Hej!

Har haft en lugn kväll vilket har varit skönt. I fredags gick jag på bio med Linn och Johanna och spenderade nästan hela lördagen hos frisören.

Frisören alltså.... Det var en utmaning. Tog 3,5 timma för henne att göra några jäkla slingor och hon pratade inte ett ord engelska. Men det gjorde inte mig något i början, var så nöjd över att lyckas ta mig fram med franskan. Blev dock lite frustrerande när det hade gått typ två timmar och jag märkte hur hon blev stressad och besvärad utan att kunna förklara för mig vad det var för fel. Hon hämtade sin kollega, och de tittade bekymrat på mitt hår och diskuterade vad de ska göra. Usch ville bara gråta. Även när det var klart. Var så missnöjd att jag bara ville gå in på salongen vägg i vägg och be dem lösa situationen. Men nu börjar jag vänja mig.

På söndagen skulle jag och Johanna åka till bergsbyn Eze. Men när jag var på tågstationen träffade jag Isabel som skulle åka till citron-festivalen i Menton tillsammans med ett fyra andra tjejer. Så vi hängde på dem istället.

När man ser Isabel i hennes stora vinterjacka och halsduk kan man lätt tro att det var kallt, och inte alls runt 15-16 grader. Men hon är från Venezuela och har blivit förstörd av värmen där borta. Hur varmt det än är här så fryser hon. Alltid.

Likes

Comments

Hej!

Vädret här pendlar fram och till och tillbaka. Varannan dag är det regn och mulet, varannan sol och vårigt så att man kan äta lunch utomhus utan jacka.

Tycker det är så coolt att bo bland palmer - det är så starkt förknippat med semester för mig. Att man en helt vanlig tisdag i februari kan se palmträd, kaktusar och en pool från köket är ju helt fantastiskt.

En fika med Johanna, på en fullsatt uteservering en solig dag.

I lördags hängde jag med Sandi (en svensk tjej som är vän till familjen) in till Cannes. Jag har knappt varit där, men Sandi jobbar mitt i centrum så hon fick agera guide.

På kvällen åkte jag och Linn in till Nice för att möta upp Isabel + ett helt gäng med au pairer som jag inte träffat tidigare. Möttes upp på en hostelbar (älskar hostelbarer, så laid back och öppet), drog sen Waynes (en fullpackad irländsk pub där alla står upp och dansar på borden) och sen till nattklubben High Club.

Var riktigt roligt! Går varken tåg eller bussar hem på natten från Nice, men vi hade lyckats hitta ett riktigt billigt hotell som kostade oss mindre än vad det skulle göra att dela på en uber. Så skönt och lyxigt.

Jag mår väldigt bra här. Veckodagarna flyter på och på helgerna har jag nästan alltid folk att träffa och roliga saker att hitta på.

På söndagar träffas vi fortfarande med "Unga skandinaver på rivieran". Nu i helgen gjorde vi varma mackor och helgen innan hade vi tacokväll. Väldigt mysigt sätt att avsluta veckan på. Brukar vara ett riktigt härligt gäng :)

Det enda som skaver lite i tillvaron är att Alva är inne i en jobbig period just nu. Eller period och period, den senaste veckan iallafall. Hon har inte varit lika glad och positiv som tidigare, och pendlar mellan att vara kärleksfull och kramig till att försöka vara elak. Så frustrerande när man själv alltid är den samma och inte kan påverka hennes humör.

Vet inte om det beror på flytten eller på att hennes föräldrar varit iväg mycket på jobb den senaste tiden, men förhoppningsvis går det snart över.

Likes

Comments

Hej!

Har varit här i två och en halv vecka utan att skriva ett endaste inlägg. Illa illa. Ganska lugna veckor, med mycket egen tid, ändå rullar dagarna iväg. Fyller luckorna med gym och att prata i telefon med folk i Sverige - och vips så har veckorna gått.

Jag är glad över att vara här igen. Mitt liv här är så bekvämt. Det är ett väldigt märkligt sätt att leva på, känner mig som ett barn som bara följer med och lever på utan att behöva fatta egna beslut eller planera. Au pair kan man ju förstås inte vara en längre tid, utan ett år är väl lagom, men det är en otroligt stressfri och skyddad tillvaro. Vet sällan vad jag ska göra nästa dag utan tar dagarna som de kommer.

Första dagarna var jag den absolut bästa i världen, enligt Alva. Så mycket kramar och kärlek - fint att få bekräftelse och uppskattning. Nu har det dock återgått till det normala och jag är återigen en självklarhet. Men så är det ju förstås.

Under första veckan så flyttade familjen. Det gamla huset ska de behålla och göra om till ett bed & breakfast och jag bor kvar i studion. Tar knappa tio minuter för mig att gå till det nya huset. Oroade mig först för att det skulle kännas konstigt, att jag inte skulle känna mig hemma där, men det känns jättebra.

I den nya villan finns stor trädgård, uteplats, pool och närhet till skog = superbra när jag ska vara med Alva. För ju mer vi kan vara utomhus, ju färre timmar slipper jag sitta och leka med hennes gosedjur. "Hej vad heter du" "Jag heter Kaninen vad heter du" "Hej Kaninen jag heter Sköldpaddan"

Första veckan var det svinkallt i min studio. Har ett litet element som alltid står på full effekt, men det är ett glapp både ovanför och under dörren där det sipprar in luft, så rummet värms aldrig upp. Tände ljus som en galning i försök att göra det bästa av situationen. Men nu äntligen börjar nätterna bli mildare så så kallt blir det inte längre.

Förutom att hjälpa till och greja med flytten så har jag hunnit träffa en del vänner. Träffat Johanna flera gånger, gått på promenad till en fin utsiktsplats vid Cap D'Antibes, gått på bio, gått ut i Antibes med Isabel och Joys, brunchat och pluggat med Beatriz.

Igår gick jag ut med Johanna och en tjej som heter Linn. Väldigt kul, gick till en nattklubb i Juan les pins (finns inte så mycket klubbar i närheten utan mest barer) och trots att det är januari var det helt ok med folk där. Men idag mår man som man förtjänar så har knappt gjort någonting på hela dagen.

Likes

Comments

När vi kom hem från Paris möttes vi av Julen. Vi bor inte i någon stor by, men jäklar vad de satsar på sitt julpynt. Gatorna är fulla av "snötäckta" granar och på natten lyser ljusen från gatorna upp hela huset.

En annan mysig julgrej i Biot är fönsterlucke-julkalendern. Konstnärer har kommit hit och dekorerat 24 stycken luckor i byn, varav en ny öppnas varje dag.

Jag har varit med i en svensk luciakör så den senaste veckan har tiden främst gått åt till det. I lördags sjöng vi i Cagnes sur Mer, i söndags i Nice och i tisdags var vi i Monaco. Otroligt mysigt. Svenska traditioner blir så mycket viktigare och mer värdefulla när man befinner sig i ett annat land.

I kyrkorna var det främst svenskar som tittade, men i Nice så sjöng vi även utomhus i deras julby. Väldigt kul att se alla förvirrade ansikten. När jag stod där, mitt i Nice och lucialinne sjungandes Tipp tapp samtidigt som några nyfikna åskådare tog bilder med oss, så frågade jag mig själv hur jag hamnade där egentligen. Och kanske ännu mer när vi fick gå upp på en scen och stod där, bakom borgmästaren i Nice som förklarade för alla hur vi firar Lucia i Sverige.

Monaco var också häftigt. Det ligger inte långt bort, tar bara runt en timme att åka dit med bil, men det var första gången jag var där. När vi anlänt på tågstationen insåg jag och en annan tjej att vi glömt våra kransar... Löste det hela genom att plocka på oss massa kvistar från en häck, som vi sedan band till nya kransar. Kände mig som ett litet barn, när jag gick där och bar på en skog bland alla välklädda människor och blänkande bilar.

Julgranen har kommit upp i huset också. Enligt Pontus är den alldeles för liten och enligt Evelyne är den alldeles för stor. Fint klädd är den iallafall, full med dinosaurier och gosedjur.

Var på julspel med Alva i Svenska kyrkan i onsdags.

Sista skoldagen idag, lite sorgligt. Har ändå gått varje dag ihop veckor, vad ska jag nu göra när jag inte har läxor att oroa mig för?

Sista skolveckan har varit riktigt riktigt intensiv. Är så få elever kvar nu vid jul, så min klass har slagits ihop med en grupp med högre nivå än oss. Och herregud. Har haft en ny, superintensiv lärare som har frågat de mest komplicerade frågor och verkligen tvingat en att prata. Har varit så nervös men koncentrerad hela veckan. Vilket är skitbra såklart.

Är lite ledsen över att min förra lärare inte utmanade oss mer. Att vi knappt pratade över huvud taget på lektionerna. Det är ju det man behöver! Jag har ett kollegieblock fullproppad med krångliga grammatiska regler och undantag, men vad hjälper det om man inte kan prata.

Men!! Jag är så nöjd och så stolt, för idag fick jag tillbaka resultatet på avslutningsprovet vi gjorde igår. Har varit jättenervös då CSN kräver att jag klarar det för att inte behöva betala tillbaka studiemedlet. Men jag fick så mycket bättre resultat än vad jag förväntat mig så är jättenöjd.

Franska julefterrätter som skolan bjudit på i veckan.

Ikväll ska jag på middag hos Johanna, imorgon ska jag vara barnvakt och på söndag åker jag hem!!!! Är så redo för Sverige, kyla och julmys.

Bild från förra helgen

Likes

Comments

Var ju i Paris förra helgen! Tog ett tag att rensa igenom och redigera alla bilder, men nu så!

Jag, Evelyne och Alva tog flyget på eftermiddagen och mötte upp Pontus på en restaurang i Paris. Den var helt nyöppnad, då restaurangen som varit där tidigare bombades under terrordåden i Paris.

Evelyne beställde in sniglar och jag fick smaka på en. Helt okej ändå. Smakade mest vitlök och smör, men lite obehaglig konsistens.

Senare på kvällen kom Johanna. Pontus och Evelynes lägenhet är en väldigt liten tvåa så vi fick inte plats där. Istället fick vi bo i en lägenhet i Montmartre. En liten liten halvskum en, där trapporna i trapphuset var så smala och sneda att de passat in i Lustiga huset. Men jag tyckte det var charmigt, kändes väldigt franskt. Filmiskt.

På fredagen var det halvdåligt väder. Tvingade med mig Johanna till ett glutenfritt bageri för en sen brunch. Mycket gott, och det tyckte faktiskt hon med.

Senare var vi barnvakt för Alva i ett par timmar. Hängde på en lekplats där Johanna blev tillsagd av en fransk tant att hon förstör gungorna. Förstod vartenda ord men kunde inte formulera ett svar. Då är det tur att man har Alva som alltid har svar på saker och ting - "Men hon kan göra pyttelite".

På vägen hem till oss började det plötsligt lukta bränt inne i tunnelbanevagnen så alla var tvungna att gå av. Passande nog var det nära Louvren så vi passade på att gå dit.

Åt middag på en mysig restaurang nära lägenheten och tog sedan metron till 5e arrondissementet där vi gick till några olika barer.

På lördagen gick vi i en halv evighet för att komma fram käka frukost på ett glutenfritt crêperie för att sedan upptäcka att det var stängt. Vrålhungriga fortsatte vi leta efter någonting annat, för att tillslut hamna på metron där vi köpte snickers och kakor i en automat...

Sen var det dags att bocka av så mycket som möjligt! Första gången i nya städer är ju alltid lite stressiga på det sättet, så mycket saker man måste se. Triumfbågen, Champs-Elysées och Eiffeltornet såklart.

Två turister framför Eiffeltornet.

Hamnade på en enorm och jättemysig julmarknad där vi provsmakade massa ost, saussision och choklad. Var så mysigt att få vara i en kall stad, rivieran är faktiskt för varm för känna någon julkänsla.

När det blivit mörkt tog vi oss tillbaka till Eiffeltornet. Det vilar verkligen något magiskt över det. Man har sett det så många gånger att det börjar symbolisera det man ser på film - drömmar, kärlek, osv. Cheesy, jag vet, men det var verkligen otroligt vackert.

Tyvärr var båda lite sjuka så efter vi käkat middag var vi helt döda efter att ha gått en hel dag, så vi åkte hem. Satte oss på ett café precis utanför och beställde in varm choklad, ost och créme brûllée.

Johanna åkte hem tidigt söndagmorgon så hade en hel dag för mig själv. Hade letat och letat efter en glutenfri croissant (någon gång måste man ju äta en croissant, oh var annars om inte i Frankrike) och hade nästan gett upp hoppet när jag äntligen hittade ett ställe! Dock var man tvungen att beställa hela brunchmenyn för 25 euro. Kanske lite dyrt bara för croissantens skull, men så fick det bli.

Pyttelitet och proppfullt ställe, där man egentligen var tvungen att boka bord, men eftersom jag var ensam fick jag plats vid ett högt bord på en barstol. Och trots att jag satt där i min ensamhet, på en obekväm stol och bara ville komma iväg för att se staden, så var jag där i nästan 1,5 timme. Ensam!!! Men det var så otroligt mycket mat så det tog verkligen tid.

Tog inte en enda metro den dagen utan gick och gick och gick för att kunna andas igen efter den jäkla frukosten.

Bockade av Notre Dame från min lista.

Åkte sen upp i en byggnad med magisk utsikt över Paris.

Efter det mötte jag upp familjen (vet inte vad jag ska kalla dem, familjen kanske är konstigt men "min värdfamilj" känns inte heller rätt och orkar inte rabbla upp alla namn hela tiden, så familjen får det bli) och åt middag tillsammans med dem i deras lägenhet.

Sista dagen i Paris började med att jag gick upp till Sácre-Coeur som låg bara en tio minuters promenad från lägenheten. Senare på förmiddagen så tog vi flyget hem, tillbaka till rivieran.

Resan mellan centrum och flygplatsen var tuff. Åkte kommunalt via lite ruffigare områden och jag tänkte så mycket på hur Alva reagerade på det vi såg. Så mycket olycka. Skadade människor, fulla människor mitt på dagen, flyktingar med skyltar som ber om pengar och kläder, en tydligt påverkad mamma som skriker och tränger sig fram i en full tunnelbanevagn med sitt barn på armen.

Men bortsett från allt lidande som tyvärr tillhör storstäder, tyckte jag otroligt mycket om staden. Väldigt väldigt vacker. Är så glad att jag fick följa med, och är helt säker på att jag kommer ta mig dit fler gånger.

Likes

Comments

I lördags, två dagar för sent, firade vi en äkta amerikansk Thanksgiving hemma hos Beatriz. Beatriz och hennes kille var de enda amerikanerna, så för alla andra var det en helt ny upplevelse.

Och snacka om multinationell middag, alla kom verkligen från olika ställen - Schweiz, Venezuela, Armenien, Spanien, Irland, Grekland, Algeriet och Italien. + USA och Sverige då förstås. Väldigt roligt.

Självklart visades amerikansk fotboll på tvn.

Och så mycket mat!! Hade inte ätit en enda av rätterna innan, men allt var väldigt gott. Självklart fanns det även kalkon, en enorm på nio kilo.

Vid ett, halv två gick de flesta hem och vi var då bara några tappra kvar som skulle stanna över. Satt och pratade tills vi upptäckte att klockan klockan blivit över fyra.

På söndagen träffades vi med svensk-gänget och taggade inför julen. Högtider och traditioner blir så mycket viktigare när man inte bor hemma. Man vill liksom försöka hålla fast i det lilla. Dekorerade pepparkakor, drack svensk julmust och lyssnade på julmusik.

Och just nu sitter jag på ett café i Paris med Alva och Johanna. Landade igår kväll och stannar till måndag. Så roligt att vara här!! Vill maxa helgen men finns så otroligt mycket att göra så vet inte riktigt hur man ska prioritera.

Hade packat ner de varmaste kläderna jag kunde hitta och var beredd på minusgrader, men just nu är det helt okej, runt sex sju grader kanske. Hoppas det fortsätter så.

Likes

Comments

Hej!

Att det snart är december, veckorna går så fort. Trivs väldigt bra här men längtar ändå till Sverige. Åker hem den 18e december och stannar till mitten av januari. Ska bli så himla roligt och mysigt att få fira jul hemma och träffa alla igen. Ser jättemycket fram emot det.


Älskar att Frankrike är så jäkla franskt hela tiden. Förra veckan var det Beaujoalis Nouveau, en högtid där man firar att det är releasen för ett speciellt vin.

Så när vi slutade skolan vid lunch hade de dukat upp ett stort bord med vin, ostar, tapenad och saucission (torkad korv typ). Att skolan bjuder på vin (utan att kolla vilka som är 18) vid lunchtid är ju inget konstigt över huvud taget i Frankrike. Har svårt att föreställa mig det samma i Sverige...


Jag och Beatriz.
Eftersom jag körde bil fick hon dricka upp även mitt glas. Men det förstod ju inte folk här, de har verkligen en annorlunda inställning till alkohol än vad man har i Sverige. Min lärare tyckte att "men vadå, det klart du kan köra bil på bara ett glas!". Eh, nej så självklart är det faktiskt inte.


Helgen var intensiv. Pontus och Evelyne åkte till Portugal på torsdagen och kom hem i söndags, så då fick jag ta hand om Alva. Tur nog så bodde Linnea hos oss den veckan och hjälpte mig. Otroligt skönt. Man kan känna sig så otroligt ensam när man är själv med barn. Jättemärkligt, men så är det verkligen.

Men det gick jättebra. Kunde ju inte sova i studion förstås, så sov i huset. Vaknade varje natt av att Alva kom in med ficklampan i ena handen och en nalle i den andra. Hon är otroligt mörkrädd så då fick hon sova med mig, väldigt mysigt ändå. Lite irriterande dock när hon klockan sju på morgonen vill gå upp och säger att "Vi kan faktiskt inte ligga här hela dagen".

Hann med två barnkalas den helgen. Fyfan alltså. Otroligt ansträngande. Massa barn och föräldrar som jag inte kände, och visste aldrig vilka som pratade svenska, franska eller engelska. Tycker fortfarande det är så otroligt jobbigt att hälsa på nya människor, och det är de jäkla pussarnas fel. För mig är det jättemärkligt att pussa främlingar. Vet aldrig vilken kind man ska börja med och framförallt så fattar jag aldrig när tusan man ska säga sitt namn? Mellan de två pussarna eller efteråt eller hur går det till? Väldigt obekvämt.


På söndagen åkte vi till Svenska kyrkan där det var julmarknad och barnen skulle ha luciauppträdande. Mysigt med svensk julkänsla. Lite annorlunda känsla dock, då större delen bestod av medlemmar i Rivieraklubben. Jag har hört väldigt mycket om den klubben, men blev ändå chockad. Där kan man snacka om fint folk. Rika pensionärer som tillhör den absoluta överklassen. Fanns ett ställe där man kunde köpa julmat, men där var det ju ingen som åt. Alla satt förstås på stället som serverade ostron och champagne.

Likes

Comments

I lördags följde jag med Beatriz och hennes kille Jeremiah för att vandra i Gorge du Verdon. Lämnade Juan les pins vid halv åtta på morgonen för att vara framme två timmar senare, mitt ute i ingenstans.

Egentligen skulle några vänner till Jeremiah hängt med, men de hade tagit en egen bil och dök aldrig upp då de först körde vilse och sedan hade deras bil gått sönder.

Eftersom vi var långt uppe i bergen var det svinkallt på morgonen, runt nollan. Så ovant. Jag tycker ju att det är kallt nu när temperaturen börjat ligga runt femton grader. Måste dock erkänna att det var härligt att få känna en så frisk kyla, när man har på sig varma kläder vill säga.

Beatriz och Jeremiah är tydligen riktiga hikers och har gjort upp till 17 timmar långa vandringar innan. Fick låna massa smarta grejer av dem som man tydligen behövde, som en vattenbehållare man har i ryggsäcken med en slang med munstycke, så att man kan dricka samtidigt som man går och slipper öppna väskan. Eller en vandringsstav, som i början kändes otroligt gubbig och löjlig, men som jag sedan märkte var väldigt skön att ha...

Otroligt vackert. Och härligt att spendera så mycket tid ute i naturen.

Det tog totalt 4,5 timmar och då gick vi på ordentligt. Eftersom jag visste att de var proffs så ansträngde jag mig verkligen för att hålla uppe tempot. Först gick vi ner till floden vilken kanske tog runt en timme, för att sedan gå längs med den runt 2-3 timmar och för att till sist klättra upp igen vilket tog närmare två. Riktigt jobbigt! Det var väldigt brant ibland, man fick verkligen klättra. Och ibland när vi gick längs med floden var det supersmalt. Som tur var fanns det ofta rep att hålla sig i.

Likes

Comments

Välkomna till min mysiga studio, a.k.a. grottan. Den ligger under huset, och man kommer in via en ingång på andra sidan. Det är väldigt skönt att ha sitt egna ställe, så att man kan dra sig undan ibland när man känner för att vara för sig själv.

Eget badrum och ett eget kök (som jag iofs knappt använder). Dessa bilderna tog jag dock när jag nyss kommit hit, och knappt några grejer var uppackade. Nu är det lite mer kaos här i grottan. Så knäppt, i huset går jag och städar och plockar prick hela tiden, men min studio har jag knappt städat överhuvudtaget sen jag kom hit. Men jag är ju den enda som är där så känns inte så viktigt.

Och detta är min vackra bil som jag kör runt i. Som dör minst en gång varje morgon när jag kör för att den är för kall, som inte har någon styrservo, bara har fyra växlar, och där varken radion eller fläkten fungerar + att det är ett konstant skrapande ljud medan man kör som jag inte vet orsaken till. Men den fungerar. Än så länge. Och den känns väldigt fransk vilket är lite mysigt.

Som jag sagt tidigare så är det ett helvete att parkera här nere. Behöver väldigt väldigt ofta fickparkera, vilket inte är det lättaste när styrservon inte fungerar. Och har man dessutom en uppmärksamhetskrävande Alva med sig kan det vara väldigt svårt ibland.

Som förra veckan, när jag skulle ta mig ut från världens tajtaste fickparkering, och Alva höll på och velade en massa och jag var super stressad. Trodde att jag lagt i ettan, men istället så körde jag rakt bak och krossade lampan på bilen bakom. Usch usch usch. Alva blev rädd och arg, och jag blev rädd och ännu mer stressad.

Så tråkigt. Kostar skitmycket att laga lampan och jag känner mig så otroligt dum. Men men, vad ska man göra, sånt händer.

Tre år är en jobbig ålder på vissa sätt, men oj vad Alva kan vara rolig ibland. Hon säger så knäppa saker. Som häromdagen när hon sa till Pontus och Evelyne att hon ville ha ett syskon och de sa att "Men Rebecca är ju nästan som din syster". Och Alva bara skrattade och skakade på huvudet "Nej, Rebecca är inte min syster. Hon är en dame de compagnie". Eh, ok? En dame de conpagnie är alltså en hovdam, typ en sällskapsdam till kungligheter. Jahapp. Hade ju varit mysigare om hon såg mig som en syster, men ok... Haha.

Likes

Comments

Alva har haft höstlov i en och en halv vecka, och börjar inte skolan förrän på torsdag. Jag tog också en veckas paus från skolan förra veckan, för att vara hemma och ta hand om henne. Har varit väldigt kul att kunna tillbringa mer tid tillsammans, blir ju inte så mycket när hon går i skolan, men det har också varit väldigt ansträngande.

Hemmet har förvandlats till en pysselhörna. Det är inte klokt vad mycket vi har pysslat. Målat pinnar från skogen, gjort figurer i lera, bakat, målat, klippt och klistrat, grejat med paljetter och experimenterat med is och ballonger m.m. m.m..

Men det har varit mysigt, men helt ärligt så har nog jag och Evelyne uppskattat det mer än vad Alva gjort. "Nej mamma, jag vill inte. Men Rebecca kanske kan göra med dig. - Rebecca, vill du hjälpa mamma?"

Förutom pyssel har vi besökt massa lekplatser, Svenska kyrkans barnträff, gått i skogen. Och en regnig dag var jag och Alva i badhuset tillsammans med 500 andra ungar som också hade lov. Herregud, det var tufft.

Men det är ofta väldigt roligt att vara med henne. Var och varannan kväll gör hon "un spectacle", en föreställning, då hon mimar och dansar till Gangnam Style, Let it go eller Autobahn. Ibland tvingar hon även oss att vara med och dansa robotdans till The Robots.

Varje gång Alva hittar en tusenfoting ska hon leka med den stackaren i en evighet. Och alltid är det samma visa - hon vill ha den som husdjur. "Nej, den vill inte bo i din säng. Nej, den vill inte bo i soffan heller - den vill bo i naturen, i gräset tillsammans med alla andra tusenfotingarna. Nej tack, jag vill helst inte hålla i den heller".

Förutom barnpassning har jag hängt mycket med Linnea och hennes kompis Julia som har varit här och hälsat på. I fredags gick vi på en matmässa där vi provsmakade allt det bästa med Frankrike - ostar, viner, charkuterier, kakor. Smakade även på både sniglar och gåslever, det var dock inte lika gott.

Idag har jag varit på Halloween-kalas hemma hos Linneas familj, med andra mer eller mindre svenska familjer. Kryllade av barn, men det var roligt faktiskt. Fanns chokladbollar och godis, som jag har saknat det!!

Likes

Comments