Så otroligt mycket motion jag har fått idag med tanke på fram och tillbaka till förskolan, väldigt skönt! Jag hade också besök av en nyfunnen vän och vi åt lunch ihop. Gissa vad?! Lax! Så gott. Det hände snusk i munnen.😍

Min älskade William kom idag och sa när jag hämtade honom; "Mamma. Willam har tjatat om mamma hela dan!" Hahaha.
Det visade sig att han frågat hela dagen när jag skulle hämta honom. Inte varit ledsen, men pratat mycket om det, så det stämde ju fint det han sa.😁
Det är väldigt skönt att det går bättre och bättre för honom. Nu har jag valt att inte berätta allting öppet, men han har ju haft en del problem där och mått väldigt dåligt, vilket i sin tur lett till att vi fått boka möte med förskolepersonal, chefen och socialpedagogen på förskolan. Det går åt rätt håll så i början på Juni när mötet sker lär det mer handla om i förebyggande syfte ifall det skulle ske igen. Viktigt att ha lite mer kött på benen då och veta hur vi bäst bör hantera William vid sådana tillfällen.

Igår gjorde jag missen och bokade in oss på ett dubbelt uppdrag efter förskolan utan att förbereda William på det. Eller ja, ni vet hur det är när det kör ihop sig! Jag var påväg till förskolan och hämta honom, telefonen ringer och min samtalskontakt ville ha ett möte redan samma dag eftersom att det hade kört ihop sig. Så Henrik fick rycka in och ta William, vilket ledde till utbrott fast jag försökte förbereda honom så mycket jag kunde innan det var dags att gå in.
Älskade vännen, det blev så galet. När jag var färdig så var han helt slutkörd och somnade i min famn. Jag bar honom hem sista biten och det var inte lätt!🙈 Herregud. Han fyller ändå 3 år nästa månad och väger 14 kilo, haha.

Idag blev det ett lugnare tempo efter förskolan och vi har vilat på soffan för lite återhämtning. Jag får försöka lära mig att William behöver mer tid på sig annars blir det jätte fel för honom, som tur är så händer det inte ofta att det kör ihop sig sådär.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I så många år jag har varit tjock, så är det inte förens nu jag verkligen börjar bli mer och mer trygg i mig själv. Trygg nog att faktiskt leta efter fina kläder och inte bara ta det säkra kortet med något som legat i garderoben i evigheter. Det har ju funnits perioder i mitt liv där jag inte tyckt att min kropp gjort sig förtjänt av kläderna - även fast dom passar. Sjukt jag vet, men det är så jag fått lära mig. "Gå ner i vikt så blir du lycklig". Eller?

Jag vill ju inte gå ner i vikt för att jag inte kan få känna på lyckan på något annat vis. Lyckan kommer inifrån mig själv och det är jag som bestämmer. Jag skulle kunna lyssna på vad jag hört i många år som mobbad och mycket mer, och fortsätta hata min kropp och ordna så jag aldrig blir lycklig.
Eller så tittar jag på min kropp, börjar älska mig för den jag är och faktiskt vara lycklig. Jo då, det går. Tjock och lycklig kan man vara!

Det är sjukt för att det där med att lyckan kommer inifrån en själv är så klockrent på mig. Min sambo höjer mig till skyarna och har gjort sen dag ett. Han älskar mig och jag älskar honom, han uttrycker alltid hur sexig jag är, hur fin jag är osv. Min son säger alltid hur fin jag är, noterar detaljer och påpekar saker som att jag har bytt om och tycker jag är fin i det också.
Jag får så otroligt mycket kärlek från två killar här hemma och flera i min omgivning, men ändå har jag inte tillåtit mig vara 100% lycklig.
För trots allt har jag skammat min egna kropp. Mobbat mig själv, hatat och äcklats. Jag kan älska, men det svåraste jag någonsin gjort är att älska mig själv. Det spelar ingen roll vad andra säger, positivt som negativt, så länge jag fortsätter mobba mig själv kommer jag inte kunna slappna av och bara vara lycklig. Men samtidigt spelar det stor roll vad folk säger, i alla fall dom här hemma.

Varje gång Henrik säger att jag är sexig, varje gång jag vågar klä av mig naken inför honom, varje gång han kollar på mig med den där blicken, är jag ett steg närmre att våga älska mig själv.
Jag måste börja inifrån.

Men jag är på rätt väg! Jag älskar att ta hand om mig själv trots allt. Sminka mig, köpa fina kläder... Bonprix är perfekt! Jag älskar deras kläder, skulle vilja köpa hela butiken! Underbart fina kläder även i plus size och dessutom rättvisa storlekar och inte "vi har upp till 2XL men dom sitter som en L" haha. Här får man nästan gå ner en storlek ibland och det är ytterst sällan jag behöver skicka tillbaka något pga passformen.
Bland annat den här blusen finns hos dom:

Likes

Comments

I fredags när William åkte till sin pappa så åkte jag och sambon för att ta hem vår nya lilla familjemedlem Savannah. En lejonhuvad bedårande kaninunge som har fått oss alla på fall. Tja, okej. Idun (katten) var rädd för henne i början (jo då) men nu har dom börjat nosa på varandra. Savannah själv är inte alls rädd, som vuxit upp med flera katter under tiden hos uppfödaren så hon var mest nyfiken.😄
William är givetvis såld på henne, precis som vi. Han älskar kaniner generellt och kallar henne antingen för "kaninen" eller "Sanna". Haha. Hon umgås mycket med oss och trivs i sin lilla mini bädd hon får ha när hon inte är i buren.

Likes

Comments

Vi hade verkligen åkt långt för att göra detta, så vi stannade hela helgen. På lördagen bekantade vi oss med stan, besökte Östermalm, Stureplan och säkert många fler ställen jag inte kan namnet på, haha. Det fanns en parad där också som vi kikade på. Jag köpte ett nytt läppstift - förmodligen mitt dyraste någonsin.😬
Vi skulle "ta en liten fika" inne på Sture gallerian. Ah visst...

Vi var inte hungriga på länge i alla fall.

Efter en långpromenad runt en stor park kom vi sedan tillbaka mot där paraden hade varit. Upptäckte då Jamie Olivers italian restaurang och visste plötsligt var jag ville äta middag på kvällen. Vi bokade bord där till senare, väntade på Henriks gudmor och under tiden satt vi på en bar och drack godricka. Henrik höll sig till öl och jag tog en Mojito. När jag skulle bestämma mig för vilken drink sa jag "Mormor gillar Mojito! Jag litar på min mormor". Haha. Jag är inte alls insatt i drinkar för övrigt. Och ja, det var gott! Tack och lov.

Middagen på Jamie Olivers restaurang var super god! Förmodligen den godaste pasta jag stoppat i min mun. Ever.

Likes

Comments

En av mina finaste helger är förbi och kvar finns nu vackra minnen och bilder att se tillbaka till.
Allting började med att vi hade bestämt oss för att åka till Stockholm. Mitt absolut favorit band Stiftelsen spelade där och även fast jag hade sett dom en gång tidigare när dom spelade med Takida i Helsingborg så ville jag verkligen se dom igen! Henrik har familj i Stockholm så vi bestämde oss helt enkelt för att slå två flugor i en smäll.

Vi åkte den 12 maj, tidig morgon. Iväg mot McDonalds där vi tog en super god frukost, sedan vidare. Vi hade bara ett stopp till och sedan anlände vi till Lidingö på eftermiddagen, där vi skulle bo hos Henriks gudmor. Jag blev presenterad för henne och hans syssling, två helt fantastiska människor! Sedan begav vi oss mot Gröna Lund.
Vi bestämde oss för att äta middag innan Stiftelsen drog igång. En middag på en restaurang vid hamnen, vi stod och klickade lite bilder vid vattnet och hade det så mysigt i väntan på maten när Henrik plötsligt frågar om min hand.

Han förklarar sin kärlek till mig, här är mitt minne luddigt för att jag vet att jag insåg vad han kommer att göra och att jag blev hypernervös haha!
Han gick ner på knä och frågade: "Vill du gifta dig med mig?". Jag sa självklart JA! Och plötsligt hade vi två unga tjejer vid oss som applåderade och tog bilder. Bilder vi sedan fick, herregud vad klockrent det var. Nu sitter en helt underbart fin ring på mitt finger som ett bevis på hans frieri, vår kärlek och bröllopet som kommer ske.

Är han inte underbar säg? Jag älskar honom så mycket! Ibland kollar han på mig med sina snälla fina ögon och bara säger: "Jag är så lycklig Isabella" eller "Du är så fin!". Han ser på mig som att han verkligen tycker jag är finast för honom, som att jag verkligen är allt för han. Jag tror på honom, för engångs skull så tror jag på någon som förklarar sin kärlek till mig. För engångs skull kan jag verkligen känna att - Jo, han älskar mig på riktigt.

Efter frieriet och middagen ställde vi oss vid scenen där Stiftelsen snart kom! Hela konserten blev klockren, vi hade platser längst fram, sjöng med och jag fick sånna underbara lyckorus!

Kärlek på er!

Likes

Comments

För ett par månader sedan var jag ett vrak ärligt talat. Jag var nyseparerad, bodde hos min mamma och allting som jag bryggt upp och trodde på bara försvann mitt framför ögonen på mig. När jag och M bestämde oss för att skaffa barn trodde jag aldrig att vi skulle separera ett par år senare. Denna månaden skulle vi haft 7 år tillsammans, men varje dag blir det lättare att acceptera att familjesituationen ser annorlunda ut.

Förstå mig rätt, jag älskar min nuvarande sambo och satsar 210% på oss, men det är klart det andra måste bearbetas.

Men så tar man sig uppåt. En gång orkade jag inte leva mer. Jag satt på toalett golvet och kände att jag hade gjort mitt, det var under den värsta och sista tiden innan vi separerade. Jag trodde på allvar att William skulle få det bättre. Bara den tanken värker i mitt bröst idag, för idag ser jag verkligen hur beroende han är av oss båda föräldrar och det skulle krossa hans hjärta flera gånger om ifall han inte fick ha oss båda här. Tack och lov reste jag mig upp, för här står jag idag. Upplevde den nya stora kärleken, vi har fått en jätte fin bostad med inflytt 1 juli och min älskade lille William fyller snart hela TRE år! Jag börjar slappna av, slipa på framtidsplaner med Henrik och har så mycket att se fram emot. Jag känner mig rik när jag känner sinnesro.

Sen tänker jag inte sticka under stol med hur otroligt stressigt vissa dagar är och hur det kan skapa ångest hos mig. Men jag antar att vi inte kan njuta fullt ut av topparna om vi inte får lite dalar också.

1 Juli. Då bor vi i VÅRT hem. William får sitt egna sovrum. Herregud vad jag ska gå lös på bostaden.😍

Över till annat: Igår hade William avslutning på sin idrott. Det gick super bra och dom fick medalj. På sig hade William sin ljuvliga fotbollströja hans pappa köpte i Barcelona. Såklart skulle det stå William på tröjan också.👏🏼🏅⚽️

Likes

Comments

Igår var det dags för 25 års festen. Jag hade verkligen sett fram emot festen men det var väldigt stressande innan själva festen drog igång.

Jätte fina presenter fick jag i alla fall och det var trevligt att träffa många igen som man inte annars träffar jätte ofta.


Min klänning älskar jag!! Den köpte Henrik till mig i födelsedagspresent (bland annat) och den bar jag alltså igår. Rocka Billy stil, klänningar jag verkligen trivs i. Man känner sig otroligt vacker i dom.😍


Williams outfit var också bedårande! Hela outfiten är köpt på Zara.com. Skorna är lite stora men tanken är att han ska kunna bära dom hela sommaren.👌🏼


Likes

Comments

Vilken helg! Som vanligt springer dom verkligen iväg när det är fullt upp, att det redan är söndag det begriper jag inte riktigt. För oss blir det ingen långhelg, sambon jobbar i butik och kör på som vanligt imorgon, men eftersom att jag och William alltid är lediga på måndagar har vi en mysig dag planerad för oss. Sambon slutar redan 13.15 då han börjar så tidigt, så här blir det en tur till djurparken och äta våfflor till lunch. Vädret är fint här nu så vi hoppas morgondagen blir lika fint!😊


Vi har hunnit med båda lek och veckohandling samt städning idag. Otroligt nöjd!

Likes

Comments

Nu var det otroligt längesen jag skrev härinne. Detta mest pågrund av att året har inneburit många förändringar och så har jag mest hållit mig till instagram.

Vad har hänt sedan sist då? Oj, ja. Jag och Williams pappa separerade förra året vilket varit otroligt jobbigt psykiskt. Givetvis är ingen separation en dans på rosor och vår var inget undantag. Men vi har kommit långt! Idag är vi vänner och har haft flera middagar tillsammans med William för att han ska få känna att mamma och pappa är vänner.

Efter separationen dröjde det heller inte länge förens jag började dejta en kille som funnits i mitt liv lite mer på avstånd, i 10 år. När jag var femton år dejtade vi ett tag, men unga som vi var fortsatte livet på varsitt håll. Jag träffade exet när jag var arton år och levde med honom i 6,5 år. Vi träffade ofta min nuvarande sambo i affären där han jobbade och det dröjde inte länge förens det slog gnistor runt mig och Henrik.😀

Vi dejtade igen, vi föll hårdare än någonsin och vi blev sambo. Vi älskar varandra och jag känner mig otroligt tacksam och glad över att ha honom i vårt liv. Henrik och William har en fantastisk relation också!

Mitt stora intresse för barnkläder (särskilt mini rodini) fortsätter i vanlig ordning haha och livets pusselbitar börjar alltmer falla på plats. Om än inte allt så väldigt mycket! Jag blev bonusmatte till fina lilla Idun också. En norsk skogskatt som fyller 4 år i sommar.❤


Henrik, my darling. Han som fick mig att våga tro på kärleken igen.💕

Likes

Comments

Jag har inte velat prata högt om det här tidigare, men på olika sätt har det ändå blivit tydligare och folk frågar, så nu tänker jag faktiskt besvara frågorna.

Jag och Markus var tillsammans i 6,5 år. För ett tag sedan togs dock beslutet att vi skulle separera. Separera. Ett jäkla ord alltså, en situation jag gjort allt i min makt för att undvika. För länge. Det jag försökt undvika så länge att "utsätta" William för, men som tillslut blev ett faktum.
Jag kommer behålla detaljerna för oss själva givetvis, men det vore skönt att få skriva av sig hur jag känner inför allt.

Men framförallt vill jag tydligt påpeka: Det är inte synd om oss! Det vore synd om vi fortsatte i samma spår. Det här är det bästa beslutet vi kan ta för vår skull och Williams.
Nej, jag tänker inte sitta och ljuga och säga att "allting är bra mellan oss nu, vi är bra vänner".
Det ÄR skit jobbigt att separera, jag har pendlat mellan att gråta som ett litet barn till att vara fruktansvärt arg och inte kunna hålla tillbaka ilskan mot honom, till att vara helt off. Men jag får bra hjälp på vägen och har stort stöd av såväl professionella som min omgivning.

Jag vet att folk gärna vill komma med tips på saker som "funkade för oss" eller säga peppande ord som att "ni hittar säkert tillbaka igen!" men det är ingenting som är aktuellt för oss.

Idag fick William vara lucia på öppna förskolan, något jag hann vara med och delta på innan han skulle till sin pappa. Nu blir det tomt fram till torsdag, men jag antar att det blir lite lättare med tiden.

Likes

Comments