"Nu är det mitt tåg och dags för avgång

Stiga på aldrig tveka en minut

För att allt som flyger upp,

måste landa till slut

Kan inte titta tillbaks,

trots min vilja är stark

Vi vandrar iväg utan vidröra mark"

Ibland så är min högsta önskan att jag kunde få byta själ med någon. Byta till en helt ny, fräsch själ utan ångest och diagnoser. Men då skulle det ju inte vara Isabella? Då skulle det vara en främling. En främling som har en helt tom bok framför sig att fylla med minnen. En bok där det onda utesluts. Där det underbara, fina vi kallar livet tar övertag. Där det kanske finns hintar av ondska, svek och tårar. Men inte att det övertar varje kapitel som du försöker skriva till något bra.

Men så kan man inte tänka, jag vet det. Men man kan önska. Det är viktigt att inte lägga alltför mycket energi på att tänka "vad man kunde gjort" istället, jag vet det. Men ibland kan jag inte låta bli att tänka tanken på hur mitt liv hade sett ut om jag valt en annan väg. En väg som hela tiden fanns där så tydligt men som jag ignorerade för att den andra, mörka, var så mycket enklare att gå på. Du såg ingenting, det var mörkt och du trevade dig fram. Där du tyckte att du hörde hemma. Bland lera, mörker och stora stenar.

Själen som är min, isabella strömmer, är djupare än många andras. Samtidigt så når jag också högre än dom flesta. Det finns så mycket bra och så mycket dåligt. Det är så mitt liv sett ut. Alltid bra eller alltid dåligt. Varför ska jag ljuga om det? Varför ska jag låssas vara någon som jag egentligen inte är? Varför ska jag skjuta undan alla mina känslor som för mig är så djupa och verkliga bara för att andra inte "orkar med dom"? Varför är det alltid jag som måste gömma och förtrycka det finaste och det mörkaste? För jag är annorlunda. Och annorlunda är inte accepterat av alla.

Ni kanske undrar varför jag skriver och öppnar mig såhär. För att jag fucking behöver det. Jag har levt i skuggan så länge. Tryckt undan. Även fast jag hela tiden försöker ta första platsen så trycks jag undan. För att vara på första plats en kort stund är inte nog för mig. Jag vill vara där hela tiden. 24/7/365. Blir det jobbigt att hela tiden sträva efter något som är omöjligt? Ja.

Livet är inte en jävla dans på rosor, som så många av oss fått uppleva. Andra mer, andra mindre. Men dom finns där hela tiden. Bergen. Vissa väljer att ta vägen runt medan andra tar vägen över. Vissa av oss fastnar i taggtråden som vi inte kunnat se för att vi tittar så långt fram. Medan andra smyger sig fram och analyserar varenda centimeter av avgrunden.

Livet är vackert. Det får vi inte glömma bort på vägen. Vi har bara ett liv, även fast jag så många gånger tänker att jag ska få leva ett annat liv. Ett lyckligare liv. Men det här är min verklighet. Det är bara jag som kan förändra hur jag vill leva mitt liv. Det är bara jag som i slutändan kan göra dom valen som så småningom tar mig till skatten i slutet av regnbågen. Men gudarna ska veta att jag önskar att jag hade andra förutsättningar.

Allt som händer, händer av en anledning. Det är så jag tror. Som jag lärt mig att tro. Förlorar du någon, så är det meningen att den platsen ska fyllas av någon annan. Råkar du illa ut, så kommer du att få hämnd. Jag vet att världen är så jävla orättvis. Vissa av oss har fått utstå så jävla mycket helvete. Hur kan det vara rättvist? Att vi som kämpar i det tysta är dom som oftast blir mest utsatta? Jag försöker se det som att livet försöker säga en någonting. Att "klarar du det här så kommer du få en belöning". Men om man inte klarar det då? Om det som händer just mig är för tungt för min själ att bära? Vart vänder vi oss då?

Psykologer. Man ska inte vara rädd för att öppna upp själen. Blotta sina inre demoner. Spy ut allt som du hållt inne så länge så att det har skavt hål i ditt hjärta. När du väl får ut det, kommer det att finnas så mycket plats där inne för dig att fylla med någonting du VILL ska finnas där. Inte som du tvunget har fått intryckt där. Medicin är inte heller en dålig väg att välja. Det kan hjälpa så enormt mycket. Tygla det du inte klarar av på egen hand. Kontrollera dom känslor som du annars hatar att du känner. Man ska inte vara rädd för att ta hjälp. Jag menar, världen är så jävla fucked up, vi måste ta all hjälp vi kan få.

För vem ska annars hjälpa dig, om du inte hjälper dig själv?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Behovet av att vara uppkopplad på alla sociala medier 27/7/365... NEJ. Jag vägrar leva så. Att man ska vara ständigt tillgänglig, uppkopplad, social, aktiv. Vad fan hände med det vi kallar LIVET? Jag har fått avtryck på mitt högra lillfinger pga stödjer telefonen där konstant. Jag menar???

Jag blir stressad av att ha på notiser, så dom är mer eller mindre alltid avstängda. Jag blir stressad av att alltid vara uppkopplad. Kan gå in på mina sociala medier i timmar, pendla mellan snapchat, fb och instagram. Alltid är det något nytt som hänt. Om jag legat för länge och skrollat på dessa medier så går jag in på Twitter. När jag gått igenom allt även där börjar det om igen. Det är fan inte hälsosamt.

Därav att jag börjat inaktivera vissa sociala medier vid vissa tillfällen där jag känner att det har blivit för mycket. För mycket stress, för mycket meddelanden, för många notiser. Jag behöver det ibland, det tror jag många av oss gör.
Behovet av att ständigt kolla sina sociala medier är ett osunt beroende. Verkligen. Jag har lovat mig själv några saker detta år. Den största och viktigaste punkten är:

ATT GÖRA VAL SOM ÄR BRA FÖR ISABELLA.

Ska det vara så jävla svårt? Ja. Det är något jag ständigt måste påminna mig själv om att göra. Det kommer inte naturligt för mig, tyvärr.

Så försvinner jag från sociala medier ibland så vet ni nu varför. Jag behöver en BREAK ibland. Verkligheten kallar så att säga. Sure, det är najs med ett "fantasy land" men jag föredrar att leva närmare verkligheten,

närmare L I V E T.

Kärlek

Likes

Comments

Jag hade ett helt fantastiskt nyårsfirande tillsammans med Marcus på en av Istanbuls bästa restauranger, sunset grill & bar. En utsikt utan dess like och mat som gav mig gåshud! Till detta drack vi ett torrt riesling (som är mitt favoritvin!!) Här kommer bilder på maten vi åt. Bilder från kvällen kommer senare ❤️

Förrätt nr 1:
Bläckfisk carpaccio

Förätt nr 2:
Svamprisotto

Huvudrätt:
Havsabborre

Efterrätt nr 1:
Choklad terrine

Efterrätt nr 2:
Pumpacheesecake


🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂🥂

I had the most wonderful New Year's Eve celebration with Marcus at one of Istanbul's most exclusive restaurants. The view was breathtaking and the food gave me goosebumps!!! To this we drank a dry reisling (which is my favorite wine)

Appetizer nr 1:
Octopus carpaccio

Appetizer nr 2:
Mushroom risotto

Main course:
Sea bass

Dessert nr 1:
Chocolate terrine

Dessert nr 2:
Pumpkin cheesecake

Likes

Comments

Jag finner inte alls lika mycket inspiration till att blogga hemma som jag gör här i Turkiet. Så därför har jag låtit bloggen ligga nere under julhelgen.

Jag kom hit inatt runt 01 och insåg när jag steg av planet hur mycket jag har saknat det. Istanbul i mitt ❤️

I don't know what it is but I don't find motivation to blog at home as I do here in turkey, that's why i haven't updated my blog during Christmas since I was back in Sweden during the holidays.

I arrived to istanbul last night at 01 am and when I got off the plane it hit me how much I've missed this place. Istanbul in my ❤️

Likes

Comments

Äntligen känns det som jag börjar hitta mig själv. Här, i allt kaos, så börjar isabella kika fram ur dimman. Jag kan se henne lite tydligare nu än för 1 månad sedan. Lycka!

Normal people scare me

Likes

Comments

​Magaaaad. Love at first sight indeed!!!!! 

Likes

Comments

Stay with me tonight, let's bring it all back to life

Jag vet att jag inte kan hjälpa alla. Men varför har jag en sån brinnande lust till att försöka? När jag lyssnade på en pod idag om katastrofer på ålderdomshem så började jag gråta. Att man väger åldringarnas blöjor för att se om dom kan "användas igen"?! När man låter dom ligga instängda på deras rum och knappt få någon mat? Vad fan är det? Det är ju när vi blir gamla och grå som vi ska få njuta. Njuta efter ett helt liv av slit. En tid där vi ska få tillbaka av samhället som vi hjälpt till att bygga upp? Blir så upprörd och förbannad när jag hör detta. Hur kan dessa människor sova på nätterna? Allt för att spara pengar och tjäna pengar, knappt någon tanke åt människorna dom faktiskt ska ta hand om. Skamligt.

En tisdagsdiskussion med mig själv i vanlig ordning.

Likes

Comments

"I am made of self destruction and crash landings. But still, I find beauty in giving my heart and soul into things I care about. Even though I crash I've got the pleasure to feel real feelings"

- Isabella Strömmer

Likes

Comments

Kommer komma upp lite bilder jag ritat själv här titt som tätt. Jag får ut så mycket känslor genom att skapa något. Jag lyssnar på musik och låter pennan svepa iväg med mig in i en sorts trans. Har inte gjort det på länge, men nu ska jag börja igen.

Denna kallar jag "drama queen"

Likes

Comments

Ser lite läskigt ut, eller hur? Men det är sååå gott! Första gången jag skulle smaka detta var jag lite skeptiskt måste jag erkänna. Dock är jag väldigt glad att jag smakade för det är verkligen skitgott!! Musslor som är tillagade med ris inuti (midye dolma). Så när man öppnar dom är dom fulla av kokt ris runt musslan. Fattar ej hur dom gör det dock haha.. lite citron på detta va så kan man käka 100st typ.

Detta finns ÖVERALLT här. På barer, på gatan, i affärer alltså överallt skojar inte ens. Så åker ni hit: smaka detta!!!

🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋🍋


First time I saw one of these I got a bit suspicious.. you feel me? But it's soooo damn good! Its cooked with rice in it, I have no idea how they're doing this but as I said it's SO GOOD. You can find it everywhere. in bars, at the street, in malls ye everywhere!

So if ur planning to go to turkey you should definitely try it out 😛

Likes

Comments