Efter alldeles för få timmar av halvkass sömn så vaknade vi upp till våran första riktiga dag i Marocko. Vi gjorde oss i ordning lite snabbt och tog därefter trapporna upp till terrassen, där det bjussades på en frukostbuffé som hette duga. Förutom standarden så som flingor och mjölk så bjussades det nämligen på ett uppsjö av färsk frukt. Den fräschaste melonen ni kan tänka er, dadlar som lika gärna kunde ha plockats från trädgården samma morgon och små söta minibananer är några få exempel på vad vi hade att plocka ifrån. På bordet låg nybakat bröd i små korgar, så färskt att det fortfarande var varmt. Till och med jag, som annars inte är någon frukostmänniska, njöt av dagens första måltid.
Lunchlådan som vi därefter fick plocka ihop var däremot inget jag hurrade över. Nog för att allt var otroligt fräscht och tomaterna var dom godaste jag någonsin ätit, men det var bara.. kaninmat? Lite gröna blad och små bubblig-mage-framkallande kikärtor på det. Man bah, ahaja, vart är min kossa? Och där slutade alla vegos följa mig, förlåt för att jag dissar er mat, men jag gillar er ändå!

Hann ju dock inte tänka mer på det, för vid halv tio så var det dags för avfärd mot stranden. Med utrustning så som våtdräkt och solkräm nedpackat så bilade vi iväg mot stranden, där vi möttes av ett faktiskt ganska kallt väder och relativt stora vågor. Men jag och Becca, ihop med några andra nybörjare, fick börja öva teknik på strandkanten. Skönt tyckte jag då vågorna inte var särskilt inbjudande.
Den känslan varade inte särskilt länge. Lite drygt 10 minuter, mer specifikt. För helt plötsligt så berättar vår surfinstruktör att nu ska vi ut i vattnet och göra detta! Han såg ganska glad ut. Det gjorde inte jag. Men tillsammans med dom andra så knatade jag ut i vattnet som var typ -1000 grader, tacka gud för min extremt slimmade våtdräkt säger jag bara. Därefter följde samma upprepade procedur under hela förmiddagen. Vada ut på djupare vatten vilket tog ett år mer eller mindre, slidea upp på brädan, paddla och när rätt tidpunkt kom, dra upp handflatorna vid bröstkorgen och hoppa upp i en 90-gradig position. 
För att därefter ramla, spolas upp på stranden och återigen behöva vada ut i vattnet. Skitjobbigt var det. Vågorna var starka och när jag och Becca några timmar senare tog oss upp på stranden för lunch, så slutade det med att vi båda somnade i solen som nu letat sig fram.

När vi åkte tillbaka till huset så hamnade vi båda chillandes på den soliga terrassen med en varsin, löjligt billig, cola zero. ​Underbart. U N D E R B A R T. ​Då mådde man, det kan jag lova er.
När klockan letade sig närmare kvällstid så blev det ett yogapass i den härliga kvällssolen, lite segt var det men kroppen fick sig en rejäl stretch efter dagens kraftansträngning. Strax efter att vi sagt ​namaste ​och plockat ihop våra yogamattor så bjöds det på middag. Nu skulle vi alltså få se den riktiga marockanska matkulturen och inte sjutton blev vi besvikna. Jag vet inte om det var för att den är ramadan just nu, eller om det helt enkelt ingår i deras kultur, men det bjöds på trerätters middag med något av det godaste jag smakat. Waowi alltså, 11/10 toasters. Det hela avslutades med en cake by the ocean som hamnade på snap, hur fyndigt som helst tyckte jag och den tanken speglar väl även min urkassa humor.

En bra dag var det med mycket nya intryck, och vi somnade gott strax efter tio den kvällen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Gårdagen bjöd på varma temperaturer och strålande sol, en liten step up från midsommaraftonens väder med andra ord. Under morgonen plingade mobilen till och skärmen lystes upp av ett sms från mamma. Hon skulle hämta upp mig efter lunch, en biltur väntade men destinationen var hemlig.
Strax efter ett svängde mammas röda audi in framför huset och nyfiken som jag var så tog det inte lång tid innan jag satt i bilens passagerarsäte. Vi rullade genom stan och vidare på en mindre lantväg innan vi till sist stannade ute vid Bönans kafé. Mamma hade alltså lyckats hitta ett kafé som hade öppet på midsommardagen. Så himla mysigt ute i Bönan dessutom! Dock var vi inte dom enda som tyckte så, det var nämligen fullsmockat där ute. Att leta platser inne på kaféet var därmed inte ens värt ett försök, så vi köpte med oss en varsin bägare glass och satte oss nere på bryggan. Ännu mysigare där om ni frågar mig faktiskt då solen stekte och vattnet glittrade. Glassen hade dock inte samma åsikt.. kolla min stackars hallonsorbet liksom. 

Efter att ha suttit en stund på bryggan så knatade vi uppåt fyren och kikade lite där. Eller ja, mamma kikade. Jag fotograferade, blev fotograferad, klättrade på en mindre fyr med texten "tillträde absolut förbjudet" och firade national handstand day. Men varför bete sig som 18 år när man kan bete sig som 12? Jag måste ju leva upp till min längd tänker jag.

Efter några timmar ute i det härliga vädret åkte vi i alla fall hem igen, och min dag bjöd inte på mycket mer roligheter då jag fortfarande är lite trött efter hemresan från Marocko. Men det var en väldigt uppskattad utflykt och lite välbehövlig kvalitetstid, tack bästa mamma!

Likes

Comments

​God morgon på er fina läsare! Hoppas ni hade en grym midsommarafton. Min gårdag firades lite annorlunda, hängde med bästa Agnes som är på besök här i Gävle. Midsommarmat i form av nuggets ​(som jag saknat dessa!!) ​och därefter hängde vi hemma hos mig. Inte det klassiska firandet men jag klagar inte, hade en riktigt trevlig kväll!

Fick mig en riktig djup natts sömn och vaknade upp utvilad strax efter att klockan slagit åtta denna lördagsmorgon. Väldigt välbehövligt då flygresan rubbade sömnen totalt. Drömde dock en riktigt obehaglig dröm under natten, i drömmen skrek och grät jag i mängder och allt kändes så himla verkligt. Det jobbiga är att denna dröm mer eller mindre var en flashback till något jag tidigare varit med om, fast i en något annan tappning. Tur att jag denna gång kunde slå upp ögonen till en betydligt behagligare verklighet.

Nu har klockan tickat på lite och det ser ut att bli en dag med kanonväder här i lilla Gävle! Min dag kommer att spenderas med mamma, välbehövligt med tanke på att jag fortfarande är lite skakad efter vad som hände i Marocko. Vad som hände har jag inte delat med mig av här på bloggen än, men det kommer så småningom i resedagboken. Kram på er och hoppas ni får en kanonbra lördag!

Likes

Comments

Här kommer alltså första delen av min lilla resedagbok från Marocko, troligtvis den häftigaste resa jag någonsin gjort. En massa nya upplevelser som även ni ska få ta del av nu! Denna resedagbok kommer jag en rejäl turn around kan jag förvarna er på, så jag hoppas ni kommer följa den från början till slut.
Jag kommer publicera dag för dag, och börjar självkalrt med dag ett. Här kommer alltså en throwback till den 18 juni, resan till Marocko!

Väskorna låg färdigpackade i hallen när mamma kom och hämtade upp mig klockan tio på lördagsmorgonen. En snabb check att allt var med och därefter rullade bilen längs vägarna. Humöret var på topp och jag var så himla taggad!
Ett snabbt stopp på Gränby Centrum för en lunch uppe i deras food court blev det, och därefter gick bilen direkt mot Arlanda där jag och Becca möttes. Efter en lång väntan fick vi checka in vårat bagage, jag gav mamma en sista kram och vinkade henne hejdå. För henne bar det av tillbaka till bilen och lilla Gävle, för mig och Becca väntade flygplanet mot en betydligt varmare kontinent. Men först, en tur inne på Sky city.

Vi hade fått information om att varken mat eller dryck serverades ombord, och då en lång flygresa väntade så passade vi på att köpa med oss mat. För mig blev det take away på en meny från Max medans Becca hastade in på Pressbyrån för att kirra en veggowrap som jag hade alldeles för roligt med att mobba. Lite för taggad så började jag nämligen gapskratta åt ordet falafel, eller som jag sa, flafel. Ja vänner, precis så mogen är jag.

Med middag i handbagaget tog vi plats på flygplanet och strax efter fem lyfte vi. Jag och Becca snackade om allt mellan himmel och jord, käkade ​(kan ni gissa hur fräsch min oumphburgare var då? Sådär härligt kall och sunkig) ​och pratade lite till. Sen helt plötsligt så kommer flygvärdinnorna med mat och dryck? Haha va? Så det blev en till middag följt av ännu mer snack.

Inser nu att havla detta inlägg handlar om mat och prat, men det var alltså enbart vad flygresan bestod av. Sent på kvällen sänkte sig planet dock över Marocko och en helt ny slags vy uppenbarade sig under oss. Brunt, oranget och glesa byggnader var våran första syn av Marocko. Vi landade till fuktig luft och en varm temperatur.
Vi hade ett byte i staden Casablanca, så vi bänkade oss genast vid mobilladdningsplatsen där vi gottade oss med gratis wifi. Nästa flyg gick först 21.50 så vi hade gott om tid. Men smarta som vi var så gick vi till boardingen redan vid 21.40, så att inget skulle kunna gå fel.
Alltså ja det var så vi tänkte. Men då vi är två IQ-befriade muppar så blev det inte riktigt så.
Vid våran gate möts vi nämligen av en personal och frågan "Ms Rebcca?". Rebecca nickar och därefter drar kaoset igång. Personal springer runt och skriker till varandra, en massa främmande ord och det enda vi två förstår är Agadir, som då var våran slutdestination.
Vi slussas in i en tom buss som drar iväg i den snabbaste fart jag någonsin varit med om. Det kryssar mellan människor, flygplan och konor och helt plötsligt så halvt kastar sig en man in i bussens framsäte. Han ser extremt stressad ut, gestikulerar med armarna och skriker till föraren. Återigen så är det enda vi två förstår ordet Agadir. 

Vi förstår helt plötsligt att tiden 21.50 inte var tiden för insläpp till flygplanet.
Det var tiden då flygplanet bokstavligen lämnade marken.
Från andra sidan flygplatsen.
Ojdå.

Vi kommer i alla fall på flygplanet där alla andra resenärer redan hunnit slå sig ner och vi hinner knappt sätta oss innan flygplanet tar luft under vingarna. Becca somnar strax därefter och det var ju en jäkla tur för henne kan jag ju bara säga.
I taket blinkar lamporna. Ljust, mörkt, ljust, mörkt.. blått? Mörkt, blått, ljust, blått. En titt över axeln och en flygplansvinge där delarna fladdrar i vinden möter min blick. En flygvärdinna går förbi mig i gången och det känns som att hela golvet viker sig bredvid min vänstra fot.
Jag var ​helt säker ​på att vi skulle krascha och dö. Men se där, lite drygt 1 timme senare så landade vi i Agadir. Där blev vi upphämtade på flygplatsen och bilen rullade mot huset. 
Gatorna kantades av palmer och färgglada blommor. Trots att klockan slagit ett på natten så vistades folk ute, gammal som ung. Vi susade förbi gäng som hängde i gräset och barn som spelade fotboll. På bilvägarna gick folk och trafiken var inte alls lika strukturerad som i Sverige. Allt var så annorlunda.
Vi åkte vidare uppför ett berg och nådde till sist Tamraght och huset där Surf club höll hus.
Vi var framme, och nu väntade äventyret. Men först - en välbehövd natts sömn.

Likes

Comments

Hej på er! Här har det ekat tomt dom senaste dagarna. Jag har befunnit mig nere i Tamraght, en liten by i Marocko. Tanken var att bloggen skulle hållas väl uppdaterad under dessa dagar, men wifiet nere i en gammelmodig afrikansk by håller ju inte riktigt för bloggning. Dock fanns det wifi i huset, riktigt segt var det men det räckte för instagram! Så ni som följer mig där har fått ta del av snapshots från mitt äventyr nere i Afrika. En bild säger mer än tusen ord säger det men oj vad mycket som inte berättas i mina instagrambilder. Därför tänkte jag såhär i efterhand publicera en resedagbok här på bloggen, vad tror ni om det? Jag hoppas ni är intresserade av att läsa det! Dagarna har spenderats med surfing, terrasshäng, klipphoppning, bad i laguner, promenerande i berg och öken, solning och en massa mer, i ett främmande land med en kultur totalt olik vårt avlånga lands.

Nu är jag i alla fall tillbaka på svensk mark, många erfarenhet rikare och några nyanser brunare. Efter att ha varit vaken i nästan två dygn på grund av diverse flyg och bilresor så fick det bli till att sova ut rejält idag. Därefter en dusch, frullebulle och i skrivande stund försöker jag ta mig igenom allt jag missat på datorn samtidigt som jag dricker en efterlängtad celsius.

Ska försöka publicera första dagen från resan redan idag, så håll utkik. Kram på er och glad midsommar!

Likes

Comments

​Förra veckan när jag var ute och shoppade inför resan så hittade jag denna jumpsuit inne på H&Ms rea. Jag brukar ha ganska svårt att hitta just jumpsuits då dom gärna blir alldeles för långa på korta lilla mig. Men ibland så levererar ju bästa H&M lite mindre storlekar, och denna gång så var faktiskt detta fallet! Denna jumpsuit satt sjukt bra, och då den var nedsatt med över halva priset så var det ingen tvekan om huruvida den skulle få följa med hem eller inte. 
150 kr för en sjukt snygg jumpsuit som passar både till vardags och lite festligare tillfällen, det gillas!

Likes

Comments

Följ mig på Instagram @bybells_

1 34568 Next