View tracker

Om du har 2 timmar över till din hälsa så kom och lyssna, få lite pepp, lär dig något nytt eller bli påmind om varför du ska sköta om dig själv och din kropp... Genom många "små steg" helt enkelt ge dig själv "stora resultat" ... Framförallt på sikt.
Även om det är i Motionspalatsets regi så är ALLA hjärtligt välkomna varesig du är medlem eller ej. Maila mig för mer info eller din anmälan senast 18/3.

pernilla@motionspalatset.se

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 201 readers

Likes

Comments

View tracker

- Dags att kostblogga lite känner jag...

SUPERFOOD - Chiafrön, Gojibär och Hampafrön är några av de livsmedel som vi kallar för supermat dvs. De har bra näringsvärde och har positiv inverkan på vår kropp.

Men man kan undra om det finns några "vanligare" råvaror som vi kan ta till utan att förirra oss i svår text eller in i hälso-kosttillskottsaffären?

- Jajamensan, visst finns det, här är några godingar! :)

Tips innan du läser kan vara vad Polyfenoler är: ett kemisk ämne som finns i växter. De delas in i grupperna tanniner, fenylpropanoider eller flavonoider.
- Polyfenoler anses vara antioxidanter.

AVOKADO
Avokado är märkligt nog också ett bär med antioxidantiska egenskaper. Det som gör avokado annorlunda från alla andra superbär nämnda nedanför; är att den består av viktiga enkelomättade fetter, som kan vara svåra att få i sig i tillräcklig mängd.

Dessa fetter har en antiinflammatorisk effekt, de minskar risken att utveckla cancer och har en mycket positiv effekt mot ledont eller ledbesvär.

LINGON
Detta svenska, vackra bär är full med polyfenoler och C-vitaminer, men även mineraler som ex. fosfor, kalium och magnesium. Kalium och magnesium är extra fördelaktigt i lingonet eftersom dessa annars kan vara svåra att få via kost.

Förra året (2014) publicerade Lunds universitet en ny studie som visade hur polyfenolerna i just lingon hade förmåga att minska sockernivån och kolesterol i blodet hos möss, ett resultat som kan bli viktigt för förebyggande av t ex diabetes av typ 2 hos oss människor.

BLÅBÄR
Blåbärets goda egenskaper kommer främst från så kallade antocyaniner och som i sin tur hör till den stora gruppen polyfenoler. Det är dessa som ger den blåa färgen, även till flera andra frukter (t ex svarta vinbär och svarta vindruvor). En MYCKET bra regel är att välja frukter med den färgen för att få i sig flera ämnen som kroppen mår gott av.

Antocyaniner har antioxidantiska effekter (de städar liksom bort skadliga produkter som bildas kontinuerligt i våra kroppar (i cellerna). Forskning visar att polyfenoler generellt bromsar utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar, men även vissa typer av cancer, diabetes typ 2 och vissa demenssjukdomar (ex Alzheimers sjukdom).

TOMATER
Tomater kanske inte heller uppfattas som bär, men definieras faktiskt så botaniskt.
Den innehåller lykopen, ett röd/orange pigment som ingår i karotenoider. (Som även i morötter)

Tack vare sina antioxidantiska egenskaper kan lykopen skydda mot inflammationer, minskar risken för utveckling av cancer, skyddar hjärtat, och har positiv effekt mot blodfetter.

Dessutom ökar tillgängligheten av lykopen ännu mer genom kokning – så alla former av uppvärmda tomater gör att vi lättare tar upp de goda och hälsosamma antioxidantiska ämnen i tomaterna. Visst är det toppenbra?! ;)

SVARTA VINBÄR
Svarta vinbär innehåller MYCKET vitamin C.
Det är faktiskt väldigt fördelaktigt att få i sig vitamin C via frukt (som svarta vinbär), istället för via brustabletter, som bara blir dyrt urin eftersom kroppen bara tar upp det C-vitamin den behöver.

Svarta vinbär innehåller liksom blåbär (läs ovan) polyfenoler, som minskar risken för infektioner och inflammation i kroppen.

HOPPAS DU LÄRT DIG LITE MER OM VARFÖR DESSA 5 FINA LIVSMEDEL BÖR FÖREKOMMA MER I JUST DIN KOST - Ha en toppenbra dag!

  • 633 readers

Likes

Comments

View tracker

Kan vara mina "morsahormoner" som påverkar men jag har blivit superkänslig vad gäller hur människor möter andra människor under den här hösten. Och jag råkar precis som ni ut för en del "lustigkurrar"(eller inte)....

Jag tänker (framförallt inte på flyktingströmmar eller horribla attentat utan) hur vi möter varandra i vardagen dagligen. På ex vår arbetsplats, i vår familj, med vänner eller med de vi bara råkar möta med några ord eller en blick som kontakt.

Tänk efter lite nu... Hur vill du själv bli bemött? Uppskattar du andra människor och hur kan du visa det? Ger du tillbaka? Ser du till att göra osjälviska handlingar som inte innebär att du själv höjer dig på prispallen utan kan du låta någon annan få skina?

Eller är det såhär; tar du för mycket skit? Dränker någon dig med sin negativism och gör dig tom? Blir du uppskattad för den du är och blir du sedd?? Känner du dig överkörd?
Är du en person som folk ser upp till för att du är demokratisk och lyhörd eller för att du anser att du helt enkelt bestämmer? Viss skillnad!

Det hade varit så skönt och uppiggande med lite mindre "JAG" och fyrkantig "som ett kylskåps-egoism" och istället lite mer av ex. lyssna, respektera och var ödmjuk -ism.

- Tänk efter, hur uppfattas just du??

Tack alla ni som förgyller min och andras dagar genom att vara varma, solidariska, förstående och öppna/diskutabla för olikheter och tankar.

NI GÖR MIN DAG!! Speciellt de dagar då man inte själv orkar eller kan vara lika stark.

Var en medmänniska - inte en "ego:man"

PUSS!! ❤️

Ps.
Vill ge ett tips här också för att göra någon glad... Alltid under hösten när jag är ute på promenix (och det sker nästan dagligen) så har jag en tumregel:
Jag ska hälsa på minst 5 personer som jag inte känner och då inte bara i naturliga möten som butiksbiträdet på Willys.
Jag bestämmer mig också för att prata minst 3 meningar med en okänd pensionär varje gång för att jag tror och har märkt att det uppskattas;) Lycka till!! :)

  • 674 readers

Likes

Comments

PAPPA; Idag är det er dag; min pappa Bengt och mitt barns pappa Daniel.
Ni är 2 av de viktigaste människorna i mitt liv...

Pappa du har format och påverkat mig till den jag är. Många gånger har du faktiskt skämt bort mig och ifrån det har jag utvecklat en god självkänsla - att JAG KAN. Jag ser möjligheter hellre än hinder. Du har också gett mig oerhört mycket blandade allmänna kunskaper som gör att jag alltid klarar av underbart töntiga Melodikrysset enbart på snabbgenomgången och många ggr faktiskt kan frågorna i Postkodmiljonären. Vi "nördade" gärna och körde frågesport med varandra. Speciellt på somrarna på baksidan i hammocken.

Men du har också lärt mig ännu viktigare saker inför livet; att vara rättvis, sköta jobbet, respektera olikheter och anpassa sig till den person man möter, vara trevlig och le ofta.
Vi har inte alltid dragit jämt, jag avskydde när vi skulle göra matteläxan ihop eller när jag tvingades äta sparrissoppa. Men jag förstår idag varför du envisades med dessa vardagliga saker... Idag är jag tacksam❤️

Jag saknar och tänker på dig VARJE DAG, i så många låtar/visor finns du där. I situationer tänker jag på hur du skulle kommenterat eller tyckt om saker och ting. Jag kommer ihåg hur du doftar och hur det känns att dansa foxtrot ståendes på dina fötter. Jag hör din högljudda röst och ser hur du skrattar, ibland så det kunde komma en tår. Hur ditt skägg färgades totalorange när du åt köttfärssås och hur träskorna flög när du sparkade till en boll.

I alla minnen jag har, goda som dåliga, mest bara goda; blir du levande hos mig VARJE DAG. Det är en sorg för mig att du inte fått träffa min Daniel å lilla Maja och min nya familj, men eftersom jag känner dig så vet jag att du hade uppskattat dem lika mycket som jag.
Tack pappa! ❤️ Tack för den du varit och för den jag blivit! Du finns här❤️


(Måste vara något visst med skäggiga karlar, pappa hade skepparkrans och det gillar jag när Daniel har också..;)

Daniel, du är en så jättebra pappa. Du är lekfull, påhittig, glad och tycker om att gosa. Du försöker också lära ut rätt och fel, dela med att dina erfarenheter och du stöttar mig också i mitt mammaskap. Tack för det! ❤️

Du kan ha väldigt kort stubin men blir dessbättre väldigt snabbt positiv igen och du tar mycket plats i ett rum och vågar även vara "myspappa" utan att känna dig töntig. Du gillar att vara tillsammans med dina fina barn och sätter dem och mig främst HELA TIDEN!

Du är fundamentet i vår familj - vår pappa, sambo och bästa vän❤️

Hoppas du haft en riktigt fin FARS DAG -många fler kommer frampå😉

  • 772 readers

Likes

Comments

Ofta fokuserar vi på vad eller vad inte vi stoppar i oss rent fysiskt i matväg - alltså vilken typ av näring och energi vi ger vår kropp för att den ska kunna fungera och agera som den ska... (Om inte annat så påminns vi ständigt om det i tv genom en uppsjö av bak/kock och dessert-program...)

- Men funderar du på vad du fyller på med för själslig energi och mental näring?

- Hur gör du för att hitta de "godbitar" som gör att du mår gott i dig själv och som gör dig glad och tillfreds?


I den mediala värld som vi lever i är det lätt att dras med i negativa spiraler som t.ex. "man hinner inte", "man duger inte" och "man kan inte"! Kanske inte så konstigt då vi dagligdags matas med en ouppnåelig perfektion och om hur man bör vara... Det är också lättare att ta åt sig av skitsaker då vi människor missförstår varandra därför att vi "face:ar" varandra oftare i text på en skärm, än öga mot öga och därför uppstår också många mer missförstånd och mindre goa samkväm.

Här kommer några av de möjliga vägar du hellre kan ta för att må bättre i dig själv och kring dig själv. Iaf brukar jag ta till dessa positivare funderingar ibland när jag behöver komma loss från tråkiga tankar, oödmjuka individer eller saker som fullkomligt suger min energi.

Det är tjötigt med klyschor; jag vet... Men jag vet också att vissa faktiskt fungerar...

- DU DUGER JÄKLAR-I-MIN-LÅDDA!! Ingen är som du, du är ingen kopia av ngn annan utan endast den perfekta versionen av dig själv. Och den enda versionen av dig själv. Du är enastående! Om du har svårt att tro på dina egna ord, ställ sig framför spegeln, titta på dig själv... Säg något fint om dig själv... Varje dag, minst 3 ggr... Oavsett hur fjantigt det låter kommer du med tiden att vänja dig vid tanken och känna gladare. (Observera att du inte får säga något negativt om dig själv...) När du vågar se dig själv i ögonen och ta din egen komplimang utan att tänka "fan vilken bluff jag är" så gå vidare...

Börja ge fler komplimanger och beröm åt andra... Upptäck med tiden att ju mer du ger desto fler får du tillbaka. Lova också att säga TACK! när du får en komplimang av någon. Någon vill ge den till dig, se till att inte förringa personens åsikt genom att börja "Nämen..."
SÄG BARA TACK! :) Det räcker gott!

Fundera på vilka energitjuvar som finns i din tillvaro.... Det kan handla om egna inre eller andras yttre krav, människor på ditt jobb, skola eller i familjen men även rena materiella saker som fullkomligt "SUCKING YOUR LIFE OUT" ...

- GÖR SLUT!
Bestäm dig för att ta bort något av dina egna krav och att det är ok om en sak faktiskt inte blir gjort eller inte heller blir helt perfekt. Eller ta en tankeställare över personen som tjuvar din positiva energi utan att ge något tillbaka... Är den värd din uppmärksamhet och tid? Är det egentligen inte en ganska enfaldig person som inte är trygg i sig själv förrän den lyckats trycka ner någon annan? Behöver du den i ditt liv? Eller kan du åtminstone minimera tiden ni umgås?
Även om man inte alltid väljer de personer man har runt sig så kan du välja ditt eget ställningstagande och kanske också hur mycket ni behöver samarbeta.

De människor däremot som berikar ditt liv, som lyfter dig, får dig känna dig speciell och viktig, som skrattar med dig och som inte känner sig hotad av att du är din bästa version av dig själv.
Dessa fina människor eller saker är de du så mycket som möjligt ska "fullkomligt vältra dig i" att omge dig med!!

Den energipåfyllningen ihop med en god matbit är en oslagbar kombo. Så varför inte bjuda hem dina bästa vänner på en god bit mat... OFTA!

Dags för mig att fylla på nu med annan typ av energipåfyllning; nämligen sömn!
Säger som min mamma brukar; "Sov gott alla människobarn" :)
Lycka till med ditt positiva tänkande och din sållning av goda och dåliga energikällor.

Zzzzzzzz....

  • 956 readers

Likes

Comments

De senaste dagarna har jag haft sjukt mycket att göra, ber om ursäkt till er trogna läsare att det inte kommit mycket i textväg att "sätta ögon en på"

Men den som väntar på något gott väntar inte för länge. Jag vill istället med det här inlägget önska er en riktigt fin allahelgonahelg.
Skänk en extra tanke till dem som gått ur tiden och som du önskar att du fortfarande kunde ha gett en äkta, fysisk kram,men kom också ihåg att ge dem som du faktiskt har kvar hos dig och som du uppskattar EN STOR EN!
De kan ju faktiskt ta emot och ge dig tillbaka.

Vi hörs snart - Njut av hösten, träningen och umgänget med nära å kära. CHAO!

  • 876 readers

Likes

Comments

Haft en underbart mysig och opretantiös helg och har nog nu bestämt mig att av alla 4 årstider så är nog hösten trots allt den bästa.

Krispigt i marken, en hög och lätt kylig luft med doft av mull och en natur som är så vacker att det nästa gör ont;) Gula löv mot en klarblå himmel - svårslaget!

Fredagen startades med ett skönt BodyBalance-pass med Maja bredvid på golvet, en ganska perfekt kombo; träning för dig som förälder och underhållning för ditt barn.
Sedan en långpromenad upp mot Bulid, områdena som framförallt främst användes då I17 och militären var aktiva i Uddevalla, men som idag är ett härligt fritidsområde med bra grusvägar och fina naturupplevelser. Avslutade promenixen med fika hos go vänner, kaffe med dammsugare är aldrig fel;)

Det sköna med just fredagar är att samla upp familjen efter jobbveckan och äta något gott samt summera veckan, så avslutades även denna; med familjen i hemmets lugna vrå.

BodyPump på Mp gjorde att min lördag fick en grymt bra start. Redan nu efter ngr ytterst få pass börjar jag nästan kunna ta mina ordinarie vikter ifrån förr. Blev fylld av förnöjsamhet och glädje också från att både träffa kollegor, medlemmar och känna sig "som hemma" liksom;) Tackar vår instruktör Nathalie också för ett bra pass:)

Väl duschad och hemkommen till Ua igen så packade vi familjeväskan och åkte upp till Daniels härliga föräldrars fritidshus för att stanna över natten. Solen värmde och himlen var klarblå. Vi packade fika/korv-matsäck och grillade nere vid Holmensjön allihop och kaffet smakade alldeles utmärkt.
Att sedan spela sällskapsspel över några glas vin och bara prata samt senare äta en god middag med människor man tycker om är för mig livskvalitet.
Träning, utevistelse, god mat och gemenskap - kan man bättre ha't?! ;)
Att jag å svärmor inte ville lägga oss förrän 02:30 för att "ibland är det bara så skönt att sitta å babbla" var ett gott avslut.

Åååå nu söndag... Efter att vakna tidigt och sitta och titta ut över ett frostigt landskap (som får en att längta smått efter jul) matandes lilla Goa Maja, sedan skogspromenad och god kycklinglunch hos Claes och Sandra målar jag nu om naglarna, sjunker ner i soffan å bara ÄR.... Vill inte sätta på tv:n eller prata - bara ligga här å känna mig lite tacksam för det fina man har och får i livet och återigen veta vad som är betydelsefullt och som ingenting knappt kostar;) Önskar er en trevlig söndag och hoppas vi ses på någon promenad eller träningspass under följande vecka. TJIPP!!!


  • 968 readers

Likes

Comments

13 år... Jag upprepar... 13 år.
Det är nu ganska exakt så längesedan som jag fick min licens som instruktör i BodyPump. Och anledningen till att jag upprepar mig är för att understryka att jag FORTFARANDE tycker det är lika jäkla roligt som då.
Det finns få pass förutom detta (och spinning) som hållit sig så fortsatt starkt i konkurrensen av MÅNGA andra trender inom gruppträningsbranschen.
Anledningarna är flera tror jag...

När jag började träna BodyPump några år innan jag blev instruktör fastnade jag av flera anledningar. Bl.a. dessa:

1) Snabba resultat - det hände något fysiskt med mig som gjorde att jag började tycka om min kropp mer. Rumpan åkte liksom upp ngr cm och på något sätt kände jag mig mer proportionerlig mellan över och underkropp.

2) Uthålligheten - Jag märkte också plötsligt att jag blev betydligt mer segare i vardagen i allt ifrån backbestigning till att jobba ovanför huvudhöjd. Därtill på passen lärde man sig bemästra känslan av darrighet och syra samt hitta ett gött pokerface även i de värsta dips eller djupaste utfall "i källaren":)

3) Ständigt olika utmaningar - Det är sååå klockrent att ha SÅ MÅNGA pass och övningar att välja bland, och numera när passen även har dynamiska och funktionella inslag så höjer man sig ytterligare en dimension. När kroppen inte börjar känna så mycket eller behöver ruskas om; byt låt och därmed övningar. Även gamla godingar kan skapa ett sjukt tryck. Av er famla BodyPump-rävar... Vilka minns inte hur jobbiga RIKTIGA utfallslåtar brukade va;)

4) Musik & Gemenskap - Rätt låt på rätt plats och kanske också ibland med rätt text kan höja den tyngsta övning att kännas som den lättaste. En grupp av medlemmar som synkar, kommunicerar och ger järnet alla utifrån sin egen förutsättning, det är en sann peak i ett pass. Glädje och gemenskap att man åstadkommer tillsammans likaväl som för sitt eget tränande. Många endorfinkickar av EXTREMA slag har jag fått uppleva ihop med så många fantastiska människor. Tack till er som kämpar varje gång oavsett dagsform!!

5) Helheten - Om jag har lagt på vikter som passar min gräns och som utmanar mig så kan jag lätt säga att BodyPumpen täcker många av mina behov; jag blir andfådd, svettig, stärkt i muskler och leder och jag känner att jag lyckats ta i med varje del av kroppen och har kul samtidigt - och DET är rätt svårslaget.

Jag skulle kunna välja MASSOR av fler anledningar men jag låter dig som läsare att upptäcka och tycka till själv...

Om du aldrig prövat... VÅGA!!
Och våga igen å igen... Den träningsvärk som är klassisk för den här typen av träning kommer du inte att slippa undan, den undgår ingen som gjort hyfsat rätt under passet. Men den försvinner mestadels om du lovar att ge det tid. Själv tränade jag mitt första BP-pass på 4 månader i söndags och jag har inte på 15 år haft mer än 2 veckors uppehåll tidigare.
Träningsvärken som varit EXTREM gick nästan helt över idag, torsdag, å nu körde jag igen ikväll. Jobbigt javisst - men jag älskar det!! Och det blir så mycket lättare att bli av med det som gör ont... Så våga, våga och våga!!
Att träna BodyPump 2-3 ggr/vecka kan göra mycket för din hälsa och träning på olika sätt, gärna med 1 dag vila emellan.

Några tips slutligen både för dig som vill börja eller som redan kör...

* Kom i tid! Plocka fram allt du behöver men låna gärna ut till grannen bredvid under passet.

* Våga lägga på mer vikt. Om du INTE känner i slutet av varje låt "nä nu gör jag inte en enda jäkla repetion till" ja då har du för lätt. Många tränar alldeles för lätt på framförallt ben, rygg och bröst som är våra stora muskelgrupper.
Var inte rädd för att musklerna ska bli som stora bulor, det är inte den typen av träning. Här tränas uthållighet, längd och rörlighet - våga peta på vikt för 17. Eller om inte annat variera dig. Ibland kan det ju även vara klokt att ta av om tekniken blir bättre. Tekniken är viktigast - sedan kommer vikten. Lyssna på instruktörens rekommendationer.

* Lyssna på din instruktör, ta till dig tipsen från denna istället för kompisen bredvid. Stanna JÄTTEGÄRNA kvar och fråga om övningar eller annat efteråt, det gillar vi som instruktörer. Och du vill väl få bra resultat eller hur?? ;)

* Våga använda speglarna som hjälp för din teknik. Hur saker känns eller ser ut kan vara 2 helt olika saker. Det är ingen annan deltagare i salen som hinner bry sig om hur du kör förutom din instruktör. Våga titta på dig själv och inte för frisyrens skull utan för din säkerhet, hållning och kontroll.

* Ha roligt och känn dig betydelsefull. Du är som deltagare viktig på ditt pass och du behövs för att fylla din plats.

VI SES SNART PÅ ETT PASS!! Jag längtar efter att få leda igen:) Kram

  • 1123 readers

Likes

Comments

Vad kommer det sig att många av oss kommer med dåliga ursäkter för att vi ska slippa röra på oss i onödan?

Är människan verkligen som uttrycket säger "lat av naturen"? Och vill vi enbart ta den "enkla" vägen?

Vad händer egentligen med vår kropp när vi slutar att använda den till det den är gjord för och hur kommer detta genetiskt att påverka oss människor som däggdjur i ett längre perspektiv?

- Detta är frågor som jag faktiskt funderar över ofta, därav låter jag dagens blogginlägg få den äran kring ämnet. (Om du själv har erfarenheter eller tankar kring dessa frågor så kommentera gärna;)

Texten i bilden ovan är ganska talande och stämmer in på många som jag har mött. Dessutom hade jag för ca 20 år sedan själv (tro det eller ej;) ungefär en likadan inställning till rörelse/träning. Kunde jag slippa så tog jag chansen...

Idag är situationen den absolut motsatta; idag kan jag inte tänka mig ett liv utan fysisk aktivitet, det är en del av mig. Skulle jag bli förlamad (Gud förbjude) i benen så skulle jag fanimig sitta där å träna armar iaf.

Den typ av träning som jag gillar har ex många olika karaktärsdrag, det kan vara ex. Styrka tungt som uthålligt, kondition, koordination, inre och yttre lugn, smidighet/rörlighet m.m. Men det jag verkligen vill förtydliga är:

- HITTA DET SOM JUST DU TYCKER OM!!!

Det jag tror är en av hemligheten bakom varför man tappar motivationen snabbt är; man gör det som förväntas eller som är populärt och inte kanske det man själv tror är roligt eller lustfyllt för en självt.

- Om det är tipspromenader: FINE!
- Om det är bänkpress på 150 kg: FINE!
- Om det är buggkursen på torsdagar: FINE!
- Om det är korpfotboll m grabbarna: FINE!

Var lite lekfull - våga kasta dig ut och prova något nytt och lär dig också var nöjd och fortsätt med det du gillar om det känns bra för dig. Tänk på att resultat kan få ta lite tid men du ska ändå kunna ha ett resultat inom 1 år så att det är greppbart. Sätt delmål och kolla av regelbundet och korrigera målet om det tar dig iväg ut "på fel väg".

Att också sätta rimliga och uppnåeliga mål är också en viktig faktor för att få din kropp att fortsätta röra på sig. Här kommer ytterligare några saker att fundera över som jag som livsstilscoach ofta pratar med mina kunder om:

1) Hur mycket tid är jag beredd att avsätta? Är jag ex beredd att offra något annat för att få något annat?

2) Vilket resultat vill jag ha? Och tills när?

3) Hur vet jag när jag nått det jag strävar efter? (dvs hitta ALLA positiva anledningar du kan till varför just du är värd att få detta goda resultat)

4) Vilka har jag omkring mig som verkligen stöttar mig och som kan påminna mig och motivera mig? Fyll på med positiva människors energi som kan lyfta dig. Undvik också dem som "energitjuvar" av det som du mår bra av.

5) Gör du något annorlunda som du kan hålla i längden eller för en kortare period? Kanske är det bästa att satsa på någon vana som du vet att du kan cementera och fortsätta sedan med nästa steg å nästa å nästa... Precis som att uppgradera din dator, uppgradera dig själv i 2.0, 3.0 osv.


Det viktigaste är att du "tar ett snack" med dig själv - bestämmer dig!!
Att försöka är för mig INTE att bestämma sig, då har du redan förutsatt att det hela kanske går åt pipsvängen. Att göra sitt bästa däremot är gott nog, mer kan man inte göra utifrån sina EGNA förutsättningar - men sluta försök!!

Din och min kropp är gjord för att nästan ständigt (förutom när vi sover) vara i rörelse. Vi är samlare, jägare och har en enorm fysisk kapacitet - om vi bara vill. Vår stenålderskropp har vi kvar även om de "bär och svampar" vi en gång så livsnödvändigt letade efter finns på en armlängds avstånd. Att utsätta kroppen för påfrestningen av en rörelse (vilken det nu är) får oss ju också att inhämta endorfiner och låter oss också få utlopp för adrenalin och andra stresshormon som i vårt mentalt stressade samhälle annars bara samlar på hög. För vad händer annars när högen är så högt staplad att den rasar?


Så jag undrar; Vad har du för ursäkt att INTE röra på dig? :)

DIN KROPP BEHÖVER DIG OCH DU SKA HÅLLA LÄNGE! Du är värd att må bra och så även din kropp. Ge den kärlek i form av rörelse och den kommer att älska dig tillbaka!

Och vänta inte till imorgon - börja idag, gör något annorlunda och nytt om du förväntar dig detsamma av ditt resultat!

  • 1160 readers

Likes

Comments

Gryyyymt höstväder för att trycka igång Runkeepern, dra på kepan å ratta barnvagnen.

Jag som de senaste 14 åren haft hund och alltid varit van att vandra ut oavsett ur eller skur, har verkligen längtat tillbaka till de dagliga promenaderna och nu med Maja i barnvagnen känns det som om man har ett "mission" igen, att få frisk luft, rensa skallen och svettas lite.
(Fast självklart hade jag gärna haft en svart och en vit hund på vardera sida som extra sällskap)
Det är sjukt tomt utan hund kan jag säga - det är liksom inget som fyller den där platsen varesig i hjärtat eller i rummet där man är.

Det här blogginlägget handlar egentligen bara om mina 2 fluffisar till hundar. Om du inte gillar hundar så kan du givetvis sluta läsa nu, men lova att du fortsätter att promenera:)

För ca 16 år sedan hämtade jag min underbara vitlurviga Julia, en golden retriver/Samojed-blandis som jag sedan hade hos mig i 14 fina år. Det var den allra sötaste 4-månaders valp som jag hämtade i Alingsås och mina föräldrar tyckte att jag var knäpp men de smälte redan vid första besöket;) Sån var Julia i mina ögon, svår att motstå då det fanns absolut NOLL illvilja i henne. Julia var den typen av hund som funkade med allt å alla, ALLTID var glad och lycklig och det utstrålade hon i hela sitt väsen. Ingen blev någonsin rädd för henne och den mest hundallergiska människa ville ändå gärna klappa lite eftersom det var värt lite kli i ögonen för att få stifta bekantskap med den gladaste hunden i stan:) Hon hade ett gällt skall och "pratade/svarade" alltid mig om jag pratade med henne. Väldigt olika å roliga röstlägen;) Mycket personlighet och väldigt mycket kärlek. Nu är det ca 2 år sedan som jag fick ta bort henne då hon fick smärtor av juvertumörer. Hur mycket jag än ville ha min bästa vän kvar så hade jag aldrig klarat av att se henne lida ens en dag till. Men jag tänker nu idag att de 14 år vi hade ihop var många och fina❤️ Å som jag har skrattat när du tokat till det;)

...Och för ca 11 år sedan kom även min älskade Tessie till oss (mig å min dåvarande sambo) en då 3-årig golden retriver/bordercollie-blandis. Hon var då mager och skruttig när hon kom och verkade först väldigt skeptisk, vi tog över henne ifrån en familj som hade vissa sociala problem och där inte hundskötsel varit prio, Tessie var speciellt skeptisk till den där andra "vita lurvetussen" som redan fanns i hundväg i familjen och som dessutom var mycket van att få vara ensamhund. Julia delade missnöjet och fattade inte alls varför de skulle vara 2.
Och precis lika mycket som en hund var svart å den andra vit var de lika olika. Men det som till en början var total avsky växte och blev Yin & Yang även i relationen. De blev bästa vänner!
De låg ofta tätt inpå varann å knödde, Tessie putsade gärna Julias päls eller så drogs de om någon smarrig pinne som båda ville ha.

Tessie var en (till synes) tuffare och mer nyfiknare hund, och precis som en bordercollie ska vara, ganska outröttlig och väldigt läraktig. Hon hatade att sitta utanför en affär eller att vänta i bilen då hon trodde att man skulle försvinna och hon blev så EXTREMT glad varje ggn man dök upp även om det så gått 30 sek. (en jättekontrast till Julia vars koppel lades bredvid henne och som ko-lugnt väntade tills ex jag kom ut ifrån affären igen;) Men det som framförallt kännetecknade Tessie var - godhjärtad och ville så gärna vara till lags och vara med. Hon luktade också så gott mitt uppe på huvudet och var aldrig mer än en halvmeter bort ifall det skulle kunna ramla ner ngt ätbart.
När Julia togs bort så hade jag/vi Tessie kvar i över 1,5 år till. Utan Julia hade vi iaf varann. Det var skönt och nu raskade vi upp promenadtempot lite ytterligare;)
Sedan fick jag även ta bort min kära Tessie pga juvertumörer tyvärr. Hon var en kämpe min Tessie och ville så gärna leka och gå ut trots att hon börjat få ont. Till skillnad ifrån Julia hade Tessie säkert levt ett par pigga år till om det inte varit orättvisor som stoppat... Och det kan ibland gräma mig.

Jag saknar och tänker på mina hundar varje dag. Jag älskar mina hundar❤️ För er som aldrig haft en fyrfota och trogen vän kan jag bara beklaga... Jag kommer skaffa hund igen även om det gör sååå ont när de försvinner, men alla härliga minnen gör det värt det ändå.

- Och nu har jag ju även Maja!
Maja är det absolut finaste jag har fått, det är en lycka som växer ständigt i bröstet liksom.
(Tessie hade förövrigt älskat Maja, slickat på henne å tacksamt skyddat både henne å käket, Julia däremot hade gillat när Maja blivit mer barn än bäbis så att hon var stor nog att kunna klia lite bakom de våffeltängade pälsen bakom öronen)

Så promenaderna fortsätter och ett annat fint liv går liksom vidare, utan knasbollar till hundar men med busungar istället;)

  • 1163 readers

Likes

Comments