Gick med i en grupp på Fb för mammor, en grupp inriktad på föräldraskap, bebis, barn och mer därtill. Har la vart med i gruppen sen Emil föddes och har tyckt att den är bra. Har under tiden jag vart medlem sett flera mammor spy galla och slänga skit på andra mammor. Varför? Well, I'll tell you why.. För dom tror att dom är bättre och mer lämpade för ett föräldraskap än alla andra, för att dom får någon inre satisfaction av att berätta för andra mammor hur fel dom gör.
Och nu ställer vi ju oss frågan varför jag är så jävla skitförbannad. Jo, jag har precis blivit utsatt för dom här asen till mammor. En annan mamma ville ha lite tips och råd om hur man får bebis/barn att sluta äta så mycket på natten och äta mer på dagen. Snäll som jag är delar jag självklart med mig av hur jag gjorde när Emil fick en knäpp och bara skulle äta på natten och inget på dagen. Efter att ha skrivit något i stil med att jag helt enkelt inte gav mat när han vaknade på natten och erbjöd vatten och mys och sen matade på deluxe på dagen, fick jag självklart skit kastad my way. Först och främst var jag dum som inte gav min son mat eftersom "Vissa småbarn äter på natten och så är det med det" sen var jag dum för "På din profilbild så ser din bebis jätteliten ut, jättedumt att neka en så liten stackare mat."
Jag ska förklara detta så tydligt jag kan så till och med dom två idioterna fattar. Bilden togs när han var helt nykläckt, idag är han 10 månader.

Yes, I know... Vem fan byter profilbild så sällan?!?! Jag!!!
Han är som sagt 10 månader. Vi fick rådet från BVC att neka mat på natten, erbjuda vatten och försöka trycka i honom föda på dagen. Problemet var inte att jag fick lite sömn, problemet var att HAN fick för lite sömn. När den här skiten pågick var han så fruktansvärt jävla ledsen och arg hela tiden. Inget hjälpte och det blev otroligt nog bara värre. Därför gjorde vi som vi gjorde, för hans skulle. För att han skulle få sova ordentligt.

Så näää, jag är inte en dålig mamma eller en "jättedum" sådan. Jag vill konstigt nog bara mitt barns bästa.

Kan ju tillägga att den här gruppen har förövrigt vart väldigt bra och givande på många sätt. Har fått riktigt goda tips och råd och lärt mig mycket. Synd att det alltid finns dom som ska förstöra.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Efter att ha testat allt vet jag äntligen vad som funkar för oss. Emil spydde hela tiden, efter varje måltid. Inget vi gjorde funkade. Bytte ersättning men då blev han dunderförstoppad! Han har vart hård i magen förut, men det här var något helt i sin egen klass. Inte ens laktulos hjälpte. Började med 1ml och fick öka successivt. Var uppe i 5ml och han var fortfarande stenhård så gav upp. Nu får han sin vanliga ersättning men vi rapar honom 3-4 ggr under varje måltid, fungerar kanon!👍
Som en helt ny bebis, små överskottskräkningar bara och en välfungerande mage. ❤

Likes

Comments

Emil var beräknad den 28/8-16. Den 28/8 kom och den gick. Jag hade inte känt eller märkt något öht förrän den 29/8 när det helt plötsligt låg en genomskinlig slemklump på toapappret, stor som en snigel med lite blod i. Hade tid hos bm dagen därpå och berättade för henne, hon sa att det med stor sannolikhet var en bit av slemproppen. Vi pratade lite den dagen om eventuell igångsättning, ifall Emil bestämmer sig för att helt enkelt inte dyka upp inom dom två närmsta veckorna. Vi skulle prata mer om det nästa vecka. Varje dag fram till förlossningen kom mer och mer av slemproppen ut. Den 1/9 vaknar jag 8:00 på morgonen och behöver kissa. Jag ställer mig upp och känner att något rinner längs benet, jag vet att det inte är kiss. Vätskan var genomskinlig och luktade absolut ingenting. Jag ringer till förlossningen kl 10 eftersom jag även börjar känna värkar. Personal på östra sjukhuset ber oss att komma in för att kolla upp allt. Vi åker in och dom kopplar på ctg och börjar leta efter fostervatten men hittar inget. Men på ctg kan man se att jag har oregelbundna värkar. Jag är inte öppen något men dom ber oss att avvakta en stund och kanske gå runt sjukhuset lite för att se om det blir intensivare. Vi går och äter på en resturang bredvid och efter någon timme så ringer vi till förlossningen eftersom smärtan blir mer intensiv och värkarna tätare. Problemet just nu är inte smärtan men ovissheten. Jag är förstföderska och fattar egentligen ingenting :P.

Vi får komma in på ett rum på förlossningen där dom konstaterar att jag inte är öppen alls, kl är då ca 12:30. Vi bestämmer oss därför för att åka hem och vila lite. Kommer hem vid 14 ungefär och värkarna blir mer och mer intensiva. Jag försöker äta men mår bara illa. Värkarna hindrar mig från att somna så jag tar 2 citodon som jag fick av sjuksköterska på förlossningsavdelningen, hjälper ingenting. Klockan tickar på och jag bestämmer mig för att duscha. Några minuter innan 22 säger jag till min kille att vi nog får åka in för värkarna blir mer och mer intensiva. Vi åker in och är framme lite efter 22. Klockan 22:40 är jag öppen nästan 8cm! Trodde att jag max var öppen 4cm. Hade förberett mig på olidlig smärta så var helt klart positivt överraskad. Jag får lustgas och vatten och tiden rullar på.

Jag hade haft ett samtal med en narkosläkare några veckor innan förlossningen. Han ville gärna sätta EDA på mig eftersom dom gärna gör det på förstföderskor. Själv ville jag inte ha någon smärtlindring men förstod hans "point of view". Så EDA sätts när jag är nästan 9cm öppen, helt meningslöst med andra ord, tyckte inte att den hjälpte så mycket. Dom ber mig kissa men jag lyckas inte. Jag får sitta på en yogaboll för att tvinga ner bebis lite. Får sedan lägga mig i sängen igen på höger sida. Dom kollar hur långt ner han har kommit och ser att han fortfarande ligger för långt upp och flera flikar är i vägen, med andra ord är det ett tag kvar.

När klockan är 02:21 så tar jag i lite eftersom jag helt plötsligt blir akut nödig! Dom lyfter då på en filt som dom har lagt över mitt underliv och ser att han har åkt ner och befinner sig i början på utdrivningsskedet. Dom ber mig att inte krysta och sköterskor kommer in med sprutor och andra grejer för att försöka avstanna förlossningen lite eftersom det går för fort. Normalt sätt hade detta funkat eftersom det brukar ta några krystvärkar innan bebis kommer ut, själva utdrivningsskedet kan ta ca 1h.

Tyvärr har nöden ingen lag och jag bara måste bajsa... kl 02:22, på en krystvärk FLYGER! En liten kille på 2618g och 47cm lång ut. Barnmorskan tappar honom nästan eftersom han kom med sådan fart. Jag får upp honom på min mage och han är helt underbar.
Tyvärr gick det inte lika smidigt med moderkakan. Krystvärkarna upphör och sköterskorna ber mig att fejkrysta medan dom drar lite lätt i navelsträngen för att försöka få ut den. Navelsträngen lossnar från moderkakan och målar om både sköterskan och väggen bakom henne i en vacker blodröd nyans. En till sjuksköterska kommer in och sätter akupunktur i mina lilltår, skitont gör det, för att stimulera krystvärkar. Detta funkar inte heller och då bestämmer dom sig för att köra upp mig till operation. På operation visar det sig att moderkakan har vuxit fast i fundus dvs livmoderns övre kant. Hon får därför dra ut moderkakan bit för bit med sin hand.

Den 2/9 02:22 föddes Emil!❤ den vackraste varelse jag någonsin sett.

Likes

Comments

Hej!
Ligger i sängen nu och myser med mitt lilla hjärta. Lyssnar på hans små andetag och drar in den underbara doften av bebis❤. Han somnade ganska fort och lätt idag. För var dag som går så lär jag mig något nytt om honom. Som det här med sambandet med sömn, mat och skrik. Emil skriker endast när han är hungrig. Han kan tjoa och göra lite ljud för skojskull men skriker aldrig utan anledning. Ikväll blev han lite gnällig och ledsen och det utvecklades fort till skrik och hysteri. Emils pappa sitter bredvid honom och ser ut som ett levande frågetecken, han kollar på mig och säger osäkert att han inte har den blekaste aning varför Emil är i upplösningstillstånd. Jag svarar lugnt att han är sådan eftersom han är trött men för att kunna sova behöver han få äta lite. Han fattar ingenting. "Han har ju nyss ätit!" "Han vill bara ha uppmärksamhet!".
Nej, nej och åter nej! Alla bebisar vill ha sällskap ibland men det är inte därför Emil gråter just nu.

Jag litar på min känsla och förbereder en flaska åt Emil och ger den till honom. Han suger hungrigt och däckar av efter halva flaskan, sen går jag till sovrummet och vaggar honom under tiden. Såhär är varje kväll för oss. Daniel (Emils pappa, min sambo.) vet inte hur man tröstar eller vad som är fel och verkar ärligt talat inte anstränga sig särskilt mycket för att ta reda på det, utan överlåter det till mig.

Jag har ett praktexempel från häromdagen. Emils ersättning var nästan slut och vi hade inte klarat oss till nästa dag, så jag säger till daniel att passa Emil medan jag är borta. Mindre än 10 minuter senare ringer han och låter ganska besvärad, "Är du hemma snart? Var är du?"
Han klarar sig alltså inte ensam med Emil i 10 min, på kvällen får jag nog tillägga eftersom Emil är lättare att ha och göra med på morgonen/dagen.

Jag kan förstå varför han för det mesta står helt handfallen. Jag spenderar varje vaken minut med Emil, det gör inte han. Delvis för att han jobbar men också för att han inte erbjuder sig. Han har aldrig hållit Emil på eget bevåg, enbart när jag ber honom.

Well.. det här inlägget hade ingen röd tråd alls, bara massa svammel. Men det kan vara kul det med!
Godnatt på er!

Likes

Comments

Det var längesen nu! Mycket har hänt sen sist.
Emil har döpts, vi har firat jul och nyår och blivit minifamilj till en liten vovve.

Vi firade jul hemma detta året och fick besök av morfar, morbror och min väninna. En trevlig jul med många fina paket till Emil <3.
Tyvärr har vi haft en jobbig period nu ett tag av flera anledningar. Emil kräktes i flera veckor efter varje måltid, mycket! Såpass mycket att han skrek efter mer mat direkt efter. Jag ringde till BVC 3 gånger, dom menar på att det är helt normalt och att vi inte ska byta ersättningen vi ger nu (Semper Lemolac) eftersom han kommer spy mer då. Efter att ha gått omkring med en konstant hungrig, ledsen och nerspydd bebis i flera veckors tid så tröttnade jag tillslut och bytte ersättning ändå. Jag bytte i fredags och han har inte spytt något sen dess och han har återgått till det normala. Tyvärr har han blivit liiite hård i magen igen, men det kan ju lätt bli så när man byter ersättning och jag kan faktiskt göra något åt hård mage. Just nu får han Nan Pro 1, han verkar gilla den, den slinker ner utan problem.

Skrev i ett annat inlägg att det hade funkat med att gå tillbaka i storlek på dinappen, tyvärr var det bara kortvarigt och han började kräkas igen 2 dagar senare.

Det som gör mig så arg är BVC:s råd att inte byta. Varför var det helt "No Go" enligt dom? Det funkade ju. Hade det inte funkat så hade vi ju fortsatt med Lemolac. Jag förstår att dom är utbildade och kunniga, men om inget funkar och bebis i fråga spyr upp 1 hel måltid så är ju något fel. Ska dit om några dagar och tänker ta upp det med dom. Jag tvivlar på att det är bra att spy upp varje måltid du får i dig. Googlade lite om just Lemolac och det visar sig att den har vart väldigt bra mot hård mage men när magen väl har blivit bra så har många bebisar börjat kräkas konstant, det kan tydligen ha med citronsyran att göra. Lemolac innehåller nämligen citronsyra och när magen är bra igen så kan det bli för surt för bebis.

Jag blev rekommenderad Semper Lemolac SensiPro. Den ska tydligen vara som lemolac men utan all spya. Vill inte byta ersättning till Emil igen eftersom jag vill ge Nan en chans. Funkar det inte så får jag nog testa Sensipro.

Ska duscha nu och försöka sova. Hejdå!



Likes

Comments

Hej!
Jag förstår verkligen inte vad det är som händer just nu.
När Emil var ca 2 månader så började han skrika vid flaskan. Så fort det var dags för mat så sög han, skrek, sög skrek osv. Jag förstod inte varför, men blev rekommenderad att byta ut dåvarande dinappen till en storlek större eftersom han kanske skrek pga dåligt flöde. Jag gjorde detta och efter ett tag så slutade han skrika. Allt flöt på bra tills för sisådär 2/3 veckor sedan då han började spy mängder båda innan och efter måltider. Emil får Semper Lemolac 1 och den ska minska kräkningar tydligen. Jag har testat lite allt möjligt. Låta Emil ligga ner i minst 20 min för att smälta maten lite, rapa direkt etc. Inget har funkat. Men så i helgen så kom mannens syster upp med sin son som är 3v äldre än Emil. Vi pratade lite och kom in på det här med dinappar. Hon använder fortfarande den minsta storleken till sin son och det fungerar bra, inga kräkningar eller skrik.
Nu har jag alltså testat med att gå tillbaka till minsta storlek och det funkade faktiskt, i 2 dagar. Nu spyr han som en gud igen.. Suck. Jag blir så trött. Jag VET att bebisar spyr och att det är helt normalt men detta är löjligt.

Ska försöka lägga mig och hoppas på att det snart vänder. God natt!


Likes

Comments

Så mycket har hänt sen sist jag skrev ett inlägg. Vart ska jag börja egentligen..
Som ni redan vet har vårt internet strulat, och efter att ha ringt Telia varje dag sen dess har vi äntligen fått fiber. Jag har inte den blekaste aning om varför den försvann eller hur dom löste det, men orkar verkligen inte bry mig. Har fått höra minst 3 olika versioner varför vårt fiber inte fungerar. Allt från att det är mitt/vårt fel, till att dom har kopplat ihop oss med grannen, till att dom inte har en aning om vad felet är. Nu har vi iaf ett riktigt bra internet, härligt när det snart är jul och mannen ska få lite ledighet :).

Vad har mer hänt..
Emil döptes i söndags. Hela släkten dök upp och vi bjöd på 3 olika sorters matpajer, italiensk plockmat och supergod dessert som min fantastiskt duktiga kusin hade bakat.
Emil fick så fina doppresenter. Halsband, fotoalbum, gåvagn, pengar, en karusell som spelar musik, en ryggsäck, kläder, make your own hand/fotavtryck, gosedjur och massa andra fina saker.
Han hade på sig samma dopklänning som min pappa, hans syskon och alla vi barn har haft.

Vi har också köpt en till/ny barnvagn. Jag hittad en Brio Happy 2011 på blocket för 700kr!!! Liggdel och sittdel. I bra skick var den också. Väldigt fin och lättkörd. Varför jag bestämde mig för att köpa den och i sånna fall göra mig av med dom andra vagnarna är för att ingen av dom vi har nu passar mig. Dom är båda väldigt fina och fungerar utmärkt. Det är egentligen bara småsaker som jag stör mig på. Den ena vagnen är väldigt stor och ganska tung, har märkt det nu när jag har testat andra vagnar. Den har också en ganska svårtillgänglig korg och spärrarna som låser fast ligg/sittdelen krånglar.
Den andra vagnen är lättare och mindre men har tyvärr bara tre hjul vilket jag inte är så glad i. Korgen är i vägen för hjulspärren vilket försvårar lite och en av knapparna man ska trycka in för att fälla ner suffletten har gått sönder så den stannar inte uppe helt utan glider ner någon cm. Sen har inte den vagnen än vändbar sittdel.

Den nya vagnen passar mig perfekt. Den är lätt och har stort och lättillgängligt utrymme i korgen. Fyra ordentliga däck och ligg/sittdelen är busenkel att lossa och liggdelen kan man bära med en hand. Jag är så himla nöjd! Sittdelen går att ha vänd åt bägge håll.
Är det detta dom kallar för materiel kärlek?? ;)

Nu ska jag sova! Godnatt!

Likes

Comments

Jaa.. vart ska jag börja? På tisdagsmorgonen försvinner helt plötsligt vårt internet, testar att starta om routern utan resultat. Bestämmer mig för att vänta till mannen kommer hem så han kan vifta med sitt magiska tekniktrollspö. Det funkade inte heller. Visar sig efter många om och men att dom har kopplat vårt nät fel i elskåpet för hela området. Så nu får vi "tålmodigt" vänta tills dom har löst det. Har vi tur funkar det i morgon, annars på måndag... skjut mig!

Annars då? Well... Emil verkar ha tandsprickning. Han producerar löjliga mängder saliv, tuggar intensivt på allt han får tag i och skriker så fort han inte har något att tugga på. Efter att ha försökt vyssa och vagga, smeka och guppa och allt mellan himmel och jord så gav jag upp. Alvedon fick bli Emils räddning. Han däckade direkt. Min stackars prins❤️

På söndag är det dop för Emil. Mycket som ska göras tills dess. Känner att jag behöver en paus från otur.
Får hoppas på att det blir bra tillslut 😊

Likes

Comments

Jag och Emil har vart vakna sen kl 8. Idag ska vi till frisören och träffa Emils mormor. Hon ska passa Emil medan jag blir fin i håret inför dopet på söndag.

Har försökt starta en film åt lillprinsen, han älskar att kolla på färgglada filmer, men tyvärr har vårt internet slutat fungera av okänd anledning. Har startat om routern men utan resultat. Så vi får vänta till pappa kommer hem helt enkelt.

Vi hade kopparkabel för mindre än 1 vecka sedan, men har väntat på att få fiber i drygt 1 år nu. Som tur är blev dom färdiga med att installera fiber 2!! Månader tidigare än vad som stod i avtalet.

Efter frisören måste jag gå med återvinningen. Den förökar sig galet mycket och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas få med mig allt på vagnen. I värsta fall får vi stå ut med återvinningsberget tills i morgon och ta det med bilen, behöver ändå åka till affären och handla en massa olika drycker till dopet och få iväg mannen för att klippa till håret.

Har äntligen fått tummen ur och putsat skorna, det var helt klart behövligt.

Hörs av ikväll!

Likes

Comments

Jag har funderat lite gällande ersättning och amning och tänkte dela med er min och Emils lilla amnings/ersättningsresa. När Emil föddes så helammade jag honom i ca 1,5 vecka. När jag la Emil till bröstet första gången hade han inte den blekaste aning om vad f*n han skulle göra. Han gjorde något halvdant försök till att öppna munnen men greppade aldrig bröstet. Därför fick jag börja handmjölka. Handmjölkning är enligt mig ett rent helvete. Jag klämde och klämde för att få ur några stackars droppar råmjölk för att kunna ge till Emil. Såhär höll jag på i vad som kändes som en evighet tills en sköterska kom in och sa "Du ska inte behöva handmjölka längre". Jag tror att jag fick handmjölka så länge för att det fanns ett hopp om att Emil skulle fatta bröstet. Tyvärr gjorde han aldrig det. Sköterskan som kom in i rummet hade med sig en automatisk bröstpump. Den skulle jag sitta med varannan timme i 10 min och det som kom ut skulle Emil få genom en "munsond" som fördes in i mungipan tillsammans med ett finger. Meningen var då att Emil skulle suga på fingret medan bröstmjölken långsamt åkte ut ur sonden och in i hans mun, detta skulle härma bröstvårtan. Så höll jag på i kanske en dag tills samma sköterska kom in igen och gav mig en amningsnapp att sätta på bröstet för att Emil skulle få ett bättre tag, detta fungerade helt OK. Tyvärr somnade han vid bröstet mest hela tiden och fick inte i sig några större mängder, men han slutade gå ner i vikt och kurvan vände och började sakta röra sig uppåt. Den 5/9 fick vi äntligen åka hem.

Väl hemma tyckte jag att amningen fungerade bra, Emil åt när han ville och spenderade dygnen med att sova. Vi hade fått en tid till BVC den 9/9 för att kolla vikten. När vi kom dit visade det sig att Emil inte hade gått upp ett gram. Jag ska erkänna att jag fick panik. Sköterskan på BVC verkade inte alls oroad över detta och sa till mig att väcka honom varannan timme för att amma och försöka på alla sätt att hålla honom vaken under tiden. Detta var omöjligt. Emil gick inte att väcka, jag kittlade händer och fötter, kinder och mage. Jag gjorde ALLT, men Emil sov som en stock.

Jag var så orolig, jag kunde inte sova, jag vågade inte lämna hans sida när han sov, jag var helt enkelt livrädd. Livrädd för att han fick i sig för lite och inte skulle klara sig. Jag bestämde mig då, utan att rådfråga BVC, för att ge honom ersättning som ett komplement till amningen. Efter det kan man nog lugnt säga att amningen rann ut i sanden. Emil hade vant sig vid den bekväma flaskan och ville inte ha med bröstet att göra. Jag blev då rekommenderad att pumpa ut och ge på flaska. Tyvärr bodde vi mitt i ett flyttkaos vilket resulterade i att jag sköt upp och sköt upp pumpningen tills mjölken sinade. Idag ångrar jag att jag inte frågade familj och vänner om hjälp med hemmet och med Emil så att jag kunde finna tid till pumpning.

vi började ge Emil Sempers BabySemp 1. Tyvärr fick Emil väldiga problem nästan direkt av ersättning och vi blev tipsade om Nestles NAN pro. Efter att ha använt NAN pro ett tag började vi med NAN sensitive. Ingen ersättning hjälpte Emils mage och han fortsatte vara hård i magen och ha problem med att bajsa. Vi började då, fick råd av BVC, med Sempers magdroppar och sen Miniform, ingenting hjälpte. Efter att ha kämpat med en stackars bebis som har ont och är ledsen hur länge som helst så fick jag tillslut nog. Min son ska inte behöva lida. Jag ringde ytterligare en gång till BVC och förklarade att ingenting funkar. Då sa dom att jag skulle byta till Sempers Lemolac som är mer lättsmält för magen och om det inte funkade skulle vi testa med att ge 1 ml Lactulose om dagen. Lemolacen hjälpte något men han hade fortfarande ont så jag började ge honom Lactulose. Vår lilla kille blev som förbytt. Magknipen upphörde, han slutade skrika och hans bajs blev normalt. Vi håller oss fortfarande till Lemolacen men slutade med Lactulose för ca 2 veckor sedan då jag märkte att hans bajs var lite för löst. Sen dess är allt precis som det ska vara.

Jag har läst lite om folks tankar gällande att ge Lactulose, rädslan för att bebis aldrig ska lära sig att bajsa själv. Vi har inte haft det problemet öht. Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens om det är ett problem, har det hänt?

Vi får lov att tacka för oss i dag så hörs vi i morgon!

Likes

Comments