God morgon på er! Blev inget inlägg igår kväll då jag kom hem vid halv två på natten, så igår ekade det lite tomt här. Men jag hade en bra tisdag! Skickade in mina sista religionsuppgifter och är därmed klar med religionskursen (PRAISE IT<3333), spenderade eftermiddagen med att dricka alldeles för mycket fanta zero och lite bloggläsande, käkade middag och drog därefter iväg på kvällsträning. Hade verkligen noll ork på träningen, troligtvis för att det var en intensiv helg, men det gick helt okej ändå. Eller ja, trampetten gick skit men på tumbling fick jag till några hyfsade sträckt in rondat flickis helskruv så det är jag faktiskt nöjd med. Efter träningen så satt jag kvar och inväntade att en annan grupps träning skulle sluta då vi var några som planerat på att åka och köpa nuggets. Donken hade ett superebjudande igår, 9-pack nuggets och pommes för 30kr, en sån deal missar man bara inte. Jag var väl typ den enda som inte hade cykel så jag fick skjuts på en pakethållare till och från donken, jag som tycker att det är sjukt obehagligt att inte ha kontroll över balansen måste ha väckt hela Gävle med mina dödsångestskrik. "NEJNEJNEJ DU SKULLE BARA VÅGA SLÄPPA STYRET" var en mening som gick på repeat, nämnde jag förresten att det tar max 5 minuter att cykla till donken..? Överlevde gjorde jag dock och efter att vi köpt typ 50 nuggets så cyklade vi tillbaka till hallen där vi käkade och tittade på någon tecknad film. Det faktum att jag inte ens vet vad det var för film får stå för hur mycket jag faktiskt såg av den. Istället så hann jag med att bli kittlad till döds, lyssna på någon konstig inspelning från en frisörsalong (..?) och agera fotstöd. Aa men det funkar väl det med haha. Vid tolvslaget drog vi till max, och numera kan jag konstatera att deras hamburgare är det snålaste någonsin. Så små att man vill gråta typ.
Vi blev väl inte kvar där alltför länge och efter att ha blivit skjutsad på en pakethållare för tredje gången, denna gången på en trasig cykel dessutom, så kom jag hem och somnade väl typ direkt.

Idag står en valfri mattelektion på schemat inför NP imorgon men jag tänker skippa den och plugga hemma istället tror jag. Därefter ska jag dra mig in mot Uppsala, ska jobba för Lohilo på Vårruset idag. Ska bli så kul! Min tanke är att jag ska vara i Uppsala lite tidigare för att hinna hänga lite i favoritstaden, men vi får se hur länge jag fastnar i matteboken. Ska någon av er läsare springa idag förresten? I så fall så får ni mer än gärna komma förbi för att heja och givetvis provsmaka lite proteinglass!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hur många questbars äter du per dag?
Haha oj, det varierar.. men åtminstone en om dagen, dom är ju så himla goda.

Har du någon mat du absolut inte klarade av som sjuk, som du äter helt utan problem idag?
Jag hade aldrig några riktiga fearfoods då min sjukdom såg lite annorlunda ut. Jag åt bara om det var något jag verkligen gillade, annars så struntade jag i det. Så nej det kan jag väl inte riktigt säga. Däremot så är jag idag inte alls fäst vid att maten måste vara i speciella mängder, vilket jag var som sjuk. Då var det helt omöjligt att äta mer än 3 potatisar, idag äter jag mig mätt.

Har något tips på mättande och proteinrik frukost?
Det finns ju ganska mycket att välja på, beror lite på vad man gillar skulle jag säga. Men kvarg och ägg är två komponenter som jag genast tänkte på när jag såg denna fråga. Äggmackor och kvarg är sjukt gott!

Känner du att du är beroende av celsius eller dricker du för att dom är så himla goda? Sen undrar jag även om du dricker alkohol?
Haha nu skrattar jag.. nej jag känner inte att jag är beroende av celsius, när jag påstår mig vara beroende av det så syftar jag till att dom är väldigt goda, inte till ett bokstavligt beroende. Jag dricker dom för att dom är så himla goda, och ibland i syfte att bli pigg. Och som svar på den andra frågan så ja det gör jag. Dock hade jag klappkassa njurar samt en väldigt dålig lever tidigare så jag har inte ens kunnat dricka alkohol för ens ganska nyligen faktiskt. Men aa, numera är det inget problem.

Hur reagerade din mamma när du blev sjuk oså? tycker du själv att du fått ett bra stöd? Ni är typ goals, blir så glad över att se hur bra kontakt ni verkar ha!!
Hm, vet jag faktiskt inte riktigt. Men kan be henne att skriva ett gästinlägg om detta.

Du tycker ju att det är väldigt kul med träning och hälsa och sånt, kommer du från än "sportig familj"?
Ohja, har många duktiga idrottare i släkten och båda mina föräldrar höll på med någon form av sport som yngre, båda var ganska duktiga också faktiskt.

Hur ser din kontakt med din lillasyster ut nu när du inte bor hemma?
Det skiljer så pass mycket i ålder mellan mig och min syster, så vi träffas ju inte på eget bevåg så att säga. Min syster är bara 9 år. Men jo vi träffar varandra ibland!

Trivs du i din lägenhet och vad är den största skillnaden mellan att bo hemma och i eget?
Jaa, jag stormtrivs verkligen! Största skillnaden är nog att behöva ro om sig själv helt och hållet, samt att jag numera måste diska för hand. Det sistnämnda suger.

Vad har du för framtidsdrömmar, vad skulle du vilka göra efter gymnasiet?
Efter gymnasiet så vill jag plugga vidare till civilingenjör, så tråkigt är jag haha. Utöver det så vill jag resa och se världen, det skulle vara riktigt häftigt.

Skulle du kunna skriva om hur din anorexi utvecklades och din resa ifrån sjukdomen? Du är väldigt inspirerande!!
Jag hade aldrig anorexi utan UNS faktiskt även om jag rent fysiskt var i ett kritiskt anorektiskt tillstånd. Finns redan ett inlägg om detta, det hittar du här. Och tack så mycket, blir så glad!

Hej! Har märkt att du dricker väldigt mycket celcius och äter questbars, min fråga är ifall du blir sponsrad? De är ju ganska dyra hehe.
Jag är ambassadör för Quest europe, alltså den europeiska delen av Quest Nutrition. Celsius är jag inte sponsrad för och ja dom är ganska dyra, det har jag märkt om man säger så haha. Fett värt dock.

Hur länge har du bloggat och vad fick dig att börja från första början?
Jag hade någon fotoblogg när jag var yngre. typ 15 läsare maximum om dagen och ja den höll väl inte alltför länge. Den här bloggen däremot startade jag i.. september förra året tror jag? Då handlade det väl mest om att jag ville testa på det här med att blogga, jag älskar ju att dela med mig av min vardag på instagram och då kändes blogg som ett roligt komplement.

Hur har du vågat dela med dig av alla dina känslor osv. angående psykiskohälsa?
Detta var faktiskt inte alls så självklart i början, och hade det inte varit för min instagram så skulle jag aldrig ens ha öppnat munnen angående mina tidigare sjukdomar. Min instagram startade jag när jag var som sjukast, strax innan jag blev sjukhusinlagd som mer eller mindre död, och i början så var jag helt anonym. Därav smeknamnet Bells, jag ville inte ge ut mitt riktiga namn och därför blev det Isabelle S istället. Idag kallas jag dock Bells av många vilket är lite roligt. Men ja åter till frågan. När min instagramprofil växte så valde jag att också vara mer öppen då det kändes konstigt att vara anonym inför så många människor, och när jag blev lite friskare och märkte att jag kunde hjälpa folk så ville jag självklart fortsätta med det! Därför kändes det ganska självklart att skriva kring detta då jag startade bloggen, jag vill kunna hjälpa andra och här på bloggen får jag verkligen chans till det, här kan jag skriva långa inlägg på svenska vilket jag inte gör på instagram.
Det läskigaste med att vara öppen kring detta är väl att jag ska bli förknippad med en sjukdom som jag inte ens har längre, men jag tror inte att folk runt omkring mig förknippar mig med psykisk ohälsa faktiskt. Eller jag hoppas i alla fall att dom inte gör det.

Likes

Comments

Vaknade upp till strålande sol och över 20 grader idag, lite oväntat faktiskt. Men glad blev jag, har verkligen saknat värmen! Träffade mamma en stund på förmiddagen innan jag drog mig inåt skolan för att avklara ett prov i teknik. Redan 10 minuter innan provtidens början infann jag mig i skolbyggnaden, väl förberedd. Eller ja, det beror ju på hur man ser det. Väl förberedd för att börja plugga var jag i alla fall, hur förberedd jag var inför själva provet är aningens mer oklart. Försökte i alla fall memorera allt i mer eller mindre panik, gick in och skrev provet, och jag tror fan att det gick bra. Det var faktiskt värt en svordom för jag blev ganska paff haha..
Med provet och därmed skoldagen bakom mig så tog jag en långpromenad till affären och tillbaka för att handla kvarg, den var som vanligt slut här hemma. Vid denna tid visade även temperaturen på 25+, det var så himla skönt att knata runt i solskenet. Dock blåste det helt galet, trodde nästan jag skulle blåsa bort ett tag faktiskt. Turligt nog så gjorde jag inte det, bara för att förtydliga.

Annars har dagen inte bjudit på så mycket. Har som sagt inte mått på topp dom senaste dagarna och vid åtta så slog tröttheten till rejält. Var på fullaste allvar redo att bara gå och lägga mig, och då är jag inte den slags person som blir trött så pass tidigt.​ Har världens mest oklara humör just nu känner jag, goshumör deluxe, vill bara ha en kram och en massa choklad.. tyvärr så har jag inget av dessa, hade en choklad men den tog slut. Haha.

Likes

Comments

För några dagar sedan införskaffade jag mig en bikini till sommaren, var himla osäker på om det var rätt val då jag köpte den men såhär i efterhand så är jag väldigt nöjd faktiskt! Älskar den, speciellt ryggen på överdelen. Köpte den på Cubus, den kostade 99 kr per del bara, det gillas.

Likes

Comments

Eftersom jag inte är den första som lägger ut dessa bilder så hoppas jag att alla är okej med att dom hamnar här, annars får ni säga till!


Igår var jag ju som sagt på föreningens våruppvisning, därav den dåliga uppdateringen här på bloggen. Uppvisningen var uppdelad i tre olika uppvisningar och vårat lag var med i alla tre, så det blev en lång dag för våran del. 9 timmar för att vara mer exakt. 
Då vi har tävling om lite drygt 2 veckor så tog vi detta som ett genrep inför tävling, konceptet blev typ detsamma med förträning, ström och så. Kan ju erkänna att jag blev riktigt nervös trots att det inte fanns några domare, jag har ju inte kört inför publik på 2 år och trots att jag körde enkla varv så kändes det inte speciellt säkert. Säkerheten i volterna sitter liksom inte än trots att själva volterna i sig inte är något problem. För er som även läste gårdagens inlägg så vet ni ju att jag dessutom inte riktigt var upplagd för att snurra en massa. Jag mådde dock betydligt bättre under dagen, det enda som egentligen blev jobbigt var fria hopp på trampett.. haha fy alltså. Allting kom på film och jag samlar mig fortfarande för att kolla på friståendet, jag dömer verkligen ut mig själv totalt i denna gren så jag har faktiskt inte vågat kolla på filmen än då jag redan i förväg vet att jag inte kommer vara nöjd med min prestation. Oj vad negativt men ja, just fristående är jag så otroligt osäker på.
Inser nu att hela inlägget hittills har låtit otroligt negativt haha, vilket kanske inte riktigt var meningen. För trots en himla massa nervositet så hade jag hur kul som helst, allra helst på tumbling faktiskt! 

Den sista uppvisningen var klar vid 18, då ville jag helst bara åka hem och sova men icke, våran trupp skulle först ta emot alla redskap uppe i hallen. Vi var klara först vid 8 och då var jag så hungrig att mathallucinationerna inte kan ha varit långt borta, magen kändes som ett svart hål- Kunde inte heller undgå att tänka tillbaka till förra året, då kunde jag gå helt utan både mat och dryck i 24 timmar utan att ens känna mig speciellt påverkad av det.. nu hade det alltså gått 4 timmar och jag trodde att jag skulle dö. Haha aja. Drog mig i alla fall mot donken direkt efter redskapsflytten och nuggets har nog aldrig smakat så gott. Hann även med att joina en framtida ätartävling och sa att jag siktar på minst 60 nuggets. Det kommer bli, öh, spännande?

Likes

Comments

Mm rubriken säger väl det mesta. Har mått illa sedan i torsdags, igår var jag tämligen säker på att jag blivit sjuk och idag kan jag konstatera att jag hade rätt. Eller ja, inatt rättare sagt, behöver väl inte ens gå in mer på det men vi kan väl summera det hela med att det inte blev mycket sömn inatt för min del.
Trots ett antal uppvaknande under natten så gick alarmet på mobilen strax efter 7 idag, kände väl mest att så fan heller, men drog mig ändå upp ur sängen. Fixade mig lite snabbt, packade ner det sista och knatade iväg mot bussen samtidigt som jag åt frukost. Ni kan nog förstå vilken trevlig upplevelse det var då jag a) mår sjukt illa och b) har noll morgonaptit. Men det var bara att tvinga i sig kvargbyttorna och svälja ner allt med min räddare i nöden, celsius alltså. På agendan idag står nämligen våruppvisning, hela dagen dessutom då laget ska vara med i alla tre uppvisningar.
Vem är ens så dum att man ställer upp på tre uppvisningar när man bara några timmar tidigare spytt av illamående? Jag uppenbarligen. Men så sjutton heller att jag missar ännu en våruppvisning, trots att jag egentligen hatar uppvisningar haha. Har nyss kört fristående och ja det gick väl sådär, vi gjorde en massa ändringar igår och jag tillhör den där skaran som måste nöta ganska länge innan koreografin sitter. Men det var kul att äntligen få dra på sig gympadräkten igen, senaste gången så var jag 16 liksom.
Älskar min lilla gympabubbla, och jag mår faktiskt hellre illa i den än liggandes hemma framför TVn.

Likes

Comments

Fredagskvällen spenderades ju som sagt till grill och bad tillsammans med lite gympafolk, riktigt trevligt och äntligen så fick jag min grillpremiär. Jag äger nämligen ingen grill, så det var först igår när jag var ut till byn som jag ens hade möjligheten att grilla. Mat har typ aldrig smakat så gott, skojar inte ens när jag säger att jag åt fyra portioner. Bör man kanske skämmas såhär i efterhand haha? Aja, varför slänga maten när jag kan göra ett misslyckat försök på att mätta min alltid hungrig mage liksom.
Kom hem till lägenheten rätt sent och jag somnade inte för ens vid halv fyra, men trots det så vaknade jag bara någa få timmar senare och kunde inte somna om. Det kändes väl, tja, inte sådär superkul kanske? Därav den ytterst oklara selfien med min partner in crime, aka morgonkoffein, aka celsius. Jag mår dessutom inte på topp idag, känner mig allmänt hängig och illamående och mina lår är dessutom så sjukt svullna vilket är himla obehagligt. Jag vet ju precis varför och precis som min kloka mor sa till mig igår så är det inte alls konstigt, men bara för att det är logiskt så gör det ju inte saken mer uthärdlig. Inte så mycket att göra åt saken dock.
Idag väntar i alla fall ett sex timmar långt genrep med laget inför morgondagen, känner väl mest att jag vill krypa under en sten och gömma mig där tills på måndag. Vi har både uppvisning och genrep inför tävling imorgon, och idag har vi alltså genrep inför genrepet, det där lät ju inte alls konstigt det heller. Som jag skrev för några inlägg sedan så känner jag mig inte alls redo för tävling, att strömma och hårda landningar vilket är precis vad denna helg kommer att bjuda på. Det känns verkligen skit och jag får rent ut sagt panikångest efter träningarna numera, under förra träningen kom jag på mig själv med att knappt andas då det helt plötsligt började flimra i svart framför mig.. vet faktiskt inte om jag pallar med det här, just nu känns det mest som att jag bryter ihop under pressen.

Likes

Comments

Har fått ett antal önskemål om att skriva kring det här med matscheman, mängder, tider och liknande, så här kommer ett efterfrågat inlägg, bättre sent än aldrig!

Inte alla, men dom allra flesta ätstörningsbehandlingar använder sig av så kallade matscheman. För er som aldrig varit sjuka så är det precis vad det låter som, ett schema över hur man ska äta. Det brukar vara frukost, lunch, middag plus tre mellanmål emellan dessa, allt på bestämda tider. Tillhörande brukar vara ett schema med exakta mått på allt man äter och även vad man ska äta. Eller ja, lunch och middag brukar gå under benämningen "normalportion", för ingen stackare ska behöva äta köttbullar och potatis 14 gånger i veckan.
Det brukar vara väldigt strikt och strukturerat, ett mellanmål kan vara typ "2 dl naturell yoghurt med 3% fetthalt + 1 dl basmusli". Sen så har vi ju den där så kallade normalportionen vid lunch och middag, potatisarna ska vara 3 stycken och dessutom äggstora, såsen ska måttas upp till 1 ½ dl och givetvis så ska det vara ett glas mjölk till.
Nej hörni, nu ljög jag faktiskt. Det ska vara 2 dl laktosfri mellanmjölk för annars så är det ju inte normalt.

Jag har väl en hel del att säga kring detta sätt att arbeta i en behandling, men vi kan väl bara summera alla mina tankar i ett ord - skit. Jag tycker att detta är ett urkasst sätt att jobba på i en behandling.

När man får en ätstörning så tappar man ofta perspektiv på hur man bör äta, och ett faktum som ingen ens kan argumentera är ju att man i sin sjukdom inte kan äta som man bör. Man behöver alltså struktur. Men dessa jävla matscheman tycker jag verkligen är overkill och jag kan ju bara utgå ifrån mina egna erfarenheter, vilket jag också kommer göra i detta inlägg.

På mitt första matschema så hade jag två alternativ på mellanmål, det första var mackor med mjölk och det andra var yoghurt med flingor. Då jag inte är något större fan av den vanliga, hederliga svennefrukostmackan så föll det alternativet genast bort. Jag hade alltså ett mellanmål som jag åt tre gånger per dag, sju gånger i veckan. Samma tråkiga naturella yoghurt med samma tråkiga cornflakes. Ni hör ju själva vilken utomordentlig kulinarisk upplevelse det var. Fast det räcker inte riktigt där, då detta inte var det värsta.
På matschemat stod det inte bara yoghurt och flingor. Det stod nämligen mått före både livsmedlen. 2 dl respektive 1 dl. Detsamma gällde allt på mitt matschema. Sås, pasta, dryck, kött, allt hade exakta mått i dl eller gram. Det hajade ätstörningen direkt till på och i sjukdomens perfektionism så måttade jag maniskt. Det räckte med att en droppe yoghurt utöver mina 2 dl föll från förpackningen så föll hela mina värld. Det stod ju 2 dl, då kunde det ju så fan heller bli mer. Jag åt inte om jag inte fick måtta. Jag tvingade mamma att väga upp mina chips till prick 30 g. Jag dubbelkollade att köttet inte överskred dom 100g som stod på matschemat.
Det allra starkaste minnet är dock från när jag och mamma var ute och åt kulglass. Jag hade valt mina två smaker och baristan började skopa upp dom. Plötsligt utbrister hon att oj, den där blev lite liten, och lägger till en liten kula på mina redan uppskopade två kulor glass. Det blev alltså tre kulor. Tre istället för två. En mer, en för mycket. Egentligen så var två av dessa glasskulor minimala, men det spelade ingen roll, för faktum var ju att nu låg det tre kulor glass där framför mig.
Jag bröt ihop. Jag grät. Jag blev riktigt, riktigt arg. För matschemat sa ju faktiskt två kulor glass.
Detta schema hade jag alltså för att bli frisk. Ni hör ju precis hur frisk jag blev av det.

Men som sagt, strukturen behöver man ju fortfarande. Jag tycker att Mandos matvåg är ett gyllene exempel på hur man kan lösa detta. Där behöver man inte fastna i att det ska vara prick 8 köttbullar, för med denna metod så avgör matvågen när det är tillräckligt. Där lär man sig att få perspektiv utifrån ögonmåttet, inte det exakta måttet. Sen så måttar man ju förövrigt väldigt mycket i denna behandling och min syn på det är väl inte fullt lika positiv, men det är ju en annan sak.

Något annat jag om möjligt hatar ännu mer är när folk får för sig att det här med exakta mått är friskt. Jag som drivit ett instagramkonto genom hela min sjukdomstid, och idag har kvar det i syfte att hjälpa andra, har sett prov på detta flera gånger. "Men du, är det där verkligen 3 dl pasta?" "Vart är mjölken till maten?" "Du glömde pålägget på mackan!" "Men vännen vart är såsen, är det ätstörningen som talar nu?" är några urval på kommentarer som sjuka ofta lämnar till andra sjuka. Detta är ofta bara i välmening, men det är ju inte direkt friskt. Man kan inte utifrån en simpel instagrambild avgöra om en person äter tillräckligt. Det går faktiskt inte. Och för den sakens skull så är det väldigt sjukt i sig att bry sig i den grad att man spekulerar kring hur många dl pasta det ligger på en annan persons tallrik.

Jag personligen måttar ingenting idag och utgår inte alls ifrån mina tidigare bestämda mängder, då jag idag ser att dessa var minimala. På mitt matschema stod det till exempel fem nuggets. Fem? Ursäkta men vilken frisk 18-åring äter fem nuggets? Jag behöver det fyrdubbla för att bli mätt. Detsamma med kött. Skulle aldrig ens få för mig att nöja mig med 100g, inte en chans alltså. Okej,vissa dagar äter jag mer och ibland mindre, men inte ens under mina mest mätta dagar blir jag mätt på den minimala mängden kött. En kontrast till detta är såsen. Jag hatar sås, har alltid gjort, kommer troligtvis alltid göra också. Jag brukar dränka min mat i ketchup, men jag äger inte ens en brunsås då jag hatar detta.
Men vet ni? Jag är frisk ändå. Jag får i mig allt jag behöver ändå. Livet kretsar inte kring en strikt tallriksmodell och i slutändan så handlar det hela om balans, oavsett om man har sås som fettkälla eller något annat.

Sen så fungerar det ju inte riktigt så när man fortfarande är fast i sjukdomen. Som frisk behöver man inte samma struktur som man gör under sin sjukdomstid. Men det är skillnad på struktur och ren mani. Och struktur kan man uppnå på bra mycket bättre sätt än extremt strikta matscheman. Jag vet alltför många tjejer och killar som är livrädda för att äta nio köttbullar eller äta kvällsfika ens fem minuter över sin bestämda tid. I min mening så skulle det vara mycket bättre om man redan från början fick lära sig att vara flexibel, men under ordnade förhållanden. Om ni förstår hur jag menar?

Oj vilket långt inlägg detta blev, men ja, ni efterfrågade min åsikt och här har ni den. Ni får mer än gärna komma med era åsikter också, det är alltid kul att höra!

Likes

Comments

Så var det äntligen fredag igen! Lite extra skönt just idag faktiskt då jag kickar igång helgen redan idag, har nämligen inte endaste lektion i skolan i och med att vi enbart har resttillfällen nu under sista provveckan. Vaknade dessutom upp till solsken och ett glädjande meddelande, en ganska så bra morgon alltså.
När jag strax efter åtta hade tagit mig upp ur sängen så tog jag genast tag i disken och därefter dammsugningen, inte det roligaste att starta en fredagsmorgon med kanske men det är så himla skönt att ha det gjort. Med städningen avklarad så tog jag därefter en dusch innan jag slog mig ner framför datorn med frukost och givetvis lite musik i högtalarna.
Ungefär så såg min morgon ut, och nu kom jag faktiskt av mig helt för strax därefter kom mami hit och med sig hade hon ett mindre härligt morgonhumör. Så aa numera är jag mest stressad om jag ska vara ärlig, så gick det med den sköna morgonen. Ska i alla fall ta och avrunda nu så att vi kan åka iväg och handla innan mamma stressar ihjäl mig haha. Ikväll vankas i alla fall grillkväll med lite härligt folk, det blir nog grymt!

Likes

Comments

Det har ramlat in en del frågor på senaste tiden, inte bara på bloggen utan även på andra sociala medier. Funderar därför på att dra ihop alla frågor och svara på i ett och samma inlägg, en frågestund alltså.
Förutsatt att det blir tillräckligt många frågor att knåpa ihop ett inlägg av alltså, så har ni något ni undrar så passa på att fråga nu! Hellre för många än för några haha, så bomba mig gärna med långa kommentarer nu.

Likes

Comments

Följ mig på Instagram @bybells_

1 34563 Next