Som barn och tonåring hörde jag kommentarer av vuxna människor som "lilla gumman, vänta tills du blir vuxen så ska du få se på riktiga problem här i världen." Hur ska man tolka detta när det känns som att hela ens värld precis har rasat? Vad ska jag göra med denna information när det känns som att alla människor jag någonsin litat på har spottat mig i ansiktet och lämnat mig till mitt eget öde?

Jag blev kallad för hora en gång i högstadiet inför hela min klass. Jag dejtade en kille, helt fel kille. En kille i min klass va arg för att den jag dejtade hade ringt till min klasskompis och betett sig illa. Min klasskompis blir arg på mig vid konfrontationen om detta och kastar backen innehållande alla mina skolböcker och anteckningsblock in i väggen så att mina saker flyger. En annan klasskompis reser sig upp och skriker att jag är en hora. Jag reser mig upp för att försvara mig själv när jag får ett slag under nyckelbenen och bryter två revben.

Båda killarna bad om ursäkt och jag har innerligt förlåtit dom för länge sedan. Mina revben läkte fult och jag har ont där idag men att bli kallad hora var ingeting jag brydde mig om, jag visste att jag inte var en hora.

Samma killar kallade en annan klasskompis för hora vid ett annat tillfälle och hela hennes värld rasade. Det hon hade sett, upplevt och varit med om i sitt liv gjorde att ordet hora kändes som det värsta en annan människa kunde säga till henne, hon hade hellre tagit ett fysiskt slag i ansiktet.

Jag var en svensk person i min klass där vi med svenska namn och utseende låg i minoritet. Jag hade vänner från olika kulturer och brydde mig om hur folk behandlade mig, inte om de pratade med en brytning eller hade annan etnicitet. Jag blev kallas rasist många gånger, ofta tillsammans med att bli tilltalad som "Ööh! Svenne!" av samma personer. Det hände att jag försvarade mig, frågade vad jag har gjort för att vara rasist i någon annans ögon. Svaret jag fick var en axelryckning ett leende och en kram. Det gjorde mig ingenting att bli kallad rasist av någon som jag kände, både jag och dom visste att det inte var sanning. En annan kompis till mig blev också kallad rasist, något av det värsta man kunde säga till just henne. Hon tog det otroligt hårt, låste in sig på toaletten och grät.

Jag började gymnasiet som en väldigt skör person. Jag försökte skratta men innerst inne hade jag panik. Jag såg fram emot att börja om från början och lämna allting bakom mig. Jag gick hos en underbar kurator på ungdomsmottagningen efter ett sexuellt övergrepp. Jag var noga med att bara berätta de jag ville, och inte hela sanningen. Under den senare delen av hösten slutade jag med mina samtal och började att läka. Jag fick upp ögonen för en av killarna som vi umgicks med på fritiden. Jag var inte kär, långt ifrån, men jag kom på mig själv med att le varje gång han log mot mig. Jag var livrädd för att göra mig själv sårbar, samtidigt som jag var lättad över att kunna känna mig nyfiken igen.

Jag och min kompis satt på bussen när hon fnittrandes sa att hon hade något att berätta för mig. Hon hade hånglat med killen som jag va lite intresserad av på en fest som alla hade glömt bjuda mig på och sedan hållit detta hemligt för mig. Det var ingen som längre orkade umgås med mig för att jag var ledsen, det var nästan ingen som orkade stå bredvid under tiden som jag läkte. Hon hade kysst en kille som jag inte ens var kär i och som inte ens va intresserad av mig men jag blev alldeles tom inombords. Jag blev inte arg, jag blev inte ledsen utan jag blev bara tom och det enda ljudet som fanns kvar var slagen från mitt eget hjärta.

Jag är inte oskyldig, Min extrema osäkerhet och brutala behov av att bli sedd och bekräftad har sårat många människor som jag aldrig menade att såra, jag vet det nu. Jag försökte alltid att vara den bästa människan jag kunde vara. Jag vet att jag har varit anledningen att andra har stirrat upp i taket och känt sig tomma inombords. Jag vet att jag har varit anledningen till att andra människor har gråtit sig till sömns. Jag vet att jag har varit ett svin mot människor som har betytt så otroligt mycket för mig, utan att mena något illa. Jag har förlåtit dom människorna som har skadat mig, jag har förlåtit människorna som har fått mig att känna mig som en värdelös liten skit. Jag har förlåtit människor, och jag hoppas innerligt att människor har kunnat förlåta mig.

Dina handlingar har konsekvenser, så tänk efter före!

Som skolungdom vet du inte så mycket annat än de som sker i skolan. Du har under största delen av ditt liv tvingats in i en grupp med människor som du inte själv har valt att umgås med. I skolan har du kunnat finna dina bästa vänner för livet, du har också kunnat gå med en klump i halsen varje dag för att möta dom där människorna som du inte vill träffa. Som skolungdom är det svårt att föreställa sig ett liv utanför skolan, för de är nämligen ingenting man har upplevt. Snälla vuxna människor, säg inte till en ungdom att dom riktiga problemen kommer när man blir vuxen. Som vuxen kan man välja sitt yrke, sin bostadsort, sin parter, sina vänner och vem man vill vara. Som vuxen kan man se att dom där problemen jag hade som tonåring var löjliga, men de var hela min värld just då.

Tänk en gång extra innan du talar, har du eller jag någon vinning på det som jag kommer att säga? Tänk på hur du tilltalar folk och hur du tittar på andra människor. Vi har ingen aning om vad personen bredvid dig genomgår just precis nu, så snälla sluta döma människor.

Serien Tretton skäl varför, eller "thirteen reasons why" som orginaltiteln lyder, kan jag varmt rekommendera. Vi är många fler som behöver en riktig tankeställare.

Puss Bellie!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​Hejhej!

Jag är så sjuuuuukt rastlös så jag vet inte alls vad jag ska göra. Känner mig så himla uttråkad och gnällig, inte nöjd med någonting alls. Håller på med en jätte intressant och skit tråkig kurs i skolan om migration och mänskliga rättigheter. Väldigt intressant att prata om och få information om, men ett jätte tråkigt ämne att skriva om utifrån källor! 

Just nu överväger jag att kanske byta hårfärg igen, orkar inte ens med mig själv! Snyggt med de röda osv men känner mig typ som en tonåring i de. Men ska vänta iallafall 2 månader innan jag köper nytt löshår så byter inte innan dess, så har lite tid på mig att fundera. Kanske ska försöka förstå att jag inte gillar ljust hår utan att jag ska ha mörkt, även om jag tycker att alla andra är väldigt snygga i ljust! 

Jag skulle behöva köpa typ ett hus så jag kan göra något vettigt med min fritid så att håret kan överleva, haha! Nu är det iallafall bara tre veckor kvar i skolan, sen har jag två veckors semester innan jobbet hoppar igång. Blir en intensiv sommar, men de är de väl värt, kanske jag inte orkar hitta på en massa skit! 

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Herre min skapare vad jag har lyckats åstadkommit saker denna veckan, haha! Jag har suttit och pluggat varje dag, även om de blev lite färre timmar än vad jag hade tänkt. Jag har hunnit storhandla så att det finns mat för typ två veckor framöver. Jag har också rensat kyl och frys samt tömt en massa pappersåtervinning. Det kanske inte låter så mycket för omvärlden, men min make kan vittna om att jag är sämst i världshistorien på just dessa tre punkter! Jag har hunnit luncha med min mamma och låna böcker på bibblan till nästa kurs och beställt de som inte fanns att låna. 

Jag har tvättat hundarnas filtar, gästlakan och annat smått och gott som legat i en tvättkorg för länge. Jag har också organiserat och rensat i två skåp som innehåller badlakan, handdukar, kökshanddukar, lakan, dukar och gardiner. Igår satt jag med hårinpackning i 2 timmar medan jag plugga, efter att ha varit social med min bror! Idag har jag varit och fyllt på mina fransar, sen åkte jag hem och sov middag i 2 (!!) timmar, va helt slut! Efter de tog jag en långpromenad med hundarna och sen började jag städa!

Så idag började jag med att kasta lite små skräp, typ godispapper, och sen dammsög jag. Efter de så torka jag golvet, lister, dörrar, byråer, fönsterbrädor osv. Sen samlade jag ihop textilier som ska tvättas som stolsdynor, prydnadskuddar, filtarna i soffan osv. Imorgon blir det att städa köket, tvätta lite mer och dammsuga igen. Men först imorgonbitti ska jag åka till Mora och hälsa på min kära mormor!

Nästa vecka väntas hemkomst av make, tandläkare, kursstart, tatuering, styrelsemöte och läkartid. Ska till läkaren för att jag är så mentalt trött. Måste vara uppe och röra på mig för att inte somna. Hjärnan kopplar inte, jag förstår inte vad jag läser, svårt att hitta ord och hänga med i samtal. MEN jag känner mig väldigt glad, så tror inte på utmattningssyndrom. Läkaren ska få ta lite blodprover och se om han kan ge mig en mirakeltablett så är jag back in buisness! 

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Onsdagen den 8e september 1993 föddes jag. Klockan var 11.17 när läkaren, med hjälp av ett snitt, plockade ur mig ur mammas mage. Mamma var för första gången på väldigt många år helt smärtlindrad och tyckte "förlossningen" typ var det bästa som hade hänt.

Jag hade alla förutsättningar i världen som man kan önska för ett barn. Jag hade en storebror som var 4,5 år äldre än mig som så innerligt hade önskat sig en lillasyster. Jag hade en mamma som hela sitt liv hade velat vara just de, en mamma. Jag hade en pappa som arbetade hårt för sin familj och alltid har gjort de som han har trott varit bäst för sin fru och sina barn.

Min mamma har varit hemma i stort sett hela mitt liv. Hon har arbetstränat och arbetat lite halvtid, annars har hon varit sjukpensionär på halvtid så länge jag kan minnas. När jag gick på dagis kom hon alltid och hämta mig tidigt och vi kunde alltid vara hemma på alla loven utan att behöva barnvakt eller vara på fritids. Jag fick alltid ta hem så många vänner jag ville, och om jag ringde i tid hände det att det fanns nybakade muffins när jag och mina vänner kom hem. Vi tog ofta bussen ner till kupolen, vi umgicks mycket jag och min mamma och hon lärde mig allt från hur man tar ut pengar ur automaten till tvättmaskin och hur man gör en god stuvning. Det bästa någonsin min mamma har gjort, jag kommer göra EXAKT samma sak om jag måste, var när hon kom på mig med att snatta. Jag fick skamset åka ner till affären, lämna tillbaka tröjan som jag snott, be om ursäkt och sedan betala för den. Hem kom jag 200:- fattigare och utan tröja. Behöver jag säga att jag aldrig gjorde om det? Min mamma har alltid tagit sitt ansvar som mamma, och tro mig jag har inte gjort det lätt för henne!

Min pappa har jobbat hårt i livet. Han har sett till att vi har haft ett fint hus, en bil, kunnat åka på semester emellanåt och ha möjligheten att välja kvalitet över kvantitet. Min pappa lärde mig att cykla, att åka skidor. Pappa tog med mig och badade, något av det absolut bästa jag visste. Pappa lärde mig allt praktiskt som jag behövde veta, hur man kör moped eller bil. Min pappa kom alltid in och gav mig en puss på kinden när jag sov och han skulle åka iväg ett tag och jobba, ibland blev jag ledsen och ibland var det okej. Pappa tog alltid min sida och gav mig ansvar, när mamma kände att hon inte riktigt var redo att släppa tyglarna. Jag har alltid varit pappas lilla flicka, vilket jag tror har gjort det väldigt svårt för honom att se när jag glidit iväg psykiskt. Jag tror inte att pappa var beredd på att kastas in i en värld av psykisk ohälsa och allt vad de innebar, men han tog till sig sin uppgift och har utvecklats varje dag sedan dess.

Min bror har alltid varit min partner in crime! Vi bestämde oss tidigt för att vi skulle vara vänner och inte gå emot varandra. Min bror har alltid hållit mig om ryggen och jag vet att jag kan berätta allt för honom. Vi har haft dom roligaste minnena tillsammans och vi har gråtit i varandras famn. Jag visste att han snusa när han va för ung, han visste att jag rökte fast jag inte fick men vi valde att aldrig gå bakom ryggen på varandra såvida vi inte var orolig för den andres välbefinnande.

Mina föräldrar har aldrig blivit arg på mig för att jag gjort något dumt, iallafall inte på riktigt. Jag har självklart fått konsekvenser för mitt handlande, men ett misstag har fått varit ett misstag. Jag har ramlat över staket och haft sönder sprillans nya levis jeans, jag har badat med mobiltelefonen och det är så mycket hårfärg i deras badrum så jag blir fasiken arg på före-detta-jag när jag ser det idag. Jag kastade in min dator i väggen så det blev ett hål, jag kasta in en burk med hudkräm i väggen så det blev en fet fläck och jag pillade bort tapet för att lindra min ångest.

Jag har haft alla förutsättningar i världen för att lyckas, men de gick knöligt.

Att bli mobbad som barn kan jag idag se som en av de bästa grejerna som kunde hända mig. Jag tar ingen skit, jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig och jag är säker på vem jag är. Jag hade så mycket falska vänner när jag växte upp så idag orkar jag inte lägga ner energi på människor som missunnar mig lycka och framgång. Jag har haft mycket stöd hemifrån, men min kamp har varit min egen och ingen annans. Min kamp har blivit mamma och pappas kamp också, men de har inte varit samma sak. Jag tar hellre min kamp all over again än att behöva stå bredvid som en förälder och inte kunna göra så mycket mer än att bara se på och stötta. Jag är otroligt glad och tacksam för att min familj har gett mig allt de kunnat, och lite till! Jag är också glad för att världen spotta oss i ansiktet och sa "försök igen" varje gång vi reste oss upp.

Jag har ingen aning om vad som väntar runt hörnet, vilka motgångar vi ska möta. Jag vet att oavsett vad som sker har jag min make, min mamma, min pappa och min bror som aldrig kommer låta min värld rasa igen.

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Igår åkte löshåret i, så förbaskat snyggt! Har blekt sönder mitt eget en aning men de är inte hela världen, ska låta håret vila nu. Hade nån mysko grå ombreish innan jag blekte ner allt och färga de rött!

Imorgon vankas ny tatuering, fortsättning på min sleeve. På onsdag är de tillbaka på gymmet med ett yogapass. Varit sjuk sen jag kom hem från gran canaria så har inte kunnat träna, men nu är jag tillbaka! Funderar på att kanske återinföra en "ät-vad-du-vill-dag" i veckan och försöka äta lite nyttigt i veckorna. Inte banta utan äta allt, men kanske mindre fett och kolhydrater och öka mängden frukt och grönsaker istället.

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Sen jag sänkte min ADHD medicinering har mitt liv gått i full fart, och ja jag är medveten om att jag är skit dryg! Jag försöker att lära mig att leva med min nya energi, och det går både upp och ner! Jag har försökt att bleka mitt hår sen i höstas med mål att bli gråhårig. Detta känns som en evighetsprocess och tålamod är inte min bästa vän! Måste bleka MINST 2-3ggr till innan färgen blir jämn och ljus och ändå blir grått så fult snabbt. Bestämt mig för att beställa löshår men funderat på vilken färg, den nuvarande eller den jag vill ha, och kom fram till RÖTT! Varje gång jag har haft skrikt rött hår har jag kollat mig själv i spegeln och älskat de jag ser. Jag har färgat över de för att jag va 17-18 och hade inte råd att köpa riktiga produkter eller färginpackningar, men nu har jag råd med de och jag vill känna mig nöjd! Hur snygg va jag inte i mitt röda långa hår, som jag va på bilden nedan? 😉😂

Idag sminkade jag mig med en vingad eyeliner, lite extra rouge och mörkade läppar. Jag satte på mig en 50-tals inspirerad rockabilly topp och vek upp mina byxben. När jag klev ut genom dörren kände jag mig snygg, jävligt snygg för att vara jag. Jag kände mig inte tjock eller klumpig trots att jag har samlat på mig lite vätska och hade större ryggvalkar än jag brukar (samlar av någon anledning på mig vätska över ryggen och inte benen) och den känslan vill jag ha! Köpte också en randig topp i samma stil/tema och ska köpa mig någon mer sådan till veckan så jag kan känna mig snygg och nöjd flera dagar!

Det går fort när man har roligt! Jag känner mig glad, jag känner mig lycklig men jag är fan förlamande trött. Kanske måste ringa VC.

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Jag har ju, som jag skrivit om tidigare, haft lite svårt med maten detta året. Jag försökte äta 1300kcal per dag men låg så långt under att det kunde bli farligt för min hälsa. Ökade mitt intag till 1500kcal per dag men lyckades inte så bra med detta utan åt godis för att nå upp till kalorierna då jag inte kunde äta större portioner. Åt jag kaloririk mat istället kom jag över målet eller va hungrig på kvällen. Gick ner 4,7kg på 5 veckor. Hade satt upp som mål att gå ner 0,5-1kg per vecka men var ändå så brutalt besviken på mig själv när jag inte gått ner mer. Började direkt tänka på att jag skulle äta mindre kalorier och hålla igen ännu mer.

Mitt resultat va bra, väldigt bra faktiskt men min mentalitet var någon annan stans. Jag har bestämt mig för att försöka älska mig själv. Jag har skickat mail med en ny tatueringsideé till min tatuerare så vi ska spika en tid, ska till tandläkaren i början av maj och laga ett hål, sen ska vi boka in en tid för att byta ut mina framtänder till vita fina porslinskronor! Har också satt in en ny krona innan vi åkte till Gran Canaria där jag bet ut en tand i knäcken innan jul.

Jag ska nog återinföra min rockabilly/50-tals/rockiga stil igen, då kände jag mig ganska snygg fast jag va lika stor som jag är nu. Jag såg en tjej med en ''extrem'' färg i håret och täckt av tatueringar från topp till tå. Det första jag såg var att hon va snygg och hade en sjukt ball stil, inte brydde jag mig om att hon va lika stor som jag själv. Om jag inte bryr mig om hur stora eller små andra människor är, varför skulle då alla bry sig om hur mycket jag väger?

Puss Bellie!

Likes

Comments

Hejhej!

Imorse vaknade jag upp som en gul blondin, de va länge sen de hände! Men la i en toning idag, hade hårinpackning med pigment i 2 timmar och sen lite pigmenterat balsam så nu är jag inte längre gul i huvudet utan kall blondish med lite glans osv.

Vaknade med ett ryck imorse vid 8, trodde att Hugo stod och spydde men det var bara något som slog utanför. Drömde att Douglas hade varit död i 4 år, att han aldrig bekämpat cancern. Sitter i bilen och berättar de för Erika och gråter så hysteriskt att hon måste köra för att jag inte ser vägen. Flyger upp i sängen, konstaterar att Hugo inte spyr och min lilla Douglas ligger och snarkar lite tyst på sitt täcke nedanför min säng. Först när jag kollar på Facebook och "den här dagen" inser jag att de va just idag för två år sedan som Douglas blev så akut sjuk att han blev inlagd i Falun och jag trodde verkligen inte att han skulle överleva, min lilla bäbis! ❤

Sov middag en stund på soffan och drömde om morfar, drömmer ofta ingenting viktigt om honom utan bara att han finns där. Vi pratar mycket han och jag i mina drömmar. Plötsligt plingar de på dörren men de finns ingen där, inga barn runt omkring utan det är helt stendött i hela området. Går och grejar lite i vardagsrummet, lägger in gardiner i sovrummet när jag hör hur någon av hundarna går ute i köket. Går in i vardagsrummet och hittar dom båda liggandes där, fast jag hör hur någon går bakom mig.

Känner mig lite nere, opepp. Vill helst bara dra täcket över huvudet, gråta lite i fosterställning och tycka lite synd om mig själv. Varför vet jag inte, bara varit några sånna dagar. Klarade mig 7 veckor med bara alvedon och muskelavslappnande som smärtlindring men idag gick det inte längre, min rygg ger upp! Imorgon väntas step som har blivit veckans höjdpunkt!

Puss Bellie!

Likes

Comments

​Hejhej! 

Utanför mitt fönster faller en blöt äcklig snö som smälter i samma ögonblick som den nuddar marken. Det blir plusgrader under dagarna och fryser på under nätterna. Jag vill ha sol och värme, inte jäkla slask och äckel! 

Igår var jag på step och svettades som en gris! Kondisen går framåt så jag kan ligga ganska länge på en högre puls nu utan att det svartnar för ögonen eller att jag håller på att tuppa av, tummen upp på de! Min motivation till kosten är däremot i botten. Jag måste försöka jobba med mig själv och min syn på mat, ibland känns det som att jag äter för att straffa mig själv på något vis som om jag inte vore värd att må bra och leva hälsosamt. Hur som helst har jag tagit typ 2 veckors uppehåll från maten men ändå bara gått upp ett kilo, så de är ju ändå helt okej! Känner att jag samlat på mig en del vätska och jag vaknar på natten eller tidigt på morgonen med sån magvärk att jag ligger och kvider i fosterställning. Är det verkligen så jävla värt att stoppa i sig gift och orsaka smärtor mot sin egen kropp? 

Jag har iallafall inte tagit starkare smärtlindring än alvedon på 6 veckor så de ser jag som en riktigt stor vinst! Mn kropp är dock körd i botten. Haft mitt livs värsta utbrott av stressfinnar, blåmärken överallt och sen denna jävla mage. Jag är så TRÖTT just nu så jag vill bara sova dygnet runt och orkar ingeting. Gjorde illa foten igår, trampa snett när jag träna. Är lite blå och öm över fotryggen men de är inte så farligt. 

Imorgon återinför jag mitt godisförbud! Två veckors hårddiet nu sen sola och bada på Gran Canaria. Lite D-vitamin kanske kan ge mig lite ork och motivation tillbaka. 

​Puss Bellie!

Likes

Comments

​Hejhej! 

Idag avslutar jag femte veckan och kliver på vecka nummer sex på min nya diet! Vågen visar en viktnedgång på lite mer än 4kg och jag känner mig mycket bättre och träningen fungerar. Dock har jag totalt misslyckats med kalorierna och ätit alldeles för lite. Har satt upp ett mål på 1300 kalorier om dagen, vilket som det är redan är lågt, men ändå inte lyckats komma upp i det en enda gång. På något vis kickar den här negativa belöningen in och jag känner mig duktig som håller mig under gränsen, trots att denna i längden kommer att hämma mitt resultat. När jag insåg de imorse dumpade jag min mini yoghurt och tog mig två vitlöksost fyllda tortilla till frulle istället! Måste intala mig själv att det är bättre med 1400kcal än 1200. 

Mitt mål är att gå ner ytterligare 2,5 kg ungefär innan vi åker till Gran Canaria 17e mars, vilket inte alls är omöjligt. 2,5kg på 5 veckor är en bra och hälsosam viktnedgång så jag behöver ändra min attityd lite. Kör en omstart i nystarten! Det absolut svåraste för mig är att behålla psyket och påminna mig själv om att jag aldrig igen vill hamna där jag var för 10 år sedan. 

Likes

Comments