Tänk om man kunde läsa varandras tankar? Vilken röra det skulle bli där uppe då. Man skulle ju inte bara höra sina egna röster åka berg-o-dalbana i huvudet, utan även alla som går förbi en också. Deras alla tankar. Deras utmaningar, minnen, planeringar.
Det vore nog faktiskt rätt så ascoolt. Men skulle vi palla? Palla med all ny information om varenda främling som passerar en? Eller hemlig information som någon när-och-kär i släkten går runt och håller på? Det är faktiskt skrämmande. Tankar. Att man kan tänka så mycket. Om andra... om sig själv.

Det mest skrämmande är nog tankarna man har om sig själv, för sig själv. Eftersom att vi inte kan läsa andras tankar kan ingen läsa dina egna tankar heller och då när man tänker. Man är helt själv. Ensam med dom. Tankarna som gnager i huvudet. Ibland vill man säga nåt. Men så ibland, det går inte. Man upprepar samma tanke som man egentligen vill ska leda till ett uttalande. Sen går det 5 minuter. 10 minuter. En kvart, 20 minuter, och man har inget sagt. För orden bildas inte. Tankarna vill inte samarbeta. De fortsätter istället på löpande band i huvudet tills man så småningom börjar tänka på något annat. Man vill dela med sig. Det vill man. Det vill jag. Men ibland, det går inte. Tankarna låser sig fast i ens huvud och vänder sig bara till en själv. Det där alldeles privata om hur man ser sig själv. Gott, och tyvärr mycket ont, även de kan man hitta gömda. Onödigt enkelt, dessutom.

Jag tänker mycket. Tänker nog för mycket. Tänker konstant och oroar mig kring saker som just de tankarna medför. Det är inte rätt. Så ska det ju inte vara. Att tänka ska vara nångonting bra, det är bra att kunna tänka. Men när fel sida tar över (den onda sidan man har gömd inom sig) då kan tankarna spåra ur och istället för att kunna yttra sig om nya idéer kring saker och ting blir man fängslad. Man oroar sig, som nämnt. Som jag gör. Som många gör. Det är svårt att bli av med dessa tankar när ens onda sida dyker upp. Vissa dagar är bättre, vissa är mindre bra. Och om tankarna är kring hur du ser ut, vad dina intressen är, din personlighet, läggning, vad som helst, spelar inte sån stor roll. Jag skriver detta för de onda tankarna är närvarande. Inte konstant men nog är de där alltid. Svårt att ta sig fram har de inte heller vilket är varför jag vill få fram att det endast är en tillfällighet. Det är bara tillfälligt och det är viktigt att intala sig det när sådana tankar dyker upp. Såna som man bara vill springa ifrån och gråta sönder till. Man säger sluta, det gör man. Jag säger sluta. Inte fan slutar tankarna för det.

Det är svårt att komma ifrån sig själv och dessa tankar eftersom att man är alltid med sig själv. Alltid. Men om man på nåt sätt försöker ha som ett kryphål där ljuset spirar in, kan man resonera med sig själv och ge med sig. "Det är endast tillfälligt." En bra fras som går att upprepa tills öronen blöder. Tills huvudet förstår att, men oj, det har du rätt i. För att sedan övergå till rogivande tankar om himmel och jord och allt däremellan. För det är tillfälligt. De onda tankarna ÄR tillfälliga. Och när du intalat dig själv att det är så det är, kommer glada tankar och frasen blir bara mer och mer sann. Då var det bara tillfälligt.

Det svåraste, dock, är nog att hitta ljuset genom den förargliga lilla springan som finns. För finns, det gör den! Den finns alltid. Jag har svårt att hitta den vissa dagar, och andra dagar vaknar jag upp och så är det som om det varit en stor jävla jordbävning som helt plötsligt gjort ett jätte ljushål. Det skiljer sig, från dag till dag, det gör det verkligen. Och från person till person. Men det är bara tillfälligt. Det man måste göra är att hitta det krackelerade och krossa sönder skiten! Letandet pågår, men med rätt inställning kommer man ett steg närmare varje dag.
Hej på er!

Några quotes för att pigga till!
Alla har vi problem och motgångar, men det är viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om det. Jag försöker göra det just nu, genom att istället för att ältas med tankarna själv, skriver jag de här på bloggen istället.

Likes

Comments