Just nu befinner jag mig på snälltåget i Eslöv av alla ställen.
Skulle egentligen ha varit i Lund för en timme sedan, men såklart blir ju inte allt som man planerat...

Har precis spenderat ca 5h i Stockholm där jag träffa min Bestie sedan 7:e klass som hjälpte mig att hitta till Koreanska Ambassaden där jag kunde hämta ut mitt pass med det färdiga visumet i!

Tog bussen från Veberöd 05.15 i morse och rullade in Stockholm C vid 10.47, tåget var såklart sent på dit vägen med även om det inte var med alls lika stora mått mätt...

När väl visumet var klart vandrade vi runt lite på jakt efter ett sushi ställe och hittade ett som serverade den mest fantastiska sushin ever! Slog nästan Malmös Sumo Sushi, like damn.....
Efter det tog vi en tur till hennes pojkväns arbete och mötte därefter upp två av mina klasskompisar från gymnasiet som jag inte träffat på läänge!
Och såklart gjorde de misstaget med att låta mig gå in på H&M och kolla kläder.....
Så ca 45min senare och en stor kasse kläder rikare var vi redan tvungna att bege oss till Centralstationen igen där jag snabbt växlade mina pengar till koreansk valuta och sedan satte mig på tåget tillbaka mot Lund!

Tyvärr var det ju inte snabbtåget resan tillbaka, så det tog ju mycket längre tid.
Men tro det eller ej, är äntligen i Lund!!
Och utmattningen har slagit till från ingenstans...
det där med att packa det sista såsom smink och smycken mm får nog vänta tills i morgon trots allt!

Men innan jag avslutar inlägget måste jag ändå nämna gårdagen lite snabbt!

För mina underbara små töser i Crewet hade bestämt sig för att planera en överraskningsfest för mig, så när jag kom till Mickis fick jag världens chock när det hoppar fram människor ur hennes kök när jag går förbi!
Skojar inte ens, vände typ direkt och var på väg ut genom dörren igen...
Och som om det inte räckte fick jag presenter och tårta + en massa god mat!
Kunde inte varit gladare!

Och kan även nämna att på hemvägen från överraskningen så stötte jag Sanna som drog med mig en studentfest tillsammans med henne och Elvira.... Kände inte människan (studenten) mer än att jag sett henne uppträda en gång i våras, men hon var trevlig

På tal om studenter så tog ju Ebba studenten i Tisdags, men hela den dagen kan man ju prata om någon annan gång! Men den var kul! (Visst, Mengeh? 😏)

Puss!

King Louis
👑Qing Louis🐒

Den mest Fiercea tårtan ever 🖤🌸👌

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är mindre än en vecka kvar nu, och resfebern har börjat komma krypande.
Gör jag rätt i att åka? Varför gör jag ens detta?
Men jag vet också att detta bara är en sån grej nu precis innan, jag kommer ju hata mig själv så fruktansvärt om jag ställer in allt nu!!

Har försökt packa, men det går ju som det går... önskar att jag haft plats för alla kläder. Men det är ju helt omöjligt!! Så måste verkligen ta en rensning till när jag kommer hem. Om jag finner orken till det...
Men det måste jag. Kommer inte hinna annars... Hela veckan har jag planerat in saker jag måste göra, och fler blir de!
Imorgon tar Ebba studenten, på onsdag har jag min sista pole klass, men lär nog packa under dagen, på torsdag behövde mickis hjälp med något och fredag drar jag en sväng till stockholm...
"Wait what? Stockholm?" tänker ni nog nu.
Men yes, Stockholm... Mitt visum är inte klart än, men ber till gudarna att de blivit det tills fredag så jag kan hämta det då! Oavsett måste jag i alla fall till Koreanska ambassaden och iaf hämta mitt pass så jag iaf kan åka till korea oavsett om det är på studentvisumet  (det jag måste hämta ut i Stockholm) eller turistvisumet som man har automatiskt upp till 90 dagar...
Sedan är det lördag och jag har en dejt med Melissa då vi ska till Rose garden och äta tillsammans som en sista grej innan jag drar till flyget senare på natten!!

Blir helt stressad när jag inser hur lite tid jag har kvar... Helt galet!!

Men på tal om studenter.
I fredags tog då den äldsta av mina yngre systrar studenten!
Sjukt hur tiden går, känns inte alls som att hon är så pass vuxen än!
Och vad som känns ännu konstigare är ju att jag själv tog studenten 3 år sedan....
Like wtf?
Men vi hade en mysig fest för henne hos mormor i alla fall och sedan drog hon ut på klubb för fösta gången!
Ännu mer wtf....

Så det var fredagen. Nu kommer lördagen och söndagen!

Lördagen var rent ut sagt ASUM, hade sånt mysigt krök med Ebba och Sanna hos Ebba på kvällen innan vi skulle till Babel. Hade egentligen bara tänkt dricka min tequila och det jästa rosé vinet som stått i mitt rum hur länge som helst... men det slängdes i stället då Sanna överraskade oss med att ha köpt två flaskor Freixnet dagen till ära!
Anledningen att vi skulle ut var ju för att "fira" min sista kväll ute innan jag drar, men också att Sanna kommit in på musiklinjen i London till hösten och att Ebba drar och dansar i Danmark+Hollywood nästa år!
Efter någon timme joinade Ursula oss och sedan mötte vi upp Hannorna på tåget och så när det av!

En av de bästa sakerna under kvällen hände när vi anlände till Malmö.
Och det var att jag, Sanna och Ursula tog en tur in om McDonalds medans de andra fortsatte till Babel.
Asså. Natta mat INNAN klubben är fan så mycket bättre än före!! Lord!!!

Väl på klubben verkade det som lite av ett misstag att dra dit, då det inte var alls många där, Men som tur var blev det ändå hyfsat packat efter hand och vi träffade andra vi kände, vilket gjorde det hela bättre!
Så i slutändan var jag väldigt glad att detta blev sista kvällen tillsammans!
Sedan stack jag och en annan person för att köpa cigg och en tändare och satte oss i folkets park och tittade på hur en gatulampa lyste upp träden en stund.
Allting var så fint och hela natten var helt enkelt så bra.

Sedan på morgonen drog jag från Malmö och in till Lund för att gå och se Mengehs dansföreställning, vilket var så mycket bättre än jag trodde först när jag otaggad varit tvungen med bara 1h sömn i kroppen 
ta mig dit!
Blev så inspirerad och glad över att se så mycket talangfulla människor på en plats!!

Och idag.
Vad har jag gjort idag?
Egentligen inte mycket mer än att än en gång ta mig till Malmö och Rosengård för att undervisa dans i 4h via IUG..
Dock brukar jag när jag är på de olika skorporna mest ha mellan och högstadiet. Men idag var det två 0or och en 1a jag undervisade plus en grupp tjejer som var blandade från 4an till 9an!
Så det var kul!! speciellt den sista klassen med 1orna, herregud vad duktiga de var!!

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men efter alla dessa åren av att undervisa dans för framförallt barn (Men även vuxna) och att dessutom få ha jobbat som förskolelärare så har jag verkligen insett hur mycket jag älskar barn och människor.
Sure, jag är fett asocial också och behöver vara för mig själv och vila upp mig efter att ha varit en hel dag med andra, men jag kan verkligen inte påstå att jag aldrig känt mig lycklig efter en klass eller en jobbdag! Utmattad, men ändå lycklig.
Dock det nog mest just barn eller då vuxna  jag undervisar i dans... för yepp. Annars stör jag mig något så sjukt på en del människor. Men så måste det nog vara också om jag ska kunna uppskatta de jag faktiskt uppskattar...

Men nu ska jag möta upp min kära mor och åka hem och förhoppningsvis städa/packa och planera min outfit för studenterna imorgon!

Puss!

King Louis

👑Qing Louis🐒

(Bilden är från mariamas student, när jag kände för en selfie)

Likes

Comments

Så det tog lite längre än väntat för mig att skriva ett nytt inlägg, men det är så det blir ibland.

Jag säger oftast en sak men gör en annan.

Har haft fullt upp med dansen plus jobbet i Malmö som vikarie på en förskola, och sedan allt förberedande inför Korea.

På tal om förskolan, så är det förresten därifrån bilden på bananerna kommer ifrån. För att göra en lång historia kort, så hitta vi ett par övermogna bananer i ett snöre som låg ute i solen på ett av nättaken vid innergården och som vi beslöt oss för att vi skulle hänga upp som ett litet roligt bus med barnen.

Det blev faktiskt väldigt populärt, och jag undrar om inte de fortfarande hänger där vid ingången och dinglar.

Ett av barnen sa till och med till föräldrarna sedan att de hängde där så att aporna skulle kunna komma och ta dem. Hans ord inte våra!

Love it!

Synd bara att det inte finns vilda apor här i Skåne....


Nästa ämne jag tänkte gå in på är ju självklart min flytt till Korea!

Och nu kommer alla de där frågorna komma. "Varför Korea av alla ställen?" Osv. Och jag kan faktiskt bara svara på ett sätt. Och det är: "Varför inte!?"

Jag har alltid varit intresserad av Asien, inte just Korea, men Japan och kanske även lite av Kina.

Det har dock inte varit så starkt att jag tänkt att jag måste dit NU NU NU!

Det var tex New York jag trodde att jag skulle flytta till först i sådana fall.

Men så blev jag introducerad till allt som hette Kpop och Kdrama. Och jag var hooked. Det var som om allt som jag letat efter helt plötsligt fanns i ett och samma land och genre.

Herregud.

Allt föll bara på plats typ.

Och här är jag nu, ett år senare, asnervös.

För om en månad sticker jag!

Kyung Hee University i Seoul, here i come!

Ska läsa koreanska i 1,5år och planerar dessutom att samtidigt försöka ta mig till min drömdansskola för att ta klasser.

Like, om jag får ta klasser på 1million Dance Studio så kan jag dö lycklig.

För det är numera detta jag vill. skapa en karriär i Korea, det känns mer rätt. Tufft då jag inte är Korean, men förhoppningsvis kan det gå ändå!

Royal Family did it so....

Dansa för stora kpop artister alltså.

Inte för att jag jämför mig dem, hell no, just trying to stay positive lol.


Men nu är i alla fall biljetterna bokade, och jag lämnar landet den 18e Juni!

Kommer bli ASUM!


Och så den sista punkten jag tänkt ta upp för ikväll!

VI GICK VIDARE TILL FINAL!

Haha, remember tävlingen jag skrev om i förra inlägget?

Vi blev första bidraget från Malmö iväg skickade till finalen!

Så nu måste vi verkligen hårdträna fram tills den 27e Maj då den hålls på Malmö Live!

För vill verkligen vinna det här!

Har liksom sådan ångest över att dansskolans årliga sommarshow är samtidigt som tävlingen, vilket betyder att jag kommer missa mina elevers sista uppträdande med mig.... Hade nästan kunnat skippa tävlingen för att kunna vara på showen, men det är inte alls ok mot de andra, så nu måste vi verkligen se till att göra det värt det!

Så det är bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen!!

Det är ju inte första gången man måste omprioritera saker om man säger så, det är liksom en del av livet, speciellt som dansare!

Så nu tänker jag säga god natt och hoppas alla haft en minst lika bra dag/vecka som mig!

Puss!

KingLouis

👑QingLouis🐒


Mitt underbara crew på tävlingsdagen!

Vi. tre olika sångerskor och Obsession gick vidare från Malmö!! Tagga finalen där vi är 12 olika bidrag som tävlar mot varandra om 20.000kr!

Likes

Comments

Idag har varit en lång dag.

Det började med att jag blev väckt av min hund Buddha som satt och skällde i fotänden av min säng.

Egentligen helt utan anledning.

Så jag gick alltså upp ca 2 timmar förtidigt. Men jag lyckades i alla fall fixa mig och åka in till Lund för att gå på min synundersökning som jag hade inbokad då jag beslutat mig för att börja med linser. Det tråkiga är bara att jag behöver åka in igen den 15e då jag ska på någon typ av kurs då jag lär mig sätta in dem rätt... Jag som trodde jag skulle få börja med dem redan idag... Men nej.

Efter det så mötte jag och min lillasyster Mariama upp vår andra syster Mengeh och åkte vidare till polishuset där min mamma och lillebror väntade på oss.

De fyra skulle fixa nya pass och jag skulle få ett nytt Legg.

Och nu kommer besvikelsen. Här går man upp tidigt, fixar sig så fint som möjligt för att man äntligen ska få ett bra ID-kort. För liksom, mitt pass är asfult! Hade hög feber och var helt osminkad när jag fixade det förra våren. Så ville verkligen att det skulle bli snyggt idag. Men nej. För tydligen måste man vinkla ner hakan på ett sätt som är så fruktansvärt ocharmerande då man får den där obligatoriska dubbelhakan i den vinkeln. Det är som att de VILL att man ska vara ful på sina pass/Id. Det är typ det de går igång på. De där passmänniskorna.

Så här sitter jag nu, med ett förskräckligt pass och ett inte mycket bättre ID.

Like WTF.

Men dagen blev i alla fall lite bättre sedan när jag och Mengeh satte oss på Subway ett tag för att sedan gå och hänga en snabbis på biblioteket med två i vårt danscrew innan vi alla fyra drog till dansstudion.

Egentligen så har vi inte några träningar på fredagar, men då det är tävling i morgon så hade vi satt in en extraträning idag. Och jag kan faktiskt säga helt ärligt att efter idag så känns det mycket bättre! Även om vi kanske inte går vidare så kommer vi i alla fall ha gjort väldigt bra i från oss! Inte för att jag inte hoppas på det bästa, för att gå vidare vill jag! Mina knän ska ju inte ha fått blåmärken och skrubbsår helt i onödan!

Förövrigt mår jag hyfsat bra, lite konstig i huvudet men tror det kan vara sömnbrist eller nått. Så jag tror det är bäst jag försöker ta och lägga mig lite tidigare i kväll! Speciellt med tanke på att min buss går 07.27 i morgon och tävlingen inte är slut förrän 18.30.

Så vi hörs!

KingLouis

👑QingLouis🐒


(Här kommer en bild på mig och Mengeh innan träningen idag)

Likes

Comments

Äntligen fick jag det där rycket man får när man äntligen hittat något att skriva om!

Har Liksom velat fram och tillbaka om hur jag vill att mitt första inlägg ska vara, och nu kom jag äntligen fram till att det egentligen inte kommer gå att få till det där perfekta första inlägget genom att bara vela rundor. Utan jag får helt enkelt bara ta mig i kragen och skriva, så får det bli som det blir.

Jag tänkte starta med att skriva om det faktum att för nästan exakt ett år sedan kom jag i kontakt med mina släktingar från Brasilien. För i lite över 20 år har jag bara haft kontakt med mina släktingar här i Sverige, då jag bara levt med min mamma och mina syskon som, nej, inte har samma pappa som mig, men ja, fortfarande är som vilka andra helsyskon i världen för mig.

Det var min ena faster som hittade mig via facebook och skrev ett långt meddelande till mig på messenger med en bild på mig som bebis.

Jag minns fortfarande den dör overklighetskänslan av att se en bild på sig själv som liten, men utan att veta vart den kom ifrån eller vad det där långa meddelandet på portugisiska betyder. För jag misstänkte starkt att det just var det språket det var skrivet på. Och när jag sprang ut till min mamma som just då höll på att ge hästarna mat eller något så fick jag det bekräftat.

"Är inte det där jag?" Frågade jag henne och visade henne bilden som min faster skickat. Jag tror nästan mamma blev mer chockad än mig över att se det. Men hon hjälpte mig ändå att översätta meddelandet och hela den kvällen sprang jag och bad henne översätta alla meddelanden min faster skickade och satt sedan med google translate för att kunna svara henne tillbaka.

Det var så konstigt, ända sedan jag var liten hade jag gått och tänkt på hur det skulle vara att få lära känna min andra del av släktträdet. Och så bara pang bom så finns de där. Fastrar, kusiner och även två syskon. En bror och en syster jag inte visste att jag hade.

Och nu ett år senare, så tog min bror steget jag inte själv vågade ta, och började skriva till mig.

Jag har inte vågat göra det själv, för på något sätt känns det ändå som att min pappa ändå är mer deras än min. De har ju träffat honom. Och även om de inte lever med honom längre, så har de i alla fall haft något sorts förhållande med honom. Så vem är då jag att komma inklampande och bara "Här är jag, er storasyster! Dags för er att börja göra plats för mig med!" För som det verkar, har de vetat om att jag finns. Till skillnad från mig som inte vetat ifall min pappa gick vidare efter att min mamma åkte hem för att föda mig i Sverige, eller om han bara fortsatt leva ensam sedan dess.

Men istället för att bli stelt eller allmänt awkward, som jag först trodde det skulle bli, så har vi nu pratat två dagar i sträck min brasilianska lillebror och jag. Det är så underligt, att prata med någon för första gången, och uppleva det som om vi känt varandra hela livet. Det är så enkelt. Inte bara för att vi skriver till varandra på den andres språk. Han till mig på svenska, och jag till honom på portugisiska (Thank god för google translate). Utan för att vi på något sätt ändå förstår varandra. Och det känns så otroligt bra att höra när han säger att han är glad att äntligen ha hittat mig, och alltid tilltalar mig som sin syster.

Det känns lite cheesy att säga, men sedan förra året när min brasilianska släkt tog kontakt med mig, så känns det som att något inom mig har blivit lättare. Det känns skönt att veta att jag har två familjer på olika ställen i världen som båda älskar mig. Som tänker på mig. Det gör mig så otroligt lycklig och tacksam.

Liksom, vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Det gör mig starkare. För jag vet att när jag åker till Sydkorea om en månad. Så har jag folk som kommer vaka över mig i tankarna. Att jag även om jag tekniskt sätt är ensam i ett främmande land för första gången ever. Så finns de där, i mitt hjärta och i mina drömmar. Flummigt som fan. Men inte mindre sant för det.

Såg nu att klockan redan blivit 00.48 och eftersom jag har en hel del ärenden att uträtta imorgon borde jag börja ta och göra mig redo för att sova. Så jag får vänta med att skriva mer om tex min kommande resa till Korea och allt annat som händer i mitt liv just nu tills imorgon kväll!

Vi ses!

KingLouis!

👑QingLouis!🐒

(Här kommer lite selfies från igår + Bebisbilden min faster skickade)

Likes

Comments