Hej allihopa! Som vanligt är jag dålig på att uppdatera här, ledsen för det. Men nu är jag här med ett nytt inlägg i alla fall! Jag hoppas att ni har det bra allihopa. Själv rullar det på trots att jag har varit sjuk, jag har haft feber och hemsk hosta, men nu står jag på mina ben igen och mår mycket bättre. Däremot så känner jag mig inte helt på topp och jag vet nog varför. Det har blivit en liten vändning för min kropp. Från att ha tränat ungefär 3 gånger i veckan och inte ätit godis/fikabröd och allt sådant onyttigt så har jag nu inte tränat på nästan 2 veckor, och då menar jag knappt rört på mig alls p.g.a. av att jag har varit sjuk och inte velat anstränga mig. Jag har också de senaste dagarna fikat en del och ätit en massa choklad, vilket jag inte brukar göra. Det är inget jag rekommenderar att vända upp och ner på allt. Min kropp reagerar så att jag har haft svag huvudvärk i några dagar och jag känner mig hängig trots att jag har fått ganska bra sömn. Plus att jag har fått en del finnar nu av allt socker som jag har ätit, men det får jag ta. Jag brukar inte gotta mig så som jag har gjort, men från och med idag så ska jag försöka komma in i mina gamla vanliga rutiner, mycket mindre socker, äta bättre och komma igång med träningen igen. Det som känns tungt just nu är att det känns som att börja om på 0 igen med träningen, men det är bara att kämpa på så är jag snart uppe igen.

Om det är fler som känner att de har spårat ur lite från sina vardagliga rutiner så vill jag peppa er! Kämpa på för att komma tillbaka på rätt spår! Det kan vara så att det är jobbigt i början, men kämpa! Jag finns här om ni har frågor eller vill ha tips!

Det här var en liten uppdatering och jag hoppas det bästa till er alla!

Kram Bella

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej allihopa!
Skolan har dragit igång igen och man ska försöka vända tillbaka dygnet. Efter att ha lagt mig 2-3 varje natt hela lovet och sedan ska man släcka tidigt och gå upp 6:30, det är en stor vändning haha. Men snart är man van och är inne i sina rutiner igen.

Ett mål som jag har det nya året är att jag ska börja röra mer på mig, alltså komma igång mer med träningen. Jag vet inte riktigt vad som fick igång mig men jag blev så himla peppad till att börja gymma. Så för någon vecka sedan så köpte pappa ett årskort på Djupadalsbadet(bad & gym) åt mig, så nu kör jag! Mitt mål är inte att bli mycket smalare och fit, utan jag vill träna min kondition och lite styrka för att känna att min hälsa blir ännu bättre.
Idag var det premiär för mig på gymmet! (lördag 16 jan)
Himla kul tycker jag att det var, så nu är det bara att jag kör och inte ger upp!

En sak som jag vill att ni ska tänka på är att om ni gör val som i mitt fall t.ex. börjar träna så ska ni BARA göra det för eran egen skull, inte för någon annans skull. Ni ska inte göra något som ni egentligen inte känner är rätt för er bara för att många andra gör det. Det är viktigt att man hittar sin grej som man tycker är kul. Vi alla är ju olika, vilket är en bra sak.
Jag har varit ganska fram och tillbaka. När jag var yngre så dansade jag mycket, men jag slutade på dansen och sedan har jag inte alls varit peppad till att träna eller inte ens gå på en liten promenad. Jag tyckte att det var så himla tråkigt och jobbigt! Vissa av er kanske känner igen er?
Men för kanske ungefär 1 1/2 år sedan så kom jag igång mer och mer med träningen och jag tycker bara att det blir roligare och roligare att träna.

Så om ni känner att träna är skittråkigt så ska ni ha hopp för jag har också tyckt det, men det blir roligare och roligare. Det är i alla fall vad jag tycker, men som sagt så är vi alla olika och har olika intressen.

Ha det så bra!
Glöm inte att du är fin precis som du är!

Kram Bella


Likes

Comments

Hej alla fina! Jag hoppas att alla har haft en fin jul oavsett hur den har sett ut. Jag vet att det inte är alla som har det så bra under julen men jag hoppas ändå det bästa.❤️ Jag har haft en jättebra jul, men nu är det över. Det går så himla fort.
Nu är det snart ett nytt år!! Jag kan inte riktigt förstå det.
För mig så är det bara en termin kvar i högstadiet, sedan ska jag börja på gymnasiet. En hel termin av nian har redan gått. Herregud säger jag bara. Jag tänkte skriva ett inlägg snart om det här med att börja gymnasiet och andra saker som hör till.

I detta inlägg så ville jag mest göra en lite uppdatering och säga att jag är med i Juliatidningen som har släppts nu. I den tidningen med Ariana Grande på omslaget. Så det vore jättekul om ni gick och köpte er en tidningen och läste.
Det är alltså en tjej från Julia som har intervjuat mig.

Jag hoppas att ni har det bra nu de sista dagarna av år 2015 och början av de nya året 2016!

Kram Bella

Jag och min älskade bror❤️

Likes

Comments

Hej allihopa! Idag tänkte jag skriva om en sak som berör väldigt många av oss.

Hur är det egentligen med det där att man får klä sig hur man vill med sin egna stil utan att känna sig uttittad, utanför eller känna att man inte är accepterad? Visst kan ni hålla med om att det inte är särskilt kul när någon fnittrar och viskar om något som ni har på er?
Bara för att ni klär er lite annorlunda för en dag eller för att ni har en annan stil, då ska det pratas och påpekas! Jag blir lite ledsen men mest irriterad när sådant händer.

Ett exempel som hände nu i morse. Jag tog på mig ett par byxor som jag aldrig har haft förut, lite annorlunda mot vad jag brukar ha på mig. Det första som händer när jag kommer till skolan är att några personer fnittrar och pratar om mina byxor i detta fall. Ja visst är det kul att de märker att jag klär mig lite annorlunda, men inte när de reagerar på det sättet.
"Ojj, värsta partybyxorna!" var det en som sa och skrattade. Det fick mig inte direkt att känna mig fin eller självsäker på något sätt. Några kommentarer kan skapa osäkerhet hos andra.

Min första tanke var "Jag ringer mamma och ber henne komma med mina vanliga jeans" men sen tänkte jag efter, ska jag verkligen låta de som fnittra åt mig vinna? Nej, jag ska fan klä mig som jag vill!! Så jag bestämde mig för att gå runt resten av dagen och äga mina byxor! Haha xD

Nej, men allvarligt, det är bra så dumt! Jag förstår inte vad problemet är, bara låt mig vara och bry dig om vad du har på dig istället för att påpeka mina byxor. Hur svårt kan det va? Nu kanske det inte var med mening att jag skulle känna så som jag gjorde efter vad de gjort, men det är därför man ska tänka efter lite innan man säger/gör något. Nu är det ju inte så att jag kommer hem och gråter för att jag blev så ledsen, jag har kommit över det och det var inte det allvarligaste. Men händelsen fick mig en tankeställare och därför ville jag dela med mig av den.

Med detta inlägg ville jag bara säga att du ska tänka på vad du säger och du ska klä dig som du vill och i sådant som du känner dig bekväm i, bry dig inte om elaka och spydiga kommentarer folk säger, istället kan du ta åt dig de fina kommentarerna. 

DU ÄR FIN!
Kram Bella

Likes

Comments

Hej allihopa! Hoppas ni mår bra, det gör jag. Lite seg måndag bara men så kan det va. Jag tänkte göra en uppdatering om hur min acne är efter att ha ätit medicin i 2 månader. 

Alltså jag kan inte säga att det har blivit så jättemycket bättre som jag trodde att det skulle bli efter 2 månader, men det är på bättringsvägen.
Jag börjar undra om någonting hjälper. Det känns som att jag provar produkt på produkt, men ingenting vill få det att försvinna. Kommer det någonsin att försvinna. Som jag har skrivit i tidigare inlägg så fortsätter dem här jobbiga tankarna att komma. Jag vaknar på morgonen, tittar mig i spegeln och bara önskar att acnen var borta. Åtminstone mycket bättre. Jag känner bara att jag inte orkar mer!! Men jag ger aldrig upp, jag ska kämpa. Jag är bara rädd, rädd att inte bli accepterad, fast jag vet att jag har sååå många vänner vid min sida. Dem älskar ju mig för den jag är, de bryr sig inte om jag har acne eller inte. De vill ju bara att jag ska må bra. Tänk på det, acceptera varandra för dem ni är och ändra inte på dig bara för någon annans skull. Men tänk också på att vara snälla mot varandra och stötta varandra. Vi alla har nåt som vi tycker är jobbigt och då är det så himla bra om vi hjälper varandra på vägen. Tillsammans är vi starkare! Men det är också viktigt att acceptera sig själv och vara nöjd och stolt över sig själv. Oavsett vad andra säger så är du fin som du är!

Ha det jättebra nu så hörs vi!
Glöm inte att vid frågor eller annat så är det bara att mejla mig: isabellehedmans@gmail.com

Kram Bella

Likes

Comments

Hej allihopa! Jag hoppas ni har det bra det har jag. Skolan har hållit på i några veckor nu och man har kommit in i sina rutiner igen, ganska skönt men ändå jobbigt och tråkigt med skolan. Men jag ska inte gnälla jag får ju träffa mina fina vänner varje dag.

Ledsen att jag inte har varit så aktiv här, men det ska jag försöka ändra på. En liten uppdatering om mitt liv kanske vore trevligt haha.

Häromveckan var jag inne på USÖ på ett läkarbesök. Jag kände att jag ville se om jag kunde få nån hjälp med mitt ansikte. Vi har ju inte riktigt vetat om det är acne eller eksem jag har i mitt ansikte. Vi har ju trott att det har varit lite både och.
Det visade sig att det är acne jag har och inte eksem. Visst det är inte kul att få reda på att man har acne men det är sååå skönt att äntligen få svar på vad det är. Det är ganska konstigt för jag har haft det här problemet i ansiktet ett bra tag och jag har varit inne på USÖ hundra gånger men ändå så har de inte kunnat säga precis vad det är. Läkaren som jag hade förut sa att de får gå på så bra kurser med de bästa läkarna och att de är så himla duktiga och att de kan/vet allt men fan heller! Nu har jag fått en ny för att hon andra skulle sluta och plötsligt så får man fram ett klart svar på en gång. Jag frågade liksom vad det är om det är eksem eller acne och som svar får jag "Det är acne, det ser jag ju direkt.". Eftersom jag i alla dessa år har fått salva på salva och inga bra svar och inte den hjälp jag har behövt så trodde jag inte att jag skulle få det nu heller, men jorå jag fick hjälp för min acne. Jag äter nu medicin för acnen. Ett antibiotika som heter Lymecycline Actavis. Jag fick en salva också som ska hjälpa till på utsidan och den heter skinoren. Det har gått ungefär en månad och det funkar bra. Jag har fortfarande kvar acnen men det börjar bli bättre i alla fall. Så vi får se om några veckor till om det har blivit ännu bättre. Det tar ju tid för kroppen att ställa om sig.

Det var en liten uppdatering om det. Jag ska försöka blogga om nån vecka igen. Ha det gött tills dess! Och glöm aldrig detta! Du är fin som du är och skäms inte över din kropp eller något annat!

Kram

Likes

Comments

Hej allihopa! Idag var en sådan dag som jag kände för att skriva lite. Jag har haft en morgon som jag bara känner att jag vill gråta. Mitt ansikte vill inte det jag vill så jag känner bara att jag inte orkar med det längre. Det kanske låter larvigt, men inte för mig. Jag vaknar varje morgon och ser mitt eksem i ansiktet och jag känner bara att jag inte orkar mer så jag tillät mig gråta idag.

Jag har ju problem med eksem på kroppen men jag har också i mitt ansikte. Lite av det är acne men också eksem. Jag har för nån månad sedan fått en "diagnos" på att jag är allergisk mot parfym och konserveringsmedel. Jag fick reda på det tack vare att jag gjorde ett lapptest. Jag hade 37 olika ämnen på min rygg i 2 dygn för att se om jag reagerade på nåt ämne och det gjorde jag. När jag fick reda på det så fick jag hopp att jag äntligen skulle få fin hy även i ansiktet nu när jag visste vad det var som orsakade det. Det tar ju tid innan hyn blir bättre men just nu blir den bara värre. Jag har bytt ut alla produkter som jag använder så att de är utan parfym och utan de konserveringsmedel som jag inte tål. Men ändå så är det något som jag inte tål eftersom mitt ansikte bara blir värre. Och jag känner bara "VARFÖR!?". Jag vet att det finns ju de som har det vääääldigt mycket värre än mig och jag ska vara tacksam att jag har det så bra som jag har det. Men detta är mitt problem och det är nåt som jag mår dåligt av och måste kämpa mig igenom. Jag har ju en väldigt känslig hy och jag måste prova mig fram för att hitta rätt, men jag önskar bara att det inte behöver ta en sådan lång tid.

När jag och min familj ska åka och träffa släktingar som vi inte träffat på 1 & 1/2 år så tänker jag ofta på hur jag ser ut te.x. "Sist vi träffades såg jag likadan ut, lika mycket acne och eksem i mitt ansikte och det har gått 1 & 1/2 år och det har inte blivit bättre. Undrar vad de tänker när de ser att de inte blivit bättre?"
Nu är det ju mina släktingar och de vet ju om mitt hudproblem så det tycker inte att det är nåt fel men ändå så tänker jag på det.
Samma sak innan skolan. Tankarna snurrar i skallen hela tiden. Jag blir som sagt inte mobbad vilket jag är väldigt tacksam över. Jag har mina fina vänner och klasskamrater som respekterar mig för den jag är oavsett om jag har acne/eksem eller inte.

Jag är hela tiden rädd för att någon inte tycker om mig pga mitt eksem. Jag vet att de som inte respekterar mig för hur jag ser ut är ju inte äkta vänner men tanken kommer ändå. Allt är inte utseende men jag känner mig inte alltid så fin och fräsch och det vill man ju göra.
Jag får höra att jag är stark som kämpar och det kan jag hålla med om om jag får säga det, men idag var en sådan dag som jag bara inte orkade.

Tack för allt stöd jag får av er alla! Och till er andra där ute med eksem eller andra problem, kämpa på för tillslut blir det bättre! <3

Hoppas ni alla har det bra, det har jag trots mitt eksem. Haha😂 Ni får ha en fortsatt bra sommar allihopa!

Kram

Likes

Comments

Hejsan! Det har gått ungefär 2 veckor sen sist, ledsen för det. 
Under de senaste veckorna har jag haft det chill men ändå väldigt roligt. Jag har tältat med min fina Agnes, badat med My och Ellen och haft det kul, träffat mina bästa morbröder och andra släktingar och så har jag sovit över med bästa Felicia och haft det mysigt. Sådant som hör till sommaren. Men det har ju varit väldigt tråkigt väder, men de senaste dagarna har varit väldigt sköna. 

​Nu i helgen ska jag och resten av familjen åka och campa och ha det gött. På lördag, imorgon alltså så ska vi på bröllop och det blir trevligt. Min faster ska gifta sig. Grattis till er! 
På det så har jag fått en förkylning som tyckte att det passade bra att komma nu. Så det är ju inte alls kul men jag får vila så jag blir frisk snart.

Nu tänkte jag skriva en till del av min resa med eksem. 
Jag åkte in till vårdcentralen några gånger för att få hjälp eftersom det var så himla jobbigt att det kliade hela jäkla tiden. Jag tänker inte skryta över vården asså! Jag fick salva på salva och ingenting hjälpte. Jag fick en massa kortison som dämpade eksemen i nån dag men sen kom det tillbaka lika snabbt som det blev bättre. Tillslut så hjälpte inte kortisonet mig alls för min kropp typ blev immun mot det när jag använde det så ofta. Så jag låg där och kliade lika mycket i alla fall. Det var som sagt väldigt jobbigt. Det blev ju bara värre när det kändes som om att ingenting hjälpte. När ingenting hjälpte så kom ju många tankar som man kanske inte tänkt innan. Typ som "Jag kommer ha det såhär resten av livet", "Jag kommer aldrig att må bra igen" eller "Jag känner mig äcklig" osv. Det låter kanske som om att jag mått superduperdåligt men jag har mått bra, men någonstans så har jag ju mått dåligt eftersom det var så jobbigt. Men tack vare familjen, släkten och mina kära vänner så mår jag inte så idag. Självklart så mår jag sämre ibland men inte som då. Vi alla har våra sämre dagar. 

Jag har inte bara fått salvor utan jag har gjort prover. Jag har gjort blodprov som inte gav oss något resultat, jag har gjort stansprov. För er som inte vet vad det är så "skar" de bort en bit hud av mitt lår där det var en prick för att sedan på nåt sätt försöka ta reda på vad det är som orsakar mitt eksem. Men inte heller det visade någonting så nu har jag ett litet ärr på mitt lår. Ärret syns inte så jättemycket men på nära håll i dagsljus så syns det lite, tyvärr. Men det är inget jag tänker på. 
Jag har också gjort ett pricktest. Då tar man typ som en nål och rispar på underarmen sedan droppar man på olika ämnen och klistrar sedan på en lapp, sedan väntar man en stund och ser om man reagerar på ämnet. Man kollar alltså om man är allergisk mot t.ex. pälsdjur och pollen. Det var inte det roligaste jag har gjort för jag spände mig så mycket varje gång hon stack/rispade i min arm så efter en stund så svimmade jag. Jag vill inte skrämma er om ni någon gång ska göra pricktest, men ett tips är att försöka slappna av trots att det sticker lite. 
Men inte heller pricktestet gav något resultat. 
Ganska surt, men det var bara att kämpa vidare för någonting var det ju som jag reagerade på. Det är väldigt svårt att ta reda på vad man reagerar på om det inte är något som är ganska vanligt som t.ex. pollen eller pälsdjur. Det var svårt för mig i alla fall. Det är en djungel, som man brukar säga. 

Jag tänkte skriva mer men det blir så himla långt hela tiden.Leende ansikte med öppen mun och kallsvett Det är svårt att inte skriva så mycket. Men det kommer ett nytt inlägg om nån/några veckor.
Ha en fortsatt bra sommar allihopa! 

Kram

Likes

Comments

Hejsan! Jag har ju sagt att jag ska berätta om mina hudproblem och det tänkte jag göra idag. En bit av det i alla fall. Det finns så mycket att berätta om men jag måste börja någonstans och jag kan inte skriva allt i ett inlägg för då skulle det bli superlångt. Men jag kan börja med att berätta lite om när mitt hudproblem började.
Jag gick i åk 5 och det var år 2011 om jag minns rätt. Jag vet inte exakt hur allt började men jag började att få eksem lite överallt på kroppen. Det jobbiga var att vi inte visste vad det var som jag reagerade på. Det var den jobbigaste tiden som jag upplevt. Jag kunde inte sova på nätterna, jag fick sova med fönster öppet och fläkt på för att det inte skulle bli lika varmt så att mina eksem inte kliade lika mycket. Men ändå så vaknade jag ofta och jag grät för att det var så jobbigt. Eftersom jag kliade mig så mycket så blev det ju hudflagor och sårskorpor i sängen som man såg på lakanet... inte så fräscht. När jag såg det gång på gång så sopade jag ner det på golvet för att det skulle kännas fräschare i sängen när jag sov. Men jag blev så "psykiskt påverkad" av allt så ibland vaknade min pappa kl. 1:30 på natten av att jag stod och sopade golvet nedanför min säng. Det kanske låter larvigt men vem sopar golvet mitt i natten? Det är någonting som jag och min familj skrattar åt idag men just då var det superjobbigt.

Jag hade eksem över hela mina ben, mage, rygg och armar, men jag stod på mig själv och gick i linne och shorts i alla fall. Många som har eksem döljer dem för att de skäms eller tycker att det är jobbigt att behöva visa upp sig för andra, men jag gjorde inte det. Jag vet hur de som döljer sina kroppar känner sig. Det är fan inte kul att folk hela tiden ska påpeka dina eksem eller kolla på dig extra mycket eller vad de nu gör. Det var många som frågade mig hela tiden vad det är för något och när det skulle försvinna. Jag tog inte illa upp, men det är klart att det var jobbigt att hela tiden behöva svara på en massa frågor jag själv inte visste svaren på. Jag svarade hela tiden "Jag vet inte" eller "Det är eksem" osv. det var inget mer med det. Men det finns de människor som blir mobbade pga eksem och det är inte alls kul. Bara en enstaka kommentar som t.ex. "Vad prickig du är" eller "Vad fan har du gjort? Du är ju helt röd!" sitter kvar i personen resten av livet. Tror du inte att han/hon redan vet att han/hon är prickig och röd?! Jag blir så irriterad! Du behöver inte påminna honom/henne varje dag för han/hon vet redan om det. Jag undrar hur ni mobbare kan skriva eller säga något så dumt till en människa. Är deras liv så mycket mer intressant än er eget liv så får ni ta och göra något åt erat eget liv. Ni mobbare kanske har det jobbigt med något som gör att ni känner ett behov av att trycka ner andra så att de ligger på samma nivå som ni gör. Men det är bara såå himla onödigt. Det är bättre att ni är snälla så andra gillar er istället och då blir det kanske lättare för er att må bättre. Tillsammans är vi starka!
Det kan vara så att man inte blir mobbad men att man en gång har fått en kommentar av sin kompis, sitt syskon eller vem som helst som stannar k
var hos dig. Som får dig att må dåligt. Om det är så så är det viktigt att du säger det till den personen så han/hon tänker på det. Så det gäller att man tänker på vad man säger så man inte sårar någon. Men till er som blir mobbade eller känner att någonting är jobbigt oavsett vad det gäller så tycker jag att ni borde prata med någon vuxen. För det blir så mycket lättare tycker jag själv i alla fall. Att veta att du alltid har någon vid din sida är väldigt viktigt. Jag har en väldigt öppen relation med mina föräldrar och mina vänner och den tryggheten behöver alla ha, men tyvärr så har inte alla den.

Nu gick jag in väldigt mycket på mobbning men jag fortsätter att skriva mer om mina eksem om nån vecka eller om några dagar. Det blev ju VÄLDIGT lång text nu men jag hoppas att ni tog er igenom hela. Jag hoppas att denna text berörde er på nåt sätt.

Kram


Dem här bilderna är på mig från september år 2011

Likes

Comments

​Hejsan! Nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg. Jag är inte helt kunnig när det gäller det här med att blogga, men jag gör ett försök. Jag kan berätta lite kort om mig själv. Som ni kanske läst så är jag snart 15 år och jag heter Isabelle. Jag spelar fiol, gitarr och lite annat. Min familj består av min mamma Jennie, pappa Andreas och min lillebror som är 12 år och heter Robin. Vi campar med husvagn och lever gött. Men vi alla har ju våra problem och mitt problem är hudproblem. Så på denna bloggen tänkte jag berätta om den jobbigaste tiden som jag upplevt, men också om annat. Ni får gärna ställa frågor så kan jag svara på dem. Vill ni ställa frågor privat så får ni gärna mejla mig. Kram på er!

Likes

Comments