Vardagen, Psykisk ohälsa/hälsa

Jag har väldigt svårt för förändringar, och särskilt när det kommer plötsligt, jag behöver förberedas men ibland funkar inte det ju. Oftast försöker sambon förvarna mig om förändringar i tex våra planer behöver ske, men när det gäller hans jobb är det bara att gilla läget.
Han jobbar i butik så att jobba natt tillhör inte vanligheterna alls, men inför julen behövs det dock så efter ett vanligt arbetspass har han bara kommit hem för att äta, mysa och gå igen. Nu jobbar han till klockan ca 02-03 inatt och det har gjort mig jätte orolig! Ensam hemma med William och försöker hitta mys stämningen, men kan inte släppa att jag kommer somna utan Henrik, ingen att prata med när William somnat och så.

Han hade kunnat tacka nej, men det är precis det han inte får göra för min skull! Att hjälpa är inte att hjälpa mig att undvika sådana här situationer, för då kommer det alltid kännas jobbigt. Så jag bestämde mig för att inte höra av mig till någon och fråga om sällskap (som jag annars hade gjort) och absolut heller inte be han stanna. Han får hjälpa sitt jobb i kaoset, han har trots allt jobbat där i sex år och har många fina kollegor. Samtidigt kommer han i längden att hjälpa mig också att övervinna det här, när vi tillsammans utmanar mina rädslor.
Jag ska inte ens försöka hålla mig vaken tills han kommer, jag ska lägga mig och sova när jag är trött. Tillslut ska detta inte vara en stor grej.

I nästa vecka har han en jobbdag där han jobbar längre på kvällen också och även det ska vi ta oss igenom. Såhär är det innan Jul, men det positiva då är att vi är barnlediga och kan ta en rejäl sovmorgon tillsammans och bara mysa. Sedan knackar julafton på dörren och dom dagarna bara älskar jag!

För andra människor låter det här kanske galet och knäppt. Men när man har borderline och väldigt svårt att hantera sina känslor, när det är väldigt obehagligt att vara ensam, då blir sådana här situationer en utmaning. Det positiva är att jag har en god självinsikt och är i stadiet nu efter massor av terapi, där jag vågar utmana mig själv. Där jag är medveten om mitt problem och att det inte hjälper att undvika problemen.

Henrik är min klippa, vi är ett grymt team och vi samarbetar så bra i det här. Han samtalar med mig om förändringarna, kom hem och pussade på mig, kramade mig och gav mig lite mer styrka. Jag älskar honom så det värker i mig ibland, han är så fin på alla sätt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Gravid med lillebror, Vardagen, William 3 år

Precis när man börjat vänja sig vid tanken på en regnig vinter så anlände snön under kvällen igår och natten! Jätte roligt för Willebus som verkligen har längtat efter det här. :)

Blev bara ledsen när jag kände att jag knappt hade gjort något ute innan sammandragningarna dök upp igen. Det var inte en stor backe jag började gå uppför när det började, vilket slutade med att William fick sköta sig så gott som själv.
Jag som ville leka med honom. Men jag har ju goa ungen i magen också att tänka på, så jag tänker lyssna på kroppens signaler. Trodde väl bara jag inte skulle behöva tänka på sånt här förens om minst 10 veckor.

William har haft en jätte rolig dag i alla fall! Här kommer bilder från dagen. :)

Avslutningsvis blev det en god fika/lunch bestående av våfflor! Mums.

Likes

Comments

Vardagen, Psykisk ohälsa/hälsa

Jag är så otroligt tacksam för att jag har Henrik i mitt liv.
Vi klaffar så himla bra ihop på alla sätt, våra olikheter flyter samman till ett jätte bra samarbete där vi lyfter varandra. Vi är på samma plan känslomässigt. För mig är det otroligt viktigt!

Jag kände mer och mer att tidigare relationer tog bort en stor bit av mig själv. Många sa att jag hade förändrats, att jag hade blivit någon annan. Givetvis var det ingenting jag såg direkt och blev ganska stött, men för bara 1,5 år sedan insåg jag hur rätt dom hade.
Alltid tidigare har jag varit glad, sprallig, avslappnad och otroligt kärleksfull, ja förutom i mina depressiva skov jag har haft. Jag visade min uppskattning, var romantisk och älskade att överraska och ge, ge och ge.
Inte för att säga att jag inte fick något alls tillbaka, det vore orättvist, min sons pappa gav mig absolut bra upplevelser också. Men känslomässigt stod vi på två helt olika nivåer, vilket gjorde att jag tröttnade och blev en ganska tråkig människa.

Tyvärr har tidigare relationer blivit ohälsosamma på det sättet att mannen alltid dominerat på en högre nivå och jag har känt mig liten som person. Slutade våga ta för mig av allt och blev väldigt beroende.
Ni vet, man träffar en man, dyrkar honom och skämmer bort honom med söta kort, chokladaskar och massa gull för att snart inse att han inte ens lagt ner lite tid på första julklappen som jag fick, inte uppvaktade tillbaka och mest träffades när han kände att ingen annan fanns. Jo då, det finns tjejer som jag som stannade kvar med sånt. Tillslut tar dom en stor del av en, tillslut förintar man sitt egna jag för man klaffar inte.

Så för ett år sedan skulle jag stå på egna rangliga ben. Det var tvunget att ske när jag var redo för det krävs så sjukt mycket energi, styrka och vilja. Mod. Men tillslut fick jag det, och precis när jag träffade Henrik (igen hehe) så hade jag funnit den där inställningen: Jag klarar mig fint!
Så när vi började dejta var jag vettskrämd. Jag tror det är den läskigaste dejting perioden jag haft i mitt liv, för jag var så förbannat rädd att förlora mig själv och förlora honom.

Men när Henrik väl fick en vink av mig, exploderade han i massor av känslor likt mig, han drog iväg mig på ett traditionellt dejtande och fick mig att känna mig som 15 år igen och upp över öronen förälskad. Han ville träffa mig varje helg, han ville vara nära mig varje gång vi träffades och han tittade på mig med ren lycka i ögonen. Jag smälte, jag kände så mycket och jag var så glad. Vi gick igenom en fartfylld period och bara njöt av varandras närhet. En del trodde det skulle gå åt skogen för att vi drogs med så mycket, någon trodde att jag bara ville trösta mig med en ny man, men med tiden har vi visat att ibland blir det bara rätt direkt. Och ja, lämnar han mig imorgon så klarar jag mig, om än det skulle göra vidrigt ont i hjärtat så skulle jag i alla fall överleva.

Jag älskar honom. Vi är som två pusselbitar som går ihop perfekt. Jag fick behålla mig den delen dom andra tog. Nu älskar jag att uppvakta igen, beskriva kärleken och bara rå om varandra för att Henrik tar inte det för givet, och han ger mig dubbelt tillbaka. Inte för att jag gör något för att få något, men ska man leva ihop i alla år.... Då måste man ge och ta. Uppvakta varandra. Inte bara den ena till den andra.

Vi står sida vid sida. Inte på olika nivåer.

Likes

Comments

Gravid med lillebror, Vardagen, William 3 år

Igår blev vi rejält uppskrämda när jag började må väldigt dåligt. Sammandragningarna blev utöver det vanliga och började göra väldigt ont. Det här kom i direkt anslutning till att jag blev väldigt stressad och upprörd, när det inte hjälpte att vila sig så började det bli dags att ringa gyn. Sagt och gjort.
Efter ett längre samtal beslutade hon att vi skulle komma in så jag fick undersökas.

Efter provtagningen på mig var det dags att lyssna på bebis. Dessvärre hittade hon inga hjärtslag vilket skrämde slag på mig, även fast det givetvis kunde bero på mycket. Men som förälder är man ju alltid orolig!
Det beslutades att läkaren skulle få titta på mig, efter ungefär en halvtimme eller typ 40 minuter så dök han upp. Äntligen!
Han gjorde ett ultraljud direkt på mig istället för att krångla med det andra. Han bekräftade att hjärtat slog bra och vi fick se lillebror röra sig därinne precis som vanligt. William var med och fick även han se sitt syskon!

Livmodertappen har inte påverkats av sammandragningarna tack och lov, men nu får det vara slut på den psykiska stressen. Vi vill inte ha någon tidig födsel.

Idag har vi haft en vilodag här hemma eftersom att det blev väldigt sent igår och jag nu faktiskt måste vila efter allting som hänt.
Hitta Nemo, din jobbiga söta lilla irriterande fisk varför måste jag se på dig hela dagen? Vad är grejen med dig?
Jag tror jag kan alla repliker ur filmen nu!

Likes

Comments

Dagens William, Gravid med lillebror, Vardagen, William 3 år

Efter problem med förra bloggen så har jag valt att göra en skön nystart med ny blogg men med samma innehåll, om inte ännu bättre faktiskt.

Vi startade denna dagen med en rolig jul fotografering efter frukost. William var jätte medgörlig linslus som han är, men framförallt för att vi ju ska skicka ett julkort till tomten också! :)
Jag älskar dom här långa mysiga fluff tomteluvorna och hittade en av en slump inne på Panduro när jag fixade det sista till hans julkalender.

Självklart fick magen också ta plats på bild. ;)
Slog in den som en julklapp, haha. Finaste innehållet i den klappen, med tanke på att vår Arvid ligger och växer och bökar därinne. Älskade barn.
Imorgon går vi in i vecka 20.❤️

Likes

Comments