Bella Skoog Nouw.com/bellss
Bella Skoog Nouw.com/bellss

Så var det måndag igen vilket näst intill alltid känns lite motigt. Jag vet inte ens varför egentligen då jag faktiskt uppskattar att komma tillbaka till vardagens rutiner, kanske för att alla måsten sätts som på paus under helgens dagar? Eller ja, egentligen gör dom ju inte det utan det är snarare jag som tenderar att lägga dom på hyllan när jag är ledig. Kanske är det just därför som måndagen medför en viss klump i magen, haha..

Någon större catch up på min veckostart har jag egentligen inte att ge er, förutom det vanliga då. Skola med andra ord, men det är ju så dagarna ser ut nu när terminen är i full gång. En mattelektion där alla skrattgrät över den frustrerande miniräknaren som på fullaste allvar är svårare att förstå sig på än själva matten, och det följt utav biologi där vi pratade om antibiotikaresistens. Jag hade helt glömt bort det seminariet så det blev till improvisera, men förhoppningsvis så var jag inte helt ute och cyklade. Lite koll hade jag ju redan innan, trots allt.

Annars då? Höstrugget har verkligen dragit sig över staden och numera är himlen beklädd utav ett becksvart mörker redan vid klockan sju på kvällen. Tänk i somras när det var ljust ända in på natten? Det känns mer eller mindre obegripligt nu tycker jag. Redan när jag knallade hem idag så hade solen börjat leta sig nedåt och fyllde omgivningen med ett sånt där härligt gyllene ljus, något som jag bara inte kan låta bli att njuta utav. Men inom en snart framtid så kommer jag att få promenera hem i mörker istället, och nu dröjer det inte alls länge innan den riktiga kylan kommer.

Här omkring, ganska så precis i mellersta Sverige, ligger temperaturen något över tio grader som max. Helt okej temperatur ändå där en enkel skinnjacka helt klart håller värmen bra nog, men under denna period varierar ju temperaturen något enormt över dagen och på morgonen är det allt annat än skinnjackan som lockar.

Okej, nu tenderar ju såväl den som min tunna trenchcoat att åka på även då termometern knappt letat sig över nollstrecket, men lite typiskt svenskar är det ju ändå att klä sig för kallt..

För ja, lite tabubelagt är det ju ändå att plocka fram vinterjackan? Jag brukar gå mer på andras jackval än termometerns budskap, för att vara först med vinterjackan är inget jag vill. Jackor i all ära men när det gäller att hålla sig varm under vinterhalvåret, då ser man snarare ut som en vandrande eskimå.

Och den där eskimålooken, det är inget jag personligen eftersträvar såhär i den äldre tonåren. Samtidigt så avskyr jag kyla och vill hålla mig varm, en drift som alltid brukar dra det längsta strået. För visst är det svårt att hitta en snygg vinterjacka till ett pris som faktiskt är rimligt?

I år har jag dock gått och blivit med en snygg vinterjacka som jag tokälskar! Otroligt mysig och nu känner jag mig faktiskt redo för vintern, så pass redo att jag redan nu har börjat smyganvända jackan. Därmed kan jag bekräfta att den håller värmen haha, men då går det ju alltid att knäppa upp den.
För er som är på jakt efter en snygg vinterjacka inför den kommande kylan så kan jag varmt rekommendera er att införskaffa en jacka i fuskpäls utav kvalité! Riktig päls är inget för mig och är dessutom hiskeligt dyrt, men fuskpäls kan man hitta till riktigt bra priser. Dom tjockare jackorna har precis börjat leta sig in bland klädbutikernas nyheter, och jag själv hittade min på Lindex.

En pälsjacka i en neutral ton så som svart är ett tidlöst plagg som går att matcha med nästan allt. Inte nog med det så lyfter jackan outfiten snarare än att förstöra den, som en dunjacka faktiskt tenderar att göra i många fall. Fuskpälsen i sig håller värmen enormt bra och enligt mig så reglerar materialet värmen väldigt bra, den passar alltså toppen under hela vintern. Ett annat plus med pälsjackan är att man kan stärka upp värmen med en tjock tröja under utan att det blir varken fult eller obekvämt. Och, sen är det ju faktiskt en så pass snygg vinterjacka att den kan användas även till festligare tillfällen. För tja, åtminstone jag är ganska opepp på att köa till krogen i en parkas större än min framtid.

Vinterkappan är ju annars ett säkert kort för att hålla sig både snygg och varm i vinter, men i min åsikt så tar faktiskt pälsjackan med förstaplatsen. Nu må jag vara en riktig sucker för dessa mysiga plagg, men visst är dom himla snygga ändå?

Flytta din blogg till Nouw - nu kan du importera din gamla blogg - Klicka här

Likes

Comments

Tänk dig att det bryter ut ett enormt krig i Sverige. Konflikter grupper emellan blir lösta genom våld, mord och handlingar som bryter emot allt vad mänskliga rättigheter. Dom som sitter på makten är redo att bokstavligen gå över lik för att skrämma befolkningen till att tycka som dom, och i sin kamp faller allt som kommer i deras väg. Städer bombas, civila mördas, gör du något som makten anser fel så utsätts du för tortyr. Halva din familj och tillfångatagen och du besitter inte ens vetskapen om dom fortfarande är vid livet eller inte. Troligtvis, så är dom inte det. Din verklighet är som sådan att varje andetag kan bli ditt sista och du vågar inte lita på någon.
Så, du och den familj du fortfarande har kvar tar ett stort beslut. Ni säljer allt ni äger och låter varenda öre utav vinsten gå till att smugglas ut ur landet. För att hoppa på ett flyg och inom fåtalet timmar landa i säkerhet, det är du inte tillåten att göra. Tillsammans med andra hoppfulla människor så transporteras ni över Medelhavet i enkla plastbåtar och ert enda hopp står till att nå land innan ni dör ute till havs.
Men ni, just ni har tur. I sista stund har ni tagit er till fastlandet, ett land där krig inte existerar. Problemet är att alla andra med samma tur också har flutit i land i precis samma land, och chansen till asyl är näst intill obefintlig. Att nekas och skickas hem vet du och din familj kommer att leda till att ni dör i kriget, och därför fortsätter ni er riskfyllda resa. Med dom sista pengarna ni besitter så bekostar ni en smuggling till Sverige, en resa genom hela Europa kantad med risker. Men ni, ni har tur igen. Ni tar er hela vägen, till ett utav världens mest trygga land där trycket på asylsökande dessutom inte är lika stor, om än så klart konstaterbar. Livshotande risker, inhumana förhållanden, fruktansvärda kostnader och förlusten utav ert tidigare liv är vad resan har medfört. Att ni faktiskt står där, på trygg mark, och andas är ett under. Ni hade tur. Många andra hade inte det.

Tänk om det faktiskt var som så att flyktingkrisen var omvänd. Att det var här i västvärlden som ledarna styrde helt utan respekt för mänskligheten, att våra åsikter kunde leda till döden, terrorn var vår vardag och vårt enda hopp stod till en riskfylld resa tvärs över kontinenter. Tänk att överleva en sådan resa, för att sedan nekas att få stanna och skickas tillbaka till vad som kommer att bli din död. Anledningen? "Vi kan inte ta emot så många".

Självklart så kan inte ett land ta emot alla flyktingar, men ingen ska behöva skickas hem till ett osäkert och krigsdrabbat land. Det må vara vart man härstammar från, men när fan valde vi att födas i ett land där terrorn härjar fritt? För mig är det helt obegripligt hur man ens kan ställa sig emot att ett land ska ta emot flyktingar. Okej om landet bokstavligen är fullt, men det är Sverige långt ifrån att vara. Jag menar herregud, vissa områden i vårt avlånga land är näst intill ödelagda. Varför inte slå upp flera små koloni utav hus specifikt tillägnade till dom nyinkomna som inte fick plats inne i städerna? Det handlar inte om pengar, det handlar om prioriteringar. Om min kommun har råd med att slå upp en halmstaty och inviga den för över två miljoner kronor så har vi faktiskt pengar, och dom kan användas till vettigare saker än en ful staty vars liv varar i dryga tre timmar. Dessutom så är Europa stort, och här finns många länder där det är gott ställt. Vi har ett samarbete länder emellan kallat EU och lägger vi det svart på vitt, om alla ledare bara hade lite vett i skallen så skulle det inte alls vara svårt att upprätta ett system där alla flyktingar kan säkras asyl i tryggheten. Och nej jag är inte naiv, för det finns inget som yrkar på att detta skulle vara en omöjlighet mer än att vissa människor lever kvar i medeltidens påbud och inte förstår att alla människor är utav samma värde.

Men tillbaka till dig och din familj som har flytt. Er tur fortsätter att briljera och ni får alla asyl i det nya landet, ni får alltså stanna. Migrationsverkets lokaler kan bytas ut emot en lägenhet, eran alldeles egen. Tänk, ni har ett alldeles eget hem igen, och ett tryggt sådant! Ledningen bidrar med pengar för att ni ska kunna leva och insatser för att ni ska integreras i samhället. Du får lära dig ditt nya hemlands språk, du för börja skolan, och din mamma får börja jobba. I en kultur och ett styre som för er är helt okänt så får ni hjälp med att komma in i samhället och därmed förutsättningarna för att leva ett bra liv. Ni lämnas inte ensamma på gatorna utan varken förståelse för hur samhället fungerar eller några som helst mandat till att kommunicera.

För bra för att vara sant, ja. Snart visar det sig att det är precis så det är. Samhället vänder sig emot dig och din familj, allt för att ert liv har räddats och chansen till ett nytt har getts till er. Du blir mobbad i skolan för att du är utav en annan hudfärg, för i det nya samhället så gör det dig till en sämre individ. Så snart du lärt dig språket går det upp för dig att sådana som du har man öknamn för, kränkande kallelser som folk ser sig ha rätten till att använda gentemot dig. Summan pengar ni fick i bidrag visar sig vara ett så kallat existensminimum, det absolut minsta man kan överleva på i landet. För er hade det varit rena rikedomen, för det hade räckt till både hyra och mat. Men i det nya samhället räcker inte det, här måste man bära dyra kläder och ha den senaste teknologin. Annars är man ingen, språket räcker inte för att bli en del i samhället, du måste överge allt vad du vet och bli en utav dom. Det händer att människor kollar snett och spottar ut kränkande ord på dig på grund av att du bär en slöja. Ett sketet tygstycke finner man anledning nog till att hata dig.

Det faktum att din mamma har fått jobb gör inte heller saken mycket bättre. Självklart är ni obeskrivligt glada över det, men ni tycks vara de enda. Medarbetarna kastar blickar utav avsky och människor höjer rösterna i debatter om att sådana som din mamma inte borde få jobb. Det är fel att ge er chansen till jobb när arbetsgivarna troligtvis skulle avböja, men om ni lever på bidrag så är ni utsugare. Annars så tar ni skattebetalarnas pengar eller så tar ni dom ungas jobb, i det nya landet finns inget annat än pest och kolera.
Så ni söker er till dom andra, dom med samma ursprung som er. Må så vara att ni hamnar i någon slags utgrupp utav samhället, men där får ni åtminstone den kärlek som ni förtjänar. Där kan ni få dela ett skratt och höra hur bra ni är.
Din bror tröttnar på den ständiga utfrysningen och alla kränkningar som han dagligen utsätts för. Han vänder sig emot samhället, för att samhället har vänt sig emot honom under en alldeles för lång tid. Han orkar inte längre och hanterar sina sorger i något som kallas kriminalitet. För i det nya landet så existerar ju faktiskt lagar, här finns rätt och fel. Och din bror, han har gjort fel. Han är den som människor med avsky kallar för "den där jäkla blatten", den som folk associerar med alla brott oavsett vem som stod bakom det. Nu vill man ha din bror utvisad, för att han gjorde fel.
Men frågan är, vad gjorde samhället från första början? Gjorde dom verkligen rätt i att bete sig med en sådan fientlighet emot er, ni som bara kom med goda avsikter och hoppet om ett värdigt liv?

Jag ska inte påstå att jag är politiskt aktiv eller någon utstående kämpe i samhället, för så är absolut inte fallet. Jag är en individ med en åsikt som jag så innerligt önskade att fler delade, inte mer än så. Vart man än läser i nyhetsflödet på facebook så dras paralleller mellan invandring och alla problem vi har i Sverige. Dålig ekonomi? Invandrarnas fel. Ett brott begås? Invandrarnas fel.

Jag kan för hela mitt liv inte begripa hur man direkt kan skuldbelägga en specifik grupp. I slutändan så är vi alla människor, bara det att vi är utav olika ursprung och utseende. Att man skulle vara mindre värd med färgad hy? Innebär det att jag har rätten till att kränka dig efter en solig sommar också eller? Självklart så finns det invandrare som gör fel, men det finns likväl svenskar som inte kan bete sig. Visst finns det invandrare som lever på bidrag, men det finns det även svenskar som gör. Ni ska dessutom veta att ingen bara lämnas på gatan, i sådana fall handlar det om en person som inte hållit sina löften för att få bidrag. Det ställs krav på alla som får bidrag, och den nyanlända kvinnan på jobbet för rätt för sig genom att arbetsträna och lära sig språket. Trots det så hyser alla avsky gentemot henne och väljer istället att rikta sitt medlidande till mannen som sumpat alla chanser till hjälp och istället valt den kriminella vägen.

Jag önskar så innerligt att alla, varenda liten individ i vårt samhälle, tänker först och agerar sen. Varför denna fientlighet gentemot människor utav andra kulturer, vad har dom egentligen gjort? Och hur skulle du själv vilja bli behandlad, om du lämnade allt och mot alla odds överlevt och hamnat i tryggheten?

Likes

Comments

God lördagskväll på er bästa gänget, hoppas att ni alla har fått en kanonstart på helgen! Det har i alla fall jag, och aldrig har nog en helg kommit så lägligt förut. Igår drog jag ju som sagt ut med några vänner och det var väldigt uppskattat från min sida, det var ju ett tag sedan jag var ut sist. På förfesten hemma hos mig agerade vi alla bartenders och jag måste ju bara skryta lite om min drink. Bailey's, mjölk, oboypulver och minttu. Tänkte dra den till frukosten inför kommande prov i skolan här framöver, nervositeten lär ju åtminstone släppa.

Jag gick och la mig vid klockan fem igår, eller ja idag rättare sagt. Så någon lång skönhetssömn blev det ju inte direkt för min del, men jag kände mig faktiskt ändå helt okej utvilad när jag vaknade under förmiddagen. Ganska så omgående gjorde jag mig i ordning och mötte upp mamma, mormor och hennes vän nere i centrum. Dom skulle leta efter presenter och jag ville käka, så det blev ju ett litet winwin där. Närmare bestämt, dom fick dras med mina irriterande smakråd och jag blev bjuppad på mat:-)

Vår planerade fika blev väl utav det matigare slaget men vem tackade någonsin nej till focaccia? Inte jag i alla fall. Och att snacka skit med två generationer uppåt var himla kul det med, det var många olika ämnen som kom upp på tal ska jag säga er. Klart roligast var nog ändå när en grupp vid bordet intill började prata om wi-fi med oss, bara det att dom sa wifey.. då var det himla svårt att hålla sig för skratt. "Kan du dela din wifey?". Därefter följde givetvis även en liten runda bland butikerna, och jag hittade en hel önskelista utav kläder inne på Gina tricot.

Det har varit riktigt skönt att idag få pusta ut och bara vara efter dessa intensiva dagar som har varit. Skolveckorna är intensiva eftersom jag studerar på heltid men i dubbelt så snabb fart som på gymnasiet, vilket inte är särskilt konstigt då det är mycket som ska klämmas in under kursernas korta perioder. Men jag måste faktiskt säga att jag älskar det! Visst är det konstigt egentligen hur man kan tycka om att drunkna i plugg och knappt hinna andas mellan varven, när allt verkligen bara går i ett? Jag trodde absolut inte för några år sedan att jag skulle kunna finna skolan så givande, men idag så gör jag det. Mycket för att grundskolan var för lätt för min del, medans jag nu får chansen att specificera mig inom ämnen som jag faktiskt finner intressanta. Men sen så handlar det också om det här med att ha rutiner, att ha något utav betydelse som fyller ens vardag. Jag började gymnasiet 2014 och har sedan dess bara hunnit gå en hel termin utav sex, eftersom jag slösade bort så ofantligt mycket tid på att dra kvar i min tidigare ätstörning. Det är mycket roligare att ha fullt på agendan än att bara dra runt helt kravlöst! Jag vet att det sistnämnda låter som rena drömmen i mångas öron, men så tycker inte jag. Det blir fruktansvärt tråkigt i längden, hjärnan känns trög och understimulerad, för att inte tala om hur fysiskt trött man blir. Riktigt varför vet jag inte, men det blir man. Som arbetande eller studerande så må man få mindre tid över till sina intressen, men intressena i sig blir betydligt roligare.

Vad ville jag då komma fram till, antar jag att ni undrar? Jo, att jag är fullt medveten om att uppdateringen här har varit urkass. Men jag tänker inte ge någon ursäkt för det, istället så får ni förklaringen här ovan. Tidigare så har jag haft mer eller mindre tjugofyra timmar dygnet runt till att uppdatera här, idag finns det dagar då jag inte ens hinner starta datorn innan natten är kommen. Jag förstår att det kan bli tråkigt för er, men samtidigt så tycker jag att inläggen jag skriver nu är betydligt roligare än dom jag skrev i våras. Eller vad tycker ni? Era åsikter är alltid viktigast! Hur som, numera har jag saker att dela med mig av. Roliga och varierade aktiviteter som blir bra bloggmaterial, därav får kameran hänga med mig så fort möjligheten finns. Intresset för bloggandet är större än någonsin, tro mig! Att få dela med mig här är en riktig guldstund i vardagen, och ni ska veta att jag inte har några som helst planer på att sluta blogga. Vid brist på uppdatering så handlar det inte om att jag tröttnat, utan om att jag är out and about och samlar en massa grymt bloggmaterial;-)

Likes

Comments

Hej hopp från världens sämsta bloggare! Tro det eller ej, men jag är fortfarande vid liv. Den här veckan har dagarna verkligen gått i ett och jag har kämpat febrilt med uppdateringen vilket dock inte alls märks. Nog för att jag har varit magsjuk under veckan men det har inte varit någon anledningen till att avvika från agendan ska jag säga er. Igår satt jag och pluggade biologi sex timmar i sträck och då ska ni veta att jag inte är den som har svårt i ämnet. Men vart börjar man egentligen när fyra laborationer och över hundra sidor fakta ska sitta likt rinnande vatten i huvudet? Ja, förslagsvis i endomembransystemet där lysosomer smälter samman med endocytosblåsor. Ja, och där hade vi första meningen i följden på över hundra fullsmockade A4 sidor. Men sånt är ju också roligt, så länge man inte har blivit uppkäkad av en makrofag eller så.

Idag skulle i alla fall ha blivit min andra dag hemma efter sista symtomet, eftersom noroviruset smittar även efter att själva sjukdomen dragit förbi. Ja, det kommer också från den där oändliga biologiboken. Men för min del så fick livet väga tyngre än att värna om samhället och strax efter åtta infann jag mig i skolan efter en ofrivillig powerwalk i klackar. Så kan det gå när morgonen ägnas till kaffe och plugg. Kursens tidsoptimist är jag, alla dagar i veckan. Dagen rullade i alla fall på och därefter stod det nervkittlande provet på tur att avklaras. Jag pluggade in i sista stund innan jag ordbajsade mig igenom nio sidor utav frågor om hemogolobin, mikrotubuli och även vad som skulle hända en stackars patient i behov av ett nytt organ vars donator inte matchade. Må du vila i frid, mottagare A.

Sen då? Direkt ner på stan, en sväng till affären för att införskaffa Sprite som inte ska drickas i läskeblasksform, en städning utav lägenheten och en stund framför sminkspegeln på det. I skrivande stund sitter jag och letar drinkrecept, bloggar och äter på samma gång. Egentligen ska jag inte dricka med mina mediciner, men nog kan man få vara ung och dum när det vaknas sourz och kaffedrinkar? Ja det tycker då jag i alla fall, om inte annat får ju modern min sällskap på sitt nya arbete akuten, eller vad säger du mamma? ;-)

Okej nu måste jag avrunda här, för snart vankas frilansjobb som bartender och utgång. Mina drinkar är riktigt farliga förresten, både sett till den goda smaken och effekten. Jag blandar 60/40 för den som undrar, och vilken del som utgör 40% får ni gissa själva.

Likes

Comments

Hej hallå på er gänget! Här har det ekat tomt vilket ni också är några som har påpekat, men jag lovar att jag inte har övergett bloggen. Natten till igår så åkte jag på en mindre välkommen magsjuka och sov bokstavligen bort hela dagen, jag klev upp först vid klockan fyra och då var jag helt skakis. Ja, det fanns inget att uppdatera om då och inte heller hade jag någon lust till att slå mig ner framför datorn. Jag är fortfarande sjuk men idag mår jag bättre, så självklart kommer här lite uppdatering. På instagram har jag dock varit desto aktivare, så glöm inte att kika in på @bellaskoog !

Min dator. Alltså, jag skojar inte när jag säger att vissa utav mina bebisbilder involverar en dator. Som född i slutet utav nittiotalet så har jag aldrig upplevt livet utan teknik och tur är väl det, för tekniska prylar har varit ett utav mina absolut största intressen så länge jag kan minnas. Och då menar jag verkligen intresse, inte bara sett till sociala medier utan datorn i sig. Uppbyggnad, att cracka program, bild- och videoredigering, att ändra om i datorns system.. vilket idag har resulterat i att jag måste ha två datorer. En kraftfull stationär som inte bryter ihop under tyngden utav alla mina program samt en bärbar som jag kan bära med mig, göra skolarbete på och dylikt.

Focaccia. Det här måste ju i matväg vara guds gåva till mänskligheten? Om jag skulle tvingas leva på en maträtt i resten utav mitt liv så skulle det utan tvekan bli focaccia, för fy sjutton vad gott det är. Det här har varit min favoriträtt sedan år tillbaka och jag har inte tröttnat ens minsta lilla. Plus i kanten för att det är billigt och finns på majoriteten utav alla mysiga caféer!

Den här lilla krabaten. Jag har många otroligt viktiga människor i mitt liv, men ingen står mig så nära hjärtat som min lillasyster. Hon är den där personen som alltid kan få mig på bra humör och som jag är obeskrivligt stolt över bara för att hon är hon. Jag kommer så väl ihåg när hon alltid fick agera modell för mitt nyfunna fotointresse, alla mysiga utflykter till klipporna, för att inte tala om alla gånger det senaste året som jag chockats över hur stor hon har blivit. Snart har hon vuxit om mig, hur hände det?

Mascara. Okej, detta är väl en viss förvridning utav sanningen. Jag skulle klara mig utan mascara, men då bara förutsatt att jag hade lösögonfransar på mig. Jag kan verkligen inte se ett liv där jag dagligen går runt utan någonting på ögonfransarna, det skulle kännas så oerhört fel? Låt gå för en seg dag hemma men annars så vill jag alltid ha mascara på mig, även om jag så bara ska ut i en kvart.

Likes

Comments

Med kylan konstaterad i princip varje dag så söker sig mitt modeintresse genast till vad som måste vara bland det bästa med hösten, nämligen jakten på en snygg höstjacka! Nog för att man ofta har ett eller ett antal par jackor hemma sedan tidigare år, men visst är det ändå fruktansvärt roligt att kika runt bland alla nyheter och ta del utav dom senaste trenderna? För er som är ute efter en ny höstjacka så tänkte jag lista mina tre personliga favoriter.


Pälsjackan! Om jag fick välja bara en höstjacka så skulle det utan tvekan bli denna. Den är riktigt snygg, finns i många olika tappningar, går att matcha med nästan varje outfit och är dessutom otroligt skön. Den är som klippt och skuren för att agera höstjacka nu när kylan smyger sig på, tycker ni inte? Utav dessa tre ovanför så måste nog den andra vara min favorit, men jag skulle mer än gärna välkomna hela trion till min garderob. Viktigt för min del är dock att det är en faux fur och inte en riktig, för jag skulle aldrig klara av att gå runt med en äkta. Ett extra plus i kanten för just denna höstjacka är att den fungerar precis lika bra till vardags som till fest. För min del betyder det en riktig räddare i nöden när det vankas utekväll, att stå och frysa i kön till krogen är nämligen ingen storfavorit.


I ett mycket tätt följe efter pälsjackan så placerar sig höstkappan bland mina favoriter. En enkel, stilren, snygg och värmande höstjacka som alltid fungerar! Ikoniskt tidlöst är vad detta plagg är, och utbudet finns i allt från nyskapande och banbrytande till klassiskt och enkelt. För mig är den enkla, klassiska kappan i grått eller svart ett måste i garderoben. Den ser alltid så otroligt chic ut och passar verkligen till allt, vilket gör denna höstjacka till en säker investering inför årets kalla perioder. Dessutom så är det inget man tröttnar på efter ett år eller så, utan man kan egentligen använda den ändå tills den är utsliten. Dessa tre kappor går alla i grått, ser lyxiga ut och passar i min mening perfekt nu i höst.

Sist men inte minst har vi mockajackan, som jag verkligen har fått upp ögonen för i år. I stuket är den otroligt lik den klassiska skinnjackan, men materialet går i mocka istället för skinn. Just skinnjackan äger nog mer eller mindre alla, men jag har efter alla år börjat tröttna rejält på den. Jag har burit skinnjackor sedan lågstadiet typ? Mockajackan å andra sidan är en riktig touch up då mocka enligt mig är betydligt snyggare, och färgen brukar dessutom vara roligare än svart. Utav dessa tre så är min favorit helt klart den rosa, så söt och härlig nyans! Just mockajackan är den som egentligen lämpar sig sämst som höstjacka då den är relativt tunn i jämförelse med såväl päls som kappa. Men i början av säsongen så gör den sig perfekt.


Inlägget innehåller adlinks

Likes

Comments

Och helt plötsligt så var det söndag kväll efter en helg som har känts både snabbspolad och fruktansvärt seg. Snabbspolad för att jag knappt hunnit med något roligt, och seg för att jag har hunnit med betydligt mer tråkigheter. Mer specifikt, en hel hög med skolarbete. Pust säger jag bara, men nu är alla arbeten inför början av veckan åtminstone färdiga! Jag är en riktig fena på att skjuta upp allt till sista stund, haha, inte särskilt bra men jag tror att ganska många kan relatera. Lite har jag i alla fall fått gjort, och bättre sent än aldrig så tänkte jag ge er en liten recap på min helg!

I fredags lämnade jag skolan för en mycket efterlängtad ledighet, för att inte tala om välbehövlig. Trött var bara förnamnet på hur jag kände mig, vilket egentligen är mer än regel än ett undantag gällande mig sådär i slutet av veckan. Under eftermiddagen mötte jag i alla fall upp en vän på en mysig fika, perfekt start på helgen! Att det passerade snygga sportbilar utanför caféets fönster och att jag fann en del himla intressen information på instagram skadade ju inte direkt det heller.

På lördagen så drog jag igång mitt pluggmaraton, men först drog jag ut mor min på lunch och en snabbtur på stan. Samma ställe och samma maträtt som alltid men varför variera sig när man kan köra på ett vinnande koncept? Okej, det finns bra många anledningar, men i min värld så existerar inte dom. Efter några timmar ute i staden kände jag mig åtminstone någorlunda redo för att bestiga berget utav skolarbete som jag stod inför, och bockade av svenskauppgiften som var att skriva ett PM. Fruktansvärt tråkigt då man inte får ha några egna åsikter, särskilt när man inte håller med källorna.

Och idag har jag.. pluggat! Bokstavligen hela dagen har gått åt till min biologiuppgift inför imorgon. Jag ska nämligen framföra ett muntligt tal samt visa upp bilder relaterade till mitt ämne. Jag fick noroviruset, som orsakar magsjukdomar som vinterkräksjuka. Att sätta ihop en tittarvänlig powerpoint till det har ju inte varit alltför lätt om man säger så, men jag är snart färdig och tycker mig ha varit rätt så kreativ ändå. Kanske att jag visar upp den här på bloggen till och med, haha. Och just ja gänget, kaffe har jag ju druckit också! Okej, typ en fjärdedel kaffe och resterande delar mjölk. Men det är kaffe nog för mina barnsliga smaklökar.

Vad har ni haft för er i helgen?

Likes

Comments

Trenchcoat: Only || Sweater: Bikbok || Byxor: Gina tricot || Väska: Gina tricot || Skor: Ichi #nouwoutfit


Att våga säga ifrån, det där som borde vara så självklart men ändå för många är obeskrivligt svårt. Jag har och har alltid haft otroligt svårt för att stå på mig och yttra det där korta ordet nej, och jag vet att väldigt många tampas med samma problem. I synnerhet bland oss unga så är samhällets normer så otroligt snava och betydande att man helt enkelt förväntas uppfylla vissa saker bara för att passa in och känna sig accepterad. Med ett sviktande självförtroende så kan ett egentligen så enkelt nej kännas som ett berg som är helt omöjligt att bestiga, och istället väljer man den enkla vägen och accepterar situationen. Oavsett vad man egentligen känner, tycker eller anser. Att värdera sin egen åsikt högst är ytterst svårt när man inte ens kan uppfatta sig själv med värdighet.

Egentligen så borde det ju vara så självklart, det här med att våga säga ifrån. Om något inte känns bra, varför ska man då behöva utsätta sig för det? Okej, visst, vissa jobbiga situationer måste man ta sig igenom här i livet. Men det är viktigt att kunna skilja på en dålig känsla och på en dålig situation. Även om du får en dålig känsla av att gå till doktorn så är det bästa för att göra det ändå, men är det verkligen bäst för dig att snatta trots att du egentligen inte vill? Svaret är så uppenbart när man får det såhär svårt på vitt, men att agera utefter logiken är för många inte alls ett särskilt uppenbart val. Det är rent tu sagt sorgligt tycker jag, att samhället ser ut som sådant att majoriteten inte ens vågar vara sig själva.

Nu kommer inte jag att ge er någon idiotsäker guide i hur man blir självsäker över en natt, för det har jag inte lyckats med själv. Även om jag ofta har starka åsikter så är jag på tok för dålig på att faktiskt säga ifrån. Jag viker mig lätt för andras påbud om vad jag förväntas göra och vem jag förväntas vara, dels för att jag inte vågar säga ifrån men också för att jag inte kan förmå mig att värdera min egen åsikt högst. Jag vet att om jag bara säger ja och struntar i min egen magkänsla så kommer jag att passa in och vara alla till lags, en känsla som är svår att motstå trots att det egentligen orsakar mer skada än nytta. Men egentligen, om en person bara gör dig ont, varför ska det då vara utav en sådan betydelse att bli accepterat av denne i fråga?

Jag har väl alltid varit den som vikt sig lätt för andras krav, men det är helt klart i den övre tonåren som jag har upplevt det allra mest markant. I låg- och mellanstadiet kunde man ändå få vara lite som man var, visst att barn kan mobbas med det fanns ändå inga tydliga regler på hur man skulle te sig. Man kunde vara en träningsnörd, man kunde ägna sin fritid till TV-spel, och det var liksom okej. Normerna blev allt snävare med åldern och lusten till att passa in lika så. Jag tror att många kan känna igen sig i det faktiskt. Plötsligt börjades det så smått att festas, man blev själv eller såg någon annan hetsas till alkohol, egoistiska vänner började ställa krav, man sågs som sorglig om man aldrig haft kille, smink blev en tävling i att vara snyggast och trenderna blev plötsligt mer relevanta än något annat. För att passa in och kanske till och med vara någon så behövde en milslång lista följas till punk och pricka kändes det som, och denna lista var alla samhällets normer som ingen behövde på papper för att känna till.

Dom senaste åren har jag stött på en hel del situationer som verkligen har satt press på min förmåga att våga säga ifrån. Jag ska vara helt ärlig och erkänna att det oftast har gått helt åt helvete rent ut sagt, och aldrig har det slutat bra för min del. Men om något så har jag lärt mig av situationerna och insett värdet i att kunna säga ifrån, att man faktiskt inte måste acceptera allt och alltid har rätten till att avböja. Den insikten i sig har gjort mig bättre på att säga ifrån, och det har bara positivt gynnat mig. Jag har haft vänner som bara gått med på att dra ut om jag fixat alkoholen och hållit en förfest. Med en magkänsla mer smärtsam än mensvärk så har jag bitit ihop, panikstädat och i panik försökt fixa alkohol till andra. Även om det skulle kosta mig pengar, för jag vågade inte tro på att jag gjorde rätt i att säga ifrån. Jag hade en vän som erbjöd sig att hjälpa mig med kreditkortet en gång efter krogen då det blivit lite väl mycket, men som istället använde mitt kort flera gånger för att handla till sig själv. Första gången litade jag på honom, men när sanningen väl uppenbarade sig så vågade jag inte säga nej. Tänk om jag inte längre skulle bli accepterad? Jag har tassat på tå, lindat in saker i bomull och bara eftersökt att vara alla andra till lags. Åsikter har lagts åt sidan och ångest har frambringats, oftast har det bara känts riktigt jäkla obekvämt. Och vet ni vad det värsta är? Att det här inte handlar om mig. Jag önskar att det gjorde det, att jag var den enda. Men nej, det finns så fruktansvärt många osäkra individer i samhället som kan relatera till varenda ord i den här texten. Det här är inte mina upplevelser, det är den verklighet som vi dagligen lever i.

Varför ska det vara så tabubelagt att våga säga ifrån? Varför ska vi tvingas känna oss så rädda för det, bara för att vi inte vill riskera att vara annorlunda eller bli utfrysta? Av personerna jag nämnde över så har jag inte kontakt med någon idag och inte sjutton känner jag någon sorg i det. Vi måste våga stå upp för oss själva och se till våra egna behov, inte bara till andras. Vill du dricka läsk på festen? Gör det. Vill du inte hjälpa kompisen att fuska med skolarbetet? Fokusera på ditt eget istället. Tycker du att jackan som alla har är skitful? Köp den inte. Känner du dig obekväm med den där för fulla killen på krogen som tror sig äga dig? Ignorera honom. Alternativt ge honom en hård känga där det passar som allra bäst, för det är inte mer än rätt om du själv utsätts för obehag.

Alla är bra oavsett ursprung, åsikter, drömmar, intressen, utseende och allt vad som nu kännetecknar oss som människor. Det enda som egentligen sänker dig är att inte behandla andra med den respekt dom förtjänar. Så stå på dig själv, våga säga ifrån. Alla ska vara accepterade i samhället och inga idiotiska normer ska behöva styra vilka vi är.

Likes

Comments

Kappa: H&M || Bralette: NA-KD || Byxor: Gina tricot || Väska: Gina tricot || Skor: Ichi #nouwoutfit


Omåttligt taggad var vad jag kände mig när alarmet ringde klockan sju i morse. Taggad på att ligga kvar under täcket och dra mig, alltså. Sju må låta som en helt normal tid att kliva upp för majoriteten utav er, men för mig som främst går eftermiddagar så är faktiskt fredagar den enda dagen som jag måste ställa ett alarm. Gå och lägga sig-tiderna hänger ju inte riktigt med på den twisten om man säger så. Men, då kan man ju faktiskt trösta sig med att det snart är helg!

Och helgfeeling var jag då inte den enda som hade. På svenskalektionen spårade min grupp helt och istället för att analysera ett tal så satt vi och blickade nostalgiskt tillbaka på gamla barnprogram. Talet var från år 2000 och beskrev allt som "den nya tiden", så till mitt försvar var det svårt att relatera till för oss som knappt hade lärt sig gå då. Och visst är det ändå bra mycket roligare att diskutera "Tillbaka till Vintergatan"? Det tyckte åtminstone vi, men vår lärare tycktes ha helt motsatta åsikter.

Efter svenskan följde i vanlig ordning matte, och där märktes det riktigt tydligt att det var fredag. Till skillnad från på gymnasiet så har nämligen fredagar sina speciella kännetecken sådär timmarna innan helgen. För det första så är uppslutningen aldrig så gles som på just fredagar, och för det andra så är lektionerna betydligt kortare. Inte för att dom är upplagda som så på schemat, utan för att alla reser sig upp och går så snart genomgången är färdig. Och att sitta kvar själv har jag ingen större lust med faktiskt.

Efter en kort sväng hemåt mötte jag upp Lovisa och tillsammans gick vi ner på stan för en fika. Jag testade Javas oreokaka för första gången någonsin, och nu förstår jag varför den är så populär. Fy sjutton så god! Hade det inte varit för den hutlösa kostnaden så hade jag köpt en till, helt klart.

Vi blev kvar där tills strax efter fem, och under tidens gång hann vi kika på ett helt gäng sportbilar som oväntat krypkörde genom stan, vänta ut regnet som minst sagt öste ner och smida storslagna planer inför nästa helg. Tänkte nämligen ge utgång ytterligare ett försök och jag tänkte styra upp en grym förfest. För några veckor sedan sa min kropp tvärnej till alkohol vilket troligtvis grundar sig i medicinerna. Men i sådana stunder är det tur att man är ung och dum, en bra ursäkt till att upprepa sina mindre intelligenta misstag. Men vad gör man inte för Bellas hemmagjorda superdrinkar?;-)

Den här veckan väntar dock en helg fylld till bredden med prov inför den kommande helvetesveckan i skolan. Alltså jag har ett prov, en muntlig redovisning, ett PM, en redogörelse, en engelskaläxa, en bok att läsa ut samt en romananalys att göra. URKUL verkligen, just nu känns det lika fantastiskt varje gång jag öppnar kalendern och möts utav kladd överallt.

Likes

Comments

Instagram :@bellaskoog