Header

t w i n g i r l s, u n f i l t e r e d

Stort underbart god morgon på er. Blev väckt strax efter 05. Men vi körde lite blöjbyte i sängen, sedan fick flickorna tumla runt i Elliots spjälsäng med varsin leksak så att mamma kunde få vakna till i sängen lite. Men nu har vi varit uppe på benen sen 06:20 och det är strax dags för morgongröten för flickorna.

Vet inte riktigt vad det är med att vakna runt kl 05 för flickorna. Verkar inte spela någon roll hur ljust eller mörkt det är i rummet, utan dom ska prompt vakna & upp då. Dom verkar ju ändå relativt trötta och ser ut att kunna fortsätta sova. Men jag vill inte dra fram vällingen ifall att resterande av deras matschema för dagen skulle rubbas då. Ersättning har dom inget intresse alls för längre. Ska hålla kvar vid burkarna fram till att dom blir ca 9-10 månader i alla fall, men sen får jag väl skänka dom till bvc ifall någon annan vill pröva sitt barn för mp-allergi. Har närmre 10 burkar här hemma. (bortkastade pengar, kul!)

Dags att förbereda frukosten, kanske eventuellt hinner äta frukost först då dom inte verkar allt för kurriga i magen ännu. Försöker hålla på det så gott jag kan nuförtiden. Fler måltider under dagen, och mindre portioner. Känns som att det äntligen börjat löna sig. Äter mer & mer vegansk kost och mindre kolhydrater som bröd, pasta, potatis etc. då jag finner att min IBS har blivit bättre på det sättet. Försöker i regel äta något litet varje gång flickorna äter, känner att jag orkar med dagen på ett helt annat sätt då. Att ta hand om mig själv på det här sättet har kommit först nu. Aldrig funnit ro eller tid till det innan.

- Hoppas du som läser fått vaknat på rätt sida, och får en toppen söndag!

Likes

Comments

u n f i l t e r e d, t w i n g i r l s

Nu har vi haft 2 bra dagar & 2 bra kvällar. Förbereder mig inför en dålig ikväll eftersom det är så mönstret sett ut, men vi får se. Dagarna har varit extremt griniga nu, dom 2 senaste alltså. Men jag kan bara misstänka att det äntligen är tänderna som är på G nu. Elliots första lilla tand tittade fram igår på självaste midsommar. Bonnie visar det inget på än, men jag är övertygad om att det är därför båda två haft sådana raserianfall och vägrat lämna mitt knä. Mina små apor. Men trots raserianfall så är det bra dagar, dom är friska och mår bra i övrigt, så då kan det inte vara annat än bra dagar.

Det kan väl inte bara vara jag som märker av alla gravidmagar mer på sommaren? Just kanske för att dom som planerar sina graviditeter planerar så bra att just få på våren/sommaren. (I många fall) Jag känner nu såhär exakt 8 månader senare efter att flickorna kommit hur det suger i mammahjärtat efter en tredje nu när alla magar svämmar över ute i solen. Jag vet, jag är helt koko!

Jag saknar att vara gravid. Jag är nyfiken på hur det är att ha en liten skit i magen, då jag är skeptisk & håller tummarna för att vi inte får tvillingar igen. Jag vet, det låter jätte hårt. Men jag är så nöjd över dom flickor vi har, och graviditeten var så otroligt tung, och dessa 8 månader har ju varit ett rent helvete rent utsagt på kvällarna, så jag är lite skraj för att genomgå något sådant igen. Samt att jag är väldigt nyfiken på hur det är att bära på en bebis. Förhoppningsvis ska jag kunna amma den längre än Bonnie & Elliot som jag bara ammade i ca 2 månader. Saknat de något otroligt.

Men något sådant blir det inte än på ett bra tag. Det får vara stopp ett tag om jag ska vara snäll & klok mot mig själv & barnen. Dom behöver all min uppmärksamhet just nu, jag behöver vila mer också. Samt att det skulle bli lite trångt för oss. Vi har 3 sovrum. Men jag vill att flickorna ska ha möjlighet att kunna få ha varsitt senare. Vi har möjlighet att bygga ut i framtiden på övervåningen, men det är ju just det, i framtiden!

- Någon annan än jag som längtar efter ännu en liten apa i familjen?

Likes

Comments

u n c a t e g o r i z e d

Mitt fotointresse dör alltid när jag pausar från bloggandet. Bloggen är ju det ställe jag gillar att visa upp mina bilder och skapa texter ofta utifrån bilden. Jag har blivit väldigt bekväm med min iPhone 7 plus kamera på senare. Tycker den tar lagom bra bilder, i alla fall för mitt instagram-feed. Passat på att använda lite bilder till bloggen då med då jag ytterst sällan gillar att låna bilder från internet. Men det blir ju tyvärr inte världens bästa kvalité alltid när dom laddas upp, så därför kom det riktiga kamerasuget fram idag, och då fick min kära vän Canon komma fram ifrån sina gömmor igen.

Ännu en sak att hålla flickorna borta ifrån. Deras intresse för den väcktes på en gång, till skillnad ifrån 3 månader sedan då det var full fokus på att enbart kunna börja ta sig framåt. Nu riktar dom in sig på ett mål och ska bara fram till det, finns inget som kan stoppa dom, förutom mamma & pappa.

Någon som gillar att stoppa mitt fotande är denna lilla filuren, vår Harry. Denna bilden blev ju perfekt efter att jag bett honom ligga stilla sådär tiotusen gånger. Men innan dess när jag försökte fota lite fina blommor i gräset så fick jag plötsligt en stor pälsboll strykandes framför linsen. Det händer när man minst anar det och är som mest fokuserad. Det är bara att vänta ut han tills han tröttnar, annars får man inget gjort.

Likes

Comments

u n f i l t e r e d

Glad midsommardag på er käraste ni. Tack & lov för idén med presenningen säger jag. Hade jätte skönt väder fram till kl 15, sen satte regnet igång och bjöd på sitt! Vi hade oavsett vädret en fantastisk dag & kväll. Gott käk, fina vänner och underbara barn som njöt av uppmärksamheten & ståhejjet. Dom var så trötta sen så vi - jag, Daniel, Rebecca & Andreas kunde njuta i lugn och ro av lite spelkväll, grillat & jordgubbar. Allt flöt på enligt hur jag hade planerat, ett nöje för ett halvt kontrollfreak.

Trots 0 alkohol igår så känner jag mig bakfull idag. Tror jag fått ett släng av social utmattning. Batterierna har inte laddats över natten alls. Jag var uppe i högvarv igår från 07:00 för att allt skulle vara klart innan gästerna kom samt fixa mig & barnen och sen prestera fullt ut på social nivå mellan 15 till midnatt, ja det är då inte alltid så lätt när man annars mestadels går hemma med barnen. Känner mig väldigt stel & har värk i axlar & skulderblad med - Känner jag borde göra denna utredningen kring fibromyalgi snart.

- Hur mår ni idag? Blev er midsommar som ni hade tänkt er? La ni blommor under kudden?

Likes

Comments

u n c a t e g o r i z e d, t w i n w a r d r o b e

God morgon på er fantastiska ni. Killar, tjejer, män, kvinnor, hens! Hoppas ni vaknat på rätt sida och kommer få en grym dag oavsett väder & kläder. Jag & flickorna har vaknat på helt rätt sida idag. Jag har fått alla timmars sömn jag behöver och hoppade med glädje upp med dom kl 07 imorse. Nu har dom fått sin gröt, jag kokar sjuttioelvatusen ägg till idag som ska bli frukost, samt ägghalvor med skagenröra och dill på senare idag. Jag ska börja beta av min TO-DO lista när flickorna ska sova förmiddag om ca en timma.

Känner att det inte är värt att byta om på tjejerna än. Vem vet vilka "olyckor" som kan hända fram till att gästerna kommer. Dom får glida runt i sina flowerpower bodysuits halva dagen istället har jag tänkt. Dom är ju så vansinnigt somriga! Har blivit frågad ganska ofta om dessa bodysuits, men tyvärr så är dom köpta av en vän till familjen på en marknad i Lidköping så har ingen affär att dela med mig av till er.
Dom är otroligt gosiga & fina i alla fall och en stor favorit här hemma.

- Blir ingen mer uppdatering här idag, men håll utkik efter bilder på min instagram @ bellefix.
Annars så kommer ett inlägg imorgon om våran midsommar!

Likes

Comments

u n c a t e g o r i z e d

Vart ska jag börja? Jag är så rörd och glad över att ha er som mina läsare. Responsen idag har varit AMAZING och besökarantalet har slagit rekord för att ha återvänt hit på bara några dagar. Senast jag kolla har ni varit 360+ här inne. Höll på att trilla av stolen. Jag har läst alla era kommentarer men tyvärr inte hunnit svara. Varit upptagen med att förbereda inför morgondagens midsommarfirande samt haft besök.

Jag är nu i alla fall helt övertygad om att jag har dom bästa läsarna. Älskar när ni delar med er av era historier och uppmuntrar mig, samt ger kritik på min blogg. Jag måste dock få understryka kring inlägget "olyckan som inte fick hända" att jag inte ser mig som en värdelös mamma, bara det att det kunde varit den mer naturliga reaktionen. Visst kände jag skam & blev livrädd först som vem som helst.
Men jag bestämde mig snabbt för att inte anklaga mig själv.

Som sagt så har vi stått i lite med att förbereda inför morgondagen. Mycket finns fortfarande kvar att göra innan gästerna anländer kl 14. Men vi fick bankat i extra bräder på altanen för att kunna bära upp presenningen som vi ville ha upp, i och med att det lovas regn imorgon eftermiddag & mer mot kvällen.

Ser ju inte förbaskat mysigt ut på bilden för stunden. Men jag ska flytta ut alla kuddar vi har i soffan inne till soffan ute, samt fixa med lite gröna kvistar bakom soffan och blommor på bordet. Jag tror det kommer bli super bra. Till höger på bilden har vi vårat tillfälliga sovrum innan vi ska flytta upp på övervåningen senare i sommar. Så där kan vi höra bra senare på kvällen om flickorna vaknar!

- Ska fixa ett inlägg imorgonbitti med, men håll sen utkik på lördag efter bilder från midsommafton!

Likes

Comments

b o d y - s h a m i n g

Något som ofta kommer att komma upp på bloggen är body-shaming & postpartum kroppar. Jag har ju en själv som jag inte är rädd för att visa upp, och de är så många som ser likadana ut och knappt ens vågar ha på sig en bikini idag. Jag förstår er, och det är OK att känna så, men fastna inte. Din kropp är fantastisk!

Jag vill så gärna nå ut till fler där ute, för att motivera, inspirera & hjälpa andra att finna en acceptans för sin kropp. Att respektera den. Jag säger inte att du ska acceptera läget och låta ditt skal förbli som det är om du har andra mål. Men oavsett om du satsar på förändring eller ej så är det OK. Att se ut som jag gör, att ha tigerränder, att ha russinmage, att ha kanter på magen, att sakna navel, att ha hängpattar of doom, det är OK. Vissa av er kanske tycker att så som jag ser ut inte är någonting jämfört med hur du själv kanske ser ut, men de är också OK. Jag är inte någon "maxgräns" på hur man får se ut innan det går utför. Jag vill bara visa upp mig själv så att du får se, att det inte är någonting att dölja.

Ni mina läsare, jag är så glad & tacksam för att ni finner glädje & nöje i att läsa mina texter. Så därför skulle jag så gärna uppskatta om ni ville dela detta inlägget vidare, eller tipsa om min blogg i ett inlägg så jag kan få nå ut till fler med mina budskap & få fortsätta hjälpa & inspirera. Jag har ett behov av att få hjälpa andra, men det är svårt att synas & höras på egen hand.

- Gör ni detta så får ni ett personligt tack inlägg med era blogglänkar i så andra kan hitta till er också!

Likes

Comments

t w i n g i r l s

Nu tidigt imorse hände det jag tjatat på mig själv inte ska hända. Det som absolut inte får hända. Blivit väckt varje timma under natten av bebisar som kvidit av sina magar, och jag har varit helt borta i huvudet rent utsagt. När den sista väckningen blev och Bonsa ville börja kravla på mamma & säga att det är dags att gå upp kl 05:00 så var jag inte i mina sinnes fulla bruk. Jag vet att jag tänker att jag måste försöka vakna till i huvudet, men sen minns jag inte mer än att jag hör en liten dov duns och jag sätter mig raklång upp i sängen, spanar efter Bonnie, ser henne inte och jag flyger upp ur sängen. I samma stund mina fötter nuddar golvet kommer Bonnies skrik, och hon har krupit ner till fotänden och ramlat ner i golvet.

Det är väl nu jag förvandlar det här inlägget till världens panik-inlägg och skyller på mig själv vilken dålig mamma jag är. Men jag tänker inte göra det. Om ni verkligen skulle anse att jag är det så spy på i kommentarsfältet, men det skulle inte röra mig i ryggen. Det är ju förmodligen en naturlig reaktion att känna sig helt värdelös, och det gjorde jag absolut, men jag har så många gånger klandrat mig själv och tänkt att jag är en dålig mamma, och nu får det helt enkelt vara slut med det. Jag tar hand om två små skitungar på snart 8 månader, den mesta tiden helt ensam, dag och natt. Jag var trött. Det är min ursäkt.

Men det som hände, det hände. Vår säng är ganska hög, och Bonnie fick sig en rejäl chock. Men skriket som kom var inte så mardrömsaktigt som jag tidigare fått uppleva med flickorna dom flesta kvällarna när dom har ont i magen. Bonnie kom upp i min famn, vi kramades & gosade, men på några sekunder var skriket över & vi fortsatte mysa tills syrran strax vaknade. Sedan dess har hon mått toppen bra, bortsett från ett rejält blåmärke i pannan. Jag ska ringa BVC och prata lite med vår sköterska där vid 8 tiden. Men utöver allt detta så känner jag mig inte speciellt orolig. Så fort Bonnie var lugn i min famn så blev jag också lugn, och jag tänker inte klå upp mig psykiskt över händelsen.

- Nu leker flickorna hurtfriskt på golvet & jag ska ta mig en kopp kaffe & vakna till liv!

Likes

Comments

t w i n g i r l s, u n f i l t e r e d

Fantastisk kväll! Suttit ute i soffan i lugn & ro, fantiserat om dekorationer till midsommardukningen.

Vi ska fira midsommar hemma i år för en gångs skull. På grund av flickorna. Det är bekvämt och skönt att kunna stoppa om dom i sina sängar när man ska sova och slippa trixa och fixa med skötväska, bilbarnstolar, vagn, samt dåligt humör om sådant skulle uppstå senare på kvällen. Vi bor ändå 20-25 minuter ifrån Herrljunga ute på landet där dom flesta håller till, så i år får det bli såhär. Blir det riktigt bra så kör vi säkert så nästa år med. Förhoppningsvis med lite bättre planering kan vi bjuda hit lite fler vänner.
Men imorgon blir det min lilla familj samt Becca & Andreas som kommer. Blir för förbannat fint tror jag.

Jag är även HSP och känner att jag hispar upp mig lite för mycket med att sätta mig i situationer & miljöer som känns nya för mig med barnen. Att fira midsommar med vänner är väl ingen ny situation, men jag & flickorna är sällan ute med fler folk, och senare utöver deras läggningstid. Hade jag haft EN bebis, kanske det hade känts annorlunda. Men nu har jag & D TVÅ stycken små guldkorn att hålla reda på. Vi bor ju så otroligt fint mitt ute i naturen med, vad är mer midsommar än det?

Har planerat att vi startar vid 14 tiden med det som hör midsommar till, ägghalvor med skagenröra på, sill & färskpotatis, dill & gräslök. Efterrätt rabarber & hallonpaj! Dagen följs upp av kubb & sällskapsspel, lek med flickorna. Senare grillar vi & myser med tända ljus. Glömde köpa jordgubbar ta mig tusan, men det får jag tänka på till nästa år! Känner mig väldigt nöjd med min planering & arbete bakom trots 2 små pluttisar att hålla reda på. Vill att vi ska fira högtiderna ordentligt & rätt. Tänk när vi kan börja besöka platser där det är dans vid midsommarstången, så mysigt!

- Hur har ni planerat att fira er midsommar? Känns högtider viktigt för dig att fira?

Likes

Comments

u n c a t e g o r i z e d

Jag har tagit mig en riktig funderare kring vad jag bloggar om och varför. Kommer jag kunna se tillbaka på det jag skriver utan att skämmas? Kommer mina barn tycka det jag skriver om är OK i framtiden?

Först & främst så bloggar jag ju i stor del om småbarnslivet. Det är det mitt hjärta brinner för just nu. Att få dokumentera mina barns framsteg och snedsteg utan att förnedra eller kränka dom på något sätt. Jag tycker än så länge att jag gör ett väldigt bra jobb. Jag tycker om att vara blottande, i den mån att den som läser får en ganska klar syn om vem jag är och hur vårat liv ser ut, utan att ändå blotta upp för mycket. Jag skriver mycket om våra problemmagar flickorna haft under deras 8 månader i livet, men hur mycket döljer sig egentligen bakom det jag skriver? Jag vill blott sådär lagom mycket så att den som snubblar in med liknande problem kan finna tröst & kanske svar som förenklar deras vardag lite. För jag har alltid älskat att påverka andra till ett bättre mående. Det är det jag vill få ut av bloggen.

Om jag någonsin skulle ha något att skämmas om kring bloggen så handlar det enbart om mig själv.
Aldrig mina barn. Ju mer dom växer och utvecklas, blir sina egna individer, desto tystare kommer jag bli om dom på bloggen. Ingenting jag bloggar om kommer att blotta hur deras bekymmer & problem ser ut. När dessa dagar kommer, så får vi se vad bloggen väljer för riktning då.

Mina barn ska kunna läsa min blogg utan att känna någon skam utöver den där vanliga "hur såg jag ut som bebis egentligen?" för den har vi väl alla egentligen känt mer eller mindre på vissa bilder på oss själva som små. Bloggen ska kunna läsas och kännas personlig, men inte allt för privat.

- För vem, vad och varför bloggar du? Hur tänker du kring innehållet på din blogg?

Likes

Comments