de själva vill och känner.

Det är precis som i låten "Stick to the Status Quo".

I skolan, i arbetslivet, på stan, ÖVERALLT.

Och människor som inte är självständiga utan behöver tänka på vad ANDRA hela tiden ska säga om dem och tycka/tänka, det är människor som kommer att bli styrda som slavar i framtiden för att de inte vågar säga ifrån, de vågar inte stå upp för någon annan människa, de vågar inte följa sitt hjärta, utan de är fast i högstadie och gymnasie-tankarna.

Och kommer nog inte att kunna förändra sig själva. Tyvärr. Men vad ska de egentligen göra? Låt dem leva deras osäkra liv, och fortsätt vara lycklig med dig själv för att du vet att du står upp för dig själv och ALDRIG låter dig påverkas av vad andra tror om dig och är ÄRLIG om dina åsikter kring människor du möter.

Tack för mig leverpastej, hoppas ni haft en fin sommardag och att vi åter ses här igen imorgon för ett ytterligare klagomål-inlägg. Så kan vi alla lätta på våra hjärtan och spill THE tea.

Nedan ser ni en bild på dagens haul. NOCCO och glas (med Emma (SB) Gundahl<3). Tyckte inte alls drycken som alla pratar om var något speciellt, men den smakade lagom bra vilket svenskar brukar älska. Drack även NOCCO hallon och den var MYCKET godare, alltså LJUSÅR godare. Och glassen var, ja, ni vet vad glass smakar. Ha det gött allesammens 😆

Likes

Comments

Hejsan mina hallonhjärtan!! Saknat mig? Nej, tänkte väl det. Idag blir det ett inlägg om vad som hänt under min lååånga paus (2 dagar) Det som har hänt är i alla fall att i fredags så var jag så händig.

Jag satte på mig ARBETARBYXOR jag haft på mig under min kära tid på Arvika Fastighets AB (sommaren 2k15), det var en hemsk känsla att minnas den tiden men vad ska man göra när man vill se ut som Olle, 49 år, VVS-arbetare.

Jag rensade en massa göttans ogräs, städade, gjorde i ordning saker och ting hos min goa Mommo <3 Jag har fastnat i det där tror jag.. ÄLSKAR att ta på musik,. arbeta och bara känna mig som en barnarbetare från 1800-talet.

Sedan efter timmars arbete så åkte jag hem med min nya skjuts (crescent cykel) och pilla mig i både naveln och mobilen. Ja, you know the drill. Stalka andra genom sociala medier och se inlägg där folk visar upp ett leende men egentligen så gråter de inombords för att de inte blivit inbjudna på fest och likes blir deras vän för kvällen.

Senare så var det dags att klä på sä sö fint man bare kan. För det var dags att dra till COOP (stora) och köpa 2 kg snacks till kvällens myskväll med mina bästa kompisar!! (Mina gosedjur) Jag tror att jag aldrig har gått med "slapp" stil till Coop eller ICA. Då pratar vi typ foppatofflor, ett linne med fläckar på och gråa mjukisbyxor. Mjukisbyxor är ju livet men varför känns det som att man måste vara fin när man är inne på Coop?

(Kanske för att hela landsbygden är inne i en och samma butik och kollar dömande på dig, men vad vet jag.)

I alla fall så ÄLSKAR jag Coop. Vi pratar om Coop Styckåsen, inget annat. Är där så ofta så att personalen som jobbar där börjar hälsa på mig UTANFÖR affären. Vad är next up? Fika på 7eleven?

När kvällen kom så tänkte jag kolla på någon film/serie. SJÄLVKLART på dvd. Inget dreamfilm här inte. Skulle aldrig få för mig att bryta mot lagen, nä fy. Men eftersom jag inte har något tålamod och tycker att allt suger om det inte är Disney eller typ tonårsfilmer (Hillary Duff) så blev det inget serietittande. Men sen så såg jag det magiska. En youtubekanal hade släppt det senaste avsnittet av "Ravens Home".

Det är alltså uppföljaren till "Ravenswood" !! Så kul !! Och så spännande.

Nej, självklart är det absolut ingen uppföljare till något sådant utan det är ungefär världens bästa serie som får mig att gråta och börja skriva kärleksdikter till fyllos på parkbänkar.

Dagen efter så var det dags. Dags att fira min käraste familjemedlem Barbro. Min mormor/farmor. Vet inte hur det är för andra men jag ÄLSKAR att fira folk mer än vad jag gillar att fira mig själv? Omg? Jag är en så bra människa? Vart är mitt nobelpris? Det var t.o.m en person som skrev att jag var världens bästa vän, eller människa, eller något sådant? Eller var det jag själv som nämnde det? hihi.

I alla fall så fick Barbro allt det hon förtjänade. Fast hon förtjänar egentligen hela livet. För hon GÖR hela livet. Och tårtan nedanför, den var det mest MAXADE jag varit med om. Den blev bra. Allt blev bra. Allt är alltid bra när man är med BRA människor. Ni vet de människorna som man kan vara sig själv med.

Tiden gick. Och ni vet vad man säger när tiden går fort. "Ät något så förgyller du tiden" <3

Jätte, jätte, jätte bra dag och bra start av "helgen". Ni tänker säkert "vadå helg, du har ju sommarlov din feta flodhäst"?

När jag nu skriver detta inlägg så insåg jag verkligen hur tråkigt det är att skriva om sin vardag, hur orkar folk med det? Må de banne mig ha en intressant vardag i sådana fall. Man måste ändå testa på att göra olika typer av inlägg, kan inte bara klaga sönder här som en 70-årig tant vid namn Agatha. Ha det bra ni som läser detta och hoppas att ni mår både psykiskt och fysiskt bra i kropp och knopp!!

Här nedan ser ni bilder från mitt kalas för mormor/farmor Barbro. Vi höres och synes <3



Likes

Comments

Hej alla där ute. Och hej på er som sitter inne. Idag kommer ett inlägg som säkert kommer att bli kritiserat ifrån arvikaborna som läser detta. Idag ska vi prata om RASISM.

Och visst känns det som att vi har kommit en lång väg i samhället? Ja menar, USA har ju haft sin första mörkhyade president och i Sydafrika så finns det inte längre "Whites Only" toaletter och parkbänkar.

Men tro det eller ej, rasism existerar fortfarande. I storstaden, i släkten, i småstaden, på skolan och även på arbetsplatser. Eftersom att jag bor i en småstad så VET jag att rasism är tyvärr mer "accepterat" här och tas inte på lika stort allvar. Även om det inte känns så, så är det faktiskt sanningen. Någon kanske kommer säga emot när de hör något rasistiskt men då blir de ofta nedtryckta av ett större gäng ungdomar som inte alls tycker det är problem med vissa kränkande uttryck.

Ni vet när man scrollar ner facebook och så ser man när folk har taggat varandra i kommentarer? De tror att ingen annan ser vad de skriver där, men egentligen så ser hela deras hemstad det. Då ser man alltså en kommentar som man ville kräkas av ungefär. Självklart får ALLA tycka vad de vill och ha sina egna uppfattningar, men jag vill bara visa ett exempel på hur en småstad kan vara så sorglig ibland.

Man ser alltså en ungdom svara på sin väns kommentar att hens barn ska vara uppfostrat, och att barnet i fb-inlägget är ett "jävla negerbarn". För tydligen är ju mörkhyade barn inte alls uppfostrade? Tydligen bestäms hela din personlighet och hur uppfostrad du kommer vara som människa genom din hudfärg. Du vet, pigmentet på din hud. Det är alltså DET som bestämmer hur du är som människa och hur du beter dig, enligt denna kommentaren.

Ska jag vara helt ärlig så är jag inte förvånad över sådana kommentarer. Ni ser nedanför kommentaren att någon tycker kommentaren är löjlig och skrattar åt den. Jag förstår att man blir chockad och tycker sådana kommentarer är löjliga och att man undrar hur någon kan skriva så.

Men för mig är det ingen större chock. Det är ingen större chock att höra folk i min hemstad prata om hur mindre värda "negerbarn" är. Och hur alla andra minoriteter i samhället är fel. Hur en viss pigment på huden kan göra att en människas "värde" stiger. Och att du som är mörkhyad blir förlöjligad och folk frågar dig varför de inte får säga neger. (Jag kommer att skriva n-ordet här för att citera vad folk säger om andra människor, den kalla sanningen.)

Saken är den att dessa människor som säger "neger" till mörkhyade (mår illa när jag skriver ordet) de vet inte något om deras släkte eller deras kamp. Vita, privilegierade män och kvinnor som uttrycker sig så mot mörkhyade har INGEN aning om vad de har gått igenom. Hur deras värde bestäms från sekunden att de föds. Hur deras mormor och farmor blev trakasserade varje dag, inte bara för att vara kvinna men också för att ha den hudfärgen de har.

De vet inte att ordet "neger" de ropar, var det ordet som sades precis innan man hängde mörkhyade människor och det ordet som användes när mörkhyade var slavar. De har ingen ANING om att Martin Luther King Jr stred för allas lika värde oavsett hudfärg och protesterade för mörkhyades rätt i samhället år 1963, för att, om du inte visste det, så var det inte SÅ lång tid sedan som mörkhyade inte sågs som lika mycket värda som en vit svensk medelåldersman.

De vet inte dessa saker för att ingen utav deras släkt var tvungen att resa på sig för att ge en annan människa sin sittplats. Ingen utav deras släkt var tvungen att protestera för att ses som människa och inte som en färg. Ingen utav deras släkt var tvungen att tjäna mindre pengar ENBART pga deras hudfärg. Och ingen utav deras släkt fick höra trakasserier dag och ut och dag in.

Och tyvärr, ser det ut som att de är inte lika mycket värda idag heller. Och folk i Sverige och Europa undrar, de undrar självklart VARFÖR mörkhyade människor vill protestera för sina rättigheter idag, för de utsätts ju inte för någonting alls? Vad har de att gråta över? Hade du varit i deras skor så hade du förstått.

Jag är trött på att rasism i småstäder ska anses vara "ok", att det ska vara okej att förlöjliga någon pga deras hudfärg eller att man ska kunna uttrycka säg hur man vill bara för att "man har alltid uttryckt sig så, i alla tider."

Visst, kämpa på med eran kamp om vad chokladbollar egentligen heter och om figurerna i Kalle Anka. Det måste vara riktigt hårda tider vita, svenska privilegierade människor upplever. Det kan verkligen inte vara lätt att födas som en vit, svensk, straight kille/tjej idag med mamma,pappa,syskon och ett hus. Tänk er sen att växa upp i en värld där man inte får säga "neger" till mörkhyade människor? Det kan verkligen inte vara lätt. Kämpa på, jag finns där för er.

Och till alla barn med en annan hudfärg än den som anses vara den "rätta" i samhället, till alla dem som kommer växa upp och inse att de fötts med en nackdel, till alla de som kommer stöta på människor (speciellt i småstad) där du kommer bli ifrågasatt och diskriminerad pga pigmentet på din kropp, till alla dem som kommer växa upp och inse att du måste kämpa hårdare än en svensk, vit man för att uppnå dit du vill komma och till alla dem som kommer inse att deras kompisars föräldrar är dömande mot att deras barn leker med en "mörkhyad" - JAG ÄR MED ER.

(Jag säger absolut inte att jag vet hur det känns och att jag har gått igenom de saker som mörkhyade har fått gå igenom, men jag vet precis hur det är att bli dömd för att man är den man ÄR, tro mig. )

Och jag sörjer för dessa människor som bryr sig mer om en människas pigment, än deras personlighet. Men de växer väl upp någon dag, eller inte.

Här nedan ser ni bild på fb-händelsen och japp, det är skrämmande men det är så verkligheten ser ut.

Ha det gött och rök ej under fläkten så hörs vi <3


Likes

Comments

Halli hallå på er. Idag ska vi prata om män i grupp och uttrycket "inte alla män". Jag kan börja med att säga att medelåldersmän/tonårskillar som visslar när tjejer går förbi och försöker ge blickar eller kommentarer är den absolut vidrigaste form av grupper på denna planeten och jag önskar de ingen lycka i livet.

Sommaren håller ju fortfarande på och nästa vecka är det Arvika Hamnfest, en festival som räknas som en av de "största" i sommar. Och vi alla vet vad festivaler innebär nuförtiden. Skoj, kompisar,fylla och dans? Nope. Det är mer åt "kolla-omkring-dig-varenda-sekund-så-du-ej-blir-våldtagen"-hållet. Och jag talar förstås för tjejer i detta fall. För statistiken menar (överraskande nog) att 60% av alla våldtäkter som anmälts sker på en allmän plats. Bland folk. Där andra ser på. Och vissa, bara vissa, försöker förhindra det.

Och nu kommer vi till det kära uttrycket "Inte alla män" som används ursprungligen av manliga ungdomar som känner sig kränkta och vill få lite empati och en kram. En kram? För vadå? För att du bryr dig mer om dig själv och ditt manliga maktsläkte än att en tjej nyss blivit våldtagen? Wow, du kanske förtjänar en present också?

Detta uttryck blev populärt förra sommaren då en tjej bl.a. blev antastad i ett publikhav under Bråvalla 2016. Detta uppmärksammade en artist på sin Twitter-sida och därmed fick denna artist extremt mycket hat för att hon nämnde att hon hatar män. Då jäklar, då brann det i männen och småpojkarna som skulle beskriva vilken stor slampa och hemsk människa denna artist var.

Hur kan man säga så? Varför ska oskyldiga killar som ej gör diverse våldsamma saker få skit!! Varför ska alla de få skit?

Saken är den att de har inte fått någon SKIT alls. Är man intellektuell och smart nog förstår man vad som menas när folk skriver "Jag hatar män". Man menar inte sin brorsa, eller sin pappa eller sin bästaväns pojkvän. Man menar de MÄN som utför hemska saker. Nej, alla killar är inte våldtäktsmän, men alla våldtäktsmän är MÄN.

Förstår ni?

Tänk er själva om t.ex. en tjej får reda på att hennes pojkvän har varit otrogen med tjejens bästa-kompis. (Exempel)

SJÄLVKLART kommer tjejen då kanske säga "Jag hatar tjejer". Menar hon att hon hatar sin lillasyster eller sin mamma? NEJ, hon menar att hon hatar en viss TYP av tjejer. När vi människor säger saker så generaliserar vi ofta eftersom att alla utav oss inte är PK-monster.

Och själva tanken att man som kille i dagens samhälle kan sitta och bli upprörd när folk rasar mot MÄN är helt absurt. Är du en kille som förföljer tjejer du inte känner på natten? Är du en kille som inte förstår vad som menas med ett NEJ? Är du en kille som sitter och pratar sexistiskt om tjejer?

Inte? Så VARFÖR tar just DU åt dig?

Varför känner du kraften att du måste visa att "alla män inte är så", för folk vet det. Jag tror de flesta vet att det finns dåliga killar och tjejer i samhället och så kommer det alltid att vara. Men statistiken (ingen överraskning) säger att det är MER tjejer som våldtas än killar. Hur ska tjejer veta att du som förföljer henne mitt i natten är en bra kille? När hon bara hör om män som våldtar? Att det enda män vill ha är hennes könsorgan? Och sen kan de bara "kasta" henne?

Hur tror du att det känns? Hur tror du att det är att vara tjej och gå där ensam mitt i natten? Befriande? Tryggt?

Men så långt går det nog inte att tänka. Eftersom att killar/män aldrig upplevt förtryck eller blickarna sent på kvällen. De har aldrig fått den där klumpen i magen och känslan av att man bara vill försvinna.

Vänta lite nu..Jag skrev ju att män/killar aldrig upplevt dessa saker. Hur kan jag skriva så? Inte alla män har haft det så lätt faktiskt!! Ja, de som vill kämpa för sina rättigheter får väl fortsätta föra sin kamp på nätet. Det är ju faktiskt synd om killarna...

Något som jag tror måste ändras för att det ska bli ett bättre samhälle är machokulturen bland män. Ni vet när män i grupp ska visa vem som är starkast,bäst och snyggast och får mest brudar? Jag tror att mycket i förtrycket av tjejer ligger i killars kultur att imponera på sina "grabbar". De ska banne mig visa att de också kan få en brud. Och sen ska de ligga med henne OAVSETT om hon inte vill. Så länge de får "tummen upp" av grabbarna så mår de ju bra inombords.

Och jag kan självklart inte tala för tjejer, men jag själv tycker att man får en spy-känsla när man ser män i grupp sitta och vissla samt prata sexistiskt om tjejer som att de vore en nyckelring man kan ta och kasta när man vill. Det där "omklädningsrumssnacket" från högstadiet kommer tillbaka.

Den där äckliga känslan i kroppen när man vet att de vill imponera på varandra genom att visa att de kan få en tjej mot hennes vilja. Det där måste sluta. Sådana män i grupp MÅSTE försvinna. Och det behövs mer killar som pratar om detta och inser att det inte är så jäkla synd om dem.

Man ska uppmärksamma och prata om dessa saker tills dagen då detta inte existerar längre. Tills dagen då tjejer kan gå på festival. Tills dagen då man inte längre behöver ha "tjejtaxi" för att killar ej kan bete sig. Tills dagen då ett företag inte behöver göra "armband" till tjejer så de ska känna sig säkra (förresten den idéen sög och jag skäms för eran skull, sorgliga människor). Tills dagen då tjejer kan gå mitt i natten ENSAMMA och se en kille och inte få den där klumpen i magen.

Undra om den dagen kommer att komma?

Här nedan ser ni en bild med min favoritperson från årets "Farmen" som sade något jag aldrig kommer att glömma.


Go Bettan <3




Likes

Comments

Hejsan hejsan alle fine människor ute i skogen. Nu blir det ännu ett inlägg med åsikter men jag känner att varför inte skriva av sig så man kan lätta sitt hjärta. Idag ska vi prata om de jobbigaste människorna på jorden och nej jag talar inte om Sverigedemokraterna utan nämligen om A-barnen. Det är alltså ungdomar som får höga betyg i skolan.

(Förlåt för att jag pratar om skolan när det är sommarlov men samtidigt så är ju sommarlovet lika roligt som en tub kaviar så vi kör på detta ändå)

Vad är det för fel med det tänker ni? Det är faktiskt inget fel alls. Men så som en hel del av dem beter sig är lite speciell. Mycket speciellt. Och EXTREMT enerverande.

Om ni fått A på ett prov 2-3 gånger i era liv så räknas ni ej som A-barn utan detta är människorna som konstant och regelbundet får detta betyg eller liknande, människorna behöver inte heller få A men de kan ändå tillhöra denna kategorin. Ni kommer att förstå.

För det första så ska ALLTID A-barnen säga att de inte pluggat något till ett prov och att de kommer kugga hela provet, vilket skapar en "tyck-synd-om-mig" känsla som går att ta på. I själva verket gör A-barnet så bara för att få lite uppmärksamhet och visa att den också är "badboy/badgirl". När folk gör detta då vill jag helst av allt hoppa ut ur ett fönster.

Sedan när du fått tillbaka provet så kommer denna person antingen skrika ut att hen fått A eller visa ett flin och säga att den fick A medan du sitter där som ett frågetecken och undrar om personen har en personlighets-sjukdom från sekunden innan provet till sekunden när ni fick tillbaka provet.

Den absolut värsta delen är när du ska ha antingen ett gruppsamtal eller en uppgift i skolan där du bildats ihop med ett A-barn. Du kommer snart att inse att personen säger "ååh vad bra du är" när den egentligen menar "gud kan du inte göra bättre ifrån dig", enda anledningen personen säger så är för att inte förstöra stämningen.

Oftast tror A-barnet också att den ska ha rätt i, jaa, ALLT. Hen ska ofta poängtera och säga svåra ord i sina argument som ska få den att låta smartare och mer "väldisciplinerad" medan du framstår som en stalldräng med noll IQ..

Har ni märkt hur A-barn också blir typ ILLRÖDA i ansiktet när läraren säger till de att de ska vara tysta (händer en gång per år) eller något liknande? De blir som en kvisttomat i ansiktet och byter snabbt personlighet så att läraren ska gilla dem igen.

För alltså, en utskällning det är det absolut värsta som kan hända i livet, eller hur?

Märker ni också hur A-barnen vill typ gråta när läraren säger att de fått fel på en fråga som ställts ? De går från personen med högsta självförtroendet och näsan uppe i vädret till Bambi på hal is.

Ofta ska A-barn också leka äldre än vad de faktiskt är. De ska klä sig på ett sätt som skriker "Kristina 23 år, självständig kvinna från Stockholm med en gucci-väska i handen" medan det egentligen ser ut som Korre, 14 från di värmländske skogarna.

Dessa saker är alltså några av sakerna som är det du kan förvänta dig om du umgås med A-barn- Lycka till hjärtat!

Och nu hoppas jag verkligen att ingen 43-årig mamma kommer kommentera: "Men det är väll inget fel med att sikta högt i skolan". Absolut inte gumsen! Det som är fel är beteendet. Nej, det är vidrigt. Nej, det är hemskt. Okej vi stoppar där.

Ha en underbar kväll med era husdjur och rök inte under fläkten så hörs vi snart igen. Ha det gött! /Belmin

Bilderna nedan representerar den bästa serien på Disney Channel under alla år någonsin, jag lovar att den kommer slå era hipster-trend-chic serier om champagne och killar i kostym med hästlängder!! <3

Likes

Comments