Nu har vi varit isolerade sedan i söndagskväll.
En pigg tjej här hemma vilket hon nästan alltid är så länge febern inte stiger över 39grader.
Denna veckar har vi inte haft någon feber utan endast snor utan dess like.
Vid varje nys kommer något ut som man skulle kunna vara tro en livstids samling utav snor. (Trevligt jag vet!)

Men vi blickar framåt mot Februari och årets mest sjuka månad. Jag är positiv!
Idag tänker vi iallafall ge oss ut i parken en stund, det kan göra oss gott med lite frisk luft.

Lilla tvååringen börjar få slut på ideér här hemma. (Eller inte!)
Är det inte sjukt hur mycket dessa små kan hitta på?
Jag får mig många skratt med denna tvååring.

Alla med barn känner säkert igen den där tystnaden? Oh hjälp, är det tyst i mer än 30 sekunder är det något på gång. Och det som har blivit ännu roligare är nu när vi fått en liten till här hemma.
Det blir tyst, och just i de läget kanske man är uppe i något annat, tex. matar lillebror.
Man sitter då i spänning och gör sig redo för att ta reda på vad sin lilla älskling pysslar med.
Ibland kan man utbrista "BELLLEEE VAD GÖÖÖÖR DUUU", men det är mest för att man kan ana fara.
Fara kan även innefatta total kaos i form utav kladd eller diverse saker.

Denna veckar har bestått utav många sådana tystnadsmoment.
Ett utav dom var ett mildt men roligt sådant.
Jag hör tystnaden, då smyger jag mig på min tvååring.
Aha hon har fått tag på sjuk-väskan med olika krämer, termometer och liknande.
Hon använde såklart den bästa krämen, Inotyolen.
På sina My little pony hästar, i rumpan. Hon vänder sig mot mig med världens stoltaste leende. Blir man arg då? Nä det går liksom inte, hon hade kunnat använda hela tuben.

Mer såna här påhitt tack älskade barn, och mindre klättra-överallt-bus.

Nu tar vi helg och lämnar denna sjukstuga bakom oss. Trevlig helg!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi har en sån där bra dörr som låser sig automatiskt så om man inte har med sig nyckel när man stängt dörren så kan det minst sagt bli dramatiskt, ja och detta fick i testa på denna fantastiska söndag.

När vi kommit till porten och insett att vi inte har några nycklar så var det bara till att ringa en låssmed.
Han kommer efter en halvtimme ungefär, yes tänker vi!Men då berättar han att han inte kan öppna låset utan måste borra upp hela låset och sedan byta ut det. Men detta kommer kosta, ja 4376kr för att vara exakt.
Ja vad gör man? Kör på.
Men han har ett problem. "Eh känner ni någon granne för jag skulle behöva ladda min borr".
Är detta dåldakameran eller!?
Tyvärr är typ alla våra grannar nyinflyttade men vafan ring på vi får väl bara berätta som det är.
Ingen öppnar.
Tillslut öppnar en fantastisk granne dörren, tack och lov!
Han säger att vi gärna får komma in så vi slipper stå i trapphuset, jag och Fredrik tackar blygsamt nej.
Belle däremot gjorde sig hemmastadd på nolltid.
Hon röjde runt rejält hos grannen, som hon aldrig sätt förut. Va härligt att vara sådär oblyg....
När låssmeden efter en timme släpper in oss tror ni då vårt kära barn vill komma in till sitt älskade hem?
Nä precis, hon ville stanna kvar där hos vår okända granne. Jag fick släpa ut henne, gråtandes!
Men nu är vi hemma allesammans, lyckliga men en aning fattigare...

​Pappan underhåller barnen i trapphuset :)

Likes

Comments

Här kommer min förlossningsberättelse från min senaste förlossning, ska försöka att spara på detaljerna.

Den 12 september 2016 dagen efter BF dagen vaknar jag upp 02.15.
Känner en molande värk i magen som blir lite starkare ungefär var 7de minut.
Går ut i vardagsrummet för att inte väcka de övriga i familjen, sätter på lite kaffe och börjar googla.
Min tidigare graviditet vart jag igångsatt så jag visste ju inte alls hur allt skulle kännas.
Jag sitter i en halvtimme och klockar, är det verkligen värkar? Gör det ens ont?
Jag ringer då min mamma som skulle ta hand om får förstfödda dotter.

Hon säger att hon tycker vi ska komma och lämna Belle och ringa förlossningen.
Jag tvekar lite men efter en stund väcker jag Fredrik, jag ringer till förlossningen och de säger att vi är välkomna in på en kontroll.
Vi packar en väska för Belle och en väska för oss och bebis. Sedan börjar vi åka mot min mamma.
När vi kommer fram så är klockan ungefär 6, mamma har dukat upp för lite frukost så vi ska få i oss lite innan vi åker in. Då börjar mina värkar bli lite mer starka och även tätare så vi bestämmer oss för att åka in.
Vi får ganska fort komma in till ett undersökningsrum, de tar ett CTG där de konstaterar att jag har värkar men inte så pass täta som de vill att man ska ha för att bli inlagd.
Jag hade bara öppnat mig 1,5cm så då får vi permis då de säger att det är bra att röra på sig för att få igång det.
Vi åker då en sväng till Arninge för att inhandla lite bebis-saker.
Jag har nu ganska starka värkar och får ta en kundvagn att stödja mig mot.
Efter två timmar ungefär så har jag värk var tredje minut så då bestämmer vi oss för att åka in igen,
väl framme avtar mina värkar nästan helt och de konstaterar att jag inte öppnat mig något mer.
NEHE?! De säger då att de tycker vi ska åka hem och vila så är vi välkomna igen när värkarna är mer täta och gör mer ont.... Sagt och gjort.
När vi kommer hem lägger vi oss i sängen och det dröjer inte länge innan mina värkar bli väldigt starka och Fredrik får springa med värmekudde och isbitar till mig.
Efter någon timmes kämpande med värmekudde bestämmer jag mig för att ta mig till badet.
GUD vilken befrielse. Fredrik sitter med inne i badrummet och öven nu blir jag serverad is.
Vi sitter och pratar om livet och har det konstigt nog väldigt mysigt.
Men sen börjar värkarna kännas annorlunda och mer intensiva, jag börjar känna att jag inte klarar av mer utan smärtlindring men försöker kämpa lite till. Fredrik ser på mig att värkarna tar mer.
Vi ringer förlossningen igen men det går inte att komma fram! PANIK.
Efter en halvtimmes ringande utan framgång bestämmer vi oss för att åka iallafall då jag nu har en värk ungefär varannan minut.
De 100 meterna till bilen tog nästan tio minuter att gå. Väl i bilen fortsätter jag att ringa till förlossningen och kommer TILLSLUT fram. De låter osäkra på om de tycker att jag behöver komma in men får efter mycket om och men ett OK att komma in.

Vi får komma in till ett förlossningsrum, nu är klockan ungefär 22.00 på kvällen.
De tar ett CTG och ser att jag har täta värkar men även denna gång har det avtagit och det tycker inte att jag har så täta som jag "bör ha" för att bli inskriven.
De säger även att de ser på mig att jag inte har ett etablerat värkarbete på gång för att jag ser så lugn ut.
"Här kommer det inget barn än på ett tag" sa dom.
Okej tänker jag...
De vill ge mig en "sömnkur" och skicka hem mig igen men vill hålla mig kvar en stund då litens hjärtljud går ner varje gång jag får en värk.

Efter ungefär fem minuter får jag en otroligt stark värk och jag känner hur det knäpper till i magen.
Jag ringer då på klockan och säger att jag tror att vattnet har gått, när jag ställer mig upp så rinner det mycket riktigt ut något vattenliknande ut på golvet.
De konstaterar att det är vattnet som gått, och säger "Jaha men då får vi ta och skriva in dig då":
Sagt och gjort!
3,5cm var jag då öppen och nu går det väldigt fort. Jag hinner få lite lustgast sen när jag öppen 10cm på en timme knappt. Några krystvärkar sen var han ute, de lilla livet.
Helvete vad jag skrek, men sån härlig känsla att föda utan någon bedövning. Visst låter det sjukt?!

Jag har alltid sagt att jag vill ha tre barn men just nu är jag fullt nöjd med våra två fantastiska barn.
Men att föda barn är bland det häftigaste jag har gjort och skulle kunna göra det igen!

Likes

Comments

I fredags hade vi en perfekt fredags-myskväll med vänner och BARN.
Glöm inte barnen, det är faktiskt barnen som kryddade denna härliga fredagskväll (vilket dom oftast gör nuförtiden).
Det var en sån kväll som man skulle ha filmat och skickat till en blivande förälder.

Ungarna hade jättekul med lek bus och leksaker ÖVERALLT, medan middagen förbereddes.
När middagen äntligen är klar så sätter vi oss alla ned, men då är det alltid något som är fel med maten.
Bus och mat överallt åter igen, nåväl de har ju kul iallafall....

Lagom till att middagen har plockats bort var det dags för efterrätt, glass. Även den hamnade överallt.
In i duschen och vips var allt borta, härligt!

Men varför står helt plötsligt ett barn naken i soffan och det är BLÖTT, aha juste kiss ja nej men det är ingen fara det fixar vi.

Så nu sätter vi oss ner och slappnar av och myser lite allihopa, kanske ett glas vin?
Då hör vi "BAJS", ser något brunt på handen på ena barnet...
Jag själv sitter med lillebror i famnen och skriker på Fredrik "HON KLETAR BAJS"!!

En till dusch fick det bli, och lite här någonstans börjar man önska att det snart är läggdags.
Det blev några varv runt i lägenheten till och även en blåklocka på ett utav barnen sen var vi färdiga med denna fredag.
Barnen somnade gott den kvällen och bjöd oss även på en lugn natt, det tackar vi för! :)













Likes

Comments

Vart börjar man? 

Jag börjar med mig själv då.
Jag är 26 år och för tillfället föräldraledig med mitt andra barn.. 

Om någon hade sagt till mig för sex år sen att jag vid 26 års ålder skulle ha två fantastiska barn och vara lyckligt förlovad med någon som jag älskar hade jag nog skrattat.
Men så är det, tänk vad fantastiskt livet kan bli. 

Min tanke är att dela med mig utav mina tankar om livet som småbarnsförälder med en tvist av barnmode, det låter lite konstigt när jag säger det högt men vi testar.

Men nog om mig, vi hörs!









Likes

Comments