När vi kom hem från Paris möttes vi av Julen. Vi bor inte i någon stor by, men jäklar vad de satsar på sitt julpynt. Gatorna är fulla av "snötäckta" granar och på natten lyser ljusen från gatorna upp hela huset.

En annan mysig julgrej i Biot är fönsterlucke-julkalendern. Konstnärer har kommit hit och dekorerat 24 stycken luckor i byn, varav en ny öppnas varje dag.

Jag har varit med i en svensk luciakör så den senaste veckan har tiden främst gått åt till det. I lördags sjöng vi i Cagnes sur Mer, i söndags i Nice och i tisdags var vi i Monaco. Otroligt mysigt. Svenska traditioner blir så mycket viktigare och mer värdefulla när man befinner sig i ett annat land.

I kyrkorna var det främst svenskar som tittade, men i Nice så sjöng vi även utomhus i deras julby. Väldigt kul att se alla förvirrade ansikten. När jag stod där, mitt i Nice och lucialinne sjungandes Tipp tapp samtidigt som några nyfikna åskådare tog bilder med oss, så frågade jag mig själv hur jag hamnade där egentligen. Och kanske ännu mer när vi fick gå upp på en scen och stod där, bakom borgmästaren i Nice som förklarade för alla hur vi firar Lucia i Sverige.

Monaco var också häftigt. Det ligger inte långt bort, tar bara runt en timme att åka dit med bil, men det var första gången jag var där. När vi anlänt på tågstationen insåg jag och en annan tjej att vi glömt våra kransar... Löste det hela genom att plocka på oss massa kvistar från en häck, som vi sedan band till nya kransar. Kände mig som ett litet barn, när jag gick där och bar på en skog bland alla välklädda människor och blänkande bilar.

Julgranen har kommit upp i huset också. Enligt Pontus är den alldeles för liten och enligt Evelyne är den alldeles för stor. Fint klädd är den iallafall, full med dinosaurier och gosedjur.

Var på julspel med Alva i Svenska kyrkan i onsdags.

Sista skoldagen idag, lite sorgligt. Har ändå gått varje dag ihop veckor, vad ska jag nu göra när jag inte har läxor att oroa mig för?

Sista skolveckan har varit riktigt riktigt intensiv. Är så få elever kvar nu vid jul, så min klass har slagits ihop med en grupp med högre nivå än oss. Och herregud. Har haft en ny, superintensiv lärare som har frågat de mest komplicerade frågor och verkligen tvingat en att prata. Har varit så nervös men koncentrerad hela veckan. Vilket är skitbra såklart.

Är lite ledsen över att min förra lärare inte utmanade oss mer. Att vi knappt pratade över huvud taget på lektionerna. Det är ju det man behöver! Jag har ett kollegieblock fullproppad med krångliga grammatiska regler och undantag, men vad hjälper det om man inte kan prata.

Men!! Jag är så nöjd och så stolt, för idag fick jag tillbaka resultatet på avslutningsprovet vi gjorde igår. Har varit jättenervös då CSN kräver att jag klarar det för att inte behöva betala tillbaka studiemedlet. Men jag fick så mycket bättre resultat än vad jag förväntat mig så är jättenöjd.

Franska julefterrätter som skolan bjudit på i veckan.

Ikväll ska jag på middag hos Johanna, imorgon ska jag vara barnvakt och på söndag åker jag hem!!!! Är så redo för Sverige, kyla och julmys.

Bild från förra helgen

Likes

Comments

Var ju i Paris förra helgen! Tog ett tag att rensa igenom och redigera alla bilder, men nu så!

Jag, Evelyne och Alva tog flyget på eftermiddagen och mötte upp Pontus på en restaurang i Paris. Den var helt nyöppnad, då restaurangen som varit där tidigare bombades under terrordåden i Paris.

Evelyne beställde in sniglar och jag fick smaka på en. Helt okej ändå. Smakade mest vitlök och smör, men lite obehaglig konsistens.

Senare på kvällen kom Johanna. Pontus och Evelynes lägenhet är en väldigt liten tvåa så vi fick inte plats där. Istället fick vi bo i en lägenhet i Montmartre. En liten liten halvskum en, där trapporna i trapphuset var så smala och sneda att de passat in i Lustiga huset. Men jag tyckte det var charmigt, kändes väldigt franskt. Filmiskt.

På fredagen var det halvdåligt väder. Tvingade med mig Johanna till ett glutenfritt bageri för en sen brunch. Mycket gott, och det tyckte faktiskt hon med.

Senare var vi barnvakt för Alva i ett par timmar. Hängde på en lekplats där Johanna blev tillsagd av en fransk tant att hon förstör gungorna. Förstod vartenda ord men kunde inte formulera ett svar. Då är det tur att man har Alva som alltid har svar på saker och ting - "Men hon kan göra pyttelite".

På vägen hem till oss började det plötsligt lukta bränt inne i tunnelbanevagnen så alla var tvungna att gå av. Passande nog var det nära Louvren så vi passade på att gå dit.

Åt middag på en mysig restaurang nära lägenheten och tog sedan metron till 5e arrondissementet där vi gick till några olika barer.

På lördagen gick vi i en halv evighet för att komma fram käka frukost på ett glutenfritt crêperie för att sedan upptäcka att det var stängt. Vrålhungriga fortsatte vi leta efter någonting annat, för att tillslut hamna på metron där vi köpte snickers och kakor i en automat...

Sen var det dags att bocka av så mycket som möjligt! Första gången i nya städer är ju alltid lite stressiga på det sättet, så mycket saker man måste se. Triumfbågen, Champs-Elysées och Eiffeltornet såklart.

Två turister framför Eiffeltornet.

Hamnade på en enorm och jättemysig julmarknad där vi provsmakade massa ost, saussision och choklad. Var så mysigt att få vara i en kall stad, rivieran är faktiskt för varm för känna någon julkänsla.

När det blivit mörkt tog vi oss tillbaka till Eiffeltornet. Det vilar verkligen något magiskt över det. Man har sett det så många gånger att det börjar symbolisera det man ser på film - drömmar, kärlek, osv. Cheesy, jag vet, men det var verkligen otroligt vackert.

Tyvärr var båda lite sjuka så efter vi käkat middag var vi helt döda efter att ha gått en hel dag, så vi åkte hem. Satte oss på ett café precis utanför och beställde in varm choklad, ost och créme brûllée.

Johanna åkte hem tidigt söndagmorgon så hade en hel dag för mig själv. Hade letat och letat efter en glutenfri croissant (någon gång måste man ju äta en croissant, oh var annars om inte i Frankrike) och hade nästan gett upp hoppet när jag äntligen hittade ett ställe! Dock var man tvungen att beställa hela brunchmenyn för 25 euro. Kanske lite dyrt bara för croissantens skull, men så fick det bli.

Pyttelitet och proppfullt ställe, där man egentligen var tvungen att boka bord, men eftersom jag var ensam fick jag plats vid ett högt bord på en barstol. Och trots att jag satt där i min ensamhet, på en obekväm stol och bara ville komma iväg för att se staden, så var jag där i nästan 1,5 timme. Ensam!!! Men det var så otroligt mycket mat så det tog verkligen tid.

Tog inte en enda metro den dagen utan gick och gick och gick för att kunna andas igen efter den jäkla frukosten.

Bockade av Notre Dame från min lista.

Åkte sen upp i en byggnad med magisk utsikt över Paris.

Efter det mötte jag upp familjen (vet inte vad jag ska kalla dem, familjen kanske är konstigt men "min värdfamilj" känns inte heller rätt och orkar inte rabbla upp alla namn hela tiden, så familjen får det bli) och åt middag tillsammans med dem i deras lägenhet.

Sista dagen i Paris började med att jag gick upp till Sácre-Coeur som låg bara en tio minuters promenad från lägenheten. Senare på förmiddagen så tog vi flyget hem, tillbaka till rivieran.

Resan mellan centrum och flygplatsen var tuff. Åkte kommunalt via lite ruffigare områden och jag tänkte så mycket på hur Alva reagerade på det vi såg. Så mycket olycka. Skadade människor, fulla människor mitt på dagen, flyktingar med skyltar som ber om pengar och kläder, en tydligt påverkad mamma som skriker och tränger sig fram i en full tunnelbanevagn med sitt barn på armen.

Men bortsett från allt lidande som tyvärr tillhör storstäder, tyckte jag otroligt mycket om staden. Väldigt väldigt vacker. Är så glad att jag fick följa med, och är helt säker på att jag kommer ta mig dit fler gånger.

Likes

Comments

I lördags, två dagar för sent, firade vi en äkta amerikansk Thanksgiving hemma hos Beatriz. Beatriz och hennes kille var de enda amerikanerna, så för alla andra var det en helt ny upplevelse.

Och snacka om multinationell middag, alla kom verkligen från olika ställen - Schweiz, Venezuela, Armenien, Spanien, Irland, Grekland, Algeriet och Italien. + USA och Sverige då förstås. Väldigt roligt.

Självklart visades amerikansk fotboll på tvn.

Och så mycket mat!! Hade inte ätit en enda av rätterna innan, men allt var väldigt gott. Självklart fanns det även kalkon, en enorm på nio kilo.

Vid ett, halv två gick de flesta hem och vi var då bara några tappra kvar som skulle stanna över. Satt och pratade tills vi upptäckte att klockan klockan blivit över fyra.

På söndagen träffades vi med svensk-gänget och taggade inför julen. Högtider och traditioner blir så mycket viktigare när man inte bor hemma. Man vill liksom försöka hålla fast i det lilla. Dekorerade pepparkakor, drack svensk julmust och lyssnade på julmusik.

Och just nu sitter jag på ett café i Paris med Alva och Johanna. Landade igår kväll och stannar till måndag. Så roligt att vara här!! Vill maxa helgen men finns så otroligt mycket att göra så vet inte riktigt hur man ska prioritera.

Hade packat ner de varmaste kläderna jag kunde hitta och var beredd på minusgrader, men just nu är det helt okej, runt sex sju grader kanske. Hoppas det fortsätter så.

Likes

Comments

Hej!

Att det snart är december, veckorna går så fort. Trivs väldigt bra här men längtar ändå till Sverige. Åker hem den 18e december och stannar till mitten av januari. Ska bli så himla roligt och mysigt att få fira jul hemma och träffa alla igen. Ser jättemycket fram emot det.


Älskar att Frankrike är så jäkla franskt hela tiden. Förra veckan var det Beaujoalis Nouveau, en högtid där man firar att det är releasen för ett speciellt vin.

Så när vi slutade skolan vid lunch hade de dukat upp ett stort bord med vin, ostar, tapenad och saucission (torkad korv typ). Att skolan bjuder på vin (utan att kolla vilka som är 18) vid lunchtid är ju inget konstigt över huvud taget i Frankrike. Har svårt att föreställa mig det samma i Sverige...


Jag och Beatriz.
Eftersom jag körde bil fick hon dricka upp även mitt glas. Men det förstod ju inte folk här, de har verkligen en annorlunda inställning till alkohol än vad man har i Sverige. Min lärare tyckte att "men vadå, det klart du kan köra bil på bara ett glas!". Eh, nej så självklart är det faktiskt inte.


Helgen var intensiv. Pontus och Evelyne åkte till Portugal på torsdagen och kom hem i söndags, så då fick jag ta hand om Alva. Tur nog så bodde Linnea hos oss den veckan och hjälpte mig. Otroligt skönt. Man kan känna sig så otroligt ensam när man är själv med barn. Jättemärkligt, men så är det verkligen.

Men det gick jättebra. Kunde ju inte sova i studion förstås, så sov i huset. Vaknade varje natt av att Alva kom in med ficklampan i ena handen och en nalle i den andra. Hon är otroligt mörkrädd så då fick hon sova med mig, väldigt mysigt ändå. Lite irriterande dock när hon klockan sju på morgonen vill gå upp och säger att "Vi kan faktiskt inte ligga här hela dagen".

Hann med två barnkalas den helgen. Fyfan alltså. Otroligt ansträngande. Massa barn och föräldrar som jag inte kände, och visste aldrig vilka som pratade svenska, franska eller engelska. Tycker fortfarande det är så otroligt jobbigt att hälsa på nya människor, och det är de jäkla pussarnas fel. För mig är det jättemärkligt att pussa främlingar. Vet aldrig vilken kind man ska börja med och framförallt så fattar jag aldrig när tusan man ska säga sitt namn? Mellan de två pussarna eller efteråt eller hur går det till? Väldigt obekvämt.


På söndagen åkte vi till Svenska kyrkan där det var julmarknad och barnen skulle ha luciauppträdande. Mysigt med svensk julkänsla. Lite annorlunda känsla dock, då större delen bestod av medlemmar i Rivieraklubben. Jag har hört väldigt mycket om den klubben, men blev ändå chockad. Där kan man snacka om fint folk. Rika pensionärer som tillhör den absoluta överklassen. Fanns ett ställe där man kunde köpa julmat, men där var det ju ingen som åt. Alla satt förstås på stället som serverade ostron och champagne.

Likes

Comments

I lördags följde jag med Beatriz och hennes kille Jeremiah för att vandra i Gorge du Verdon. Lämnade Juan les pins vid halv åtta på morgonen för att vara framme två timmar senare, mitt ute i ingenstans.

Egentligen skulle några vänner till Jeremiah hängt med, men de hade tagit en egen bil och dök aldrig upp då de först körde vilse och sedan hade deras bil gått sönder.

Eftersom vi var långt uppe i bergen var det svinkallt på morgonen, runt nollan. Så ovant. Jag tycker ju att det är kallt nu när temperaturen börjat ligga runt femton grader. Måste dock erkänna att det var härligt att få känna en så frisk kyla, när man har på sig varma kläder vill säga.

Beatriz och Jeremiah är tydligen riktiga hikers och har gjort upp till 17 timmar långa vandringar innan. Fick låna massa smarta grejer av dem som man tydligen behövde, som en vattenbehållare man har i ryggsäcken med en slang med munstycke, så att man kan dricka samtidigt som man går och slipper öppna väskan. Eller en vandringsstav, som i början kändes otroligt gubbig och löjlig, men som jag sedan märkte var väldigt skön att ha...

Otroligt vackert. Och härligt att spendera så mycket tid ute i naturen.

Det tog totalt 4,5 timmar och då gick vi på ordentligt. Eftersom jag visste att de var proffs så ansträngde jag mig verkligen för att hålla uppe tempot. Först gick vi ner till floden vilken kanske tog runt en timme, för att sedan gå längs med den runt 2-3 timmar och för att till sist klättra upp igen vilket tog närmare två. Riktigt jobbigt! Det var väldigt brant ibland, man fick verkligen klättra. Och ibland när vi gick längs med floden var det supersmalt. Som tur var fanns det ofta rep att hålla sig i.

Likes

Comments

Välkomna till min mysiga studio, a.k.a. grottan. Den ligger under huset, och man kommer in via en ingång på andra sidan. Det är väldigt skönt att ha sitt egna ställe, så att man kan dra sig undan ibland när man känner för att vara för sig själv.

Eget badrum och ett eget kök (som jag iofs knappt använder). Dessa bilderna tog jag dock när jag nyss kommit hit, och knappt några grejer var uppackade. Nu är det lite mer kaos här i grottan. Så knäppt, i huset går jag och städar och plockar prick hela tiden, men min studio har jag knappt städat överhuvudtaget sen jag kom hit. Men jag är ju den enda som är där så känns inte så viktigt.

Och detta är min vackra bil som jag kör runt i. Som dör minst en gång varje morgon när jag kör för att den är för kall, som inte har någon styrservo, bara har fyra växlar, och där varken radion eller fläkten fungerar + att det är ett konstant skrapande ljud medan man kör som jag inte vet orsaken till. Men den fungerar. Än så länge. Och den känns väldigt fransk vilket är lite mysigt.

Som jag sagt tidigare så är det ett helvete att parkera här nere. Behöver väldigt väldigt ofta fickparkera, vilket inte är det lättaste när styrservon inte fungerar. Och har man dessutom en uppmärksamhetskrävande Alva med sig kan det vara väldigt svårt ibland.

Som förra veckan, när jag skulle ta mig ut från världens tajtaste fickparkering, och Alva höll på och velade en massa och jag var super stressad. Trodde att jag lagt i ettan, men istället så körde jag rakt bak och krossade lampan på bilen bakom. Usch usch usch. Alva blev rädd och arg, och jag blev rädd och ännu mer stressad.

Så tråkigt. Kostar skitmycket att laga lampan och jag känner mig så otroligt dum. Men men, vad ska man göra, sånt händer.

Tre år är en jobbig ålder på vissa sätt, men oj vad Alva kan vara rolig ibland. Hon säger så knäppa saker. Som häromdagen när hon sa till Pontus och Evelyne att hon ville ha ett syskon och de sa att "Men Rebecca är ju nästan som din syster". Och Alva bara skrattade och skakade på huvudet "Nej, Rebecca är inte min syster. Hon är en dame de compagnie". Eh, ok? En dame de conpagnie är alltså en hovdam, typ en sällskapsdam till kungligheter. Jahapp. Hade ju varit mysigare om hon såg mig som en syster, men ok... Haha.

Likes

Comments

Alva har haft höstlov i en och en halv vecka, och börjar inte skolan förrän på torsdag. Jag tog också en veckas paus från skolan förra veckan, för att vara hemma och ta hand om henne. Har varit väldigt kul att kunna tillbringa mer tid tillsammans, blir ju inte så mycket när hon går i skolan, men det har också varit väldigt ansträngande.

Hemmet har förvandlats till en pysselhörna. Det är inte klokt vad mycket vi har pysslat. Målat pinnar från skogen, gjort figurer i lera, bakat, målat, klippt och klistrat, grejat med paljetter och experimenterat med is och ballonger m.m. m.m..

Men det har varit mysigt, men helt ärligt så har nog jag och Evelyne uppskattat det mer än vad Alva gjort. "Nej mamma, jag vill inte. Men Rebecca kanske kan göra med dig. - Rebecca, vill du hjälpa mamma?"

Förutom pyssel har vi besökt massa lekplatser, Svenska kyrkans barnträff, gått i skogen. Och en regnig dag var jag och Alva i badhuset tillsammans med 500 andra ungar som också hade lov. Herregud, det var tufft.

Men det är ofta väldigt roligt att vara med henne. Var och varannan kväll gör hon "un spectacle", en föreställning, då hon mimar och dansar till Gangnam Style, Let it go eller Autobahn. Ibland tvingar hon även oss att vara med och dansa robotdans till The Robots.

Varje gång Alva hittar en tusenfoting ska hon leka med den stackaren i en evighet. Och alltid är det samma visa - hon vill ha den som husdjur. "Nej, den vill inte bo i din säng. Nej, den vill inte bo i soffan heller - den vill bo i naturen, i gräset tillsammans med alla andra tusenfotingarna. Nej tack, jag vill helst inte hålla i den heller".

Förutom barnpassning har jag hängt mycket med Linnea och hennes kompis Julia som har varit här och hälsat på. I fredags gick vi på en matmässa där vi provsmakade allt det bästa med Frankrike - ostar, viner, charkuterier, kakor. Smakade även på både sniglar och gåslever, det var dock inte lika gott.

Idag har jag varit på Halloween-kalas hemma hos Linneas familj, med andra mer eller mindre svenska familjer. Kryllade av barn, men det var roligt faktiskt. Fanns chokladbollar och godis, som jag har saknat det!!

Likes

Comments

I lördags träffade jag Johanna på en fika i Antibes. Hade varit riktigt skitväder tidigare i veckan, men till helgen blev det äntligen sommar igen.

Ett återkommande problem i Frankrike är att var man än är så finns det _aldrig_ tillräckligt men parkeringar. Så otroligt tröttsamt. Därför parkerar folk som idioter också. Är det tvåfiligt ser man ofta folk som har stannat mitt i ena filen, satt på varningsblinkers och lämnat bilen så.



Efter det hälsade jag på Linnea en snabbis. Blir alltid helt ställd över hur otroligt vackra solnedgångarna är hemma hos henne. Det är inte klokt.


Efter det åkte jag till Juan les pins för att käka middag med några vänner från skolan. Två amerikanare och en lienchtensteniare (?). Väldigt suddig bild, men så kan det gå.


På söndagen följde jag med familjen och några vänner till dem för picknick och vandra i bergen i L'Esterel. Perfekt väder och otroligt vacker miljö.

Gick i flera timmar, jag har fortfarande träningsvärk i vaderna. På vägen mötte vi en man i en liggande cykel, eller som Alva sa: "Kolla! Där kommer en morfar i sin barnvagn!"

Likes

Comments

Heeej

Bloggandet går inget vidare, jag vet, men dagarna bara rinner iväg. Har varit här i en månad nu, det är ju inte klokt.

Är inne på min andra vecka i skolan. Ojojoj vad svårt det var i början. Fick en chock. Det första man fick göra var att skriva ett prov och även göra ett muntligt test med en lärare, för att se vilken nivå man var på. Det gick inte, kunde inte formulera några nya meningar när hon frågade grejer utan kunde bara säga vad jag hette, var jag bodde och hur gammal jag var osv. En fråga jag dock lyckades svara på, var hur många år jag pluggat franska. Sex år. Gud vad jag skämdes. Sex år och såå dålig.

Men men, det ska det bli ändring på. 3 timmar lektion om dagen på endast franska. Inget översättande från engelska som jag trodde först, utan allt är på franska. Jobbigt, men bra såklart.

En gång i veckan så träffas vi några stycken på en "unga-svenskar-träff". Väldigt skönt att få lära känna lite folk. Det är ju faktiskt väldigt skönt att prata svenska ibland...

Första gången var det dock lite fail, då var jag den enda som dök upp. Så det var bara jag och killen som anordnade det hela, haha. Men de senaste gångerna har vi varit 6-8 stycken så det är kul!


Bild från en lunch med en tjej som heter Johanna, som också är au-pair här nere.


Igår så bakade jag och Alva småkakor. Mjöl på hela kläderna och i hela köket, men vad gör det. "C'est pas grave!" eller "Det gör inget!" är Alvas motto här i livet. Mjölken hälls ut i soffan, tallriken hamnar på golvet, en sida rivs ur en bok - c'est pas grave är svaret på allt.


Idag åkte jag, Alva och Evelyne till badhuset. Var glad att jag inte åkte dit själv första gången för det var ju inte riktigt som i Sverige... För det första så finns det inget "damernas" och "herrarnas", utan det är bara ett enda stort omklädningsrum med skåp och små hytter där man går in och byter om.

Duscharna är dock separerade men man kan absolut inte ta av sig badkläderna i duschen. Då framstår man som jättekonstig.


En till speciell grej med Frankrike är matbutikerna. H e r r e g u d vad stora. Här är en bild från Carrefour, en av de största kedjorna. Man kan köpa allt. Mat och kläder såklart, men även tvättmaskiner, bäddmadrasser, toalettsitsar osv. Det är sjukt. Storhandlade där förra veckan och spenderade två timmar innan jag lyckats hitta allt. Var tvungen att fråga hundra gånger.

Likes

Comments

Idag så tog Pontus, Alva och jag bilen till Italien. Tog närmare 40 minuter till italienska gränsen, och drygt en timme till byn Rocchetta där vi åt lunch. Var svinhungrig, och tur var det, för först fick vi in tre stora fat med massor av olika förrätter och sedan fick jag en enorm talrik med pasta. Så otroligt god!! Och glutenfri!! Haha

Glömde tyvärr fota maten, men här är lite bilder på den otroligt mysiga byn

Åkte även till en annan by/stad - Dolceacqua. Även den supergullig. Gick runt bland de små kullerstensgränderna och in i slottet. Alva hade med sig sin cykel som hon prompt skulle ha med hela vägen dit, uppför alla trapporna. När vi sen kom tillbaka till bilen för att åka hem, somnade hon innan vi hade lämnat parkeringen haha.


Har haft några riktiga sommardagar den här veckan. I onsdags, efter Svenska Kyrkan, åkte jag och Alva direkt till en strand i Villeneuve-Loubet. Åt glass, badade och klättrade på några stenar i en halv evighet. Att klättra är något av det bästa Alva vet - så fort hon ser en staty/en mur/en stor sten/vad som helst så vill hon klättra upp i den.

Nu har jag precis kommit hem från Linnea. Hon var barnvakt så höll henne sällskap och hade filmkväll. Lugn men skön helg. Förbereder mig mentalt inför måndag, då det är back to school.

Likes

Comments