Nu var det en evighet sen jag bloggade, & jag skäms som fan, för att jag inte har tagit tag i bloggen när jag har lovat er att bättra mig. Men det händer inte så mycket i mitt liv faktiskt, skola & umgås med mina vänner & min sambo. Sååå blir ju rätt tråkigt att ens blogga om precis samma saker varje dag 😋
Men för att bättra bloggen så tänkte jag berätta lite jag vill ha i mitt liv ❣️

- jag vill ha en v90 någon gång i mitt liv.
- jag vill, eller rättade sagt jag ska ha en majsorm inom en snar framtid, för att jag bara vill ha en & få bort min ormfobi. Fattar knappast varför jag har ormfobi då min pappa har haft ormar hela min uppväxt.
- jag vill flytta till ett hus, då jag får inreda själv & bestämma hur mitt hus ska se ut 🙌🏼 drömmen ju!😍
- jag vill få bort min psykiska ohälsa, men måste själv inse att jag aldrig kommer att få bort den till 100%, men försöker iallafall tänka på mig själv & mitt mående för varje dag 👊🏼
- jag vill ha barn nån gång i framtiden. Jag är så in i helvetes barnkär 👶🏼 när man till & med får höra näst in till varje dag att jag skulle bli sån bra mamma & att jag har tålamod, så blir man ännu mer sugen.
- jag vill börja övningsköra nu, så jag kan få mitt efterlängtade körkort 🚗
- jag vill ha ett jobb nu, men måste gå klart skolan först.
- jag vill resa till Barcelona, New York & London✈️
- jag vill nån gång ha en fet passat! 😍
- jag vill träffa så många kändisar 😇
- jag vill tatuera mig 🖋
- jag vill pierca min navel igen & min läpp.
- jag vill ha ett årsförbrukning på Nocco ananas, för då vet jag att jag har Nocco ananas ifall de skulle sluta sälja den 😅🍍
- jag vill ha en sleeve på högerarmen & en text bak om ryggen 🙈
- jag vill ha en hund 🐶

Det var väl de jag kommer på just nu, inte så många men några var det iallafall 😏

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja som rubriken lyder. Jag har ny telefon & ny förkylning.. men denna förkylning va ännu värre!

Men har inte hänt så mycket sen sist. Jag har träffat bästa vän & idag har vi lagat bilen. Det är väl typ det som har hänt. Nästa helg är det ju som sagt Elmia, då ska Liam följa med 😍
Om ca 2 månader får jag min sprillans nya telefon, jag längtar som fan👌🏼
Men nu kommer det verkligen bli mer uppdatering ✌🏼😎

Likes

Comments

Det har ju varit dålig uppdatering på senaste tiden. Men jag har bytt telefon & i samma veva blev jag sjuk & förkyld.
Men det som har hänt under tiden har jag hunnit fylla 19 år, blivit firad & haft kalas för min moster/gudmor & min största kusin🌸Jag har ju ansökt om sommarjobb & nu har de fått min ansökan & jag hoppas verkligen jag får det jag sökte på första plats 😍
Varför jag bloggar nu är för jag inte har sovit något inatt för E har haft panik hela natten & jag snorar & hostar hela tiden 😔 jag vill bli frisk, för mina lungor tar sån jävla stryk & då tar mitt psyke också stryk. Tänder till på minsta lilla när detta kommer.
Idag hade jag tänkt & städa här hemma, vi får väl se hur det går & att maten ska va klar tills E kommer hem från jobbet. Somnar jag när han har åkt finns risken att jag vaknar när han kommer hem 😂🙄
Nu ska jag försöka få liv i han så han kommer iväg nån gång ☺️

Likes

Comments

​Idag har det varit en händelserik dag.
Jag vaknade när "E" kom hem, vid halv 12, sen tog vi det lugnt en stund för att sedan vidare till Dennis för att äta lite med han. 
Vid 16 så stack jag & "E" till Motala för att hämta Viktor på jobbet. Så Viktor skjutsade hem oss & sen stack vi till mormor för vi skulle äta där idag. Jättegod mat blev det! Efter maten fick morfar & "E" för sig att vi skulle laga bil, så var bara & hämta bilen & börja fixa med den. Det tog ett litet tag, men vi blev klara & kunde fixa det mesta. Nu ser den ju bättre ut. 
Varför jag inte laddar upp några bilder är för jag skriver på datan & orkar inte installera på min mobil, eftersom det alltid bråkar med andriod mobiler! 
Ne nu ska jag ta det lugnt innan sändags! Puss&Kram❤



Likes

Comments

Jag är tillbaka mina kära läsare 😍

Det var inte igår jag bloggade direkt. 7 månader har jag varit "sjukskriven" från bloggen & jag kan säga att det behövdes. Under tiden har det verkligen varit en berg-&dalbana. Varje gång jag har tänkt och "starta" upp bloggen igen så har allt gått ner för, tråkigt nog. Jag trodde aldrig att det skulle ta 7 månader innan jag skulle börja skriva igen.

Under de här 7 månaderna så har jag:
- flyttat hem till mamma på heltid.
- "hoppat av skolan"
- träffat nya vänner, vilket jag inte ångrar!❤
- träffat vänner som jag har haft på sociala medier.
- avslutat kontakt med folk jag inte behöver i mitt liv.
- tagit hål i tungan.
- ångrat mina misstag jag har gjort.
- tatuerat mig.
- rest till olika städer här i Sverige.
- fått tillbaka "han", nej vi är inte tillsammans, utan faktiskt är bästa vänner idag.
- jag har gått ut på korgen för första gången.


Det finns säkert mycket, mycket mer som jag har glömt! Sist jag bloggade så trodde jag ärligt talat att jag skulle avsluta mitt liv där. Men jag har haft så underbara vänner & min underbara familj som har faktiskt funnits där dygnet runt för mig, & jag vet inte hur jag ska tacka er! NI ÄR HELT UNDERBARA!!❤ Idag står jag här 7 månader senare & mår bättre än sist, det finns fortfarande sår kvar, men de läker. & jag känner själv att jag har vuxit som människa, jag känner mig mer mogen.
Jag har också börjat skolan, började igår. Men jag stannade bara till lunch. Så det jag gjorde igår var att ansöka om sommarjobb, vilket jag hoppas på att jag kommer in på något. Mitt första sommarjobb blir det isåfall! Men nu kommer det bli mer blogginlägg & en ny Isabella! 😍
Inte nog med det så är det bara 9 dagar kvar tills jag fyller 19 år! & inte långt kvar till Elmia.

Nu ska jag gå & duscha sen göra en kopp te & sen lägga sig! Puss&Kram



Likes

Comments

​Jag gör inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag gör detta för att ni ska förstå varför jag har varit "off" på alla sociala medier och på telefonen, alltså inte svarat er eller inte hört av mig. 

Som många av er vet, så är det ju slut mellan mig och "E" och det har tagit väldigt mycket på min deppresion. Jag vet inte ens om jag kommer klara av att berätta precis allt, men jag ska försöka. Jag har ju som sagt en deppresion som gör så att allt tynger ner mitt liv både fysiskt och psykiskt just nu, folk undrar säkert varför jag är så himla ledsen när jag har familj och vänner som stöttar mig, men oavsett hur mycket de stöttar mig så går jag igenom så mycket skit i mitt liv just nu. Jag vet folk som har det mycket jobbigare än mig just nu och försöker nå upp till sina mål. 

Jag ligger mestadels av mina dagar hemma och inte gör ett piss. Vissa dagar orkar jag inte ens gå upp ur sängen för att jag inte har motivation till knappt nånting, vissa dagar orkar jag inte ens gå och laga mat till mig själv så istället så skiter jag i det. Det jag är mest rädd över är, att min deppresion kommer ta över mitt liv, alltså att jag inte ens kommer kunna ta körkort för att jag mår så fruktansvärt dåligt just nu, körkortet skulle betyda allt för mig just nu. Men inom en snar framtid så hoppas jag att jag kommer lyckas med mitt körkort. 

Jag vill berätta för er vad som har hänt mellan mig och "E", men jag kan tyvärr inte göra det, det känns så himla fel just nu och jag skulle nog aldrig kunna ge det en förklaring varför jag inte ens kan berätta det. Jag känner att vissa saker ska hållas privat just nu och den som verkligen vet allt är faktiskt min mamma (eftersom det alltid är hon jag ringer till när jag är så fruktansvärt nere och är ledsen). Det är mycket obalans i mitt liv just nu. Den senaste tiden så har jag mått så dåligt, har nog aldrig mått såhär dåligt förr, men i snart 1 månad så har allt varit kaos i mitt liv. Jag kan inte räkna med fingarna hur många ångestattacker jag har fått och varit nära på att spy och jag kan inte ens räkna hur många dagar jag har spenderat på att gråta. Det här som har hänt har liksom förstört min framtid och har förstört mitt liv. Sakta men säkert så känns det som att jag förlorar precis allt jag äger, att jag förlorar mina vänner som jag umgicks med 24/7 när jag var tillsammans med E, jag förlorar min självkänsla, jag förlorar massor med vikt och massor med annat som jag riktigt inte kan förklara, men det känns som att jag håller på och förlorar PRECIS allt. Den ända tiden på dygnet som är bäst för mig är när jag sover om jag nu gör det, jag hade helst viljat sova igenom mitt liv för jag orkar inte mer, det har ju som sagt hänt väldigt många jobbiga saker i mitt liv, det har varit sjukhusbesök, det har varit väldigt jobbigt. Jag har mått dåligt som fan, därför har det inte kommit några blogg-inlägg, har varken hört av mig till folk eller helt enkelt struntat i att höra av mig för jag håller på och förlorar det jag önskade mest att jag aldrig skulle förlora. 

Jag vaknar med ångest varje dag, VARENDA JÄVLA DAG, jag ser inte fram emot nästa dag, jag ser inte fram emot att vakna och jag vill inte vakna. Det ända jag vill just nu är att dra täcket över huvudet och aldrig mer vakna. Min vardagsmat är att ha deppresion, så man orkar inte ens försöka att må bra längre för jag vet innerst inne att det inte kommer att funka, för jag har försökt så jävla många gånger i så många år. Men just nu är den som värst, så jag pallar inte ens försöka längre, för jag vet att det inte funkar på mig längre. 

Jag vet hur min dag ser ut imorgon, precis som den har gjort igår och alla andra helvetes dagar. Jag kan inte ens vara glad längre, jag måste anstränga mig för att ens ha ett litet jävla leende och det orkar inte jag! Jag känner mig hela tiden att jag är otillräcklig och ivägen för alla hela tiden och det är därför jag inte ens lägger någon energi till att svara folk på sociala medier eller på min telefon, ibland har jag stängt av allt för att jag orkar inte mer. Det känns som jag förstör för alla i min omgivining igenom med att bara finnas till och det känns som jag bara hela tiden trycker ner folk. Jag hatar mig själv just nu, för jag vet att alla är på hans sida och jag vill bara spola tillbaka tiden men han har liksom gått vidare med sitt liv och hittat en ny och mycket bättre tjej än vad jag själv är. Jag har inte ett självförtroende alls längre, jag går runt och ständigt och tror att alla hatar mig och snackar skit om mig. Jag har aldrig varit så här jävla känslig, folk garvar bara åt mig. Jag ligger ner och gråter för minsta lilla, för att jag inte orkar mer. Jag tar inte ens åt mig åt fina saker som folk säger till mig, jag tar inte ens åt mig för minsta lilla grej längre, det här har förstört mig så grovt in i helvete. 


Jag kan inte ens göra minsta lilla grej längre, jag kan inte ens diska, laga mat eller tvätta, jag skiter i allt. Det kan ta mig flera dagar innan jag ens orkar röra en cola flaska t.ex. jag har ingen motivation längre, den försvann bara sådär. Det kan ta mig 2-3 dagar innan jag svarar någon och då skojar jag inte! Jag vill kunna träffa mina vänner, men orken har försvunnit precis som motivationen, de tror att jag inte vill träffa dom men mer än allt vill jag, men jag klarar inte det just nu. Saker jag tyckte om för kanske 2 månader sen, tycker jag inte ens är roligt längre, FÖR precis ALLT påminner om just "honom" och jag kan inte ens lyssna på min egna spotify-lista för precis alla helvetes jävla låtar påminner om honom, om oss!  

Ni som säger att jag är stark och klarar detta för jag är så stark av mig, men det ända jag ser är att jag är ett sånt fucking missfoster som inte ens borde vara kvar på denna jord. Jag dras framförallt mycket till negativt just nu, men det är bara för att såra mig själv inombords, jag tas mycket till det negativa och inte det positiva just nu. 


Jag vill bara säga att såhär är det nu och kommer vara det ett bra tag framöver. Jag vill inte att ni ska vara arga eller sura på mig nu, men det är såhär min depression är just nu och det är inget jag kan rå för. Jag vill inte ha det såhär, men det är inte jag som har valt min deppresion med vilja..  Det ända jag ser just nu framför mig är ett ända misslyckad missfoster som inte borde vara kvar här. Jag anstränger mig för att ens kunna vara LITE glad, men det går fan inte. Jag vill kunna må bra och kunna leva ett liv utan det här som jag går igenom just nu. Jag vill sluta att må såhär och bara kunna leva ett bra liv, det är det jag önskar mig just nu.. Jag ser inte ens lycka i något längre, inte en minsta lilla grej. Folk undrar vad jag kommer att göra om 10 år, jag vet inte ens vad jag ska göra imorgon, så vad fan vet jag vad som kommer att hända om 10 år. Jag hade planerat vad jag skulle göra om 10 år när jag var tillsammans med "han", men nu vet jag inte ens, kommer jag ens leva då? 

Det är inte meningen att ens ignorera er som har försökt och få tag i mig, men jag orkar inte just nu! 


Nu har ni fått förklaringen av allt, så hörs vi när jag mår bättre. 

Likes

Comments

Jag kommer alltid att älska "E".
Han var min första & riktiga kärlek, vi hade våra motgångar & bråk.. Men det gjorde så att vi kunde kämpa mera. Men den 13 juli, 1,5 vecka innan vår 2 årsdag så brast det ut.
Snart 1 månad sen & det har varit många skrik, damp & massor mer. Men jag känner att jag inte vill förlora denna "kortspel".
Men som det ser ut för oss nu så kommer vi nog skiljas därefter. Jag vill inte, men det är väl så livet går ut på, jag kan inte klara mig så länge till, 2 år är ganska lång tid & kämpande tid & vi var ändå förlovade också. Jag blickar tillbaka på allt & ångrar mig allt dumt jag har gjort & sagt, men gjort är gjort & det går inte & göra något åt det.
Får fortfarande fjärilar i magen så fort nån nämner hans namn, mina fjärilar i magen får faktiskt adhd där inne!
Nu finns det inte så mycket & göra längre, är bara att gå vidare & se glad ut helt enkelt, kommer nog vara den tuffaste & svåraste banan, men kommer att klara den
👊🏼
Det är sjukt hur en person kan påverka så mycket i ens liv, jag sa till mig själv att inte släppa in någon människa i mitt liv & jo det gjorde jag & faktiskt så var det bästa jag har gjort!
Men allt varar inte för evigt i livet & man måste ha sina val också.


"E" är värd så mycket bättre människa än vad jag har varit emot honom. Han är värd det bästa & jag kommer alltid ta "E" som min allra bästa vän, fast det inte ser så ut nu, men det kommer han & vara. Jag kommer att älska han lika mycket. & så mycket denna person har stöttat mig under dessa 2 åren, trodde jag aldrig att någon skulle göra emot mig. Men nu kommer vi skiljas till olika banor.

Likes

Comments

​Jag vet att jag har varit rätt off på bloggen, men jag är sjuk och förkyld. Så jag sover mest på dagarna när E jobbar!
Det första som händer när man tar sin "semester" så det första som händer är och blir sjuk. I helgen blir det och vara ensam hemma då E tyckte att gatebil är viktigare. Men upp till han! 😊  Ska försöka blogga så mycket som möjligt med inte så lätt alla gånger då man har massor med andra grejer och göra.
Nu ska jag gå och sova så vi hörs när vi hörs💗

Likes

Comments

Asså, först och främst vill jag tacka mig själv över hur mitt mående var 2013/2014. Att jag ens lever idag.
Jag fattar inte... Kollade min Twitter och kolla igenom min logg och undrar hur fan har jag klarat denna långa och bedrövliga resa. Med ett hjärtekrossare hjärta och mitt andra hem var sjukhuset. Jag hade ett självskadebeteende och idag får jag lida av att se dom fula ärren, hur kunde jag ens gå med t-shirt eller linne med sönderskurna armar? Jag hade så fina vänner på den tiden och den ända jag har kvar är faktiskt min otroligt fina bästa vän, som fortfarande står på min sida efter mer än 2,5 år! Jag hade knappt någon kontakt med min egna familjemedlem (min far) och idag har vi kontakt varje dag. Det var en svår tid för mig då, jag hade genomgått något som många andra har gått igenom, men ändå saknade jag den där idioten tills jag träffa mitt andra ex. Tur har jag inte kontakt med nån av mina ex, och det känns så himla skönt. Trodde där ett tag att jag skulle ge upp hoppet med och leva. Jag var en otrolig Twitter-nörd över lag, men det var för att ingen förutom min mamma som lyssnade, men ville inte inse att hon lyssnade, fast hon lyssnade på mig till 110%! Jag skolkade som fan under den tiden också, och än idag så ångrar jag mig. 2013/2014 var mina sämsta jävla år, visst träffade ju äntligen min sambo, men ändå så var det en svår väg för mig att gå vidare från ruta 1. Början på sommarlovet 2014 var alkoholen min allra bästa vän och idag dricker jag knappt. Jag fick möjligheten att uppleva saker med min sambo, som jag inte trodde att dom sakerna fanns. Jag började må bra igen, men alla jävla motgångar fanns ändå där. Än idag vill jag tacka gud, min underbara familj, min bästa vän och sist men inte minst min underbara sambo! Jag vet inte hur jag ska tacka er 1000 gånger om!

Nej jag gör inte detta inlägg för att få någon uppmärksamhet, men folk måste inse att oavsett om man har en psykisk ohälsa så kan man ändå leva kvar på jorden fast man har haft riktigt jävliga motgångar! Klarade jag detta så klara alla där ute som har psykisk ohälsa klara det också. Jag kommer alltid ha en psykisk ohälsa tills jag dör, men jag kämpar än idag!
❤️

Likes

Comments

​Kom typ hem från garaget nyss. Så nu sitter jag här i min lilla ensamhet och småäter lite. 
Imorgon är sista dagen av skolan, JAG VILL INTE! Jag stormtrivs i skolan och jag vill verkligen inte gå på sommarlov egentligen... Så många nya vänner jag har fått under 5 veckor och så mycket beröm jag har fått av mina nära och kära för att jag är så duktig, så vill jag verkligen inte gå på sommarlovet. Jag ska ju faktiskt dit i höst igen, men det känns som en evighet tills dess. Och jag vet inte heller vad jag ska göra nu när E jobbar och inte har någon semester och jag inget sommarjobb, för kan inte ta vilket som helst efter som jag lider av psykisk ohälsa och det börjar bli fullt vart du än söker. Men vem vet, arbetsförmedligen kanske ringer nu i sommar så kanske jag har ett sommarjobb.Men tillbaks till skolan. Jag kommer framförallt sakna alla personer som jag har lärt känna där och min underbara lärare. Kommer också sakna allt jobb och pluggande. 

Förlåt om det här var ett "depp" inlägg men måste ändå få ut allt! 

Likes

Comments