Just nu så lever vi i våran lilla bebisbubbla.
Den tredje advent 17/12-17 så valde våran fantastiska lilla kille att titta ut kl 04:11 på morgonen. Han vägde 3660g och var 51 cm lång.
Känslan just nu är obeskrivlig och jag kommer att knåpa ihop ett bättre inlägg om hur allt gick till sen när jag orkar och hinner med 😇
Men just nu ville jag bara uppdatera om att prinsen är här och mår toppen!
Nu är vi äntligen tre 👪❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har hänt en del sen mitt senaste inlägg.
I onsdags förra veckan så fick jag en blödning. Jag hade gått med förvärkar sen söndagen och misstänkte att det kanske var något på gång snart. Jag ringde till förlossningen som tyckte jag skulle komma in på en koll. Efter en vaginal undersökning så konstaterade dom att jag var öppen 1 cm och att livmoderhalsen var 2 cm.
Det hade alltså kommit igång lite.
Jag blev hemskickad för att invänta mer starka regelbundna värkar. På torsdagen så började slemproppen att släppa. Såg direkt att det var den och den fortsatte att komma i bitar under hela helgen. Värkarna var desamma som innan.

Idag vaknade jag med en till blödning så jag ringde förlossningen igen. Jag hade tid för tillväxtultraljudet idag, så dom tyckte jag skulle komma på en koll efter det. Ultraljudet gick bra. Han var 13,5% större än ”normalt” , men för en igångsättning så skulle han vara minst 25% större.
Så ingenting att oroa sig för där ☺️
Han var dock beräknad att väga ca 3700g idag och ca 4200g på beräknad förlossningsdag.
Vilket jag tyckte var rätt mycket ändå 🙈

Väl på förlossningen så gjorde dom en vaginal undersökning igen. Nu var jag öppen 3 cm och livmoderhalsen var nu 1 cm. Utan att säga något så gjorde läkaren en hinnsvepning.
Det gjorde sjukt ont! Efter så sa hon att hon gjorde en sådan eftersom jag redan var öppen 3 cm, så hon tyckte vi kunde skynda på det lite.
Vad jag har förstått så gör man annars inte en hinnsvepning förens man är fullgången med 40 veckor. Men hittills har det ju gjort effekt. Har haft jätte ont och mycket starkare och regelbundnare värkar efter det. Dock så kan jag knappt gå 🙈
Men nu återstår bara att vänta och se.
Snart kanske vi är på gång in till förlossningen igen 😍❤️

Likes

Comments

Nu är det mycket sömnlösa nätter.
Jag är helt slut på dagarna och kan då sova hur mycket som helst. På sena kvällar och nätter så har jag extremt mycket förvärkar, och då blir jag liggandes vaken och funderar kring allt som ska hända. Eller jag tror iallafall att det är förvärkar 😅
Har som en stark mens smärta som molar nere i magen, och magen drar ihop sig och blir hård.
Så jag misstänker att det är det jag känner.

Vi fick tid för ett till tillväxtultraljud på måndag den 11/12. Är lite nervös måste jag säga. Om det visar sig att han är väldigt stor så undrar man ju hur dom går tillväga med allt. Men jag får helt enkelt vänta tills på måndag och se. Om Lill skrutten vill stanna tills dess vill säga 😇
Han räknas ju trots allt som fullgången nu 😍

Veckan som Robban har haft ledigt gick väldigt snabbt. Vi hann iallafall med allt vi skulle och fick även tid för att mysa ihop. Vi har även julpyntat klart och börjat slå in julklapparna. Så himla mysigt! Så nu hoppas jag på att lillen i magen vill komma ut innan julafton och fira den med oss 🎄

Likes

Comments

Exakt en månad kvar till Bf! Det känns så himla sjukt att han snart är här.
Tänk att det faktiskt fungerade med ivf för oss. Tre års kämpande tills vi fick ett pluss på stickan. Och nu är det inte långt kvar tills vi får träffa vårt lilla mirakel ❤️

I fredags var jag på barnmorskebesök och mitt sf mått hade blivit lite stort. Barnmorskan misstänkte att lillskrutten kanske har blivit lite stor, så hon skulle eventuellt skicka en remiss på ett till Tillväxtultraljud. Hon skulle rådfråga med en läkare denna veckan, och om dom tyckte det skulle kollas upp så skulle jag få hem en tid i brevlådan helt enkelt. Så nu springer jag och kollar posten flera gånger om dagen 🙈
Blev ju såklart nervös då barnmorskan sa att om det skulle vara så att han är för stor så blir det eventuellt igångsättning i vecka 38.
Det är ju snart liksom! 😳

Förutom det så har vi äntligen hunnit med och gjort gipsmage igår. Jag skulle ha fått det gjort på min babyshower, men min syster hade lyckats köpa fel grejer 🤣 Men hon köpte snabbt hem nya grejer och igår så fick Robban göra den på mig.
Tyvärr så fick vi inga kort på själva produktionen då jag stod modell och Robban kladdade. Men en efterbild blev det iallafall 😇 Super nöjd med resultatet och verkligen så kul att ha för att kunna se tillbaka på hur stor man var.

Nu är det inte många dagar kvar tills Robban går på en veckas semester också! På fredag checkar han ut ifrån jobbet och är ledig en hel vecka med mig 😍 Ska bli så härligt att ha honom hemma.
Vi ska fixa klart allt det sista inför lillens ankomst.
Så kommer verkligen bli en rolig vecka nästa vecka 😍

Likes

Comments

Alltså vilken söndag!
Jag var påväg till syrran för att vi skulle åka till pappa och fika eftersom det är farsdag.
Men när jag kommer över till henne så har hon tillsammans med familj och vänner planerat en babyshower till mig!
😍 Tror ni jag blev chokad?!
Jag är så otroligt tacksam för att ni spenderade denna dagen med mig. Så mycket fina presenter och all tid på förberedelser. Ni är bäst
❤️

Bildbomb
👇🏼

Likes

Comments

Lördagkväll igen. Veckorna bara rusar iväg!
Denna veckan skulle ha varit super lugn men det blev en sväng till förlossningen och ett läkarbesök på mödra.

Det var i tisdags som jag tyckte att lillskrutten inte var lika aktiv och rörlig som vanligt.
På onsdag morgon så ringde jag till barnmorskan på mödra då jag fortfarande kände honom men inte lika mycket som vanligt. Plus att jag tyckte det kändes som att det var en urinvägsinfektion på gång. Jag fick en läkartid på torsdagen för att kolla urinvägsinfektionen men blev ombedd att ringa till förlossningen om det andra.
Jag ringde med en gång och blev ombedd att komma in för en koll.

Jag ringde hem Robban ifrån jobbet och åkte in på en gång. Dom satte sånna dosor på magen för att se hjärtslag och eventuella värkar. Jag fick även en ”knapp” i handen att trycka på varje gång jag kände en rörelse.
När allt var på plats så började skrutten röra sig allt mer. Vilket jag tyckte va jätte skönt!
Efter ca 30 min så kom barnmorskan och sa att allt såg bra ut och jag hade lite värkarbete men inget alarmerande. Hon sa också att vi skulle få träffa en läkare. Läkaren gjorde ett ultraljud och kollade fostervatten mängden och att allt annat såg bra ut. Efter att hon konstaterat att allt var bra så blev vi hemskickade igen.
Jätte skönt att det inte var något ❤️

På torsdagen så väntade besöket hos läkaren på mödra, och allt var fortfarande bra. Ingen urinvägsinfektion och efter en gynundersökning så konstaterade läkaren att allt var som det skulle vara denna veckan. Han trodde att jag troligtvis kommer att gå åtminstone till vecka 37.
Vilket var väldigt lugnande då jag har haft ganska kraftiga förverkar denna veckan.
Och jag väntar gärna ett par veckor till faktiskt även om jag längtar ihjäl mig
😇

Likes

Comments

Usch.. idag var det dax för glukosbelastningen.
Det gör man alltså för att kolla diabetes.
Min barnmorska skickade mig på detta test för att se att jag inte fått gravid diabetes.

Jag ligger just nu på en brits på vårdcentralen och mår illa. Jag har varit vaken sen kl 7 och får inte äta förens det är klart här. Och sockervattnet som jag skulle dricka var ju ingen höjdare direkt.

Efter ett stick i fingret så skulle jag dricka sockervattnet. Som faktiskt inte var så mycket som jag trodde. Det var ungefär lika mycket som i en läskburk. Sedan fick jag komma in på ett rum där jag nu skulle ligga i två timmar i väntan på nästa stick. Än så länge så har jag legat här i 40 minuter. Så det är en stund kvar.
Och jag längtar till frukost! 😅

Efter detta så blir det ett besök på apoteket åt pappa som har fått komma hem nu. Han äter så mycket mediciner nu så jag måste nog köpa en dosett också.

Annars har jag inget planerat för resten av dagen. Jag åker nog hem och tar tag i tvätten och intar soffläge. Det börjar ju bli väldigt tungt nu 😇


Likes

Comments

Vecka 33! Vart tar tiden vägen? 😲
Vi har klarat av mer än 80% av graviditeten och jag längtar mer och mer för varje dag tills han kommer ut till oss.

Idag har vi äntligen varit på tillväxtultraljud.
Min moderkaka som har varit bråkig hade flyttat sig så pass att jag kommer få ha en vaginal förlossning. Om inget annat händer såklart.
Det känns lättande och bra, dock väldigt nervöst. Men jag hade verkligen hoppats på att det skulle rätta till sig så jag kan få möjligheten att få uppleva en ”vanlig” förlossning.
Hmm.. så säger jag nu.
Kanske inte riktigt håller med mig själv sen när det väl har satt igång 😅


Lillskrutten  växte som han skulle. Dom trodde att han vägde runt två kilo, vilket är precis så som han ska väga. Doktorn sa dessutom att det inte fanns något att anmärka på, och att han var en perfekt liten krabat så här långt.
Dom orden lugnar definitivt en orolig blivande mamma.
😇  Jag frågade även om han kunde se att det verkligen var en liten pojke då dom inte var helt hundra sist. Han kikade länge och svaret jag fick var att han trodde iallafall att det var en pojke. Men var de inte en pojke så var det inte det 🙈

Så ska bli spännande! Vi räknar dock med att det är en liten pojke 💙

Doktorn överraskade dessutom med att försöka få till en 3D bild på ansiktet. Dock så verkar skrutten vara väldigt blyg och låg med händerna för ansiktet nästan hela tiden. Han lyckades dock få till en bild där man såg övre delen av ansiktet med handen för munnen bara. Så himla häftigt! Och lite läskigt
🙈
Nu fick vi en hint om hur han ser ut där inne och en ännu större längtan och nyfikenhet på att få se honom på riktigt.


Resten av veckan är bokad med kalas för syrran imorgon, glukosbelastning på vc på torsdag, barnmorskebesök på fredag och middag hos svärmor på lördag. Jag ska dessutom försöka med ett besök varje dag hos pappa som är inlagd på sjukhuset just nu. Tycker han behöver lite sällskap då han legat inne i snart tre veckor nu. Och så behöver ju jag också lite sällskap på dagarna.
😇

Likes

Comments

Nu är det bara 99 dagar kvar till Bf! Vi är nere på tvåsiffrigt. Helt sjukt! Tiden rullar på som bara den och veckorna bara flyger iväg.

Nu känns det som att vi går framåt med stormsteg. Magen växer i super fart och sparkarna och rörelserna ifrån skrutten blir bara starkare för varje dag. Och jag blir mer och mer nyfiken på vad det är för en liten krabat där inne 😍

Under dessa veckor utan inlägg så har vi hunnit med att vara inne en vända på förlossningen.
Det var för någon vecka sedan som jag inte kände en enda rörelse på en hel dag. Jag ringde in till förlossningen och rådfrågade om vad jag skulle göra. Jag blev ombedd att åka in till dom och ta en titt. Tack och lov så såg allt bra ut.
Plus att vi fick en liten titt på Danderyds förlossning som vi har valt.
Dock så vet jag inte ännu om det blir en vanlig förlossning eller planerat snitt.
Jag fick en tid för ultraljud den 30 oktober, och då ska vi få svar på detta.

Jag har även hunnit med en andra urinvägsinfektion och ska in idag och lämna ett prov för att se att allt är borta.

Men nu är det dags att avrunda då jag ska med Robban snart och skriva på papper för att fastställa faderskapet idag också. 🤗


Likes

Comments

Nu har Robban haft sin första arbetsdag efter semestern och det känns att det har blivit vardag igen. Nu längtar jag faktiskt tills det blir riktig höst och några dagar närmare Bf 👶🏼😇

Vi var inne på ultraljud igen för att kolla moderkakan. Dom konstaterade att jag hade en lågt sittande moderkaka som satt för utgången.
Dock så kunde dom inte bestämma ännu om det blir kejsarsnitt eller inte. Då livmodern fortfarande ska växa massor så kan jag ha tur att moderkakan flyttar på sig och då blir det en vanlig förlossning.
Men nu väntar vi på en tid för återbesök i vecka 32 då dom kommer bestämma helt om hur det blir.
Så nu får jag försöka släppa alla tankar kring detta och avvakta tills det är dax att kolla igen.

Lillen i magen har verkligen börjat märkas mer och mer. Jag har känt rörelser i ett par veckor iallafall men dom senaste dagarna har han verkligen blivit stark. Magen har växt rejält och vissa sparkar känns på utsidan. En helt magisk känsla ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Oj vad jag har längtat efter den här dagen!
Jag har varit nervös och spänd i över en vecka nu.

Idag var det äntligen dags för rutin ultraljudet.
Vi har spekulerat och diskuterat vad vi trott att det är för någon som gömmer sig därinne i magen.
Både jag och Robban har trott på en pojke.
Av alla vi frågat så har dom flesta trott på en pojke. Skrutten var väldigt blyg därinne idag.
Både händer och fötter gömde både ansiktet och könet. Men efter lite bökande så trodde barnmorskan att hon såg en liten snopp.
Så troligtvis så blir det en liten pojke.
En liten mini Robban!
😍

Allt såg bra ut med lillkillen men hon tyckte vi skulle dubbelkolla könet på måndag då vi fick en läkartid för att göra ett vaginalt ultraljud.
Det var nämligen så att min moderkaka hade satt sig för livmoderhalsen. Så som det såg ut idag så har inte bebisen någon väg att komma ut.
Hon sa att det troligtvis kommer bli planerat kejsarsnitt, men att läkaren som vi ska träffa på måndag får avgöra hur vi går vidare.

Jag blev såklart orolig och började googla när jag kom hem. Det jag hittade var något som heter Placenta Previa... Jag är alldeles snurrig av allt som stod och vill inte behöva gå och oroa mig i onödan, så nu ska jag försöka avvakta till måndagen och se vad som sägs då helt enkelt.

Men jag hoppas verkligen att vi åtminstone får höra något lugnande. Nu när vi äntligen kommit så här långt så vill jag bara att allt ska flyta på så gott det går.


Likes

Comments

Nu är det en månad sedan jag var inne här och skrev. Tiden bara springer iväg och jag är i vecka 17 redan. Det har hänt en hel del sen jag skrev sist.
Vi har gjort kub testet som gick jätte bra. Den lilla såg ut att trivas där inne i magen och vi fick en väldigt låg risksiffra.
Magen växer och jag har även fått foglossning. Inte speciellt kul, men ändå skönt att man känner av graviditeten nu när illamåendet är över.
Nojig som jag är så har jag hellre ont och vet att det händer något där inne än att inte känna av något alls och vara orolig över att det hänt något med lilla skrutten.
För lång tid sittandes eller för mycket ståendes och gåendes gör att jag får super ont. Så nu är jag sjukskriven för det.

Imorgon är sista arbetsdagen för Robban som går på fyra veckors semester. Ska bli så härligt att få ha honom hemma och kunna njuta av sommaren tillsammans. Vi har inget speciellt planerat på semestern, men vi har båt så om vädret tillåter så blir det till att åka ut på sjön. Sen någon form av bilsemester ska försöka planeras in. Jag skulle vilja åka till Göteborg och bara mysa runt där.
Gå på Liseberg och kanske åka en sväng till Ullared. Men vi får se om Robban går med på det, brukar bli det varje år så han kanske vill se något annat
😆

Den 26:e juli är det dags för det stora ultraljudet! Jag längtar så mycket att jag tror jag spricker.
Vi hade egentligen bestämt oss för att inte kolla vad det blir för kön MEN vi har hunnit ändra oss.

Så det ska bli så spännande att få se om det är en liten pojke eller flicka som gömmer sig där inne!



Likes

Comments

Oj vad tiden har gått snabbt nu dom senaste veckorna. Jag är redan i slutet på vecka 12 och går in i vecka 13 imorgon. Känns så himla skönt! Att få nå det delmålet betyder så sjukt mycket.

Idag hade jag ett läkarbesök på MVC.
Jag visste inte riktigt vad det var som jag skulle göra där, men fick svara på lite frågor, ställa mina frågor och funderingar som jag hade samt så fick jag göra ett ultraljud. Jag hade inte alls räknat med det, så det blev verkligen en glad överraskning!
Det var helt magiskt att få se det lilla livet i magen som låg och sparkade och viftade med armarna för fullt. Så himla overkligt att det faktiskt är på riktigt. Och att det är i min mage som den där lilla filuren ligger och sprattlar. ❤

Nästa vecka den 14/6 så har vi tid för Kub.
Vi var lite osäkra på om vi ville göra det först, men bestämde oss ändå för att göra den första delen med blodprov och ultraljud. Med tanke på att min syster fick en liten pojke för 3 år sedan med down syndrom, som hon innan födseln var helt omedveten om att han hade, så kände vi ändå att vi ville göra kub så man kan få vara lite förbered.
Dock så ger ju kub bara en sannolikhets siffra, men då vet man att man eventuellt kan vänta sig det. Så då blir det ultraljud igen. Super kul för Robban som inte var med idag och fick se vårt underbara barn ❤


Likes

Comments

Just nu så finns det nog inte någon som är lyckligare än jag. Idag var det äntligen våran tur att få göra vårt första tidiga ultraljud.
Vi såg ett fint foster med super fina hjärtslag!
Wow! Det här känns så overkligt. Är det verkligen på riktigt våran tur nu..?
😍

Jag har varit så sjukt nervös dom senaste dagarna! Jag har försökt sova bort det mesta av dom. Jag har mått dåligt och varit sjukt illamående. Jag har inte ens tagit mig utanför dörren för att jag varit så nervös.
Efter ultraljudet som jag gjorde på gynakuten för ett par veckor sedan så trodde jag verkligen inte detta skulle gå vägen.
MEN till min stora förvåning så såg allt bra ut.
Jag blev verkligen chockad när barnmorskan visade allt på skärmen och sa att allt var helt normalt. Och jag måste säga att Robban var nog också rätt förvånad. Han har väl inte riktigt trott att det skulle fungera med tanke på våra tidigare erfarenheter. Men han blev så lycklig! Det syntes verkligen i hans ögon.

Så just nu så svävar vi på moln.
Vi hoppas och ber att våran lilla älskling vill stanna där inne ett bra tag nu


Likes

Comments

Förra veckan har verkligen varit upp och ner.
Då jag har haft svåra smärtor i nedre delen av magen och även feber till och från så blev det ett besök på gynakuten i Danderyd. Läkaren gjorde ett VUL och kunde se fostersäcken som var i rätt storlek samt gulesäcken. Så långt såg allt normalt ut. Det som hon påstod iallafall var ganska vanligt var att vi inte såg något foster. Hon sa att det kunde vara för tidigt för att se. Hon frågade också om vi hade något återbesök till Huddinge där vi gjort våran ivf. Och sa då att förhoppningsvis så syns fostret då. Jag fick åka hem med en oro och ännu mera väntan.

Valborg spenderades hemma hos min syster med hennes familj, mamma var också med. Vi åt en god middag och sedan var jag, min syster och Nova och kollade på en brasa. Senare på kvällen så satt vi och spelade lite tv spel och umgicks. Något som var obehagligt var att när jag var på toa och torkade mig så kom det som små små mörka, nästan svarta klumpar.
Det såg ut som koagulerat blod. 3-4 små klumpar.
Jag ville direkt gå hem och första tanken var att åka till akuten. Efter att ha läst lite på internet så kom jag fram till att stanna hemma och invänta mera blod. Jag somnade nästan på en gång och när jag vaknade på morgonen så var jag livrädd för att gå på toa. Som tur är så har det inte synts till något mera blod ännu.
Och idag blir det till att besöka MVC för första gången. Jag måste erkänna att jag är lite nervös.
Men det ska ändå bli skönt att få komma dit så jag kan fråga om dessa små klumpar som kom i söndags. Dock så tror jag inte att dom kan göra en gynundersökning där. Men dom kanske kan lugna mig alternativt rekommendera hur jag ska göra. Om jag borde ta mig till en gynekolog eller vänta tills den 11:e när vi ska till Huddinge.

Usch, nu börjar jag verkligen bli nervös.
Nu ska jag bara göra mig iordning och sedan åka dit. Hoppas det blir en bra dag!

Likes

Comments

Det känns fortfarande helt overkligt..
Nu är vi inne i vecka 6. Tänk att jag får sitta med dessa gravid appar nu. Att det äntligen är våran tur.. om allt går som det ska förstås. Jag vågar inte tro något annat. Jag känner ju verkligen av graviditeten, så det måste ju vara på riktigt.

Jag tog ett till graviditetstest igår kväll. Det var ett sånt billigt stick test. Vi fick två jätte starka fina linjer. Men kände att jag var tvungen att kolla då allt känns så sjukt nervöst och overkligt nu.

Jag ringde MVC i fredags och meddelade om graviditeten. Barnmorskan jag pratade med var trevlig och grattade oss. Jag berättade att vi har gjort en ivf och att vi ska in och göra vårt första ultraljud den 11 maj. Jag fick en tid redan den 2 maj till MVC för mitt första besök. Känns skönt ändå att jag fick en tid så snart så jag får träffa en barnmorska och bolla alla mina funderingar.

Jag har börjat känna mig illamående till och från undrar hela dagarna. Ingen spya ännu iallafall

Jag är sjukt trött och brösten har börjat ömma nu, vilket känns skönt då jag inte känt något alls där tidigare. Så känns som en bekräftelse på något vis. Annars så har värken nere i magen fortsatt som tidigare. Men det var ju helt normalt sa ju barnmorskan på Karolinska. Men något nytt är också att jag får feber till och från under dagarna. Ibland är tempen helt normal och ibland ligger den på 38,5 ungefär. Jag är ju inte sjuk eller förkyld eller så.
Jag läste någonstans att man kan ha så i början av graviditeten. Men jag blir lite orolig ändå och funderar på att åka till gynakuten. Det är helt omöjligt att få en tid på vanliga gyn här där jag bor. Man får vänta i flera veckor på en tid.
Men känner att det kanske är värt att åka in en gång för mycket hellre än att det skulle var något och så händer det något med vår lilla där inne i magen.
Svårt! Detta måste kollas upp imorgon!


Nu blir det lite soffmys innan sängdags.
Imorgon börjar en ny vecka.

Likes

Comments

Jag vågar knappt tro att det är sant.. Vi har fått ett positivt graviditetstest! Eller snarare tre! Lyckan är så stor! Är det äntligen våran tur nu?! 😍

För att vara helt ärlig så har jag faktiskt tjuvtestat, men inte våga skriva något om det ifall att det inte skulle varit positivt idag. Jag har haft sjuka menssmärtor som oroade mig , så jag var liksom tvungen att ta ett test.
Tack och lov så lugnade barnmorskan i Huddinge mig idag. Jag ringde och meddelade vårt positiva resultat, och frågade också om dessa smärtor. Hon sa att det var helt normalt då det växer och drar där inne just nu.
Jag berättade också att jag vaknat inatt flera gånger och haft väldigt kraftiga kramper och inte kunnat sova pga smärtorna.
Då sa hon att om det blir så pass smärtsamt igen så ska jag söka mig till akuten. Hon sa att det mycket väl kan vara växtvärken, men att det kanske kan vara något helt annat också som inte nödvändigtvis har med graviditeten att göra.
Och då är det bra om jag söker vård för att kolla.

Men vi fick iallafall en tid för vårt första ultraljud den 11/5 kl 11:00. Jag är såååå spänd! Det är hela tre veckor dit och jag vet inte hur jag ska klara av denna väntan. Jag vill veta NU att allt ser bra ut. Att vi inte har något att oroa oss för.
Men det är väl bara bita ihop och hoppas på mera känningar av graviditeten som kan lugna mig.

Jag blev även ombedd att ringa till MVC och meddela om det positiva testet.
Ja visst tänkte jag.. Sen kom funderingarna om hur allt kommer gå till där sen. Hur ska jag klara mig utan kliniken i Huddinge? Det är ju dom som jag känner mig trygg med. Dom som har gjort allt detta för oss och som vi trivs med. Hur ska detta gå?

Mycket tankar som snurrar nu, men en sak är säker. Så här lyckliga har vi aldrig varit! Glädjen är så enormt stor och allt känns så spännande nu!

Likes

Comments

Idag så känner jag mig glad. Jag har försökt mig på inställningen att tänka positivt nu. Jag njuter av denna tiden istället för att vara orolig. Och förhoppningsvis får vi ett plus denna gången.
Vid våran första IVF så var jag ständigt orolig och gick bara och väntade på att få testa. Så nu vill jag verkligen försöka njuta och må bra.

Igår stod kalas på schemat. Min systerson Jack fyller hela 3 år idag, men det blev kalas igår. Helt sjukt vad tiden går fort. Så det blev fika och mat och massa bus med mina fina systerbarn.

Efter kalaset så åkte vi vidare till en båtklubb som hade pubafton där halva Robbans släkt var. Det var riktigt trevligt trots att jag fick hålla mig till vatten hela kvällen ;)

Idag har vi bara tagit det lugnt. Jag har haft en sjukt jobbig huvudvärk hela dagen som inte verkar vilja gå över. Tror det kan vara Lutinus som spökar. Det är ju trots allt en vanlig biverkning av dom.


Likes

Comments

Wiihoo! Allt gick enligt planerna idag och just nu har jag vårt lilla embryo i mig. Upptiningen hade gått jätte bra och embryot återhämtade sig jätte fint och såg riktigt bra ut! Det var så pass utvecklat så att om allt går som det ska så kommer den lilla att sätta sig inom 24 timmar.
Själva återförandet gick snabbt och smärtfritt. Jag fick en fantastisk barnmorska som jag haft vid tidigare tillfällen också, så det kändes jätte skönt.

Det känns så overkligt just nu. Jag tänkte det värsta på vägen in idag. Tankarna gick åt att förbereda mig på att den inte skulle klara upptiningen. Men som ett litet mirakel så gick allt bra. Det känns så bra just nu!

En fundering jag hade innan var varför jag inte fått mera Lutinus utskrivet. Men det fick jag svar på väl inne på kliniken. Det är tydligen så att när man får tillbaka ett fryst embryo så går man ju efter sin egen cykel. Och kroppen producerar då eget progesteron, vilket gör att man inte behöver ta Lutinus som man gör vid ett färskt försök.
Jätte skönt att slippa tänkte jag.

Men efter allt var klart så blev jag tillfrågad om att vara med i en forskning som gick ut på att 500 kvinnor som gör ett frysförsök skulle få ett varsitt kuvert. Hälften av kuverten var tomma och hälften hade lappar där det stod att man skulle ta Lutinus två gånger om dagen, för att sedan kunna se om det gjorde någon skillnad. Att det faktiskt kanske hjälper till lite att få extra progesteron under den första tiden. Jag fick också veta att det absolut inte kan påverka negativt, men man vet inte ännu om det påverkar positivt. Men det skulle inte vara någon fara med att ta dom.
Jag kände direkt att det var något jag ville ställa upp på. All forskning som får denna metod att gå framåt är värd att stödja.
Så jag fick ett kuvert. Jag blev kvinna nr 406 i undersökningen. I mitt kuvert låg det en lapp. Jag ska nu ta Lutinus två gånger om dagen fram till testdagen till och börja med.
Det ända jag behövde göra där var att skriva på ett papper och lämna ett blodprov, som dessutom tog lång tid innan dom kunde ta då mina ådror har en tendens att dra sig undan. Men det känns ändå bra att kunna få vara med och hjälpa till med en sådan här undersökning. Alla kvinnor borde kunna få barn om dom vill. Förhoppningsvis så kommer den ofrivilliga barnlösheten vara mycket mindre i framtiden! Det är iallafall vad jag hoppas på.

Likes

Comments