becca, everyday life

Jag har lite problem med att bestämma mig för hur jag ska göra med språk här på bloggen. Vill ju att mina svenska vänner förstår - och de flesta kan ju engelska, men är det jobbigt att läsa på engelska istället för svenska? Samtidigt så vill jag ju såklart att mina andra vänner som inte kan svenska ska förstå, så därför skriver jag ju på engelska också.

Frågan är, ska jag fortsätta med svenska och engelska - vilket jag tycker är lite fult när det blir "dubbelt" inlägg, eller helt enkelt köra på bara engelska?

So I'm having some trouble deciding on what I should do language wise on the blog. I want my Swedish friends to understand - and most of them know English, but is it annoying to read it in English instead of Swedish? At the same time I of course want my other non-Swedish friends to understand, that's why I also write the same post in English.

The question is, should I continue with Swedish and English - which I prersonally think is kind of ugly when the post ends up being "duplicated", or simply stick to just English?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

la-la land, everyday life, smc


Jag har haft tur och redan hittat 3 fantastiska tjejer att bo med i LA. Vi är alla typ lika gamla och har samma tänk kring levnadssätt, vilket är jätteskönt. Vi kikar redan på ställen att bo på för att ha ett hum, men också för att lista för- och nackdelar med de olika lägenhetskomplexen. Till exempel hur långt det är till SMC, vad som ingår i hyran, hur hög hyran är och liknande. Vi tittar främst i Santa Monica, Venice och Marina Del Rey eftersom vi vill ha gång- eller cykelavstånd till skolan.

Jag menar, vem skulle inte vilja bo här?!


I've been lucky and have already found 3 amazing girls to live with in LA. We are all around the same age and have the same thoughts on living, which is really nice. We are already looking at places to live to have an idea, but also listing pros and cons with different apartment complexes. For example how far it is from SMC, what's included in the rent, how much the rent is and such. We're mainly looking in Santa Monica, Venice and Marina Del Rey since we want walking or biking distance to school.

I mean, who wouldn't want to live here?!
 ​

Likes

Comments

becca, smc


Våren 2016 så började jag få ett intresse för UX (User Experience), interaktionsdesign och grafisk design när jag var lite involverad i bollande av idéer för vår layout av saker på jobbet. Jag hade också en kollega som arbetade med detta och glatt delade med sig av sina tankar och sitt arbete - vilket gjorde att man kände sig involverad.

Så jag började leka med idén att plugga, för att kunna utvecklas i min roll och gå mer mot en utvecklarroll istället för säljare i mitt jobb inom kundstöd och support. Så jag kollade upp en del utbildningar, ungefär samtidigt som jag åkte till Los Angeles för att hälsa på min vän Emma. Jag kände då att plugga utomlands vore inte bara kul, men också en stor möjlighet för mig att utvecklas vidare som person. Testa mina vingar!


The spring of 2016 I started taking an interest in UX (User Experience), interaction design and graphic design as I got to be involved to talk about ideas for the layout of things at my job. I also had a co-worker in this field who gladly shared his thoughts and his work - making you feel involved.

So I started playing with the idea of studying, to be able to develop my role and go more towards a developer rather than sales where I work with customer service and support. So I checked some programmes, right at the time when I went to visit my friend Emma in Los Angeles. I then felt that studying abroad would be not only fun, but a great oppurtunity for me to evolve as a person. To try my wings!

Likes

Comments

becca, everyday life, beauty

Var hos frisören igår och plockade ur mitt löshår och klippte till topparna lite. Så skönt att kunna klia sig i hårbotten igen, haha! Passade även på att ljusa upp ganska rejält genom slingor och sen på med en kall nyansering när vi tvättade - så nu är jag äntligen askblond. 😍


I went to the hair salon yesterday and removed my extensions and cut my ends a bit. It's so nice being able to scratch my scalp again, haha! I also did some highlights to lighten up my hair quite a bit, and then we put in a cold ashy dye when we washed it - so now I'm finally ash blonde. 😍

Likes

Comments

becca, traveling, la-la land, friendship

Åååhh, det är bara nio dagar kvar till att jag tar lite semester och åker till Los Angeles, samt Las Vegas. Jag ska hälsa på min fina Emma igen, som jag träffade för första gången nu i mars när jag åkte dit. Innan dess har vi bara pratat online i cirka åtta år tror jag det är nu. Helt galet kul att hitta vänner för livet över internet, och ännu roligare sen få träffa dem! ❤

Så vi kommer köra en favorit i repris och även åka till Las Vegas över helgen, blir en kort roadtrip dit och hem igen. Som jag längtar! Vi sa sist att vi måste ju nästan flytta dit, eller om det är bättre att bo i LA och bara dra till Vegas över helgen då och då. Den som lever får se!

Aaahh! It's only nine days left until I get some vacation and go to Los Angeles, and Las Vegas. I'm going to visit my beautiful Emma again, who I met for the first time in March when I went there. Before that we've only been talking online for about eight years, I think. It's unbelievably fun to find friends for life over the internet, and even more amazing to then get to meet them!

So we're going to go with a winning concept, and go to Las Vegas too over the weekend, starting and ending with a roadtrip. I can't wait! Last time we said that we almost need to move there, or if it's better to live in LA and just go to Vegas over a weekend occasionally. We'll see what happens!
 

Likes

Comments

beauty, becca, everyday life

Nya fransar gjorda hos Josephine på Studio Ribbing. Jag känner mig alltid superfin varje gång jag går därifrån! 😍


New lashes done by Josephine at Studio Ribbing. I always feel so pretty every time I leave the studio! 😍

Likes

Comments

equestrian, love, pictures

Where in this wide world can man find nobility without pride,
Friendship without envy,
Or beauty without vanity?
Here, where grace is served with muscle
And strength by gentleness confined
He serves without servility; he has fought without enmity.
There is nothing so powerful, nothing less violent.
There is nothing so quick, nothing more patient.

Likes

Comments

love, becca, equestrian


San Miguel, min största kärlek.

Hur börjar man? För lite mer än 6 år sen så kom världens sötaste lilla grå häst in i mitt liv. Min lilla grå - fyra år gammal, lite spinkig med långa ben, stora öron och ögon fulla av bus. Jag visste inte då hur mycket denna fantastiska häst skulle betyda för mig. Och jag visste ju inte heller vilken tragedi allt skulle sluta i.

Jag har ju bloggat en del på en annan blogg om honom och vår vardag, och det finns en del på instagram men det mesta finns i böcker jag haft i stallet - som finns att läsa vid intresse. Men detta är ingenting jag tänker upprepa på denna blogg, utan detta är ju som sagt ett nytt steg i mitt liv.

I januari 2015 kollade vi upp honom hos veterinär för att se att hans skelettförändringar såg bra ut, vilket de gjorde och lyckan var ju total för min häst var ju fortfarande "frisk". Tre månader senare känns han konstig och veterinär konstaterar nya förändringar och att det troligen är ett dött lopp. Redan då grät jag floder även fast jag åkte hem med en behandlad häst och ändå lite hopp i kroppen. Första behandlingen hjälpte, men efter den andra behandlingen var han sämre än första gången vi åkte in.

Planen var då att, oavsett hur mycket jag vill ha kvar honom, så skulle han få somna in innan sommaren och jag skulle fly på semester till mitt älskade Grekland. Planerna ändrades efter inspel av andra och mitt hopp tändes på nytt... Han skulle få gå och bara vara häst under sommaren, för ibland, så kanske de blir bättre.

I augusti var han ännu sämre och hade dessutom fått fler skador - men trots smärtan så var han glad och busig. För det var så han var, han är den mest levnadsglada och positiva häst jag någonsin träffat. Så med vetskapen om att han bara kämpade igenom smärta för att vara till lags och för att han var så glad att faktiskt få göra mer än att stå i en liten hage i väntan på att kanske bli frisk.

Så den 25 september 2015 fick min kärlek somna in. Endast 9 år gammal, precis fullvuxen och med minst tio år framför sig om det inte vore för hans skador. Det är så jävla orättvist och det gör fortfarande ont, varje dag. Denna fantastiska häst har räddat mig så många gånger, när jag varit vilse i mörket så har han alltid varit mitt ljus.


San Miguel, my greatest love.

How does one begin? A little over 6 years ago, the world's cutest little gray horse came into my life. My little gray - four years old, a bit thin with long legs, big ears and eyes full of mischief. I didn't know then how much this fantastic horse would mean to me. And I didn't know what kind of tragedy it would all end in.

I have been blogging some about him and our life on another blog, and there is also a lot on instagram, but the most of it is in notebooks I've had in the stable. Though this is not something I will repeat on this blog, seeing as I'm taking a new step in my life. This entry serves more as a summary of what happened.

In January 2015 we did a check up on him at the veterinary clinic to see if the previous arthritis had grown worse, which it hadn't and the happiness was total because my horse was still "healthy". Three months later something felt off, and the vet confirms new changes to the arthritis, in new places - also saying that this is most likely a lost race. Already I was crying my eyes out, even though I left the clinic with a treated horse and a tiny flame of hope. The first treatment helped, but after the second one he was doing worse than the first time we went to the vet.

The plan was to, no matter how much I wanted to keep him alive, put him down before summer time and I would escape on vacation to my beloved Greece. The plans changed after other people forced their opinions on me and my hope was burning again.... He would be offered a chance just to be a horse, to graze in a big pasture and just relax over the summer. Because sometimes that could make them better.

In August he was doing even worse and had also gotten more injuries - but despite the pain he was happy and mischievous as ever. It was the way he was, he was the most fun-loving and positive horse I've ever met, he loved living. So knowing that he was fighting through pain to make me happy and that he was so thrilled to do something more than just stand in a small space just waiting on maybe getting better.

The 25th of September 2015 my love went to sleep forever. Only 9 years old, just fully grown and with at least ten more years to live hadn't it been for his injuries. It's so fucking unfair and it still hurts, every day. This amazing horse has saved me time and time again, when I have been lost in the darkness he has been my light
.

Likes

Comments