Header
View tracker

Idag klarar jag det nästan inte. Det här har legat på lur i några veckor nu, den längsta Conny-perioden jag haft på länge. Och idag står jag knappt ut. Klarar inte tanken på att tio år har gått sen jag såg dig sist. Fattar inte. Fattar liksom fortfarande inte och ger upp under den hopplösa vetskapen om att jag aldrig kommer kunna acceptera eller släppa taget. Hur skulle jag nånsin kunna det?

Du var där. Så långt tillbaka jag överhuvudtaget kan minnas, mitt allra första minne, då var du där. När jag tänker på min barndom var du där. I fjorton jävla år var du precis, exakt där hela tiden. Du var där när vi hoppade på pappas bil och när vi smet upp på garagetaket fast vi inte fick. Du var där när vi vägrade komma in på kvällen och du var där när vi åkte skridskor och när andra barn var dumma mot mig. "Ni ger fan i henne annars spöar jag skiten ur er." Conny Erixon 6 år. Du var nästan exakt ett år äldre än mig och du stod bakom mig genom allting, och när det behövdes stod du framför. Du knuffade mig i sjön när jag var en badkruka och du buttade upp mig på stegen när jag var höjdrädd och jag lärde mig att vara modig, för jag visste att ingenting kunde hända mig när du var med.

Du var där när jag var ledsen, precis varenda gång. Du sa saker som ingen annan nånsin hade kommit på och du fick mig att skratta när ingen annan lyckades. Ingen i världen kände mig som du, och ingen i världen kände dig som jag. Det fanns inget vi inte visste om varann och det fanns ingenstans jag kunde andas som när vi låg i hög allihop och kollade film i din säng.

Det spelade ingen roll vad jag gjorde eller sa för jag kunde inte vara fel i dina ögon. Du stod där med beskyddande armar runt mig och tog emot de slag som försökte komma åt mig. Du kom, från Söderhamn till Särna när jag var 13-14 och slog dig ner när jag var ensammare än jag någonsin varit och du var min. De korridorer i skolan som varit en levande mardröm förvandlades i din närhet när du kastade upp mig på axeln och bar mig skrattande förbi alla dom du visste att hade brutit ner mig. Precis som alltid stod du trygg vid min sida och gav mig modet tillbaka. Jag som varit så liten, tyst och rädd växte med din hand i min inför alla blickar som hatade att du var min, att jag hade dig, att jag inte var ensam längre.

Paniken kommer över mig och hjälplösheten tuggar sönder mitt inre när jag tänker på den sista dagen jag fick med dig, då jag var 15 och du 16. På hur jag satt på din köksbänk och dinglade med benen och skrattade åt hur du drev med våra vänner. Du var kaxig och bitchig fast du brydde dig egentligen, och jag satt där som en åskådare och betraktade dig i ditt kök när du åt rostad skogaholmslimpa och kallade nån för slampa, med det där retsamma leendet jag hoppas att jag aldrig glömmer. Och det var nog då det faktiskt slog mig, för jag sa det högt: "Sånt där säger du aldrig åt mig" och du log, kom emot mig och sa: "Jag har ju varit dum mot dig i 14 år, så jag tycker det är dags att vara snäll nu." Och du menade att du drivit mig till alla galna idiotiska saker vi gjorde när vi var små. Och jag sa inte att jag älskade dig. Jag tillbringade hela din sista dag med dig men jag sa inte att jag älskade dig så jävla mycket.

Vi skrattade och åkte våra jävla mopeder runt på byn i samlad trupp och det sista jag minns av dig var när du skulle låtsas köra på mig med crossen, for förbi och försvann. Jag skrattade och såg dig åka och före klockan 12 dagen därpå var du död. Borta för all framtid.

Och idag klarar jag det knappt. Jag ser dig framför mig i min soffa där du borde vara och torka mina tårar som inte hade runnit om du bara suttit där som du skulle. Jag kan fortfarande se dig så tydligt, precis som du var. Minns dina ögon och ditt leende in i minsta detalj. Minns doften av dig och precis hur du såg ut när du log och hur ditt skratt lät. Jag minns hur varm du alltid var och hur du pratade svengelska och fick mig att skratta tills jag grät. Jag minns dina totalt otippade kommentarer när jag var ledsen och hur ingen nånsin var bra nog för mig. Minns hur vi pratade nätterna igenom och rökte röd Prince i din säng och lyssnade på Eminem och tyckte vi var tuffa. Jag minns när vi åkte skoter och rullade ner för snöhögen, landade i diket och ramlade in genom ytterdörren och din mor frågade vad fan vi gjort. "Det vart en tipp" sa du. Och vi skrattade. Jag minns så många skratt. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig glömmer, inte en enda liten detalj.

Idag hade jag kunnat ringa dig och prata om allt som stör mig och du hade lyssnat. Imorgon hade du fyllt 27 och vi hade slagit ihop våra födelsedagar. Men så är det inte. Trots att jag fortfarande, efter tio år, ibland är sekunden ifrån att ringa dig innan jag minns att jag inte kan. Trots att jag så ofta är nära att tagga dig i saker på fb fast fb inte ens fanns när du gjorde det. Efter tio år bryter jag fortfarande ihop ibland och jag vet att det alltid kommer vara så, för du skulle vara här. Genom precis allting. Vi skulle sitta, som vi sa, när vi blev gamla och minnas samma saker för att vi levt ett delat liv.

Men istället ligger jag här ensam och glor på ett foto där du har mitt armband och tröjan jag fick av dig. Istället skriver jag hundratals ord i hopp om att folk ska beröras och förstå att ta vara på varann innan det är för sent. Istället går jag genom livet och letar efter dig i varje person jag träffar och håller så jävla hårt i de som har dina drag. Men jag vet att jag aldrig kommer få den där relationen med nån annan. Ingen kommer nånsin komma närmare mig än du gjorde, och ingen kommer nånsin bry sig om det som du gjorde heller.

På ett enda ögonblick kan allt förändras. Jag glömmer aldrig nånsin när min mamma knackade på dörren och sa "Conny är död". Sen dess tar jag ingenting för givet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Haha det blev lite suddigt igår men jag var tidigt i säng iallafall 😊. Hade en rolig kväll 👍🏻.

För övrigt har jag fått översättningsjobb från ett förlag som jag försöker varva med waaaay too much plugg. Det är webbutvecklingen, alltid webbutvecklingen som stör. Tänk om jag bara hade valt nått annat! Men, nu gjorde jag ju inte det, så jag ligger som jag har bäddat.

Borde gräva ner mig i måsten idag men Cattis sa att dom nog skulle klättra ... Hehe.

Likes

Comments

View tracker

Det här är en av de mest fantastiska människorna jag känner. En person som jag knappt kände när jag gav henne nyckeln till mitt hjärta och min sorg, och hon klampade in och gick bredvid mig, lyfte mig som om vi varit vänner hela livet. En människa som har följt mig genom några av de svåraste åren i mitt liv och som fick lära känna mig på djupet, på riktigt, och ändå står kvar med en lojalitet som jag aldrig tidigare varit med om. En lojalitet som jag, faktiskt, inte trodde existerade i verkligheten. En kvinna som inte bara hör utan lyssnar, en sån som gråter när hennes vänner gråter och som älskar så förtvivlat och rent, och som faller så hårt som belöning för att hon har ett gott hjärta. Jag antar att det måste vara så, att om man är så empatisk, förstående, lojal och kärleksfull, så känslig och känslosam, så bra kort sagt, så kan man inte leva i den här ibland kalla, mörka verkligheten utan att vissa gånger gå sönder under tyngden. En Alien som hör hemma på en varmare, tryggare och vackrare plats.

Det här är en sån person som kan förändra världen bara genom att vara den hon är. En sån som öppnar ögon och hjärtan med sanning och ärlighet. Där andra kryper ihop i fosterställning och ger upp ställer hon sig framför kameran och gråter för att visa folk att de inte är ensamma, för att hon bryr sig om människor hon aldrig ens träffat. Så jävla inspirerande, ett sånt otroligt hopp bland allt det kalla och sterila i vår värld.

Jag tittar på den här videon och gråter av sorg för att hon mår dåligt, men samtidigt av lycka för att hon är min vän. Titta på den ni också, och inse att världen inte bara är det ni ser på ytan. Inse att varje liten människa kan beröra och göra skillnad, bara genom några ord, ett leende eller ett vattenfall av tårar. Inse att du är viktig, och att du alltid kan vara en bättre version av dig själv idag än du var igår. Lite mer förstående. Lite mer empatisk. Lite mindre fördomsfull. Lite mer Jeniffer.

Likes

Comments

Igår bjöd Jenny på mat och Idoltittande så kvällen spenderades hos henne.

Älskar när någon kan laga riktigt god vegansk mat och jag bara kommer och vräker i mig 👌🏻.

Spenderade kvällen i soffan framför Vampire Diaries. Ser om säsong 4, enbart, bara för att jag vill se the Love. Tänker inte säga mer ifall nån blir galen för att jag spoilar.

Idag har jag pluggat massor och gjort flera övningar i webbutveckling. Jag vet härmed hur man gör massvis med saker som jag inte förstår nyttan av. Har även bestämt vad jag ska göra för gymnasiearbete, fick nämligen inte skriva en bok som jag ville. Oooooch måste punga ut massa cash för olika hemsidor som krävs för webbutveckling. Bara boken kostade 400. Amazing. Längtar tills jag är rik.

På fredag kommer min mamma och sover över och på lördag blir det middag och wine med vänner 😄.

Likes

Comments

Hade en jäkligt bra helg faktiskt. Följde med Jacob till Särna en snabbis på fredagen, vilket resulterade i dieselstopp mitt i skogen. Höll på att stressa sönder eftersom jag skulle följa ett gäng på O'Learys i Mora och käka, men hann iallafall, lite sådär halvdant fixad 😂.

I lördags följde jag med Cattis och Fia till Monztabanan där det var drifting och grejer 👍🏻. Sen skulle jag ut på Hotellet var meningen, så jag for till Jenny och drack två cider, men orkade verkligen inte så när dom åkte till Hotellet for jag hem 😂.

Söndagen var stillasittande kan man säga, pluggade lite och tittade på film bara. Idag bjöd jag Cattis på mat och sen har jag diskat, dammsugit, städat badrummet och tvättat så nu får det fan va nog. Har även skickat in första inlämningen i Textkommunikation.

Likes

Comments

Idag åkte jag, Cattis, Anja och Totte till Mora för lite shopping. Kom hem med ett par skor som jag köpte på 70% rea (Ja tack!), två tröjor och en pyjamas 👌🏻. Smakade även sushi för första gången och tyckte det var rätt tråkig mat.

Kom hem och handlade käk och hämtade ut paket (kurslitteratur) innan jag äntligen städade garderoberna. Nu har jag börjat med Textkommunikation och måste säga att kursboken är den aggressivaste jag varit med om 😂. Snacka om att snubben brinner för det han gör.

Verkar vara en rolig kurs iallafall och det känns som att jag helt omedvetet vävt ihop mina random kurser till en helhet, kommer nämligen kunna jobba som översättare, webbutvecklare och reklamnisse åt företag. Börjar med gymnasiearbetet, webbutveckling 2 och religion 2 den 22:a och sen webbutveckling 3 i september. I jul är jag klar!! Helt galet.

Likes

Comments

Det har varit dött här, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Mitt liv har snurrat runt den senaste veckan och ingenting är som det var nyss. Jag är ensam för första gången på nästan ett år och även om det känns underligt och såklart vemodigt så var det uppenbarligen rätt att gå skilda vägar. Så nu vet ni det och vi behöver inte prata om det mer.

I övrigt har det varit Musik & Motor-festival i Älvdalen och lillbynn har fyllts av folk från när och fjärran. Jag var ut torsdag, fredag och lördag och hade väldigt roligt, men mitt psyke får sota för det nu. Som vanligt efter att jag druckit sitter nerverna på utsidan. Trodde att jag skulle börja plugga idag och höll på att svimma av paniken när kurserna inte dök upp där dom skulle. Mejlade runt 15 olika människor igår och fick veta att jag börjar den 22:a 😂. Tack och lov för det. Ska dock på upprop i Mora på onsdag. Anna är amazing och skjutsar så vi kan fika osv sen 😍. Är så lyckligt lottad som har mina fina vänner och min underbara familj (blödig).

Likes

Comments

Det blev ingen picknick igår. Det blev faktiskt ingenting, förutom Gilmore Girls i timmar. Jag tappade lusten totalt och det blev potatismos av min hjärna. Så mycket ångest och noll motivation. Men till kvällen kändes det bättre, och idag kommer min bästa vän hem efter att ha varit i Sundsvall och hälsat på familj i några veckor 😄. Vi bor grannar och jag har saknat henne helt löjligt mycket!

Vädret är skit så jag funderar på om jag kan lyckas tvinga ut Johan med Nisse eller om jag måste pallra mig ut själv 😂.

Likes

Comments