Hallå! Mig har ni inte hört mycket av inte! Eller hur? Men nu är jag tillbaka, åtminstone för en dag.

Hösten är här enligt mig, riktigt höstväder var dag nu. Jag kämpar med plugget som jag nu lyckats komma in i o vant mig vid tempot. Självklart har jag mental breakdowns då och då och vill köpa biljett till till utlandet o aldrig mer blicka tillbaka, men jag viskar upprepande då för mig själv anledningen till att jag pluggar, ”du ska bli rik, du ska bli rik..” Sen trycker jag i mig mitt kolsvarta kaffe och fortsätter nattpluggandet.

Men det går bra, jag trivs, Karlstad välkomnar mig fortfarande lika varmt. Värmlänningarna lyckas fortfarande förvåna mig med deras konstiga språk, sakta men säkert börjar jag kunna närma mig till kommunikation med dem.

I helgen är jag dock hemma hos familjen, firar pappa, åren går, skrämmande som vanligt samtidigt som det är spännande. Vad händer om 3 år? 10? Jag kan bara föreställa mig men ej veta. Saker man inte vet är obehagliga.

Nu ska jag plugga, förvånande? Nääe. För att pigga upp i de mörknande höstdagarna får ni dessa fräna bilder på mig. Varsågoda!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 1 Readers

Likes

Comments

Hola

Jag kanske här borde skriva en sammanfattning utav min flytt till Karlstad och den tid jag hunnit spendera där.

OK. Jag trivs superbra, alltså det är förvånansvärt hur mycket jag trivs. Jag bor i en otroligt fräsch och mysig korridors lägenhet (skulle dock vilja byta upp mig till en egen lägenhet med eget kök, mina grannar kan ju inte hålla rent), skolan är så jävla fräsch och fin, jag trivs med mina lärare och kurser (undantag för vissa lärare då), OCH jag är så otroligt tacksam och glad för de personer jag mött. Jag älskar dem redan, och vi har umgåtts sen i Januari. Jag ville bara säga det att jag är så otroligt tacksam för allt, det har gått så bra och jag är så stolt över mig själv som gjort det här steget.

För tillfället är jag hemma i K-holm för att fira lite påsk. Det har varit otroligt mysigt att få träffa vänner, familj och släkt för att bara umgås. Det behöver man, dock är det väldigt smidigt för mig att ta mig hem så jag gör det ganska ofta, åtminstone på senaste tid då jag blivit inbjuden på grejer här hemma haha!

Det var egentligen endast detta som jag ville skriva om. För att mitt framtida jag ska läsa detta och påminnas om hur glad jag var då jag påbörjade mitt liv i Karlstad hahaha! Men det är lite samma här som jag skrivit i tidigare inlägg, jag har självklart dåliga dagar då jag bara gråter och allt är hopplöst men de dagar och stunder jag mår bra dominerar definitivt över de dåliga dagarna. Jag kan lätt bortse från det negativa och fokusera på det positiva med det liv jag lever.

Sådär, och så lyssnar jag på Kendrick Lamar's nya album DAMN. Låtarna PRIDE. LUST. och FEEL. är hittills de som jag fastnat för. Lyssna gärna, jag har mycket kärlek för Kendrick och hans musik. Bara så att ni vet liksom.

Nu ska jag sluta skriva, behöver skynda mig och göra mig i ordning, ska ner på stan för att luncha lite med en kompis och hans flickvän! BYEee

Likes

Comments

Hur var erat slut på detta år? Mitt var bra kan man väl säga, jag anser att alla mina slut på de gångna åren alltid skulle kunna ha varit en aning bättre. Men jag är nöjd, och jag vill härmed säga ett stort fucking hejdå till 2016 och inbringa det välbehövliga nya året 2k17. Alltså, denna nystart är mer än behövlig. Jag vill göra detta år till något av de bästa, det är detta år som jag utmanar mig själv på alla möjliga vis, samtidigt som jag vill utvecklas som person i de egenskaper jag alltid uppskattat hos människor och som jag därmed vill utveckla hos mig själv. För jag känner att det är så man bygger upp sin identitet, man har grunden men man behöver de där andra delarna, och de får jag genom att inspireras utav andra människor, och tar de delar hos dem jag gärna vill utveckla hos mig själv. Eller? För jag känner inte att jag är säker kring vem jag är och vad jag vill och har länge känt så.

Igår arbetade jag mitt sista pass på jobbet. Kändes jävligt underbart samtidigt som jag kände en otrolig nostalgi över att lämna stället, jag insåg hur många dagar jag spenderat på det där jävla stället och alla minnen och människor jag träffat. Denna tid har varit underbar samtidigt som jag verkligen behövde lämna detta ställe lol. Mina chefer är ju underbara <33333 är jag sarkastisk eller inte? ;)

Nu är det så att jag slutade jobbet även pga att jag ska börja studera! Det visste ni inte va? Ne, men så om några veckor flyttar jag till Karlstad, och försöker mig på plugg igen då. Känns ju sådär när man under en längre tid tjänat pengar och inte behövt tänka sådär överdrivet mycket. Men hjärnan behöver detta, och jag behöver även en ny stad och nya möjligheter någon annanstans. Så detta ska bli spännande. Jag ber ju bara för att gud vill mig gott och att detta leder till att jag får känna mig lite lycklig ett tag :) eller kanske för alltid, who knows!!?

Nu ska jag sova, är skit trött även om jag inte gjort ett piss på hela dagen. Segt kan jag säga. Nu sover vi, g-night <3


Likes

Comments

Dagarna flyter på, en efter en. Egentligen precis som förr, men ändå så olikt allt som förr. Då måste det vara mig det hänt något med, det går inte att skylla på dagarna i sig längre. De är helt oskyldiga, som sagt de flyter på precis som förr och det är jag själv som är orsaken. Orsaken till vad? Orsaken till att jag varje morgon vaknar upp med en klump i magen och känslor som inte vet var de borde befinna sig. Jag har intalat mig själv att denna tid är en period som jag behöver ta mig igenom för att kunna komma dit jag vill i framtiden, och då brukar jag försöka stå ut. Känslorna som konstant väljer att befinner sig i halsgropen är rädslan för ensamhet samt en rädsla och oro över att jag tappat bort mig själv? Det sistnämnda beror på att jag väldigt ofta får en känsla av tomhet inom mig. Jag försöker finna vem jag är och vad jag vill men det finns liksom inget, det är alldeles tomt och på grund av det ser jag helt plötsligt ingen som helst mening med att fortsätta med någonting alls längre i livet. För jag har ju inga krav eller värderingar, absolut ingeting spelar roll. Jag inspireras självklart av människor väldigt ofta, och jag kommer på mig själv att jag vill bli som de. Men nej det vill jag ju inte? Varför har jag ingen egen personlighet, där jag vet exakt vad jag vill och vad jag tycker är rätt. Jag vill kunna låta mig inspireras av andra men jag vill inte att det ska bli vad jag är, jag vill veta vad jag är och sedan komplettera med egenskaper jag uppskattar hos andra. Men jag måste ta reda på vem jag är först!

Jag saknar dessutom att ha en förebild, alltså någon närstående person som jag verkligen ser upp till. Jag har aldrig riktigt haft det, eller jag har aldrig haft det. Jag vill ha någon som förklarar för mig att jag duger som jag är och tar mina bekymmer seriöst. Konstant uppmuntrar mig med de sysslor jag tycker om att göra. Kanske hade jag från början varit en starkare person då, eller kanske inte? Jag är fortfarande nöjd med mig själv, men jag hatar känslan av tomhet, känslan av att jag inte har någon unik personlighet. Men det måste jag väl ha? Men det är just den känslan som gör att jag blir orolig.

Ensamhet är något jag alltid varit rädd för. Under en period när jag var mindre hade jag otroliga svårigheter med att sova, jag grät varje natt och mamma var tvungen att sova med mig. Jag mådde så dåligt av detta, anledningen till att jag inte kunde sova var enkel, jag hatade att bli den som var kvar ensam under natten och inte sov. Detta gjorde mig så stressad att jag inte kunde sova, och jag ville absolut inte att min mamma eller pappa skulle somna innan mig så de slet mycket på dem med. Jag älskade att höra grannarna röra sig på våningen ovan de gånger jag inte kunde sova, det gjorde mig så lugn då jag förstod att jag inte var ensam kvar i den sena natten. Många gånger fick jag till och med be mamma att sitta uppe och prata med sina vänner bara för att jag lugnt skulle kunna somna. Men oftast hjälpte det inte särskilt mycket då jag stressade upp mig och fick så mycket ångest inför att jag var tvungen att somna under en viss begränsad tid.

Detta släppte ju tillslut, men det kan förklara min ångest inför ensamhet. Ångest, ångest och ångest. Finns det något vanligare?

Likes

Comments

Likes

Comments

Dagarna som gått denna vecka har varit så jäkla deprimerande. De har endast bestått utav regn, regn och åter regn. I samband med kyla och mörker. Det enda jag har gjort är att jobba, vilket inte heller är det mest roligaste och uppiggande även om jag jobbar med dem bästa. Dessutom ska jag nu även få jobba tre veckor i rad, alltså typ non-stop, men någon ledig dag här och där. Mitt liv suger alltså, om ni inte förstått det by now. Nej men tror det egentligen beror på vädret, och att man inser att sommaren börjar gå mot sitt slut. Dessutom har jag haft mycket ångest känslor på senaste tiden och därmed känns allt sugit.

Jag har försökt få mig att tänka positivt genom att träna, göra saker och kolla serier hehehehe. De e najs.

Juste jag hade tänkt klippa och färga mig, alltså endast klippa topparna för duh i'm never going short again!!! Sedan färga en slags ljusbrun balayage eller hur det stavas. Spanska är inte min grej, för det är väl spanskt?

Whatever, jag kan visa en bild på hur jag skulle vilja fixa det!! Alltså med själva färgningen.

Likes

Comments

Dessa bilder är från då jag var i Stockholm, vilket var typ för några dagar sen. Det var mys, det var då jag märkte att sommaren faktiskt är slut och hösten börjar ta form. Jag har haft en underbar sommar faktiskt, det är konstigt med tanke på hur jävla dåligt jag mådde precis innan sommarlovet. Jag trodde liksom inte att detta skulle bli någon bra sommar alls, men så blev den i princip den mest finaste sommaren ever. Och jag talar faktiskt sanning, jag har haft dåliga dagar vilket jag ofta har på sommaren, mycket ångest och oro osv. Men de gånger som jag känt mig glad har liksom dominerat över de negativa. Detta har ju inte bara skett utav sig självt utan jag tror att det mycket väl skett på grund av att jag faktiskt vägrat att sätta mig ner och grubbla över det negativa. Varenda gång jag började känna ångest valde jag att ta mig upp och få mig själv att göra något som fick mig att tänka på annat. Det funkade! För jag ville inte fastna i allt grubbel kring det som hänt, jag har en tendens att göra så, övertänka allting och tillslut mår jag sämre än vad jag gjorde när jag började känna ångest och sen vill jag inte göra någonting alls. 

Nu har jag liksom sysselsatt mig med saker konstant, det behöver inte vara något speciellt, utan det handlar om att exempelvis gå till gymmet i några timmar. Åka till affären, man behöver inte ens köpa något utan endast för att komma iväg någonstans, ha ett mål. Slutföra något man sagt åt sig själv att göra, och man känner sig faktiskt som en bättre person. 

Nu börjar det alltså att bli höst enligt mig, det är kyligare luft, man känner nästan på lukten i luften att det är höst. Idag ska jag inte göra något speciellt, kanske ska jag ta en sväng ner på stan med Bea, annars så blir det jobb ikväll :) Känns bra att tjäna pengarrrrr!

Byeee felicia!

Likes

Comments

Varför känner jag känslan av tomhet? Helt plötsligt utan någon förvarning. Jag har ingen ork, all det hopp jag burit på är spårlöst försvunnet. Vad hände?

Jag känner tomhet, men ändå en vag känsla av oro och ångest. De är inte så påtagliga men de finns där, och de finns där istället för känslan av hopp och glädje.

Jag vet att jag tjatat så mycket om Ludvig. Men detta beror på honom. Jag vet det. Jag låtsades (eller gjorde jag det?) vara glad och må bra. Nu känns det som om jag blottat mig, masken jag konstant hade på mig har fallit loss. Jag står helt plötsligt helt naken, exponerad, med ett sår som ännu inte läkt. Ett sår som gång på gång rivits upp och för var gång det rivits upp blivit djupare och djupare. Nu tar det längre tid för det att läka och masken jag bar är inte tillräckligt som plåster. Det saknas något, det krävs något annat, något mer effektivt.

Vad är det? Var finner jag det? Finner jag det genom att ständigt gå tillbaka till det som en gång gjorde mig stark och trygg och fylld med kärlek, eller genom att gå vidare med mig själv, fortfarande blottad, men stolt och trygg, med känslor som gör ont men som gör mig mer härdad, tills såret läks och ärret som består påminner om den tid då jag ensam klarade mig igenom något som jag trott varit omöjligt.


Önskar att det regnade idag, känns mer passande till texten och humöret......men det är fucking sol

Likes

Comments

​Jag har blivit så sjuk, och det var ju inte en del av planen av att låtsats vara sjuk :/ Mår så dåligt, hade ej någon röst idag på morgonen på jobbet senare skulle jag ju jobba i kassan och fick voice cracks konstant. Pinsamt värre. 

Kunde knappt sova inatt heller, vaknade upp av att jag fick panik av att jag inte kunde andas, hade typ samlats slem i halsen eller något. Så sjukt obehagligt. 

Ser ni glasögonen på bilden? Jag vill införskaffa mig dessa, är de fula på mig? Jag tycker de passar bättre än mina förra. Det är dessutom 30% rabatt på dessa, ska försöka beställa snart tror jag. 

Imorn ska vi iväg på fotbollsmatch, alltså jag har ingen aning om vilka de är vi ska kolla på men. Det är inte jag som är fotbollsnörden i vår familj, så jag hänger mest med för att de verkar nice, inte för att jag har någon koll på något överhuvudtaget... lol

Jag vill så gärna börja vlogga, eller åtminstone göra filmer och redigera dem. aaaaaah va nice de skulle vara. Men jag tvivlar för ofta på mig själv så blir aldrig av hehe, bra självförtroende eller självkänsla (?), eller inte. Måste bli bättre på det där, jag är ju en bra person, jag kan hantera kameror, like wtf is the problem?

Vi hörs bajskorvar

Likes

Comments

Tjabba, idag är jag skit trött och det är pga att jag vaknade kring halv åtta och åkte iväg med tåget mot norrköping för att ge min vän sällskap för att hon skulle fixa sin datorrrr. nice alltså. Nej men vi passade sedan på att shoppa lite, dock hade vi inte särskilt mycket tid eftersom att jag började jobbet kl.17.00, så vi typ hann med en elr två affärer och lite käk innan vi var tvungna att ta tåget tillbaka.

Sedan jobbade jag fram tills halv tio, jobbade faktiskt övertid duuuh ge mig mer money hörru. Så nu är iaf min och min arbetskamrats (gud va töntigt det låter) plan att låtsats vara så jäkla sjuka imorn, typ hosta o låtsats ha feber så att vi kan sjukanmäla oss båda två på onsdag HAHAHHA. så badass. Hoppas vi inte blir sparkade, äh de behöver ju oss de har bara oss typ som jobbar lol. fuck you liksom, vi kan göra vad vi vill, så som ni beter er hehehh. Är dessutom sjuk på riktigt, hela min familj har varit sjuka as länge o jag har klarat mig tills nu, man ba serioslylly? har käkat piller för att förebygga detta men icke......

Mår rätt sämst faktiskt, eller alltså jag är ju typ glad typ, men endå inte. Jag känner mig inte alls lika pepp på livet och allt, utan känner mig ganska dålig. Tror det kan bero på att jag träffade Ludvig häromdan... Idk, vem orkar bry sig.. Jo men de va ju typ så att jag gått vidare o så bara kommer han där och typ vill ha mig tillbaka o sen ba nej de funkar inte o ja bara men fuck no du kan ej göra såhär mot mig och så sa jag typ vi ses aldrig igeennnnn! Men alltså vi skiljdes ju som vänner alltså allt var chill men endå, nu var det ju ja som sa ifrån (förlåt ingen fattar vad jag pratar om sorry...)

Men jag mår lite dåligt, det kan även bero på att jag känner mig ensam typ. Och som att de enda vänner jag har kommer att försvinna i från mig till hösten och jag kommer liksom inte komma någon stans, utan blir kvar här ett tag.. Det e bajs och jag har en växande ångest inom mig.. Jobbigt ellerhur? Hatar ångest o oro. Jag tror det blir bättre snart, alltså vad hände jag var super lycklig nyss typ o sedan blev typ allt grått, kanske det beror på att hösten är här eller ???? kanske..

Nu ska jag sova, ska upp tidigt imorn o jobba skiten ur mig, så see ya later


Likes

Comments