Header
View tracker

Instagram@mandiieslife

View tracker
View tracker

Bara för att man är ung förälder och valde att behålla ett barn i tidig ålder betyder inte det att hela ens liv stannar upp. Vi kan fortfarande roa oss, träffa kompisar och gå ut en fredagskväll utan att vi skall få höra en massa onödiga kommentarer, få dömande blickar på oss och i efterhand få höra saker som att man är en oansvarig mamma. Varför är det helt plötsligt okej att Patrik 40 och Anna 35 som nyblivna föräldrar lämnar bort sitt barn för att gå ut och ta en öl eller två utan att dem i efterhand blir kallade oansvariga ? Det är som att alla yngre förälder automatiskt blir klassade som dåliga oavsett ifall dem sliter som djur eller inte med att få vardagen att gå ihop. Alltså jag förstår inte hur vårt samhälle fungerar, vist det finns dem som inte är lämpade som föräldrar , både yngre och äldre men vi som sköter oss då?

Jag jobbar som undersköterska, studerar KOMVUX - 40 timmar i veckan , tar konstant hand om min son, sköter hushåll och jag försöker samtidigt vara en bra flickvän, syster, dotter och mamma. Mitt i allt hinner man inte rå om sig själv, det hinns inte med.

För att orka vara en bra förälder MÅSTE man också få lite egentid någon gång då och då, man måste få rå om och tänka på sig själv och för en gång skull kunna sätta sig själv i första hand men det är tydligen fel och tabu att tala om. vi föräldrar och småbarnsföräldrar spenderar hela dagarna med våra barn med blöjbyten, tröstar dem och blåser på det lilla fingret när dem kommer springandes mot en efter att ha skadat sig. Oavsett hur trötta vi är tar vi oss upp sena nätter så fort vi hör ett barnskrik, Vi ser till att dem dagligen får i sig bra med mat så att dem håller sig mätta, har rena kläder på sig och hittar på olika aktiviteter med dem för att hålla dem sysselsatta och nöjda. Vi genomgår svårare stunder som trots, hjärtskärande skrik och den där hopplösa och otillräckliga känslan när våra barn ligger sjuka. Det är ett heltidsjobb, ja det kan vara tufft emellanåt men det är kärleken vi känner till dem som får oss fortsätta kämpa på oavsett vad och då är det sista man vill höra. " du är en dålig förälder " .

Jag talar inte bara för mig själv utan väldigt många kommer känna igen sig i det jag skriver.

  • 299 readers

Likes

Comments

Jag var 18 , då hade jag inget. Varken bostad, jobb, utbildning förhållande Men jag beslöt mig för att behålla min son. Då var jag aldelles trasig, klassades som alkolist, skolkade inskriven på psyket och bulimi sedan sjunde klass. ( mitt ex som är pappa). Jag ryckte upp mig, bara två månader efter beskedet om graviditeten var jag utskriven från phsyk och allt skrevs bort från min journal då dem ansåg att jag inte var i behov av deras hjälp längre. Man inser vilket ansvar det är med barn, att det är ett liv man skall ta hand om och inte bara en liten docka som många av er skriver. Man växer In i rollen som mamma, du får en anknytning till barnet i magen redan under graviditeten och redan då älskar du det lilla livet. Erfarenheter och kunskaper om barn har man inte sedan innan, man är egentligen aldrig redo att skaffa barn utan det blir man så snart barnet kommer upp på bröstet. För mig kom allt så naturligt och Charlie kändes som det mest självklara i världen ! Det finns något så mycket viktigare än sig själv och ens barn får en till att förändras och verkligen rycka upp sig.

idag är jag världens stoltaste mamma till min son Charlie på snart två år. Jag studerar till undersköterska, jobbar som undersköterska, är sambo och bor i ett fint hus på landet tillsammans med min fina , älskade familj som består av min son och min fantastiska pojkvän som finns där för oss i alla lägen.

Tro mig, min Mamma blev helt förstörd när hon fick veta att jag var gravid. Jag Fick veta det genom ett ultraljud i vecka 13, trots att jag tagit ett test när jag skulle varit i vecka 9 men detta visade konstigt nog negativt. Jag var så kluven, jag visste att jag skulle fixa det men det var tufft att stå emot alla och följa mitt eget hjärt. Alltså min son är det bästa som kunnat hända mig. Ingen, inte ens min egen mamma och familj trodde att jag skulle klara av det, jag kunde inte ens ta hand om mig själv men nu säger alla att Charlie var min räddning och han är så fruktansvärt älskad av alla i hans närhet! Ålder är bara en siffra, ingenting annat!!!!!! Det är ditt val, ingen annans så låt ingen påverka eller fatta beslutet åt dig! Blir uppriktigt sagt ledsen av att läsa hur fördomsfulla människor är här!

  • 314 readers

Likes

Comments