View tracker

​Livet är som en enda stor hemlighet med flera dörrar som vi i vissa skeden av livet lyckats låsa upp och kommer ett steg närmare svaret på den stora gåtan. En nyckel jag tyvärr tror många lyckats hitta först väldigt sent i livet eller inte ens överhuvudtaget är förmågan att ständigt påminna sig och ifrågasätta om vem man vill vara.

Sätt upp några tydliga punkter vem vill du vara? vad vill du göra? hur vill du se ut? bryr du dig ens om hur du ser ut? Gör det klart för dig exakt vad du vill och låt aldrig någon hindra dig från att vara exakt det. Varken dig själv och speciellt inte en relation och då menar jag inte bara förhållanden. Starka känslomässiga band vi har såsom vänskapsrelationer, jobb, bortgångar, intressen, allt möjligt kan lätt påverka hur vi ser på livet och vad vi väljer att inte se.

"I lost myself in fear of loosing you." (katy Perry, Love Me) Beskriver väl ändå känslan rätt bra. Man är så medveten om att hålla fast i det man för tillfället har att man tappar sig själv. Det är i stunder som dessa som det just gäller att påminna sig själv om vem man vill vara, att påminna sig om att även se sig själv.

Detta kanske för vissa låter som ett väldigt naivt sätt att se på livet, men jag vill att varje dag ska föra mig ett steg framåt. En av anledningarna till att jag inte gillar att tappa kontroll genom att tillexempel gå ut och dricka. Jag menar jag har iallafall inte lyckats åstadkomma mycket full eller under de långa nätter jag pressat mig själv att stanna uppe. Att sedan vakna sent dagen därpå kan nästan bli lite ångestladdat då jag tänker på vad jag hade kunnat spendera tiden på istället. Där har vi det igen. Jag tror att genom att veta vem man själv är och vad man vill vet man även vad man bör och inte bör spendera tiden på. Kommer man ofta på sig själv med känslan av att man kunde gjort något bättre med sin tid är det nog dags att byta rutiner eller åtminstone tänka om. Så snälla gör det, reflektera och se över tillvaron. Gör du verkligen det bästa möjliga för dig själv? lever du i en sund relation? Vem vet, helt plötsligt kanske du finner dig själv tusen gånger lyckligare när du faktiskt är medveten om att det är dina egna villkor du lever efter.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

För tre månader sedan började jag och trots att jag skulle vilja påstå att jag tidigare haft rätt bra självkännedom både psykiskt och fysiskt så har jag nog lärt mig mer om mig själv under dessa tre månader än vad jag gjort under hela min livstid. Det är inte bara de fysiska påfrestningarna att man MÅSTE hålla röra på sig tillräckligt mycket för att förbränna rätt mängd kalorier varje dag, för det var väl inte heller det roligaste när man ligger på soffan helt slut efter en lång dag och inser att man fortfarande behöver ta sig ut och springa eller gå till gymmet. Nej det jobbigaste var faktist den mentala påfrestningen. Men det var jag ju redan beredd på? Jag hade ju läst om det och det är inte heller så svårt att räkna ut själv att man måste ha ett starkt psyke för att motstå den nylagade pizzan, de goda bakelserna på alla studenmottagningar eller chokladkakan som kompisen erbjuder, you name it.. Det enda man kunde göra var att hoppas på att suget skulle ta slut om några veckor, för det var något jag också hört att det skulle göra.

Efter cirka tre veckor när det problemet försvunnit var då jag upptäckte den riktiga utmaningen, den ständiga hungern. Vi alla vet hur man kan bli lite sådär ganska väldigt irriterad när man inte ätit på ett tag. Ligger man på kaloriunderskott under ett lång tid och kroppen fungerar som den ska, är den känslan något man stöter på rätt ofta. När man går till den gränsen att man slår sönder en blomvas för att morsan läser igenom uppgiftsbeskrivningen istället för uppsatsen. Eller går runt och surar hela dagen över att du inte kunde göra dina övningar i den ordningen du tänkt dig för att dina hantlar är upptagna. Då min vän, DÅ vet man vart gränsen går och tvingas lära sig hur man hanterar jobbiga situationer eller helt enkelt undviker de överhuvudtaget. Men när man sedan ställer sig framför spegeln eller gör några mätningar och inser hur långt man kommit, då känns allting ganska värt. Att lyckats gå ner i fett och öka i muskelmassa och styrka är inte det lättaste. Så oavsett om man når sitt mål eller ej, att klara något sådant är väl vinst bara det.

Sedan gäller det också att kunna avsluta dieten på ett sunt sätt. Något jag hört inte alltid blir det lättaste då många mår dåligt av att helt plötsligt tvingas lämna drömkroppen man uppnått. Och visst stötte jag på några sådana stunder i början, men tankar som dessa avfärdas lätt genom att tänka på hur stark man kommer att bli och sedan är det väl aldrig fel att få äta PRECIS vad man vill heller?! Nej, det där var ju inga problem.

Men så en dag vaknar jag upp. Inser att jag fastnat i ett mönster, ett mönster där varje dag är den andra lik. Jag är för trött för att orka hitta på något innan jobbet så jag sover ut, fixar matlådor och åker dit. Efter Jobbet är jag supertrött, går och lägger mig på en gång för att sedan göra samma sak om och om igen. Tillslut kommer den efterlängtade ledigheten, men allt jag kan göra dessa dagar är att vila upp mig. Jag träffar samma människor, viker undan för mitt sötsug varje dag och bara tanken på att börja träna igen ger mig ångest. Det är i samma stund jag vet, vet att det är dags att göra något åt saken. Jag lyfter på luren och kontaktar de vänner som jag på så länge inte träffat, mina vänner som jag älskar, som inspirera mig till att göra saker och lyckats i livet. Jag fixar en fräsch sallad till middag och morgonen efter drar jag på mig löparskorna, beger mig ut på en löptur i skogen. När jag landar på hallgolvet helt slut och svettig känner jag det, det är det här som ger mig energi. Det är såhär jag vill leva mitt liv.

Likes

Comments

View tracker

Dagen innan 12 år av skola plötsligt tog slut fick jag ett samtal. Med tanke på att jag inte kände igen numret antog jag att det var en telefonförsäljare och var redo att klicka bort det. Men det visade sig vara ingen mindre än min rekryteraren jag mött några dagar på Atlas Copco. När jag la på kunde jag äntligen stilla mitt kontrollbehov då en sak var säker. Fyra månaders praktik med en rätt okej lön till hösten och förhoppningsvis även börja KTH en månad efter det.

Sedan blev det fullt fokus på studenten för det var först då, en dag innan som jag nästan insåg att det var på riktigt. Den spontana champangefrukosten blev förvånansvärt bra med tanke på att vi planerade allt kvällen innan. Vi lyckades till och med få till "klassens" rim till varandra i sista minut! Kanske därför jag blev klassens proteinshake trots att jag inte ens förtär sådant. Resten av var jag hade hade förväntat mig, en bra dag med andra ord. Tyvärr tog allt med flaket fett lång tid och jag hoppade av utan busskort och mobil i Fridhemsplan samtidigt som min mottagning började hemma i Nacka. Men det löste sig rätt bra. Jag fick åka med Klara in till Slussen och när jag kom dit hoppade på en buss och sa "Hej jag åkte flak hit, kan jag få följa med hem?" vilket funkade eftersom en ölmarinerad Rebecca är rätt svår att säga nej till. Efter det fortsatte dagen i lite stress eftersom det var så mycket att ha koll på! Men det var lugnt för jag fick spendera dagen med folk jag tycker om.

Folk sa att det skulle vara lugnt efter studenten men dagarna efter var allt annat än lugnt. Massa andra mottagningar och utspring och kompisar att umgås med, intervjuer, kompletteringar för att höja betyg och mitt i allt få i ordning på kaoset i mitt rum! Men var nog faktiskt bäst så, hade säker fått panik om jag haft massvis med tid åt att sitta och tänka på livet haha. Fast nu säger jag inte att man ska smita! Har faktiskt börjat lyssna på Framgångspodden vilket är en sjukt bra inspiration på vad man kan göra med livet så nu ska jag fortsätta leva och se vart det leder.

Likes

Comments

Säg att du ska skriva en lista på de egenskaper du vill ha, sannolikheten att självförtroende är en av dem är rätt stor. Det är nämligen något de flesta av oss söker. Men vad är det egentligen som gör att man dras till självsäkra personer och gärna vill bli en själv? Varför är självförtroende så eftertraktat i situationer som att umgås med vänner, träffa nya personer eller arbete?

En person som är trygg i sig själv är oftast trygg i andras ögon.

Min teori är att eftersom självförtroende ofta representerar någon som vågar lita på sig själv upplevs personer med denna egenskap som en trygg punkt, något de flesta söker här i livet. Jag tror att om en person vågar lita på sig själv, kommer denna även att framstå som mer kunnig då den enda personen som bäst avgör hur bra man är på något är en själv.

Så hur får man ett bättre självförtroende? För mig har det alltid handlat om hur jag tror att andra ser på mig. Länge var jag rädd för att göra bort mig genom att säga eller göra något fel för att jag trodde att andra skulle börja titta konstigt eller skratta åt mig. Men nu vet jag att det spelar faktiskt ingen roll hur de andra reagerar för det är inte för dem jag gör det.

Likes

Comments

Jag har altså gått med med i en kom i form - 60 dagarsutmaning. Varför? Efter att jag slutade på mman så har jag hamnat lite snett med fodmapen och träningen så såg detta som det perfekta tillfället att försöka ta upp de bra rutinerna igen. Sedan finns det också anledningar som att jag vill se hur hårt jag kan pressa mig och hur klångt jag kan ta mig eftersom att jag aldrig testat en lågkaloridiet tidgiare och jag gärna vill försöka lägga på mig mer muskelmassa samtidigt. Att gå på diet under studenten tror jag också är det bästa för magen min. Då jag vet att jag lätt fastnar i det där med skräpmat nå är jag en gång börjat vilket leder till massa magont. Så nu är det väl "bara" att köra på.

Så hur ska jag klara det här? Nu har det gått exakt 11 dagar sedan jag började och jag följer inget speciellt schema utan försöker gå på känsla så långt det går då jag vet att det är något som fungerar bäst för mig. Om jag ska följa stirkta instruktioner blir det bara besvikelse och mera misslyckande när jag inte lyckats hålla mig till det. Men nog har jag endå några riktilinjer som jag försöker följa och har skapat utifrån det jag kan om kost och träning. Såhär ser det ut just nu:

KOST:
Jag försöker ligga på underskott av kalorier för att musklerna ska framträda tydligare. Men samtidigt vill jag att de ska växa. Jag ligger därför på omkring 1700 kalorier/dag, räknar inte men har rätt bra koll på vad saker och ting ligger på. Jag äter 3 gånger om dagen och försöker hålla mig till mer protein och mindre kolhydrater och fett och springer runt med en flaska vatten hela tiden. Här är några exempel på vad jag käkar:

Frukost:
​Grönt te/kaffe
B​
ananpannkakor(3ägg,2 bananer, salt, lite mjölk, 1 morot eller 2 msk glutenfritt mjöl) + hallon/kvarg/kalorifrisirap/proteinfluff
Fil + bär/frukt/nötter/frön + 2 kokta ägg
​Äggröra(3ägg, mjölk, kryddor) + tomat + spenat

Lunch:
Sallad(glutenfri)
​K
yckling + ris

Middag:
Fisk/kyckling/nötfärs
+ Ris/rotfrukter/sallad/quinoa
+ Frysta grönsaker(hericoverts/spenat/broccoli/wookmix)

I såser använder jag kokosmjölk eller mejeriprodukter med låg fetthalt.

TRÄNING:
Jag försöker att gå till gymmet varje dag och vara där ca. 1-2h, beroende på hur mycket tid jag har. Kör olika muskelgrupper varje dag plus ett pass med det jag känner för en gång i veckan.

Ben
Rygg
Mage
Armar+Axlar
Tyngdlyftningsövningar/Rörlighet/Yoga/stretch

Som ovan nämnt har jag inget speciellt schema utan jag kör lite vad jag känner för tills jag är trött i bestämd muskelgrupp, har ju endå rätt bra koll på övningar och kör för tillfället ca.12 reps och 3 set på övningarna.

Försöker även få in någon form av cardio varje dag, som att gå/cykla/skejta till skolan och samma sak till gymmet. Utöver det försöker jag även komma iväg på en löptur minst en gång i veckan, då jag vill förbättra min löpning och det är bra fettförbränning.

Igår, närmare sagt nionde Maj 2016 gjorde jag lite mätningar som jag egentligen kanske borde gjort i början haha. Men jag vet att dessa är väldigt osäkra då det beror på vilken tid på dygnet man mäter, hur mycket salt man har i kroppen, vart man mäter osv. Så jag har det mer som en fingervsning för att kunna se om det åtminstone sker någon skillnad med kroppen.

Vikt: 62,8kg
Kroppsfett: ca. 22%
Muskelmassa: ca. 44%
Vatten: ca. 57%
Arm: 28cm
Midja: 71cm

Här kommer lite fina formbilder som jag och Denisa tog på hotellrummet haha. Jag tror bilder kommer bli det enklaste sättet att se skillnad på faktist. En bild säger ju trots allt mer än tusen ord

Likes

Comments

Nu ska jag försöka förklara vad det är för företag jag driver. Film och skidåkning har alltid varit stora intressen för mig. Just för att man man i prinicp kan få vad som helst att ske och att man kan fånga minnen som vara för evigt på film, riktigt farcinerande må jag säga.Vad det gäller skidåkning, känslan av att bara glida ner för en backe eller sätta ett trick är oslagbar. Så när jag efter mitt filmjobb i sommras fick jag ett erbjudande om att skapa ett företag så på något sätt skulle involvera rörlig bild, var valet självklart. Jag ringde upp Denisa som jag lärt känna i skidbacken och vi kom fram till idéen att börja göra filmer och events kring extremsporter så som skidåkning, skate och surfning för att inspirera andra till att fatta hur fett dehär med att våga testa är! Det spelar ju ingen roll om man anser sig gammal eller klumpig, bara man vill så kan man på ett eller annat sätt.

Men dehär med att starta ett företag bara såhär? Hur gör man ens? Nej, det vet inte vi heller men om det är något jag redan lärt mig av detta så är det att man måste våga lita på sina idéer och bara köra. Det värsta som kan hända är att man hamnar på samma ruta där man en gång började, fast med mer erfarenhet. Vi har även turen att få hjälp med allt kaos då vi är med i ett EU-projekt som ger oss möjligheter att få inspiration och chanser att sammarbeta med andra. I slutet av veckan bär det av faktist på en oklar resa till den finska skärgården, där vi kommer ha workshops med folk från Finland, Gotland, Estland och de som vi tidigare arbetat med här i Sotckholm. Självfallet ska ni, mina fans få veta mer om denna mystiska resa efter den har skett. Men under tiden kan du ju ta en titt på våran första video på vår Youtube-kanal In Action.

xxx

Likes

Comments

Som mitt första inlägg tycker jag det verkar rimligt med en presentation. Utåt sett skulle många nog säga att jag är en "träningsperson". Men för det första har jag aldrig gillat att kategorisering av människor och för det andra identifierar jag mig inte som den sportiga typen, jag är lite av allt. Mitt riktiga träningsintresse kom först i början av gymnasiet.

För cirka 2,5 år sedan då jag fick en porvvecka på Frisk & Svettis och pappa utlovade ett träningskort om veckan gick bra. Självklart ville jag ha ett gymkort precis som mina andra vänner. Så jag gick dit varenda dag den veckan för att visa hur mycket jag uppskattade det och någonstans i den där veckan började det faktist bli roligt. Viket ledde till att jag efter det fortsatte att träna i prinicp dag ut och dag in i ett och ett halvt år.

Då jag kände att det var dags för något nytt, så jag vände mig till kampsporten efter många varma rekomendationer. Nog var det värt, i ett års tid blev det flera jobbiga thaiboxning- och sumbmission wrestlingpass i veckan på en fantastisk klubb. Men så kom tiden då jag började känna att det bler mer och mer i skolan och skadorna jag drog på mig på dojon kändes inte alls lika värda som när jag ramlade med skidorna och inte kunde gå på flera månader. Jag bestämde mig för att sluta.

Och här är jag? Kämpandes för att försöka få tillbaka lite motivation till att orka lyfta tugnt igen och hitta en balans mellan träningen och skolan. Men inte slutar problemet där, studenten, jobb, företag, intressen, vänner, hur hinner man med allt? Följ min blogg för att få reda på svaret.


Vill du veta mer om mig eller har andra synpunkter på bloggen är det bara att höra av dig eller kommentera så lovar jag att fixa ett inlägg eller bra svar på dina böner! Puss och kram

Likes

Comments