View tracker

En lång korridor med rum på varje sida, en matsal, ett uppehållsrum med ritmaterial och TV. Det var mitt hem under några veckor i somras. Psykiatriska avdelningen på sjukhuset där dom tar hand om det allra mest akuta fallen. Jag var där för dom hade kommit på min självmordsplan, dom hade hittat mina avskedsbrev. Livet inne på psyk går inte riktgt beskriva, dom tar ifrån dig allting som du kan skada dig med, snören, vissa kläder, glas. Jag hade vak var 15 minut i början och fick endast gå utomhus efter maten i 10 minuter för att röka. Alltid med en i personalen med mig. Våra dagar gick ut på att spela kort, lägga pussel, ha samtal och försöka få tillbaka det vardagliga som man inte orkar med under en depression. Jag fick ett aktivitetsschema där mina saker att göra under dagen var att duscha och bädda sängen men inte ens det pallade man. Jag gjorde två självmordsförsök på avdelningen. Andra gången höll det på att gå vägen. Jag fick vak 24/7 dom var med mig på toa och satt och kollade på mig när jag sov. Jag förstod inte varför dom brydde sig så mycket om lilla mig. Varför gör det någonting om jag dör?

Det sköna inne på psyk är att du kan berätta exakt hur du känner och vad du tänker för det finns inte samma normer där inne. Om jag säger att jag en dag bara vill bli överkörd av en buss är det ingen som säger skärp dig eller ryck upp dig dom kan relatera till känslan. Det blev en frihet. Man kände sig "normal".

Jag vet inte om jag kommer hamna där igen även om jag lovat mina nära o kära att ja aldrig ska tillbaka dit så kan dom inte bli arga om det händer det är aningen dit eller döden. Men dom verkar inte förstå det och därför är jag så rädd för att berätta för min kontaktperson hur jag egentligen känner för jag vill inte göra dom besvikna...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alla ord, gester, handlingar jag letar ett dolt budskap bakom allting. Det känns oftast som att människor menar det motsatta när dom pratar med mig. Hur kan man älska mig? Hur kan man älska en människa som är så instabil som känner med varje cell i sin kropp. Jag blir arg, ledsen, upprörd och ingen förstår. Inuti går jag sönder. Min hjärna är snabbtänkt, jag tänker ofta efter att jag sagt hur jag känner, jag låter mina känslor styra. Jag älskar villkorslöst, jag hatar med hela mitt hjärta, jag blir inte arg jag blir förbannad jag är ett virrvarr av känslor som inte på något sätt kan vara lagom. Jag vill bara vara normal. Jag känner mig som ett missfoster, varför kan jag inte bara känna så som alla andra varför måste allting ta så himla hårt.. jag önskar bara att man kunde se in i min själ, att man kunde känna så som jag känner att någon kunde förstå hur det är att vara jag.

Likes

Comments

View tracker

Var hos min KP idag på capio men det enda dom bryr sig om är hur medicinerna fungerar. Dom frågar bara om jag tar dom om det fungerar vad jag tycker om dom sen frågar dom kanske en gång hur jag mår jag svarar bra sen skiter dom i det dom om någon borde väll fatta att det inte är bra men varför ska jag öppna mig till dom som inte bryr sig om mig utan bara dom jävla medicinerna hela tiden. Jag hatar o prata med dom för jag vet att dom inte bryr sig det är deras jobb dom skiter egentligen i hur jag mår men dom måste fråga. Säger jag bra så tror dom på det om det var bra hade jag inte varit sjukskriven. Jag sa ifrån om att göra testet innan besöket också det är massa frågor om hur man känt senaste veckan men jag orkar inte göra det längre för dom tar aldrig upp mina svar därifrån jag tror inte ens dom läser dom för då hade dom märkt hur jag egentligen mår. Dom sa inte ens ifrån när jag sa att jag inte tänkte göra det jag fick ett okej sitt ner o vänta till svar så jag blir inte direkt övertygad om att dom bryr sig. Jag är så trött på psykiatrin jag är trött på falskhet ..

Likes

Comments

Godmorgon!
Jag har blivit nominerad till Liebster Award vilket är en slags "tag" som går ut på att man svarar på 11 frågor. Jag blev nominerad av @emeliewestrin , såg det lite sent men vi kör ändå.

Regler:
1. Nämna vem personen är som nominerat dig och tacka.
2.Svara på de 11 frågor som ställts till dig.
3.Nominera 11 stycken nya bloggare (skicka ett meddelande).
4.Ge de nya bloggarna du nominerat 11 stycken nya frågor.
5.Se till att uppmärksamma de 11 bloggarna på att de har blivit nominerade till Liebster Award.


1. Vad har du alltid i din väska?
Cigg har jag alltid med mig vart jag än ska man vet aldrig när ångesten kommer och man behöver den där ciggen.

2. Knycklar eller viker du toalettpapperet?
Viker så fint som jag kan.

3. Vad åt du senast?
Ostmacka ^^

4. Har du några syskon?
En storasyster som är 4 år äldre än mig

5. Vilken årstid är din favorit?
Förr var det sommar, att ligga på stranden och sola men nu är det nog vår så jag slipper visa min kropp allt för mycket men ändå kan njuta av solens varma strålar.

6. Vad åker du helst, skidor eller skridskor?
Skidor är sämst på skridskor

7. Är du en morgon eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska helt klart

8. Har du helst utsläppt eller uppsatt hår?
Uppsatt men alltid utsläppt på bild tycker inte jag passar i uppsatt men mest bekvämt.

9. Häller du i mjölken först eller sist när du ska dricka O´boy?
Sist först ett berg av oboy

10. Har du något husdjur?
Jag har en hund och en katt

11. Aldrig mera återvända till Sverige eller vara fast i Sverige resten av livet?
Aldrig mer återvända


Mina frågor till de nominerade är:
1. Vad i vardagen kan du inte vara utan?
2. Film eller serie?
3. Bästa frukosten?
4. Alltid vara uppklädd som du ska på fest eller alltid gå i mjukisar?
5. Vad är det första du gör när du stiger upp?
6. Vad är det första du skulle göra om du var man för en dag?
7. Har du några husdjur?
8. Om när i livet vill du ha barn?
9. Klackar eller sneakers?
10. Vad gör dig som mest upprörd?
11. Vänster eller höger sida av sängen?

Likes

Comments

Jag var vid din grav idag och delade på en cigg tillsammans med dig. Vår sista cigg tillsammans innan din eviga vila. Aramis kände av dig han var ängslig under hela tiden. Jag har så många frågor men varför är den största. Även om jag varit där själv förstår jag inte vad som fick en sån fin människa som du att ta livet av dig. Du gav alltid sådan energi till alla omkring dig du var stark du var den som sa åt mig att aldrig låta någon trycka ner mig. Du fanns där när jag var tvungen att bryta vänskapen med min bästa vän för mitt eget bästa. Du fanns där när jag vissa dagar mådde så dåligt att jag bara ville skada mig själv. Du fanns alltid där och vi delade alla känslor med varandra och nu är du helt plötsligt borta. Ett mord som aldrig skulle hänt om bara psykiatrin hade gjort sitt jobb. Du var envis du ville inte vara inlåst men dom visste vad du var kapabel till om dom släppte ögonen ifrån dig ens en sekund och dom släppte dig utan tillsyn i 40 minuter. Vad gick igenom ditt huvud dom minutrarna? Vad var dina sista tankar?

Gud håller om dig nu, han tar hand om dig och när vi ses igen vill jag ha svar på alla frågor. Min fina vän varför just du..

Likes

Comments

Idag är en sån dag då ingenting i världen kan få mig att känna lycka. Jag har varit irriterad och trött hela dagen, jag har snäst till mot min pojkvän, jag har tagit skämten lite för långt och inte betett mig bra. Jag har inte tänkt på det själv och jag har inte brytt mig förrän nu på kvällen då den dagliga ångesten kryper i kroppen. En känsla av sorg omsluter mig och ånger. Jag vill gråta men jag vet inte riktigt varför. Jag och T har precis köpt en hundvalp inte ens hans söta ansikte och hans gulliga pussar får mig lycklig idag. Vi har legat och gosat i soffan mest hela dagen och nu vill jag bara krypa ner mig i sängen med dom två och försöka finna trygghet. Jag känner mig rädd, instängd och orolig men jag kan inte sätta fingret på varför. Jag är trött på det här nu varför måste det vara såhär. Jag ser folk som är så glada hela tiden inga bekymmer i världen medan jag förstorar upp varenda grej tills det äter upp mig inifrån. Vi har barnen idag och imorgon också och idag hade jag verkligen ingen energi för det, grabben är i den åldern då han testar alla, jag har inte nog med tålmodighet för det inte idag. Jag har inte ätit atarax, lugnande, på flera veckor förutom ett tillfälle då jag tog två samtidigt men idag känner jag att jag verkligen behöver en. När man väl känner att man kanske är på bättringsvägen slår ångesten ner i en som en blixt från klar himmel och påminner dig om att du är sjuk, du är svag och du är otillräcklig. Hoppas att imorgon blir en bra dag och inte värre som det ibland kan bli. Förhoppningsvis hinner jag träna imorgon med det har jag inte hunnit med idag. Jag måste hinna träna jag behöver bli av med den här kroppen som känns som ett främmande tempel för mig. Det tar sådan tid...

Likes

Comments

Det tar 7 år för kroppen att förnya varje cell. Den här meningen har jag haft i mina tankar ända sedan första gången jag hörde den. Sju år med känslan av att vilja skrapa av sin hud, viljan att dricka så mycket klorin så man blir ren på hela insidan. Jag tänkte att snart slipper jag känna så men ack så fel jag hade. Det har gått 8 år nu och jag känner fortfarande hans händer på mig, hans lukt, hans andetag och känslan av att jag bara vill bli ren. Jag vill radera mitt minne jag vill radera hela mig på grund av det han gjorde mot mig. I 8 år har jag intalat mig att det var mitt fel, att jag bara förtjänade det och det är först nu 8 år senare som jag kan börja se att 13 åriga jag inte gjort någonting fel. Det var han som gjorde fel som gjorde det förbjudna att ta ett barns oskuld. Jag kommer alltid behöva leva med detta tills dom hittar ett sätt att kunna radera minnen. Vissa dagar vill jag anmäla i ungefär 10 sekunder stannar den tanken i min hjärna innan jag inser att det är lönlöst för ingen kommer göra någonting åt saken. Han fick förnedra mig och det svenska rättssystemet kommer förnedra mig mer ifall jag försöker få rättvisa. Jag såg en film nyss, jag trodde inte jag skulle reagera så starkt men PTSD kickade in och jag förlorade mig själv, jag flöt tillbaka till den sommardagen för 8 år sedan när han förstörde mitt liv.

Här är trettonåriga jag innan jag fick uppleva vilken hemsk plats världen faktiskt är.

Likes

Comments

Helgen har spenderats med min pojke i Eskilstuna, underbart som vanligt. Jag går nu på diet eftersom jag gått upp 15 kg av mina antidepressiva så vi har tränat, ätit alldeles för lite och umgåtts med hans underbara familj. I lördags åt vi middag hos hans mamma, dolma serverades, aldrig ätit detta förut men det var sjukt gott synd att jag bara fick äta 200 gram mat hade gärna slukat upp minst det trippla.

Jag saknar den gamla jag, den jag som älskade gymmet, tränade 12 gånger i veckan, som pallade med det. Nu är jag extremt trött efter ett gympass där jag behöver socialisera mig med andra människor, jag tänker hela tiden, hjärnan står aldrig stilla och det är inte längre en plats där jag kan koppla av. Min PTSD blir grövre när jag är i miljöer med mycket människor, hjärnspöken och stress tar över min kropp, drömmen just nu är att ha ett hemmagym.

I alla fall så har vi kört en vecka på vår diet och jag har inte vågat väga mig ännu för jag är rädd för att jag ska tycka att jag inte gått ner tillräckligt. Jag vill gå ner hälsosamt och inte riskera en ätstörning på köpet, jag vet att jag i mitt nuvarande tillstånd har väldigt lätt för att gå in i till exempel anorexin med tanke på min depression och ångest så det är extremt viktigt nu att jag inte pressar mig för hårt.

Imorgon börjar min utredning äntligen så vi får se vad det är för diagnoser vi ska skriva upp permanent på pappret, borderline är högst troligt jag har typ mer borderline än vad Sveriges väder har. (Skämt åsido jag måste få skämta om min sjukdom så jag kan acceptera den). Vi körde alltid med det på psykiatrin, vi satt där ett gäng fast i psykisk ohälsa och drev med det, ett sätt att lätta på stämningen, att våga sätta orden i munnen och det kändes lättare efteråt även fast det kanske låter hemskt nu när jag läser vad jag själv skriver men för mig fungerar det.

​En positiv egenskap jag fått ut av allt jag varit med om i år är ändå att jag har blivit mycket bättre på att skita i vad alla tycker. Jag har verkligen varit på botten jag har varit död i sekunder och jag vet hur det känns och nu när jag äntligen känner en hopp om att vilja leva så skiter jag fullständigt i vad andra tycker om det jag gör. Jag har bara detta liv, jag tänker göra det jag känner för och ingen kommer kunna stoppa mig. 

Likes

Comments

Det har hänt rätt mycket på sista tiden men jag är nu stark nog att berätta min historia.

Psykisk ohälsa, kommer detta inlägg handla om och hur det har förstört mitt 2016. Det var den 12 mars som jag på kvällen kände att någonting inte var som det ska. Jag började må illa, känna mig yr, fick hjärtklappning och plötsligt kändes det som att någon ströp mig. Jag kunde inte andas jag började hyperventilera samtidigt som den här mörka känslan kom över mig. 

En känsla av rädsla, ångest och stress, jag var så rädd att varje ljud förstorades upp inuti mitt huvud, kylskåpet surrade som tusen bin, jag såg ingenting allting var mörkt, jag visste inte vart jag var längre eller vad som hände och en känsla av att döden var nära hamnade som toppen över i:et. I 4 timmar satt jag såhär innan min dåvarande kille valde att få tag i någon som kunde köra oss till akuten. Jag blev inlagd över dagen, sjukskriven och fick medicin utskrivet. Där började min resa, jag skulle få uppföljning med psykolog någonting som tog 7 månader att få. I april lades jag in på full bevakning på psykiatrin vilket jag kommer berätta om i ett annat inlägg. Det är dags o börja prata vanligt om psykisk ohälsa, människor dör av det varje dag, i det gömda för det är tabu att vara psykiskt sjuk. Jag tänker bidra till ett mer öppet samhälle där vi kan rädda liv genom att ta bort skamstämpeln så människor kan börja söka hjälp. 

Likes

Comments

I måndags körde vi lite bröst och triceps på gymmet. Extremt glad att jag lyckades öka till 12.5 i bröstpress hantlar som ni ser på bilden. Uppe på de stora vikterna nu hihi slipper silver vikterna i alla fall i den övningen.

På slutet fick jag lite flipp energi som jag får ibland och skulle göra allt annat än övningarna. Skulle klättra, leka i ringarna, testa nya övningar ull exempel stå på balansbräda och träna triceps med rep i cable crossen samtidigt (gick inte bra snurrade bara runt).

Likes

Comments